Den kristna människosynen skall vara vägledande för
handikappolitiken. Människor med funktionshinder är ingen
homogen grupp, utan människor med vitt skilda behov av
olika stöd från samhället. För att ge människor med
funktionshinder samma möjligheter som andra krävs framför
allt en attitydförändring i samhället. Det handlar om
människovärdet, människolivets okränkbarhet, varje
människas lika värde och varje människas unika värde.
En stark demokrati visar sig bäst i hänsynen till olika
minoriteter. De förbättringar som gjorts under de senaste
decennierna för miljö, boende, med tekniska hjälpmedel och
arbete måste få fortsätta. I tider med kärvare ekonomiskt
klimat måste större insatser göras för att skapa full
delaktighet för alla. Tillgänglighet och valfrihet för personer
med funktionshinder måste finnas. Som ett komplement till
de offentliga insatserna skall frivilligverksamhet stimuleras.
Stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS
Om man har stora funktionshinder och inte har fyllt 65 år
har man rätt att få hjälp med personlig assistent. Man kan
antingen få assistans direkt av kommunen eller få
ekonomiskt stöd och själv vara arbetsgivare för assistenten
eller assistenterna. Man kan också använda stödet till att
anlita till exempel ett kooperativt eller fristående organ som
arbetsgivare. Gränsen vid 65 år för LSS är helt felaktig.
Behovet av personlig assistent upphör inte för att en person
fyller 65 år. Funktionshindrades självklara rättigheter i
samhället får inte göras till en socialpolitisk fråga.
Integrerat högkostnadsskydd
Den enskilde skall inte behöva ha merkostnader på grund
av sitt funktionshinder. Merkostnaderna kan klaras genom en
kombination av ansvars- och finansieringsprincipen där
olika samhällsorgan delar kostnaden, ett högkostnadsskydd,
viss avgiftsfrihet och vissa kostnadsersättningar.
Restriktivitet skall gälla vid uttagande av avgifter. Ett rimligt
system vore införandet av ett integrerat högkostnadsskydd
för kommunernas och landstingens tjänster till
funktionshindrade. Detta skulle avsevärt förbättra för
personer med stora service- och stödbehov och som därmed
drabbas av höga avgiftsuttag.
En studie av funktionshindrade personers
socioekonomiska situation, utförd på
Handikapputredningens uppdrag, av Centrum för
utvärdering av medicinsk teknologi (CMT) vid Linköpings
universitet ger en allmän bild av betydande merutgifter på
grund av personernas funktionshinder. I de aktuella fallen
redovisas följande varor och tjänster som särskilt noterbara:
Hemtjänst och frekventa besök i primärvård liksom stora
behov av läkemedel innebär merkostnader. Särskilda råvaror
eller stor användning av hel- och halvfabrikat eller uteätande
ger högre matkostnader än annars. Täta besök hos frisör ökar
kostnaderna. Fönsterputsning och storstädning utförs inte av
hemtjänsten och måste köpas på annat sätt. Även privat
avlastning måste anlitas. Fotvård innebär merkostnader.
Extrakostnader föreligger för kläder, leksaker, blöjor och
andra förbrukningsvaror till funktionshindrades barn.
Avgifter för texttelefon är högre än motsvarande avgifter vid
vanliga samtal. Elavgifter blir högre om luftrenare måste
vara gående dygnet runt vid astma och allergi. (Ett samhälle
för alla, Handikapputredningens slutbetänkande; SOU
1992:52).
Studien visar också att semesterresor, nöjen och hobbies
måste försakas i stor utsträckning. Ett integrerat
högkostnadsskydd mellan huvudmän skulle ge den enskilde
fördelen att avgiften kunde maximeras och bli lika oberonde
av vars och ens högst individuella konsumtion av tjänster och
varor. Det handlar om avgifter för service, omvårdnad, vård,
tekniska hjälpmedel, stöd för resande inom kommunernas
och landstingens ansvarsområden samt läkemedelsförmåner
och kostnadsersättningar inom statens ansvarsområde.
Attitydförändringar
Vad gäller möjlighet till inträde i arbetslivet inte minst för
unga med funktionshinder måste vi arbeta stenhårt på
attitydförändring. Detta arbete måste kompletteras med en
antidiskrimineringslag. Vid olika träffar med
funktionshindrade möter man exempel på personer som
verkligen blir diskriminerade just på grund av sitt handikapp.
En ung tekniker som var döv berättade att hon inte ens fick
chansen att pröva ett arbete på grund av sitt handikapp trots
att hon kunde kommunicera obehindrat med teckenspråk och
trots att det råder brist på tekniker. En grabb hade kommit
in två gånger på Tekniska högskolan i Stockholm, men fick
beskedet att fem år måste han vänta innan han får en tolk.
Han har varit tvungen att byta till en annan utbildning, trots
att han pluggat stenhårt för att få höga betyg. Statistiken visar
att 80 procent av unga handikappade är utan arbete oavsett
vilken konjunktur som råder.
Teckenspråk -- tolkar
Utbildningen av teckenspråkslärare måste utökas och
kontinuerlig fortbildning ske. Tolkservicen skall byggas ut.
Huvudansvaret för tolkverksamheten skall ligga kvar under
landstingen. En kartläggning av dövas arbetssituation är
väsentlig, med syftet att underlätta dövas situation på
arbetsmarknaden.
Barnomsorgslagen
Barnomsorgslagen täcker inte möjligheten för en ung
sjukpensionerad mamma som inte kan vara arbetssökande att
få en barnomsorgsplats. Det är orimligt att ett barn som
behöver den stimulansen skall stå utanför.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att också personer över 65 år bör
få rätt till personlig assistent,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjlighet till integrerat
högkostnadsskydd för personer med handikapp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om attitydförändring gentemot
personer med funktionshinder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av teckenspråkslärare och
tolkar.
Stockholm den 23 januari 1995
Ulla-Britt Hagström (kds)