För att kunna leva ett oberoende liv är många
rörelsehindrade och synskadade beroende av färdtjänst.
Förhållandena inom färdtjänsten är kaotiska. Under år
1993 har nära hälften av landets kommuner sett över sina
kostnader för färdtjänsten. I år kommer ännu fler att göra
sådana utredningar.
Resultatet har i de flesta fall blivit försämringar. Det har
blivit längre förbeställningstider, obekväma
samordningssystem som givit långa restider, åkförbud på
sena kvällar och nätter etc. I många kommuner behovsprövas
nu fritidsresorna och begränsas till 50 till 70 resor per år. En
aktiv person måste alltså begränsa sin fritid utanför hemmet
till 25--30 av årets 365 kvällar.
Begränsningar av detta slag drabbar i första hand unga
människor och kan leda till passivisering och minskade
sociala kontakter. Vänsterpartiet anser att orättvisorna nu
blivit så stora att det behövs en generös riksnorm för
färdtjänsten och att varje kommun därutöver kan bestämma
vilka regler som skall gälla.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en riksnorm
för färdtjänsten enligt vad i motionen anförts om ökade
möjligheter för människor att leva ett oberoende liv.
Stockholm den 20 januari 1995
Stig Sandström (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Hanna Zetterberg (v)
Alice Åström (v)