Motion till riksdagen
1994/95:So27
av Birger Schlaug m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort


I propositionen behandlas vissa frågor som gäller
fosterdiagnostik, sena aborter samt stödsamtal i samband
med abort. Regeringen föreslår ändringar i gällande
lagstiftning samt riktlinjer för fosterdiagnostik.
Kvinnans rätt och respekt för livet
Genom de föreslagna lagändringarna stärks kvinnans rätt
och möjligheter att fatta beslut om på vilka villkor en
graviditet ska fullföljas. Tillsammans med de motiveringar
och riktlinjer som anges i bakgrunden till ändringsförslaget
så framstår den nya lagen som en garanti för kvinnans
rättigheter. Lagförslaget återspeglar också en god avvägning
av kvinnans rätt mot den respekt som ett liv i vardande
kräver.
Lagförslaget och förslaget till riktlinjer är väl förankrat
och i stort i överensstämmelse med det som anförts i
betänkandet ''Kvinnan och fostret -- två individer'' samt de
synpunkter som lämnats av Medicinska forskningsrådets
etiska råd. I dessa två skrivelser behandlas såväl medicinska
som etiska aspekter. De etiska ställningstaganden som görs
är ingalunda lätta och återspeglar delvis den osäkerhet som
råder i samhället när det gäller dessa frågor.
Fosterdiagnostiken är av relativt sent datum och
konsekvenserna av dagens tekniska möjligheter har ännu
inte hunnit penetreras tillräckligt för att vi skall kunna säga
att sambandet mellan abort och fosterdiagnostik har
analyserats tillräckligt. Vi har i en motion som behandlar
gentekniken ur ett socialt perspektiv påtalat behovet av en
bred och djup utredning som behandlar risker att ny teknik
används för rashygien. För många människor tangerar ämnet
väsentliga tros- och/eller livåskådningsfrågor. Följderna av
en abort för de naturliga psykologiska funktionerna i ett
begynnande föräldraskap är inte särskilt väl kända, etc.
Dessa frågor berörs heller inte i propositionen.
Fosterdiagnostik och abort
När det gäller fosterdiagnostik så föreligger en reservation
till Medicinsk-etiska rådets synpunkter från två ledamöter.
Brandén och Carlsson anför att ''själva förekomsten av en
abortinriktad fosterdiagnostik riskerar att förstärka en
elitistisk människosyn som blir ett ytterligare hot mot
människor som är starkt beroende av andra för sitt liv och
sin levnad på grund av funktionshinder''. De tar därför
ställning mot fosterdiagnostik. Denna reservation måste tas
på stort allvar. I såväl nationell som internationell debatt har
synpunkter framförts på fosterdiagnostik som
utsorteringsmetod för att t ex minska vårdkostnader, en
utveckling som kan få skrämmande konsekvenser.
Antalet aborter efter fosterdiagnos är idag få och som
regel, ur vissa perspektiv, väl motiverade. I propositionen
anges i en särskild punkt (6.3) att Socialstyrelsen, Statens
medicinsk-etiska forskningsråd och de forskningsetiska
kommittéerna följer utvecklingen och aktualiserar framtida
behov av lagstiftning på området. Miljöpartiet ser det som
angeläget att detta förs fram som en av de riktlinjer som skall
följas i form av ett särskilt förslag.
Rätt till information om fosterdiagnostik
Vi anser liksom regeringen att självbestämmande är
kopplat till kunskap och att alla gravida kvinnor ska ges
information om att fosterdiagnostik finns. Eftersom det
alltjämt är läkaren som, i samråd med kvinnan, avgör om den
möjliga medicinska nyttan väger upp ev risker, tror vi inte
att fosterdiagnostiken kommer att missbrukas. Vi anser att
den nya lagen stärker kvinnans möjlighet att få kunskap som
möjliggör ett etiskt avvägt beslut om vilka val hon vill ställas
inför. Information om fosterdiagnostikens innehåll och
konsekvenser kan t ex innebära att kvinnan helt avstår från
diagnostik, även rutinmässig ultraljudsundersökning. Om
kvinnan väljer att genomgå diagnostik, kan information om
ev fosterskada leda till bättre förberedelser att rädda barnet,
likaväl som till beslut om abort. Fram till utgången av 18:e
graviditetsveckan är beslutet kvinnans eget. Vi anser liksom
utredningen att 18-veckorsgränsen utgör en betryggande
säkerhetsmarginal till tidpunkten för fostrets livsduglighet,
då lagen övergår till att betona fostrets skyddsvärde framför
kvinnans rätt till självbestämmande.
Stödsamtal
Ett övervägande att göra abort präglas för många av
motstridiga känslor. En växande känsla av moderskap kan
komma i konflikt med skuldkänslor kring att ifrågasätta det
blivande barnet. Det stödsamtal som kvinnan skall erbjudas
är därför en viktig del i propositionen, i synnerhet vid sena
aborter. Samtalet bör utökas till att omfatta ett erbjudande om
mer hjälp när så behövs. De psykologiska aspekterna berörs
knappast alls, vilket är underligt. Man får kanske förutsätta
att den kurator som handhar stödsamtalet uppmärksammar
detta och remitterar vidare till t.ex. psykolog när så är
påkallat. För att minska osäkerheten på denna punkt föreslår
vi att en rekommendation om sådant stöd vid den
psykologiska bearbetningen av en genomgången abort tas
med i de riktlinjer som följer regeringens förslag. Härvid bör
också uppmärksammas att mannen i många fall bör kunna få
ta del i stödsamtalen.
Obligatoriskt stödsamtal vid sen abort
När det gäller sen abort mellan 12:e och 18:e veckan anser
miljöpartiet att stödsamtalet är så viktigt att det skall vara
obligatoriskt. Respekten för kvinnans val att göra abort
utesluter inte att hon behöver hjälp att förbereda sig psykiskt
på vad det innebär. Om stödsamtalet inte görs obligatoriskt
i detta intervall finns risken att de som bäst behöver
stödsamtalen avstår, p g a en förträngning av situationens
allvar. Det relativa inkräktandet på kvinnans integritet anser
vi uppvägas av möjligheten att nå kontakt och stärka hennes
förutsättningar att gå igenom aborten utan trauma.
Informationen under stödsamtalet kan betraktas som ett led
i behandlingen.
Förebyggande av sena aborter
För att etiskt och allmänmoraliskt kunna försvara ökad
information om fosterdiagnostik med oförändrad tidsgräns
för fri abort, krävs en uttalad hälsopolitisk ambition att
minimera antalet sena aborter mellan 12:e och 18 veckan, då
abort ofta tar formen av en förlossning. Att enbart förlita sig
till att vetenskapens utveckling kommer att möjliggöra
fosterdiagnostik i ett tidigare skede och att sena aborter på
sikt kan komma att minska, är inte tillräckligt. Regeringen
bör återkomma med förslag om hur förebyggande
information i syfte att minimera antalet sena aborter kan
utformas. Detta kan t ex innbära information om
fosterdiagnostik, fosterutveckling och abort ges i samband
med undervisning i sex och samlevnadsfrågor i skolan.
Upprepad information kan ges i samband med första besöket
på mödravårdscentral eller liknande.
Stöd och utbildning av personal
En sen abort kan innebära en traumatisk händelse för
kvinnan och bör isåfall handhas som en sådan. Den personal
som arbetar på en avdelning för aborter eller på en
förlossningsavdelning som också rymmer aborter (de som
skall ge den akuta hjälpen under aborten) måste få speciell
utbildning för sin uppgift (vilket redan i flertalet fall sker)
samt dessutom få återkommande stödsamtal för att få rimliga
arbetsbetingelser. Detta bör också skrivas in som riktlinjer i
anslutning till lagförslaget.
Preimplantatorisk diagnostik
Regeringen har intagit en ställning mellan Utredningen
(bilaga 1), som inte vill tillåta sådan diagnostik utanför
forskningsområdet och Statens medicinska forskningsråd,
som jämställer preimplantatorisk diagnostik med annan
fosterdiagnostik. Statens medicinsk-etiska råd skriver i sitt
yttrande att ''klinisk tillämpning bör inte tillåtas förrän
tillstånd från Socialstyrelsen föreligger''. Mot detta
reserverar sig Holmdahl och Brandén, som båda kräver att
grundforskning, klinisk prövning eller klinisk tillämpning av
preimplantatorisk diagnostik på preembryon utan
behandlingssyfte eller eljest i individens intresse inte ska
tillåtas.
Den nu aktuella propositionen avser fosterdiagnostik i
kliniskt syfte (för bedömning av ev. abort eller val av ägg vid
yttre befruktning) varför frågan om fosterdiagnostik i
forskning ej är aktuell i detta sammanhang. Av inkomna
yttranden framgår tydligt att olika sakkunniga gör mycket
olika bedömningar av lämpligheten av preimplantatorisk
diagnostik. Det framgår också att osäkerheten är stor när det
gäller effekterna av extern hantering av ägg. Den medicinska
osäkerheten tillsammans med de etiska invändningar som
framförts gör att man i dagsläget rimligtvis ej kan tillåta
preimplantatorisk diagnostik i kliniskt syfte. För
grundforskning och kliniskt tillämpad forskning skall
tillstånd från Socialstyrelsen föreligga. Vi förutsätter att
regeringen återkommer med lagförslag för reglering av
forskningen inom detta område.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fosterdiagnostik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om abort,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödåtgärder för kvinnor i beslut
om abort,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödåtgärder för kvinnor efter
abort,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödåtgärder för personal som
arbetar med abortering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om preimplantatorisk
fosterdiagnostik,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagförslag om reglering av
forskning inom preimplantatorisk fosterdiagnostik.

Stockholm den 8 mars 1995

Birger Schlaug (mp)

Gunnar Goude (mp)

Gudrun Lindvall (mp)