Sammanfattning
Barnomsorgen skall verka under demokratiska former vad gäller planering, riktlinjer, mål, avgifter och tillgänglighet. Den skall vara rättvis och lika för alla. Det skall vara kommunen som har den övergripande planeringen av verksamheten. Det skall finnas en riksnorm för avgifterna. Barnomsorgen skall till största delen vara skattefinansierad och drivas utan vinstintresse. Det skall finnas ett sanktionssystem för kommuner som inte följer ''barnomsorgslagen''. Vi vill utveckla brukarnas och personalens inflytande och sätta in åtgärder mot segregering. Pedagogik och metoder skall utvecklas. Vi vill begränsa barngruppernas storlek och kvalitetssäkra verksamheten Barnomsorgspersonalen skall vara väl utbildad. Det bör finnas minimiregler om hur daghemmens lekmiljö skall vara utformad och vi vill uppmuntra män att söka sig till yrket.
Inledning
Samhällets barnomsorg intar jämsides med föräldraförsäkringen, barnbidraget, mödra- och barnhälsovården en central plats i svensk familjepolitik. Barnomsorgen syftar till att ge barn goda och rättvisa uppväxtvillkor och har både en pedagogisk och en omvårdande uppgift samtidigt som den utgör en förutsättning för kvinnors arbete och jämställdhet. Alla barns rätt till barnomsorg har under många år varit och är en av Vänsterpartiets hjärtefrågor.
Den kommunala barnomsorgen
Från och med den 1 januari 1995 träder den nya s.k. barnomsorgslagen i kraft. Det innebär att kommunerna har en skyldighet att ordna barnomsorg till de barn vars föräldrar så önskar när barnet fyllt ett år. Kommunen skall anvisa plats inom skälig tid. Detta ställer stora krav på kommunerna som måste ha en god planering och framförhållning för att kunna svara mot de ökade kraven. Kommunernas ekonomi får inte gå före människors behov av barnomsorg. Därför är det en förutsättning att kommunerna upprättar barnomsorgsplaner som tidigare reglerades i 17 § socialtjänstlagen (SoL). Barnomsorgsplanen skulle kommunen använda för att styra utvecklingen av barnomsorgen inom kommunen. Det var där inriktningen av kommunens förskoleverksamhet skrevs in. Där fanns de övergripande målen, reglerna om turordning, bestämmelser för barn som behöver särskilt stöd, brukardemokrati, avgifter etc. Detta var ett viktigt dokument som ännu finns kvar och efterlevs i många kommuner. Ett planeringsdokument som blir till genom politiska beslut i en demokratisk process. Vänsterpartiet anser därför att lagrummet om kommunernas skyldighet att upprätta barnomsorgsplaner åter skall in i socialtjänstlagen.
Rättvisa avgifter motverkar segregation
Barnomsorgen är en social tjänst som skall vara lika för alla. I dag har vi en oacceptabelt stor variation mellan olika kommuners daghemstaxor. Risken är att i och med föräldrars rätt till barnomsorg i och med socialtjänstlagen 14 § är risken stor att kommunerna höjer taxan så att föräldrarna helt enkelt inte har råd att anlita den kommunala barnomsorgen. Risken är också att kommunerna differentierar avgifterna mellan t.ex. daghem, familjedaghem eller kooperativ. På så sätt kan man med hjälp av prislapp styra över barnomsorgen till den form som är billigast för kommunen. Vänsterpartiet anser att kommunernas barnomsorg till huvuddelen skall ligga inom daghems- och fritidshemsverksamheten. Därför föreslår vi en översyn av barnomsorgstaxorna inklusive skolbarnsomsorgen med inriktning på att olika omsorger skall kosta lika för brukaren oavsett vilken kostnad kommunen har. Däremot kan givetvis olikheter i föräldrarnas inkomster ge olika avgifter. Ett maxtak på hur hög avgiften får vara rent nationellt skall införas.
Sanktioner för kommuner som bryter mot lagen
Förskolan skall vara en trygg plats för barnen så att föräldrarna skall kunna känna trygghet när de förvärvsarbetar. En väl utbyggd kommunal barnomsorg är en viktig förutsättning för jämställdhet mellan män och kvinnor. Det skall vara en plats för omsorg stöd och stimulans. Det talas om valfrihet, att man själv skall kunna välja hur barnens omsorg skall se ut. Vänserpartiet menar att så länge kommunerna inte uppfyller kravet på full behovstäckning så råder det ingen valfrihet. Vissa kommuner sätter sig över lagen med hänvisning till att de kommunala medlen inte räcker till för full täckning inom barnomsorgen. De bryr sig helt enkelt inte om att fullfölja sina skyldigheter gentemot medborgarna. Vänsterpartiet föreslår därför att det utarbetas ett system med kraftiga böter för de kommuner som inte uppfyller lagens intentioner om alla barns rätt till kommunal barnomsorg.
Personalinflytande brukardemokrati
Vänsterpartiet strävar efter valfrihet, småskalighet, personal- och brukarinflytande. Vi vill ha självstyrande enheter med ett övergripande kommunalt ansvar. Den enskilda institutionen skall ledas av en styrelse bestående av personal och föräldrar. Kommunen skall ge övergripande riktlinjer om vad verksamheten skall innehålla och anslå medel till detta. Brukarstyrelsen skall sedan utifrån dessa givna ramar besluta om hur dessa medel bäst skall användas i verksamheten.
Att stärka medborgarnas inflytande över beslutsprocessen ligger rätt i tiden. Därför behövs klara politiska besked om personal och brukares rätt att delta i beslutsprocessen. Detta kan göras genom en skrivning i sociallagstiftningen vilket sedan kan förtydligas i kommunernas barnomsorgsplaner.
Pedagogisk utveckling och utbildning
Vänsterpartiet är övertygat om att barnen mår bra av att vistas i grupp och utvecklas i samspel med andra barn och vuxna. Detta har också styrkts av en rad olika undersökningar om barn sedan 30-talet. Socialstyrelsens program handlar till största delen om detta. Det blir nu allt svårare att uppfylla eftersom man i och med kommunernas försämrade ekonomi tvingas till större barngrupper och minskad personaltäthet samt mindre välutbildad personal för att få ner kostnaderna så mycket som möjligt. För att värna kvaliteten föreslår Vänsterpartiet därför att kommunerna åläggs att kontinuerligt vidareutbilda personalen. Detta kan med fördel göras genom att anlita resurscentret för barnkultur (se separat motion). Arbetet inom förskola och skolbarnomsorg är ett lagarbete där varje situation i vardagen är ett tillfälle till utveckling och inlärning. Därför är det en förutsättning att all personal har en pedagogisk kompetens och kunskaper i barns utveckling. Därför skall all personal få vederbörlig utbildning för verksamheten. Vänsterpartiet föreslår också en reglering av högsta tillåtna antal barn i barngrupperna, för att möjliggöra en bra verksamhet. Vi får inte glömma att barnen är morgondagens vuxna och att de är en garant för vår välfärd.
Lekmiljölag
När det gäller vuxna så finns det en arbetsmiljölagstiftning som reglerar förhållandet på arbetsplatsen. Förskolor och skola kan ses som barnens arbetsmiljö och lekmiljö. Vänsterpartiet anser att det bör skapas minimiregler som garanterar en god miljö på daghem, fritidshem och i skolor. När nu åtgärder måste vidtas är det på grund av att det är de vuxnas arbetsmiljö, inte den miljö där barnen vistas under en lång tid av dagen. Vänsterpartiet anser att det skall utarbetas en lag som värnar om barnens hälsa och säkerhet.
Uppmuntra män att söka sig till yrken med barn och ungdom
Våldet i samhället är ett problem. Det kan delvis förklaras av att män är dåligt representerade inom yrken som arbetar med barn. Det är synnerligen viktigt att vi kommer till rätta med våldet och det kan göras genom att ge våra barn och ungdomar goda förebilder. Det är därför särskilt viktigt att anställa fler män inom förskolan. Då kan det genom att både män och kvinnor samarbetar i barngrupper finnas goda möjligheter till att finna alternativa konfliktlösningsmodeller som utesluter våld.
Med hänvisning till det anförda föreslås
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförandet av en tvingande regel för kommunen att upprätta en barnomsorgsplan,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag som innehåller kraftiga bötesbelopp för den kommun som inte uppfyller lagens intentioner om alla barns rätt till barnomsorg,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om att utveckla en brukardemokrati,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en pedagogisk utveckling,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att vidareutbilda personalen vid våra förskolor,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag som reglerar förskolornas miljö,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stimulera fler män att arbeta inom förskolan.1
Stockholm den 17 januari 1995 Gudrun Schyman (v) Björn Samuelson (v) Hans Andersson (v) Ingrid Burman (v) Eva Zetterberg (v) Charlotta L Bjälkebring (v) 1 Yrkande 7 hänvisat till AU