Då en person önskar ta emot ett barn för adoption fordras
ett medgivande från socialnämnden jml 25 §
socialtjänstlagen.
Det förekommer att familjer, som av olika skäl inte får
medgivande att ta emot barn, ändå hämtar barn till sig.
Barnets vårdnadshavare är sällan känd eller anträffbar.
Socialnämnden har i sådana fall inte möjlighet att ingripa
och ta hand om barnet, om inte sådana förhållanden
föreligger som avses i LVU, dvs. att det föreligger en
påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling.
Även om det är klart att barnets vistelse i familjen inte är
lämplig, saknas laglig grund för ett ingripande utöver LVU.
Den enda som i det läget kan ta barnet från hemmet är den
legala vårdnadshavaren. Det förekommer att domstol trots
att barnet kommer att växa upp i mindre goda förhållanden
beslutar om adoption med hänvisning till att barnet ändå är
här och får det sämre om det återvänder till hemlandet.
Utskottet har i samband med tidigare motioner omkring
detta dels konstaterat att det inte är aktuellt att utvidga LVU,
dels noterat att det finns möjligheter att utdöma böter i de
fall en familj utan medgivande tar hit ett barn för adoption.
Avsikten är inte att LVU skall utvidgas, utan att en särskild
bestämmelse skall införas rörande barn som utan
medgivande finns i en familj som har för avsikt att adoptera.
En sanktion i form av böter är inte heller tillräckligt och ger
inte barnet det önskade skyddet.
Socialnämnden bör få legala möjligheter att omedelbart
flytta ett barn från ett sådant familjehem, så länge inte en
svensk adoption föreligger.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behov av regler för flyttning av barn.
Stockholm den 24 januari 1995
Ann-Marie Fagerström (s)