Den kristna människosynen skall vara vägledande för handikappolitiken. Människor med funktionshinder är ingen homogen grupp, utan människor med vitt skilda behov av olika stöd från samhället. För att ge människor med funktionshinder samma möjligheter som andra krävs framför allt en attitydförändring i samhället. Det handlar om människovärdet, människolivets okränkbarhet, varje människas lika värde och varje människas unika värde.
En stark demokrati visar sig bäst i hänsynen till olika minoriteter. De förbättringar som gjorts under de senaste decennierna för miljö, boende, med tekniska hjälpmedel och arbete måste få fortsätta. I tider med kärvare ekonomiskt klimat måste större insatser göras för att skapa full delaktighet för alla. Tillgänglighet och valfrihet för personer med funktionshinder måste finnas. Som ett komplement till de offentliga insatserna skall frivilligverksamhet stimuleras.
Stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS
Om man har stora funktionshinder och inte har fyllt 65 år har man rätt att få hjälp med personlig assistent. Man kan antingen få assistans direkt av kommunen eller få ekonomiskt stöd och själv vara arbetsgivare för assistenten eller assistenterna. Man kan också använda stödet till att anlita till exempel ett kooperativt eller fristående organ som arbetsgivare. Gränsen vid 65 år för LSS är helt felaktig. Behovet av personlig assistent upphör inte för att en person fyller 65 år. Funktionshindrades självklara rättigheter i samhället får inte göras till en socialpolitisk fråga.
Integrerat högkostnadsskydd
Den enskilde skall inte behöva ha merkostnader på grund av sitt funktionshinder. Merkostnaderna kan klaras genom en kombination av ansvars- och finansieringsprincipen där olika samhällsorgan delar kostnaden, ett högkostnadsskydd, viss avgiftsfrihet och vissa kostnadsersättningar. Restriktivitet skall gälla vid uttagande av avgifter. Ett rimligt system vore införandet av ett integrerat högkostnadsskydd för kommunernas och landstingens tjänster till funktionshindrade. Detta skulle avsevärt förbättra för personer med stora service- och stödbehov och som därmed drabbas av höga avgiftsuttag.
En studie av funktionshindrade personers socioekonomiska situation, utförd på Handikapputredningens uppdrag, av Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi (CMT) vid Linköpings universitet ger en allmän bild av betydande merutgifter på grund av personernas funktionshinder. I de aktuella fallen redovisas följande varor och tjänster som särskilt noterbara:
Hemtjänst och frekventa besök i primärvård liksom stora behov av läkemedel innebär merkostnader. Särskilda råvaror eller stor användning av hel- och halvfabrikat eller uteätande ger högre matkostnader än annars. Täta besök hos frisör ökar kostnaderna. Fönsterputsning och storstädning utförs inte av hemtjänsten och måste köpas på annat sätt. Även privat avlastning måste anlitas. Fotvård innebär merkostnader. Extrakostnader föreligger för kläder, leksaker, blöjor och andra förbrukningsvaror till funktionshindrades barn. Avgifter för texttelefon är högre än motsvarande avgifter vid vanliga samtal. Elavgifter blir högre om luftrenare måste vara gående dygnet runt vid astma och allergi. (Ett samhälle för alla, Handikapputredningens slutbetänkande; SOU 1992:52).
Studien visar också att semesterresor, nöjen och hobbies måste försakas i stor utsträckning. Ett integrerat högkostnadsskydd mellan huvudmän skulle ge den enskilde fördelen att avgiften kunde maximeras och bli lika oberonde av vars och ens högst individuella konsumtion av tjänster och varor. Det handlar om avgifter för service, omvårdnad, vård, tekniska hjälpmedel, stöd för resande inom kommunernas och landstingens ansvarsområden samt läkemedelsförmåner och kostnadsersättningar inom statens ansvarsområde.
Attitydförändringar
Vad gäller möjlighet till inträde i arbetslivet inte minst för unga med funktionshinder måste vi arbeta stenhårt på attitydförändring. Detta arbete måste kompletteras med en antidiskrimineringslag. Vid olika träffar med funktionshindrade möter man exempel på personer som verkligen blir diskriminerade just på grund av sitt handikapp. En ung tekniker som var döv berättade att hon inte ens fick chansen att pröva ett arbete på grund av sitt handikapp trots att hon kunde kommunicera obehindrat med teckenspråk och trots att det råder brist på tekniker. En grabb hade kommit in två gånger på Tekniska högskolan i Stockholm, men fick beskedet att fem år måste han vänta innan han får en tolk. Han har varit tvungen att byta till en annan utbildning, trots att han pluggat stenhårt för att få höga betyg. Statistiken visar att 80 procent av unga handikappade är utan arbete oavsett vilken konjunktur som råder.
Teckenspråk -- tolkar
Utbildningen av teckenspråkslärare måste utökas och kontinuerlig fortbildning ske. Tolkservicen skall byggas ut. Huvudansvaret för tolkverksamheten skall ligga kvar under landstingen. En kartläggning av dövas arbetssituation är väsentlig, med syftet att underlätta dövas situation på arbetsmarknaden.
Barnomsorgslagen
Barnomsorgslagen täcker inte möjligheten för en ung sjukpensionerad mamma som inte kan vara arbetssökande att få en barnomsorgsplats. Det är orimligt att ett barn som behöver den stimulansen skall stå utanför.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att också personer över 65 år bör få rätt till personlig assistent,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till integrerat högkostnadsskydd för personer med handikapp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om attitydförändring gentemot personer med funktionshinder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av teckenspråkslärare och tolkar.
Stockholm den 23 januari 1995 Ulla-Britt Hagström (kds)