Barnomsorgen skall verka under demokratiska former vad
gäller planering, riktlinjer, mål, avgifter och tillgänglighet.
Den skall vara rättvis och lika för alla. Det skall vara
kommunen som har den övergripande planeringen av
verksamheten. Det skall finnas en riksnorm för avgifterna.
Barnomsorgen skall till största delen vara skattefinansierad
och drivas utan vinstintresse. Det skall finnas ett
sanktionssystem för kommuner som inte följer
''barnomsorgslagen''. Vi vill utveckla brukarnas och
personalens inflytande och sätta in åtgärder mot segregering.
Pedagogik och metoder skall utvecklas. Vi vill begränsa
barngruppernas storlek och kvalitetssäkra verksamheten
Barnomsorgspersonalen skall vara väl utbildad. Det bör
finnas minimiregler om hur daghemmens lekmiljö skall vara
utformad och vi vill uppmuntra män att söka sig till yrket.
Inledning
Samhällets barnomsorg intar jämsides med
föräldraförsäkringen, barnbidraget, mödra- och
barnhälsovården en central plats i svensk familjepolitik.
Barnomsorgen syftar till att ge barn goda och rättvisa
uppväxtvillkor och har både en pedagogisk och en
omvårdande uppgift samtidigt som den utgör en
förutsättning för kvinnors arbete och jämställdhet. Alla barns
rätt till barnomsorg har under många år varit och är en av
Vänsterpartiets hjärtefrågor.
Den kommunala barnomsorgen
Från och med den 1 januari 1995 träder den nya s.k.
barnomsorgslagen i kraft. Det innebär att kommunerna har
en skyldighet att ordna barnomsorg till de barn vars föräldrar
så önskar när barnet fyllt ett år. Kommunen skall anvisa plats
inom skälig tid. Detta ställer stora krav på kommunerna som
måste ha en god planering och framförhållning för att kunna
svara mot de ökade kraven. Kommunernas ekonomi får inte
gå före människors behov av barnomsorg. Därför är det en
förutsättning att kommunerna upprättar barnomsorgsplaner
som tidigare reglerades i 17 § socialtjänstlagen (SoL).
Barnomsorgsplanen skulle kommunen använda för att styra
utvecklingen av barnomsorgen inom kommunen. Det var där
inriktningen av kommunens förskoleverksamhet skrevs in.
Där fanns de övergripande målen, reglerna om turordning,
bestämmelser för barn som behöver särskilt stöd,
brukardemokrati, avgifter etc. Detta var ett viktigt dokument
som ännu finns kvar och efterlevs i många kommuner. Ett
planeringsdokument som blir till genom politiska beslut i en
demokratisk process. Vänsterpartiet anser därför att
lagrummet om kommunernas skyldighet att upprätta
barnomsorgsplaner åter skall in i socialtjänstlagen.
Rättvisa avgifter motverkar segregation
Barnomsorgen är en social tjänst som skall vara lika för
alla. I dag har vi en oacceptabelt stor variation mellan olika
kommuners daghemstaxor. Risken är att i och med föräldrars
rätt till barnomsorg i och med socialtjänstlagen 14 § är risken
stor att kommunerna höjer taxan så att föräldrarna helt enkelt
inte har råd att anlita den kommunala barnomsorgen. Risken
är också att kommunerna differentierar avgifterna mellan
t.ex. daghem, familjedaghem eller kooperativ. På så sätt kan
man med hjälp av prislapp styra över barnomsorgen till den
form som är billigast för kommunen. Vänsterpartiet anser att
kommunernas barnomsorg till huvuddelen skall ligga inom
daghems- och fritidshemsverksamheten. Därför föreslår vi
en översyn av barnomsorgstaxorna inklusive
skolbarnsomsorgen med inriktning på att olika omsorger
skall kosta lika för brukaren oavsett vilken kostnad
kommunen har. Däremot kan givetvis olikheter i föräldrarnas
inkomster ge olika avgifter. Ett maxtak på hur hög avgiften
får vara rent nationellt skall införas.
Sanktioner för kommuner som bryter mot lagen
Förskolan skall vara en trygg plats för barnen så att
föräldrarna skall kunna känna trygghet när de
förvärvsarbetar. En väl utbyggd kommunal barnomsorg är en
viktig förutsättning för jämställdhet mellan män och kvinnor.
Det skall vara en plats för omsorg stöd och stimulans. Det
talas om valfrihet, att man själv skall kunna välja hur barnens
omsorg skall se ut. Vänserpartiet menar att så länge
kommunerna inte uppfyller kravet på full behovstäckning så
råder det ingen valfrihet. Vissa kommuner sätter sig över
lagen med hänvisning till att de kommunala medlen inte
räcker till för full täckning inom barnomsorgen. De bryr sig
helt enkelt inte om att fullfölja sina skyldigheter gentemot
medborgarna. Vänsterpartiet föreslår därför att det utarbetas
ett system med kraftiga böter för de kommuner som inte
uppfyller lagens intentioner om alla barns rätt till kommunal
barnomsorg.
Personalinflytande brukardemokrati
Vänsterpartiet strävar efter valfrihet, småskalighet,
personal- och brukarinflytande. Vi vill ha självstyrande
enheter med ett övergripande kommunalt ansvar. Den
enskilda institutionen skall ledas av en styrelse bestående av
personal och föräldrar. Kommunen skall ge övergripande
riktlinjer om vad verksamheten skall innehålla och anslå
medel till detta. Brukarstyrelsen skall sedan utifrån dessa
givna ramar besluta om hur dessa medel bäst skall användas
i verksamheten.
Att stärka medborgarnas inflytande över beslutsprocessen
ligger rätt i tiden. Därför behövs klara politiska besked om
personal och brukares rätt att delta i beslutsprocessen. Detta
kan göras genom en skrivning i sociallagstiftningen vilket
sedan kan förtydligas i kommunernas barnomsorgsplaner.
Pedagogisk utveckling och utbildning
Vänsterpartiet är övertygat om att barnen mår bra av att
vistas i grupp och utvecklas i samspel med andra barn och
vuxna. Detta har också styrkts av en rad olika
undersökningar om barn sedan 30-talet. Socialstyrelsens
program handlar till största delen om detta. Det blir nu allt
svårare att uppfylla eftersom man i och med kommunernas
försämrade ekonomi tvingas till större barngrupper och
minskad personaltäthet samt mindre välutbildad personal för
att få ner kostnaderna så mycket som möjligt. För att värna
kvaliteten föreslår Vänsterpartiet därför att kommunerna
åläggs att kontinuerligt vidareutbilda personalen. Detta kan
med fördel göras genom att anlita resurscentret för
barnkultur (se separat motion). Arbetet inom förskola och
skolbarnomsorg är ett lagarbete där varje situation i vardagen
är ett tillfälle till utveckling och inlärning. Därför är det en
förutsättning att all personal har en pedagogisk kompetens
och kunskaper i barns utveckling. Därför skall all personal
få vederbörlig utbildning för verksamheten. Vänsterpartiet
föreslår också en reglering av högsta tillåtna antal barn i
barngrupperna, för att möjliggöra en bra verksamhet. Vi får
inte glömma att barnen är morgondagens vuxna och att de är
en garant för vår välfärd.
Lekmiljölag
När det gäller vuxna så finns det en arbetsmiljölagstiftning
som reglerar förhållandet på arbetsplatsen. Förskolor och
skola kan ses som barnens arbetsmiljö och lekmiljö.
Vänsterpartiet anser att det bör skapas minimiregler som
garanterar en god miljö på daghem, fritidshem och i skolor.
När nu åtgärder måste vidtas är det på grund av att det är de
vuxnas arbetsmiljö, inte den miljö där barnen vistas under en
lång tid av dagen. Vänsterpartiet anser att det skall utarbetas
en lag som värnar om barnens hälsa och säkerhet.
Uppmuntra män att söka sig till yrken med barn och
ungdom
Våldet i samhället är ett problem. Det kan delvis förklaras
av att män är dåligt representerade inom yrken som arbetar
med barn. Det är synnerligen viktigt att vi kommer till rätta
med våldet och det kan göras genom att ge våra barn och
ungdomar goda förebilder. Det är därför särskilt viktigt att
anställa fler män inom förskolan. Då kan det genom att både
män och kvinnor samarbetar i barngrupper finnas goda
möjligheter till att finna alternativa konfliktlösningsmodeller
som utesluter våld.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda föreslås
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återinförandet av en tvingande
regel för kommunen att upprätta en barnomsorgsplan,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag som
innehåller kraftiga bötesbelopp för den kommun som inte
uppfyller lagens intentioner om alla barns rätt till
barnomsorg,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen sägs om att utveckla en brukardemokrati,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en pedagogisk
utveckling,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att vidareutbilda
personalen vid våra förskolor,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag som
reglerar förskolornas miljö,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att stimulera fler män
att arbeta inom förskolan.1
Stockholm den 17 januari 1995
Gudrun Schyman (v)
Björn Samuelson (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Eva Zetterberg (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
1 Yrkande 7 hänvisat till AU