Det är nu mer än tio år sedan Anders Jonsson i en
nationalekonomisk studie visade att den
samhällsekonomiska kostnaden för bruk och missbruk av
alkohol var 50 miljarder kronor årligen. Siffran har senare
reviderats till 100 miljarder kronor. Kunskapen om att även
många människor runt en missbrukare far illa börjar först nu
tränga fram. Räknas de skador och lidanden med som främst
familjen drabbas av skulle samhällskostnaderna väsentligen
stiga. Statsfinanserna är i olag men i den offentliga debatten
nämner ingen att ett professionellt bemötande av landets
oändligt många dolda missbrukare avsevärt skulle bidra till
att uppnå nödvändiga besparingar. Och till skillnad från
besparingar som kan kännas smärtsamma, leder insatser mot
missbruk till att tusentals människor befrias från ångest,
förnedring och lidande.
Dolt missbruk finns i arbetslivet. Arbetslivet har en stark
dragningskraft och ger motivation att frigöra sig ur även ett
mångårigt missbruk. Under mer än 30 år har därför
arbetsmarknadens parter i Stockholms län SAF, TCO och
LO samarbetat kring drogfrågor inom arbetslivet. Alnarådet
(alkohol- och narkotikarådet) med mer än 600
medlemsföretag syftar till att förebygga och motverka
alkohol- och narkotikamissbruk. På enskilda företag utförs,
av lokala Alna-grupper, insatser för att skapa drogfria
arbetsplatser. Det leder till att arbetskamrater med
missbruksproblem får professionell hjälp.
Verksamhetsidén är viktig och därför sprids nu idéerna över
landet, och i arbetslivet växer ett Riks-Alna fram. Insikten
ökar om att en medveten alkohol- och narkotikapolicy inom
företaget räddar anställdas hälsa. Ur företagssynpunkt är det
ett klipp. Dolda missbrukare kan räknas i hundratusental. De
har börjat känna av medicinska och sociala skadeverkningar
men inte diagnostiserats inom vården för sitt beroende. I det
längsta undviker man också att söka hjälp från socialtjänsten.
Missbruket uppenbaras först i familjen som vanligtvis ställer
upp solidariskt för att inom hemmets fyra väggar bevara
familjehemligheten.
Runt en missbrukare finns i genomsnitt 4--5 personer som
lider svårt, maka /make, barn och föräldrar. Vårdkostnader
inom primärvård och psykiatri men också kostnader inom
arbetsliv och försäkringssystem för denna grupp är
avsevärda. I dag vet vi också att barn till alkoholister är den
största riskgruppen för framtida alkoholproblem. Med ökat
beroende deformeras missbrukarens bild av verkligheten.
Det alkoholistiska förnekandet avskärmar och osynliggör
den smärtsamma verkligheten och ger skador inom livets alla
områden. Så möter tusen och åter tusen människor
sjukvården. De söker, med förnekelsens tragiska
självbedrägeri och vilseledande, hjälp för komplikationer av
drickandet och drogandet.
40 % av vårdbehovet inom psykiatrin, 20 % av
akutsjukvården och 15 % av primärvården antas vara
alkoholrelaterade. Ingen söker dock missbruket som orsak.
Att läkare och sjuksköterskor på vårdcentraler, i
företagshälsovården, på mödravårdscentraler osv. tidigt och
systematiskt frågar sina patienter om alkoholkonsumtion och
ger högkonsumenter rådgivning är ur folkhälsosynpunkt
synnerligen angeläget. Det skulle också innebära
besparingar i miljardstorlek.
En i detta sammanhang central samhällsinstans är
försäkringskassan. Tanken svindlar vid funderingar på hur
mycket pengar som blöder ur försäkringssystemet på grund
av dolt missbruk.
En undersökning om alkoholsjukskrivning och
förtidspensionering utfördes nyligen inom Stockholms läns
försäkringskassa av Marianne Uppmark och Marie-Louise
Larsson. De fann att i 26 % av sjukskrivningsfallen fanns
stark misstanke om alkoholmissbruk. Endast ett hade
alkoholism som diagnos enligt läkarintyg. Man drar också
slutsatsen att 30 % av nybeviljade förtidspensioner i
storstadsområden kan vara alkoholrelaterade. Endast i något
enstaka fall fanns alkoholism som huvuddiagnos till
förtidspensionering. Frågan om narkotikamissbruk
uppmärksammades inte i rapporten.
Antalet beviljade förtidspensioner 1992 var 58 000.
Var och en av dem betyder i genomsnitt en kostnad
på 1,5 miljoner kronor i försäkringssystemet. Det bör därför
regelmässigt ställas som krav inför ett beslut om
förtidspensionering att en alkohol- och narkotikautredning
görs. Också frågan om att i tillämpliga fall ge
försäkringskassan rätt att avkräva samma typ av utredning
som villkor för fortsatt sjukskrivning bör undersökas.
Dessutom bör försäkringskassan få redskapet att inom lagen
om allmän försäkring kunna erbjuda missbruksbehandling.
Lagstiftningen är oklar inför denna typ av
rehabiliteringsärenden och kassorna tolkar lagen olika.
Vi måste med morot och piska driva fram samarbete på
regional nivå mellan arbetsliv och myndigheter. Här kan
hälso- och sjukvård, socialtjänst, försäkringskassa och
arbetsliv gemensamt verka för utbildningsinsatser,
informationsverksamhet, kunskaps- och
erfarenhetsspridning samt samordning av rehabiliterande
insatser. Ansvars- och kostnadsfördelning måste naturligtvis
klargöras. Företag och samhälle bör dela på kostnaderna.
Den samhälleliga delen av finansieringen skulle
möjliggöras genom att låta producenter av alkoholdrycker
betala en särskild avgift på 10 öre per såld förpackning (burk
eller flaska). Det ger ca 65 miljoner kronor. Då blir det också
pengar över till att inrätta ett forskningsråd inriktat på dolt
missbruk i arbetslivet. Forskning behövs för att motverka
den dyrbara okunskap som idag råder inom detta område.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tidig upptäkt av dolt missbruk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot utslagning i
arbetslivet på grund av missbruk,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansieringen av samhällets
åtaganden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett forskningsråd inriktat på dolt
missbruk i arbetslivet.
Stockholm den 23 januari 1995
Kristina Nordström (s)
Ingemar Josefsson (s)