Den kooperativa företagsformen röner allt större intresse inom det sociala området. Det är framför allt kooperativa daghem och personalkooperativ som bildats genom ''avknoppningar'' från tidigare reguljära verksamheter inom landsting och kommuner som nått en viss omfattning.
Utomlands, företrädesvis i Sydeuropa, finns s.k. sociala kooperativ. Dessa företag arbetar med människor som har svårt att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden.
De sociala kooperativen är arbetskooperativ som säljer varor och tjänster på marknaden. Ett stort antal av kooperatörerna i ett socialt kooperativ har någon form av fysiskt, psykiskt eller socialt handikapp. Kooperativen vänder sig därför till omsorgstagare, människor med allvarliga psykiska problem, fysiskt handikappade, f.d. fångar samt missbrukare.
I Italien finns en speciell kooperativ lagstiftning. Där är kooperativ en lagreglerad företagsform. Många kommersiella företag drivs kooperativt. Flera av Italiens största företag inom bygg-, jordbruks- och metallsektorn är kooperativ. Men det finns dessutom en speciell lagstiftning som reglerar de sociala kooperativens verksamheter.
Exempelvis måste ett socialt kooperativ ha minst 40 % ''arbetshandikappade'' som kooperatörer. Det finns också lagstadgat hur eventuella överskott får/skall fördelas mellan investeringar och löner samt hur mycket som måste finnas som fonderade medel (motsvarande aktiekapital).
Om ett företag uppfyller de krav som ställs för att det skall klassas som ett socialt kooperativ finns vissa skattelättnader att få. Detta motiveras med att kooperativet finns på marknaden och överlever genom att sälja sina produkter. Men det sociala kooperativet har vissa marknadsmässiga nackdelar i jämförelse med andra företag som verkar på samma marknad, nämligen att minst 40 % av kooperatörerna oftast har något nedsatt arbetsförmåga.
Svenska traditioner
I Sverige har den kooperativa verksamheten fått en annan inriktning och utformning. I stora drag har vi fyra olika typer:
1. producentkooperativ, företrädesvis inom jordbruket,
2. konsumentkooperativ, t.ex. Konsum och HSB,
3. brukarkooperativ, t.ex. daghem, solarier som drivs av PSO m.m.,
4. sociala kooperativ i terapisyfte ofta i anslutning till den psykiatriska vården eller till omsorgsverksamhet.
Framför allt det sistnämnda innebär ett nytänkande inom den psykiatriska rehabiliteringen och har såvitt hittills kunnat bedömas uppvisat fina resultat och ökad livskvalitet för dem som ingått i kooperativen, dessutom till en lägre kostnad än traditionella behandlingsmetoder. Det är möjligt att detta är en framkomlig väg som bör uppmuntras.
Det kanske också är rätt tid att ge stöd till den här typen av kooperativ nu när Psyk-ÄDEL skall genomföras och kommunerna åläggs att i samarbete med andra aktörer finna former för hur man skall skapa rehabiliterings- och sysselsättningsprogram för nya grupper av människor med stora behov.
Det italienska exemplet som vi redogjort för ovan går ytterligare några steg och är för våra förhållanden väldigt avancerat i och med att det i praktiken kombinerar alla fyra typerna av kooperativ. Samtidigt vill vi inte utesluta att det i en nära framtid även kommer att resas krav och önskemål om att starta liknande verksamhet även i vårt land. I tider av massarbetslöshet, nedskärningar och stora sociala behov kan sådana lösningar bli naturliga.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagstiftning om en kooperativ företagsform enligt vad i motionen anförts om möjligheter att ta sociala hänsyn i verksamheten.
Stockholm den 20 januari 1995 Stig Sandström (v) Charlotta L Bjälkebring (v) Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) Tanja Linderborg (v) Eva Zetterberg (v) Alice Åström (v)