Om vi skall lyckas med att bekämpa narkotikan krävs inte
bara en bra narkotikapolitik utan också en god social
välfärdspolitik. De senaste årens nedskärningar har skapat en
ökad segregation både inom skolan, i boendet och på
arbetsmarknaden. Detta har skapat en grogrund för
missbruk. De som drabbats hårdast är ungdomar och då
särskilt invandrarungdomar.
Fältarbetare som arbetar bland unga människor har de
senaste åren sett tydliga tecken på ett kraftigt ökat missbruk
i dessa grupper. För att motverka detta behövs konkreta
åtgärder. Vänsterpartiet föreslår därför att en arbetsgrupp
tillsätts för att kartlägga ungdomarnas narkotikamissbruk.
I Sverige råder en stark uppslutning kring en restriktiv
narkotikapolitik som syftar till att motarbeta allt bruk av
narkotika samtidigt som människor med drogberoende
erbjuds behandling och rehabilitering. Det rör sig med andra
ord om en politik som kombinerar restriktivitet med social
inriktning och ser narkotikaproblemet i sitt sammanhang
med andra samhällsproblem.
Det är självklart mycket bra att man från olika grupper i
samhället deklarerar sin uppslutning kring denna politik. Det
är emellertid helt nödvändigt att denna uppslutning gäller
hela narkotikapolitiken och inte bara de restriktiva inslagen.
En politik som inte bygger på en helhetssyn riskerar att
förlora i trovärdighet i konfrontationen med den starka
legaliseringsrörelse som finns företrädd i en rad europeiska
länder.
Den svenska narkotikapolitiken utsätts för närvarande för
mycket starka påfrestningar. Från en rad europeiska länder
kommer rapporter om en starkt ökad tillgång på narkotika
och ökande narkotikaproblem. Antalet narkotikadödsfall har
ökat mycket kraftigt i en rad europeiska städer, exempelvis
Berlin, Frankfurt och Hamburg. En kraftigt ökad tillgång på
narkotika rapporteras exempelvis från Helsingfors och Wien
där man har ett stort inflöde av narkotika från det f.d.
östblocket.
Också i Sverige finns oroande signaler om en ökad
narkotikanvändning. Cannabis och rökheroin sprids bland
utsatta ungdomsgrupper. Tillgången på narkotikapreparat är
stor. Den nyligen publicerade UNO-undersökningen som
genomförts på regeringens uppdrag visar att antalet
narkomaner ökat kraftigt bl.a. i Stockholm och Malmö.
Framför allt ökar injektionsmissbruket av heroin. Uppgifter
från den rättsmedicinska avdelningen i Stockholm tyder på
en ökning av den narkotikarelaterade dödligheten.
År 1987 gjordes från den dåvarande regeringen, med bred
politisk uppslutning, en omfattande narkotikapolitisk
satsning -- ''Offensiv narkomanvård''. Ett av skälen till
denna stora satsning var aidsepidemin bland
injektionsmissbrukare. Omfattande statsbidrag gavs till en
rad kommuner och landsting i syfte att förstärka vården. Den
uppsökande verksamheten byggdes ut i syfte att nå så många
narkomaner som möjligt med vård och rehabilitering.
Metadonverksamheten förstärktes.
En utvärdering har visat att denna satsning var
framgångsrik i många avseenden. Antalet fall av hivsmitta
bland narkotikamissbrukare har reducerats starkt. Ett
växande antal narkotikamissbrukare har kunnat erbjudas
vård och rehabilitering. Metadonprogrammet har varit
framgångsrikt när det gällt att förbättra den sociala
situationen och minska dödligheten bland en grupp svåra
heroinmissbrukare.
Samtidigt har det funnits problem som till stor del
sammanhänger med den privatisering som skett av vården
och med det överdrivna marknadstänkande som vunnit allt
större insteg inom missbrukarvården. Det har funnits en
överetablering av behandlingsinstitutioner och vårdens
kvalitet har i en del fall varit tveksam.
Under det senaste året har det skett mycket dramatiska
förändringar inom vårdsystemet. De mycket hårda
besparingarna inom en rad kommuner har i särskilt hög grad
drabbat missbrukarvården. Utnyttjandet av behandlingshem
har minskat kraftigt. De särskilda uppsökargrupperna har
avvecklats på många håll. Detta drabbar särskilt hårt utsatta
grupper i risksituationer, exempelvis långvarigt arbetslösa
ungdomar. På en del håll har man gett upp målsättningen att
rehabilitera alla missbrukare och att erbjuda dem ett drogfritt
alternativ. Passivitet och resignation har börjat spridas både
bland vårdare och missbrukare.
Inom skolan har besparingarna på många håll kommit att
drabba ANT-verksamheten vilket innebär att de
förebyggande insatserna skärs ned samtidigt som ungdomen
utsätts för ett ökat tryck att börja använda narkotika.
Inom kriminalvården hotas de projekt som inriktas på att
erbjuda de intagna ett genomtänkt rehabiliteringsprogram
under drogfrihet.
De humanitära och samhällsekonomiska kostnaderna för
en nedrustad narkomanvård är mycket stora. Utebliven
rehabilitering av de svåraste missbrukarna innebär att den
mycket dyrbara och sannolikt ineffektiva tvångsvården ökar.
Missbrukare som inte kan få plats på ett behandlingshem
eller i ett metadonprogram hamnar i stället i fängelse.
Kriminaliteten ökar med stora samhällskostnader som följd.
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är den nuvarande
utvecklingen utomordentligt allvarlig. Att skära ned vården
av tunga missbrukare ger stora besparingar på kort sikt och
de ökade kostnaderna drabbar i stor utsträckning andra
sektorer av samhället.
Den samlade narkotikapolitiken måste vara hela
samhällets angelägenhet och kostnaderna för denna måste
bäras solidariskt. En väsentlig del av förebyggande insatser
och vård och behandling måste därför finansieras med hjälp
av statsbidrag. En narkomanvård av god kvalitet måste ses
som en långsiktig investering som ger lägre kostnader för
brott, mindre kostnader för polis, domstolar och
kriminalvård samt medverkar till att vi får ett samhälle som
är bättre att leva i.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen utreder hur man med
riktade insatser och förändrade statsbidrag kan öka och
effektivisera de drogförebyggande insatserna.
All erfarenhet visar att samhällen som misslyckas med att
föra en socialt inriktad politik när det gäller att klara
drogproblem också blir samhällen med stora inslag av våld
och enorma kostnader för polis, domstolar och fängelser.
Det är nu vi måste investera i framtiden: När Sverige blivit
helt integrerat i den europeiska narkotikamarknaden är det
för sent att handla.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp
tillsätts för att kartlägga ungdomars ökande
narkotikamissbruk enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att Sverige håller fast
vid en restriktiv narkotikapolitik med social inriktning,
3. att riksdagen hos regeringen begär att Statskontoret får i
uppdrag att utarbeta ett system med riktade statsbidrag till
förebyggande åtgärder mot drogproblemen och för vård- och
rehabiliteringsinsatser för missbrukare.
Stockholm den 23 januari 1995
Gudrun Schyman (v)
Björn Samuelson (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Eva Zetterberg (v)
Stig Sandström (v)
Alice Åström (v)