Det är nu mer än tio år sedan Anders Jonsson i en nationalekonomisk studie visade att den samhällsekonomiska kostnaden för bruk och missbruk av alkohol var 50 miljarder kronor årligen. Siffran har senare reviderats till 100 miljarder kronor. Kunskapen om att även många människor runt en missbrukare far illa börjar först nu tränga fram. Räknas de skador och lidanden med som främst familjen drabbas av skulle samhällskostnaderna väsentligen stiga. Statsfinanserna är i olag men i den offentliga debatten nämner ingen att ett professionellt bemötande av landets oändligt många dolda missbrukare avsevärt skulle bidra till att uppnå nödvändiga besparingar. Och till skillnad från besparingar som kan kännas smärtsamma, leder insatser mot missbruk till att tusentals människor befrias från ångest, förnedring och lidande.
Dolt missbruk finns i arbetslivet. Arbetslivet har en stark dragningskraft och ger motivation att frigöra sig ur även ett mångårigt missbruk. Under mer än 30 år har därför arbetsmarknadens parter i Stockholms län SAF, TCO och LO samarbetat kring drogfrågor inom arbetslivet. Alnarådet (alkohol- och narkotikarådet) med mer än 600 medlemsföretag syftar till att förebygga och motverka alkohol- och narkotikamissbruk. På enskilda företag utförs, av lokala Alna-grupper, insatser för att skapa drogfria arbetsplatser. Det leder till att arbetskamrater med missbruksproblem får professionell hjälp.
Verksamhetsidén är viktig och därför sprids nu idéerna över landet, och i arbetslivet växer ett Riks-Alna fram. Insikten ökar om att en medveten alkohol- och narkotikapolicy inom företaget räddar anställdas hälsa. Ur företagssynpunkt är det ett klipp. Dolda missbrukare kan räknas i hundratusental. De har börjat känna av medicinska och sociala skadeverkningar men inte diagnostiserats inom vården för sitt beroende. I det längsta undviker man också att söka hjälp från socialtjänsten. Missbruket uppenbaras först i familjen som vanligtvis ställer upp solidariskt för att inom hemmets fyra väggar bevara familjehemligheten.
Runt en missbrukare finns i genomsnitt 4--5 personer som lider svårt, maka /make, barn och föräldrar. Vårdkostnader inom primärvård och psykiatri men också kostnader inom arbetsliv och försäkringssystem för denna grupp är avsevärda. I dag vet vi också att barn till alkoholister är den största riskgruppen för framtida alkoholproblem. Med ökat beroende deformeras missbrukarens bild av verkligheten. Det alkoholistiska förnekandet avskärmar och osynliggör den smärtsamma verkligheten och ger skador inom livets alla områden. Så möter tusen och åter tusen människor sjukvården. De söker, med förnekelsens tragiska självbedrägeri och vilseledande, hjälp för komplikationer av drickandet och drogandet.
40 % av vårdbehovet inom psykiatrin, 20 % av akutsjukvården och 15 % av primärvården antas vara alkoholrelaterade. Ingen söker dock missbruket som orsak. Att läkare och sjuksköterskor på vårdcentraler, i företagshälsovården, på mödravårdscentraler osv. tidigt och systematiskt frågar sina patienter om alkoholkonsumtion och ger högkonsumenter rådgivning är ur folkhälsosynpunkt synnerligen angeläget. Det skulle också innebära besparingar i miljardstorlek.
En i detta sammanhang central samhällsinstans är försäkringskassan. Tanken svindlar vid funderingar på hur mycket pengar som blöder ur försäkringssystemet på grund av dolt missbruk.
En undersökning om alkoholsjukskrivning och förtidspensionering utfördes nyligen inom Stockholms läns försäkringskassa av Marianne Uppmark och Marie-Louise Larsson. De fann att i 26 % av sjukskrivningsfallen fanns stark misstanke om alkoholmissbruk. Endast ett hade alkoholism som diagnos enligt läkarintyg. Man drar också slutsatsen att 30 % av nybeviljade förtidspensioner i storstadsområden kan vara alkoholrelaterade. Endast i något enstaka fall fanns alkoholism som huvuddiagnos till förtidspensionering. Frågan om narkotikamissbruk uppmärksammades inte i rapporten.
Antalet beviljade förtidspensioner 1992 var 58 000. Var och en av dem betyder i genomsnitt en kostnad på 1,5 miljoner kronor i försäkringssystemet. Det bör därför regelmässigt ställas som krav inför ett beslut om förtidspensionering att en alkohol- och narkotikautredning görs. Också frågan om att i tillämpliga fall ge försäkringskassan rätt att avkräva samma typ av utredning som villkor för fortsatt sjukskrivning bör undersökas. Dessutom bör försäkringskassan få redskapet att inom lagen om allmän försäkring kunna erbjuda missbruksbehandling. Lagstiftningen är oklar inför denna typ av rehabiliteringsärenden och kassorna tolkar lagen olika.
Vi måste med morot och piska driva fram samarbete på regional nivå mellan arbetsliv och myndigheter. Här kan hälso- och sjukvård, socialtjänst, försäkringskassa och arbetsliv gemensamt verka för utbildningsinsatser, informationsverksamhet, kunskaps- och erfarenhetsspridning samt samordning av rehabiliterande insatser. Ansvars- och kostnadsfördelning måste naturligtvis klargöras. Företag och samhälle bör dela på kostnaderna.
Den samhälleliga delen av finansieringen skulle möjliggöras genom att låta producenter av alkoholdrycker betala en särskild avgift på 10 öre per såld förpackning (burk eller flaska). Det ger ca 65 miljoner kronor. Då blir det också pengar över till att inrätta ett forskningsråd inriktat på dolt missbruk i arbetslivet. Forskning behövs för att motverka den dyrbara okunskap som idag råder inom detta område.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidig upptäkt av dolt missbruk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot utslagning i arbetslivet på grund av missbruk,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av samhällets åtaganden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett forskningsråd inriktat på dolt missbruk i arbetslivet.
Stockholm den 23 januari 1995 Kristina Nordström (s) Ingemar Josefsson (s)