Narkotikasituationen i världen är bekymmersam. Problemen med missbruk och kriminalitet som har samband med narkotika tenderar snarare att öka än att minska. I Sverige uppskattade man år 1992 att mellan 14 000 och 20 000 personer var tunga narkomaner. Medelåldern var 32 år och ca 75 % var män. I jämförelse med tidigare undersökningar visar 1992 års undersökning på en viss ökning i det totala antalet tunga narkotikamissbrukare. Glädjande nog har nyrekryteringen bland ungdomar till denna grupp minskat.
De trender i missbruket som kunde skönjas under 1994 var en ökning av missbruket av rökheroin, missbruket av anabola steroider, ett tilltagande blandmissbruk, en viss ökning i testandet av hasch samt en större berusningsbenägenhet.
Gränserna mellan narkotikamissbruk, alkoholmissbruk och missbruk av sömnmedel eller lugnande medel har allt mer suddats ut liksom användningen av olika narkotikasorter. Anabola steroider är ett nytt preparat som ingår i blandmissbruket.
Den svenska narkotikapolitikens mål är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Vår samhällsinformation är klart och tydligt formulerad mot narkotikamissbruk. Narkotikapolitikens fyra hörnstenar förebyggande arbete, narkotikakontroll, vård och behandling samt internationellt samarbete är en förebild för andra länder.
Som medlem i Europeiska unionen förblir Sveriges förebyggande arbete en nationell angelägenhet, det finns inga skäl att ändra vår kamp mot narkotikan. Genom medlemskapet i EU erhålls större möjligheter än tidigare att påverka den internationella utvecklingen på narkotikaområdet samt driva på arbetet med att effektivisera kampen mot handel och missbruk. Det gäller att ta dem tillvara.
För att stå väl rustade inför det nya internationella samarbetet i EU behöver en noggrann och bred kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning och konsekvenser för vårt moderna samhälle ske. Dessutom måste samarbetet mellan myndigheter och organisationer nationellt och internationellt, påföljds- och kontrollsystemet, nya preparats skadeverkningar samt polisens samlade resurser lokalt, regionalt och på riksplanet ses över så att vi får ändamålsenliga och effektiva instrument för det dagliga arbetet. Ovan nämnda arbete bör handläggas i en kommission.
Det omfattande arbete som sker från olika myndigheters och organisationers sida tillsammans med värdefullt ideellt arbete i olika föreningar har brett folkligt stöd i vårt land. För att möta eventuell tilltagande resignation utanför Sverige i narkotikakampen behövs nu en offensiv hållning för att tvinga tillbaka narkotikan. Varje enskild människa som räddas från missbrukets bojor innebär mindre mänskligt lidande och minskat tryck på den offentliga sektorn.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en narkotikakommission.
Stockholm den 20 januari 1995 Åke Carnerö (kds) Rolf Åbjörnsson (kds)