En forskningsrapport, som kunde påvisa grava skador på
foster genom deras mödrars alkoholmissbruk, lades fram i
slutet på 70-talet. En ganska lång tid förflöt innan
diskussionen kom igång på allvar. I Kortedala i Göteborg tog
man dock itu med problemet gravida missbrukare. Man
annammade två principer: ''Barnen skall inte skadas som
foster. Mamman skall få tillräcklig hjälp att bli en bra
förälder så att hon och barnet kan få ett bra liv tillsammans.''
I dag strömmar rapporter in, som berättar om allt yngre
alkoholmissbrukare, framför allt är det unga flickor som i allt
högre utsträckning såväl utnyttjar alkohol som tobak. Också
thinneranvändning, amfetaminmissbruk, hashrökning och
tung narkotika förekommer.
Många kommuner anser sig i dag inte ha råd att driva
projekt, exempelvis som det i Kortedala. Men på flera platser
har arbetsgrupper arbetat förebyggande och upplysande på
mödravårdscentraler eller barnavårdscentraler. När
Socialstyrelsen 1992 företog en undersökning visade det sig
att man i bara 42 av 400 svar kunde berätta om någon form
av insats för missbrukande gravida kvinnor. Ändå framgick
det klart att man var medveten om de stora kostnader det i
längden skulle medföra att inget göra. Till kostnadsaspekten
måste då adderas det svåra lidande det för med sig för ett
barn, som föds skadat p.g.a. mammans missbruk.
Under ett par år på 80-talet fördes en intensiv
upplysningskampanj med många s.k. ''kändisar'', som
uttalade sig. ''Naturligtvis dricker jag inte ens ett glas vin,
jag väntar ju barn'' eller ''bara ett halvt glas, jag väntar ju
barn'' ingick i kampanjens tema. Kampanjen gjorde nytta.
Tidigare kunde man notera ca 600 skadade nyfödda per år.
Resultatet efter kampanjen sjönk till ca ett barn på 2.500.
I dag har missbruket spridit sig även till mycket unga
flickor. Förfärande rapporter från polisarrester och
Mariakliniken rapporteras av TV och radio så fort man ansett
sig ha något att fira, midsommar, Lucia, nyår, examen etc.
Kulturmönstret har svängt högst betydligt på bara ett par år.
Samtidigt vet vi att många unga flickor som är arbetslösa i
dag skaffar barn.
De skador som kan uppstå hos barnen är tillväxthämning,
symptom från centrala nervsystemet, avvikande utseende,
kramper m.m. Barnen bär dessa skadeverkningar med sig
hela livet och samhällets insatser för att hjälpa dem är mycket
stora. Man räknade för något år sedan med en snittkostnad
på 4 miljoner kronor per barn. Ändå blir barnen aldrig
återställda. Man kan även bevisa att ju svårare missbruket
varit desto gravare är barnets skada. Detta torde medföra att
även en minskning av missbruket skulle vara positivt.
Förutom det lidande och de svårigheter som dessa barn
råkar ut för borde man på sikt kunna göra stora besparingar
om man omdisponerade medel till förebyggande arbete, till
upplysning och stöd för de ofta mycket unga mödrar det här
är fråga om. Äldre missbrukande mammor verkade ha tagit
åt sig information genom de tidigare intensiva kampanjerna.
I dag talas mest om tobaksmissbruk och eventuell cancerrisk
någon gång långt in i framtiden. Vi bör aldrig sluta informera
om drogmissbrukets skadeverkningar på foster.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en informationskampanj mot missbruk.
Stockholm den 20 januari 1995
Birgit Henriksson (m)