I regeringsförklaringen markeras barnens ställning i
samhället. Målet är att ställa barnens behov och rättigheter
''i första rummet''. Hur skall detta mål på bästa sätt
förverkligas?
Bristfällig kunskapsbild
Vad vet vi som riksdagsledamöter om nuläget för barnen
i Sverige? Det finns i dag inget löpande informations- eller
redovisningssystem som kan förmedla en sådan samlad
faktabild. Detta gäller både per kommun och för landet som
helhet. Däremot finns rapporter och statistik som på olika
sätt ger oss värdefull information. Vi kan också göra egna
sunda-förnuftsbedömningar. Men detta räcker inte.
Med tanke på de nedskärningar som under senare år gjorts
i stat och kommun hade det varit värdefullt med en
sammanställning om hur de olika budgetförslagen utfallit
mot barnen. Det bör övervägas om inte riksdagen exempelvis
vart annat år bör få en sådan rapport. Den kan då också ligga
till grund för en bedömning av hur väl Sverige följer FN:s
barnkonvention.
Hitintills är det främst genom forskning, utredningar och
Socialstyrelsens rapporter som situationen för barnen
redovisas. Det har varit bra faktabilder. Men ambitionsnivån
i faktunderlag behöver höjas.
Framåt behöver kvaliteten mätas och bli föremål för
utvärdering. Detta gäller inte enbart för barnen, utan bör
omfatta all social verksamhet. Resultaten behöver utvärderas
för att man skall kunna se hur de svarar mot medborgarnas
behov och önskemål. Sådana mätningar och
informationssystem i stat och kommun bör också bidra till
att stärka individens situation i samhället.
Kommuner och berörda myndigheter har gjort ett
metodiskt förarbete. Frågan är om inte ett heltäckande
informations- och redovisningssystem skulle kunna ställas
på fötter under de närmaste tre åren? System som informerar
om sociala kvalitetsmål, utvärderar målen och bedömer dem
utifrån medborgarnas behov och önskemål kan aldrig återge
hela ''sanningen''. Men de kan väsentligt förbättra
beslutsunderlaget i stat och kommun.
En beredningsgrupp bör ta fram ett sådant socialt
informationssystem, inklusive för barnen. Beredningen bör
också sammanställa en bred rapport om barnens situation i
Sverige. Detta som faktagrund för att kunna förverkliga
regeringsförklaringens utfästelser om att ställa barns behov
och rättigheter ''i första rummet''.
Barnkonventionen
Sverige har skrivit på FN:s konvention om barns
rättigheter. Enligt artikel 4 skall länderna använda det
yttersta av sina resurser för barnens rättigheter. Vidtagna
besparingar har fört oss till 1980-talsnivå. Men till skillnad
från 1980-talet har vi i dag flera kulturer på grund av
invandringen. Det ger spänningar och kräver särskild
uppmärksamhet på barnen.
Ekonomins osthyvlar kan lätt slå tillbaka mot barnen. Det
gäller att hamna i rätt familj, rätt bostadsområde, rätt skola,
rätt dagis etc. Barnkonventionens andra artikel säger att barn
skall skyddas mot alla former av diskriminering. För att
kunna klara detta behövs kännedom, kartläggning och en
lokal bedömning av insatsbehoven.
I Norge sparar man inte på barnen, sade Thomas
Hammarberg, vice ordförande i FN:s kommitté för barnens
rättigheter, till medierna 1994. Det gör man i Sverige, som
dock ännu klarar barnkonventionen, men grundskyddet är på
väg att urholkas för de svenska barnen, sade Hammarberg.
Han ställde frågan om det kanske behövs riksnormer för
fritids- och kulturverksamheten.
Den mångkulturella framväxten
Det sker en mångkulturell framväxt i Sverige. Detta kräver
särskild uppmärksamhet -- också för barnen. Den första
generationens invandrare har med sig hemlandets traditioner.
Andra generationens invandrare identifierar sig med det
svenska samhället -- dess kultur och attityder. Problem
uppstår när dessa invandrarbarn inte blir helt accepterade i
samhället. De är svenska, men möts av andra svenskar såsom
invandrare. Detta behöver bättre uppmärksammas i Sverige.
Både invandrarna och det svenska samhället måste rätt
hantera denna situation. Här behöver invandrarföräldrarna
särskilt stöd. Hur detta skall utformas behöver diskuteras
med personer, som har erfarenhet av invandrarnas situation
i samhället. Samtidigt behöver bl.a. skolan synliggöra den
här konflikten och diskutera hur den skall medvetandegöras
i undervisningen.
Barnen och våldet
Professor P-A Rydelius (psykiatriska kliniken, KS) säger
att våldet bland barn och ungdomar ökar och att det gäller
både pojkar och flickor (Svenska Dagbladet 1994-09-24). En
tolvårig flicka i Södertälje har omhändertagits på grund av
att hon misshandlat och försökt strypa jämnåriga kamrater.
Per-Olof Wikström (professor i kriminalsociologi) efterlyser
en nationell förebyggande brottsstrategi. Han anser också att
regler måste tas fram för att åstadkomma samordning mellan
rättsväsendet och andra berörda myndigheter. Detta för att
bättre kunna hantera spänningar mellan kulturer och mellan
generationer.
På temat barn och våld har bl.a. följande diskuterats:
Under de gångna årens nedskärningar i offentlig sektor har
skolpsykologer, kuratorer, dagispersonal och skolvakter
reducerats. Hur mycket? Och hur har detta påverkat
våldsutvecklingen? Skolverkets ''studier'' säger att våldet
har ökat i skolan. Det är viktigt att vidta åtgärder mot våldet
i skolan.Utvecklingen av våldet i hemmet påverkar också
våldsbenägenheten i skolan och ute i samhället. Studier säger
att 30--40 procent av barnen i problemfamiljer i sin tur
utvecklar problem. Hur kan ett stöd till föräldrarna
utformas?Film- och videovåldet påverkar barnen. Men
hitintills har inga åtgärder vidtagits. Vad kan och bör göras?
Hur ser den samlade barnkompetensen ut i landets
kommuner? I samband med beslut om fri nämndorganisation
förutsatte riksdagen att kompetensen bibehölls och
utvecklades i organisationen. Har detta beslut följts ute i
kommunerna?
Våldet i samhället
De senaste årens våldshändelser i Sverige har blivit ett
samtalsämne, bland de flesta svenskar. Vad kan och bör vi
göra för att hindra en våldsutveckling som nu också kryper
lägre ned i åldrarna? Tonåringar misshandlar och dödar. Ja,
t.o.m. barn misshandlar och dödar. Det är nya och ovana
inslag i vårt land.
Men situationen i Europa är också oroande. WHO visar i
sin senaste hälsorapport att hoten mot människornas säkerhet
ökar i Europa. Och detta bortsett från de pågående öppna
vapenkonflikterna. Antalet mord fördubblades i Italien och i
Portugal i slutet av 1980-talet. I Tyskland uppmättes en
tredubbling av morden.
Barns uppväxt och skolmiljöer måste kunna hållas fria från
växande våld. Likaså våra samhällen. Därför behöver
samhället ta till sig människornas oro och handla. Ett sätt kan
vara att samla kunskap och engagemang i ett brett
sammansatt råd som får i uppgift att a) beskriva läget och
b) forma åtgärdsförslag både för barn och ungdom och för
vuxensamhället. Helheten är viktig. Vi har för mycket av
snuttifierade bedömningar.
Barnhälsovården
Alltsedan mödra- och barnavårdscentralerna startade för
över 50 år sedan har kvinnors och barns hälsa kunnat
förbättras och de har fått ett bra omhändertagande.
Barnavårdscentralerna arbetar sedan 1938 utifrån ett
områdesansvar i befolkningen. Sjuksköterskan har haft den
centrala uppgiften när det gäller hälsokontroller,
vaccinationsprogram och undersökningar. Täta
familjekontakter har i bästa fall kunnat upprätthållas. Under
åren 0--6 år träffar barnen sjuksköterskan omkring 20 gånger
och läkaren 5--6 gånger.
Detta viktiga områdesansvar fick inte längre något
nationellt lagstöd, när husläkarreformen genomfördes. När
nu husläkarlagen upphört är det angeläget att landstingen
återupprättar områdesansvaret för MVC och BVC.
Kontakten mellan läkare och sköterska försvårades och
t.o.m. omöjliggjordes i husläkarsystemet. Det är viktigt att
kontakten mellan olika sjukvårdskategorier upprätthålls och
att också barnläkarkompetens finns i den öppna
barnhälsovården.
Barn- och ungdomspsykiatrin
Förutom Skolverkets rapporter visar andra undersökningar
att barns och ungdomars situation i skolan nu behöver
särskild uppmärksamhet. Situationen i Stockholm har
belysts i den s.k. Östgötastudien, som säger att 24 % av
eleverna har psykiska problem. På gymnasienivån
uppskattas siffran till 11 %. Av dem får högst 20 % hjälp,
enligt skolförvaltningen.
Riksdagen har hos regeringen hemställt om en utredning
av barnpsykiatrin. Detta för att kunna stödja utsatta barn och
familjer.
Uppenbart behövs en samlad insats mellan skolan, vården
och andra berörda myndigheter -- gentemot barn och
ungdom. Det är märkligt att barn med läs- och
skrivsvårigheter kan passera klasser upp till 9:an innan deras
problem uppmärksammats av personal på omhändertagande
institutioner. En återkoppling av sociala problembilder
behövs från social personal till lärarna.
LvU-hemmens behov av psykiatrisk kunskap behöver
också utredas och åtgärdas.
Barn och olycksfall
Den vanligaste dödsorsaken bland barn och ungdomar är
olycksfallen. I gruppen 0--14 år är antalet skadade (som
behöver söka läkare) drygt 200 000. Ungefär 75 dör, varav
tre fjärdedelar i hemmen. Dödligheten har minskat genom
åren.
Barnolycksfallsgruppen bildades 1954 för att samla och
sprida kunskap om förebyggande av olycksfall. Då omkom
450 barn per år. Därefter har säkerheten (trappräcken,
spisskydd m.m.) förbättrats, likaså simkunnigheten. På
1950-talet dominerade drunkningsolyckor -- i dag är det
trafiken.
Framåt? Barnombudsmannen (BO) vill att landstingen
upprättar olycksfallsskaderegister. Pedagogik och
information direkt till barnen är viktigt, liksom att tillvarata
försäkringsbolagens kunskaper. Det är angeläget att
målmedvetet hantera barnolycksfall genom att arbeta
förebyggande och med upplysning.
Barnomsorgen
I den s.k. barnomsorgslagen skall landets kommuner från
den 1 januari 1995 erbjuda föräldrar i arbete eller i studier
barnomsorg till barn över ett år.
I den nya lagen står det bl.a. att:varje kommun svarar för
att barn inom dess område erbjuds förskoleverksamhet,
förskoleverksamhet skall tillhandahållas för barn som fyllt
ett år,när vårdnadshavaren har anmält behov av plats, skall
kommunen erbjuda plats utan oskäligt dröjsmål.
Ett tolkningsproblem är lagens formulering att plats skall
erbjudas ''utan oskäligt dröjsmål''. I förarbetet till lagen har
det definierats som 3--4 månader. Kommunförbundets
tolkning är också att plats bör kunna tillhandahållas 3--4
månader efter det att en anmälan om ett klart uttalat behov
föreligger från föräldern.
Det bör dock noteras att lagen inte är en rättighetslag. T.ex.
kan inte föräldrar stämma en kommun som inte följer lagen.
Därför är det kommunala engagemanget för både utbyggd
och kvalitativt god barnomsorg viktigt.
Daghemsavgifterna
Riksdagen begärde i december 1993 av regeringen en
kartläggning om utvecklingen av barnomsorgsutgifterna.
Riksdagen uttalade samtidigt att avgifterna inte får
konstrueras så att de reglerar efterfrågan av barnomsorg. På
regeringens uppdrag har Socialstyrelsen studerat
daghemsavgifternas utveckling 1993--1994. Resultatet finns
i SoS-rapport 1994:20.
Av Socialstyrelsens rapport framgår att både nya
taxekonstruktioner och nivåhöjningar genomförts i 84 % av
landets kommuner sedan 1993. När det gäller nivåerna är
skillnaderna stora mellan kommunerna. För en enbarnsfamilj
med en månadsinkomst på 23 000 kronor varierar avgiften
mellan 800 till 2 500 kronor. Motsvarande siffror för
fritidshemmen är 330 till 2 000 kronor per månad. I hela 251
kommuner har tidsrelaterade avgifter införts. Den mest
långtgående konstruktionen är timtaxa vid daghemmen. Det
finns i dag i 22 kommuner.
De tidsrelaterade taxorna kan gå ut över barnens behov.
Det blir oregelbunden närvaro och svårare att planera för
sammanhållna grupper. Syftet med de tidsrelaterade taxorna
är för övrigt att minska barnens närvarotider (för att därmed
kunna minska på personalkostnaderna).
De tidsrelaterade taxorna kan strida mot regerings- och
riksdagsbeslutet om daghemstaxorna. Dvs. att de inte skall
vara behovsstyrande. Mot den bakgrunden är det angeläget
att uppmärksamt följa taxornas utveckling framåt.
Forskningen viktig
För 20 år sedan inleddes ett internationellt
forskningssamarbete om småbarnsfamiljer och hur de
påverkades av de olika ländernas familjestödssystem.
Familjerna studerades från det barnen var 3 år och till
skolstarten. Uppföljning gjordes när barnen var 13 och 16 år
gamla.
Ett omdiskuterat resultat var att barn som tidigt började i
barnomsorg uppvisade bättre sociala och rent skolmässiga
resultat. Även andra intressanta resultat -- om
könsutjämnande effekter och minskat antal problemelever
hos dem med tidig barnomsorg -- är värda att studera vidare.
Hur kan studien tillämpas i stödet för en god uppväxtmiljö
för barnen?
Det är viktigt att framåt klara en bred forskning, om barnen
och deras situation i familj och samhälle.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barnens situation i familj och
samhälle,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utveckla ett socialt
informations- och redovisningssystem.
Stockholm den 24 januari 1995
Britta Sundin (s)
Sven Lundberg (s)
Hans Stenberg (s)
Agneta Lundberg (s)
Susanne Eberstein (s)