En forskningsrapport, som kunde påvisa grava skador på foster genom deras mödrars alkoholmissbruk, lades fram i slutet på 70-talet. En ganska lång tid förflöt innan diskussionen kom igång på allvar. I Kortedala i Göteborg tog man dock itu med problemet gravida missbrukare. Man annammade två principer: ''Barnen skall inte skadas som foster. Mamman skall få tillräcklig hjälp att bli en bra förälder så att hon och barnet kan få ett bra liv tillsammans.''
I dag strömmar rapporter in, som berättar om allt yngre alkoholmissbrukare, framför allt är det unga flickor som i allt högre utsträckning såväl utnyttjar alkohol som tobak. Också thinneranvändning, amfetaminmissbruk, hashrökning och tung narkotika förekommer.
Många kommuner anser sig i dag inte ha råd att driva projekt, exempelvis som det i Kortedala. Men på flera platser har arbetsgrupper arbetat förebyggande och upplysande på mödravårdscentraler eller barnavårdscentraler. När Socialstyrelsen 1992 företog en undersökning visade det sig att man i bara 42 av 400 svar kunde berätta om någon form av insats för missbrukande gravida kvinnor. Ändå framgick det klart att man var medveten om de stora kostnader det i längden skulle medföra att inget göra. Till kostnadsaspekten måste då adderas det svåra lidande det för med sig för ett barn, som föds skadat p.g.a. mammans missbruk.
Under ett par år på 80-talet fördes en intensiv upplysningskampanj med många s.k. ''kändisar'', som uttalade sig. ''Naturligtvis dricker jag inte ens ett glas vin, jag väntar ju barn'' eller ''bara ett halvt glas, jag väntar ju barn'' ingick i kampanjens tema. Kampanjen gjorde nytta. Tidigare kunde man notera ca 600 skadade nyfödda per år. Resultatet efter kampanjen sjönk till ca ett barn på 2.500.
I dag har missbruket spridit sig även till mycket unga flickor. Förfärande rapporter från polisarrester och Mariakliniken rapporteras av TV och radio så fort man ansett sig ha något att fira, midsommar, Lucia, nyår, examen etc. Kulturmönstret har svängt högst betydligt på bara ett par år. Samtidigt vet vi att många unga flickor som är arbetslösa i dag skaffar barn.
De skador som kan uppstå hos barnen är tillväxthämning, symptom från centrala nervsystemet, avvikande utseende, kramper m.m. Barnen bär dessa skadeverkningar med sig hela livet och samhällets insatser för att hjälpa dem är mycket stora. Man räknade för något år sedan med en snittkostnad på 4 miljoner kronor per barn. Ändå blir barnen aldrig återställda. Man kan även bevisa att ju svårare missbruket varit desto gravare är barnets skada. Detta torde medföra att även en minskning av missbruket skulle vara positivt.
Förutom det lidande och de svårigheter som dessa barn råkar ut för borde man på sikt kunna göra stora besparingar om man omdisponerade medel till förebyggande arbete, till upplysning och stöd för de ofta mycket unga mödrar det här är fråga om. Äldre missbrukande mammor verkade ha tagit åt sig information genom de tidigare intensiva kampanjerna. I dag talas mest om tobaksmissbruk och eventuell cancerrisk någon gång långt in i framtiden. Vi bör aldrig sluta informera om drogmissbrukets skadeverkningar på foster.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en informationskampanj mot missbruk.
Stockholm den 20 januari 1995 Birgit Henriksson (m)