I Sverige finns omkring 100 yrkesverksamma synskadade sjukgymnaster. Ett 70-tal av dessa är privatpraktiserande. Alla synskadade sjukgymnaster har i någon form erhållit yrkesinriktad hjälp av AMS med datorer, maskiner för textläsning och arbetsbiträden. Denna yrkesgrupp har under lång tid varit mycket framgångsrik på arbetsmarknaden.
Många av de privatpraktiserande sjukgymnasterna öppnade egen praktik redan under 1970- och 1980-talen. Flertalet har haft en ökande patientstock och god omsättning.
De ändringar i taxorna för sjukgymnastik som genomfördes från den 1 juli 1994 innebär att ett tak införs för hur mycket sjukgymnasten får dra in i form av inkomster från försäkringen. Över detta tak blir ersättningen per behandling så mycket lägre att det oftast inte är ekonomiskt möjligt att utnyttja den. Detta är naturligtvis en begränsning för alla privatpraktiserande sjukgymnaster. Seende yrkesutövare har emellertid mycket lättare att ute på marknaden kompensera det bortfall i verksamheten, som förorsakas av det införda taket.
Flera av de synskadade sjukgymnasterna uttrycker nu oro för framtiden och för sina möjligheter att behålla sin praktik i full omfattning. Inom gruppen har diskussioner förekommit om att ta halvtida förtidspension och kombinera denna med reducerat fortsatt arbete. Detta är naturligtvis ingen bra lösning. Därför bör regeringen överväga att antingen ta bort taket generellt eller att göra undantag genom att slopa taket för privatpraktiserande synskadade sjukgymnaster.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvenserna av det nya ersättningssystemet för synskadade sjukgymnaster.
Stockholm den 24 januari 1995 Bengt Lindqvist (s)