med anledning av prop. 1994/95:143 Vissa ändringar i läkemedelslagstiftningen m.m.
Inledning
Propositionen föreslår EU-anpassning av svensk
läkemedelslagstiftning och lagen om kontroll av narkotika.
Sverige ska anslutas till unionens system för gemenskaps-
godkännande av läkemedel. Det innebär bl.a. att ett
läkemedel godkänt i ett medlemsland också gäller i Sverige.
Ändringen av läkemedelslagstiftningen får effekter som inte
beskrivs i propositionen.
Skillnad mellan svensk lag och EU-lag
Svensk lagstiftning innebär att om ett nytt preparat ska
godkännas för en sjukdom som tidigare inte har kunnat
behandlas, krävs att producenten kan bevisa att effekten är
bättre än placebo (sockerpiller). Om ytterligare ett preparat
med liknande effekt ska godkännas, så krävs att det är mer
ändamålsenligt i förhållande till avsedd behandling, än ett
tidigare registrerat preparat. Detta har inneburit en successiv,
kontrollerbar och kvalitetsdrivande utveckling. Utbudet är
relativt överskådligt för receptförskrivande läkare och/eller
patient.
EU-lagstiftningen innbär att man endast kräver att ett nytt
preparat ska vara bättre än placebo, dvs. det jämförs inte med
liknande preparat. Följaktligen har man ett mycket stort
utbud av snarlika preparat av olika varumärken, utan att detta
har varit kvalitetsdrivande. Möjligtvis kan detta pressa
priserna, någon annan fördel kan inte ses.
EU-lagen hämmar kvalitetsdrivande konkurrens
Om marknadskonkurrens ska vara kvalitetsdrivande krävs
att konsumenterna har möjligheter att göra ett rationellt val
grundat på kunskap om varans kvalitet. Detta är enligt
miljöpartiets mening inte direkt överförbart på
läkemedelsmarknaden. Konsumentledet är brutet, eftersom
det förutsätter en receptförskrivande läkares kompetens i
valet av medicin.
EU-lagstiftningen innebär enligt vår mening en större risk
än den svenska, att tidspressade läkare kör på i samma
hjulspår och skriver ut de preparat hon/ han alltid gjort.
Läkarens uppgift är ju i första hand att producera vård och
inte utöva läkemedelskontroll, och det finns självfallet en
brytpunkt mellan utbudets storlek och vilja/förmåga att göra
ett jämförande val av medicin. Alltså är vare sig
konsumenten/patients köp eller läkarnas val tillräckligt
kriterium för kvalitetsdrivande konkurrens.
Som vi ser det är EU:s lagstiftning oklar beträffande
möjligheten för enskilt medlemsland att tillämpa den mer
restriktiva och kvalitetsdrivande principen för godkännande.
Om möjligt bör vi i Sverige behålla de mer restriktiva
bestämmelser vi har på nationell nivå.
Eftersom anslutningen till den fria läkemedelsmarknaden
med all sannolikhet innbär ett kraftigt ökat utbud av
läkemedel, finns risk att Läkemedelsverkets tillsynsfunktion
gentemot företagen växer på bekostnad av
informationsfunktionen gentemot sjukvård och allmänhet.
Om den nya lagen ska innebära en stimulans av
läkemedelsmarknaden och inte bara företagen, så måste
konsumentledet stärkas. Läkemedelsverkets
informationsverksamhet måste därför tillåtas växa i paritet
med tillsynsverksamheten. Därmed uppnås bättre
förutsättningar för en kvalitetsdrivande efterfrågan. Detta är
särskilt viktigt i ett läge där reklam och marknadsföring från
läkemedelsbolag med all sannolikhet kommer att växa
rekordartat.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att behålla de mer restriktiva
svenska bestämmelser som gäller för godkännande av
läkemedel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förstärka Läkemedelsverkets
möjligheter att informera sjukvården och allmänheten om
nya läkemedel.
Stockholm den 24 februari 1995
Thomas Julin (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)