I boken Övergrepp mot äldre -- stängda dörrar och knutna nävar -- om misshandel i hemmet, skriver författarna Hydle och Jones bl.a.: ''Övergrepp mot äldre människor är liksom andra former av familjevåld ett fenomen som kan försiggå inom hemmets fyra väggar utan inblandning av utomstående. Att äldre människor utsätts för övergrepp av anhöriga är ingen ny företeelse i vårt samhälle. I dagens samhälle, med den utvecklade sociala välfärd som finns, är det viktigt att göra fenomenet synligt. Äldre människor som av olika anledningar utsätts för övergrepp måste få den hjälp de har rätt till. Europaländerna uppmanade 1987 medlemsländerna att prioritera information, utbildning och forskning inom området. I Sverige dröjde det till mars 1991 innan regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att utreda frågan. Ett år senare kom Socialstyrelsens svar.''
Forskningen mot övergrepp har pågått i Sverige sedan 1986. Den initierades efter det att man på Institutionen för omvårdnadsforskning, Umeå universitet, haft en kurs i ämnet ledd av professor L. Philips, Tuscon, Arizona. Hon har under många år bedrivit forskning kring detta tema i USA. De studier som pågår i Sverige beskriver vittnens (distriktssköterskors och hemtjänstpersonalens) uppfattning om vad övergrepp mot äldre är. I Norden har Norge varit föregångsland både vad gäller forskning och samhällsinsatser för att komma åt problemet med övergrepp mot äldre. I USA har i de flesta stater startat ett eget äldrevärn.
Vi har en förhållandevis bra vård och omsorg i vårt land. Det ekonomiska läge som nu är kräver att förtroendevalda och personal tillsammans med medborgarna själva gör allt för att skapa en effektiv vård och omsorg.
En bra äldreomsorgspolitik förutsätter samordning över flera samhällssektorer -- sjukvård, socialtjänst, bostadspolitik osv. Antalet äldre ökar kraftigt. Mellan år 1993 och år 2 000 ökar antalet över 80 år från 398 000 till 455 000 för att år 2005 vara uppe i 485 000. År 2010 räknar man med att ökningen planar ut för att senare ta fart och år 2025 vara uppe i 582 000 personer. Beräkningar från Svenska Kommunförbundet visar att kostnaderna för äldreomsorgen (hälso- och sjukvård och socialtjänst) i kommunerna skulle behöva öka med 12,5 miljarder kronor från nuvarande drygt 50 miljarder kronor inom en tioårsperiod för att bibehålla nuvarande standard. Detta skall ställas mot att redan effekterna av budgetpropositionen kan betyda ett minskat utrymme för kommunerna med cirka 18 miljarder kronor.
I en svensk studie registrerade 18 av 163 distriktssköterskor 30 fall av övergrepp mot äldre i hemmen under en sexmånadersperiod 1989--1990. Rapporteringen avsåg data om den gamle, om utövaren, olika typer av övergrepp, bidragande faktorer, samt distriktssköterskornas kontakter med andra i ärendet. I samtliga av dessa fall var det en anhörig som utsatte den gamle för övergrepp. Psykologiska övegrepp var vanligast men även försummelse, fysiska och materiella övergrepp rapporterades. Otrevligt och aggressivt beteende hos utövaren och/eller familjekonflikter rapporterades som vanliga fenomen tillsammans med övergreppen (Saveman, Hallberg, Norberg & Eriksson, 1993).
Det är helt oacceptabelt att det överhuvudtaget förekommer att gamla utsätts för våld och trakasserier på sjukhem och ålderdomshem. En skyldighet för personalen att anmäla övergrepp måste införas. En sådan skyldighet finns redan för personal inom barnomsorgen. I en rapport där övergrepp kartlagts har det visat sig att 35 äldre i Stockholms och Malmöhus län utsatts för övergrepp och ytterligare tio fall i andra län. Det handlar både om fysiska och psykiska övergrepp. Exempel är att personal skriker åt de gamla och förlöjligar dem.
Det kan också handla om slag och nyp, duschning i för kallt eller för varmt vatten osv. Vidare förekommer hot och trakasserier. En förklaring kan vara att arbetssituationen är mycket pressad, speciellt på sjukhemmen. Personalen kan känna sig utbränd. Det blir allt högre vårdtyngd på grund av att många är dementa eller svårt sjuka. Det är givetvis så att det är en mycket liten grupp av personalen som detta handlar om. Det övervägande intrycket av personal i omvårdnad är att de prioriterar vårdkvalité mycket högt och t.o.m. ibland ställer för höga krav på sig själva. Övergrepp tillhör undantagen.
Givetvis är det så att såväl anhöriga som personal slår larm redan idag om övergrepp misstänks eller är tydligt. Det är emellertid en så stor sak att på eget ansvar ta tag i detta, att det skulle underlätta med införande av anmälningsskyldighet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär sådan lagändring att personalen inom äldreomsorgen samt inom andra utsatta grupper, t.ex. utvecklingsstörda, blir skyldig att anmäla övergrepp.
Stockholm den 23 januari 1995 Ulla-Britt Hagström (kds) Fanny Rizell (kds)