Den kooperativa företagsformen röner allt större intresse
inom det sociala området. Det är framför allt kooperativa
daghem och personalkooperativ som bildats genom
''avknoppningar'' från tidigare reguljära verksamheter inom
landsting och kommuner som nått en viss omfattning.
Utomlands, företrädesvis i Sydeuropa, finns s.k. sociala
kooperativ. Dessa företag arbetar med människor som har
svårt att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden.
De sociala kooperativen är arbetskooperativ som säljer
varor och tjänster på marknaden. Ett stort antal av
kooperatörerna i ett socialt kooperativ har någon form av
fysiskt, psykiskt eller socialt handikapp. Kooperativen
vänder sig därför till omsorgstagare, människor med
allvarliga psykiska problem, fysiskt handikappade, f.d.
fångar samt missbrukare.
I Italien finns en speciell kooperativ lagstiftning. Där är
kooperativ en lagreglerad företagsform. Många
kommersiella företag drivs kooperativt. Flera av Italiens
största företag inom bygg-, jordbruks- och metallsektorn är
kooperativ. Men det finns dessutom en speciell lagstiftning
som reglerar de sociala kooperativens verksamheter.
Exempelvis måste ett socialt kooperativ ha minst 40 %
''arbetshandikappade'' som kooperatörer. Det finns också
lagstadgat hur eventuella överskott får/skall fördelas mellan
investeringar och löner samt hur mycket som måste finnas
som fonderade medel (motsvarande aktiekapital).
Om ett företag uppfyller de krav som ställs för att det skall
klassas som ett socialt kooperativ finns vissa skattelättnader
att få. Detta motiveras med att kooperativet finns på
marknaden och överlever genom att sälja sina produkter.
Men det sociala kooperativet har vissa marknadsmässiga
nackdelar i jämförelse med andra företag som verkar på
samma marknad, nämligen att minst 40 % av kooperatörerna
oftast har något nedsatt arbetsförmåga.
Svenska traditioner
I Sverige har den kooperativa verksamheten fått en annan
inriktning och utformning. I stora drag har vi fyra olika
typer:
1. producentkooperativ, företrädesvis inom jordbruket,
2. konsumentkooperativ, t.ex. Konsum och HSB,
3. brukarkooperativ, t.ex. daghem, solarier som drivs av
PSO m.m.,
4. sociala kooperativ i terapisyfte ofta i anslutning till den
psykiatriska vården eller till omsorgsverksamhet.
Framför allt det sistnämnda innebär ett nytänkande inom
den psykiatriska rehabiliteringen och har såvitt hittills
kunnat bedömas uppvisat fina resultat och ökad livskvalitet
för dem som ingått i kooperativen, dessutom till en lägre
kostnad än traditionella behandlingsmetoder. Det är möjligt
att detta är en framkomlig väg som bör uppmuntras.
Det kanske också är rätt tid att ge stöd till den här typen
av kooperativ nu när Psyk-ÄDEL skall genomföras och
kommunerna åläggs att i samarbete med andra aktörer finna
former för hur man skall skapa rehabiliterings- och
sysselsättningsprogram för nya grupper av människor med
stora behov.
Det italienska exemplet som vi redogjort för ovan går
ytterligare några steg och är för våra förhållanden väldigt
avancerat i och med att det i praktiken kombinerar alla fyra
typerna av kooperativ. Samtidigt vill vi inte utesluta att det i
en nära framtid även kommer att resas krav och önskemål
om att starta liknande verksamhet även i vårt land. I tider av
massarbetslöshet, nedskärningar och stora sociala behov kan
sådana lösningar bli naturliga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
lagstiftning om en kooperativ företagsform enligt vad i
motionen anförts om möjligheter att ta sociala hänsyn i
verksamheten.
Stockholm den 20 januari 1995
Stig Sandström (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Alice Åström (v)