Narkotikasituationen i världen är bekymmersam.
Problemen med missbruk och kriminalitet som har samband
med narkotika tenderar snarare att öka än att minska. I
Sverige uppskattade man år 1992 att mellan 14 000
och 20 000
personer var tunga narkomaner. Medelåldern var 32 år
och ca 75 %
var män. I jämförelse med tidigare undersökningar visar
1992 års undersökning på en viss ökning i det totala antalet
tunga narkotikamissbrukare. Glädjande nog har
nyrekryteringen bland ungdomar till denna grupp minskat.
De trender i missbruket som kunde skönjas under 1994 var
en ökning av missbruket av rökheroin, missbruket av anabola
steroider, ett tilltagande blandmissbruk, en viss ökning i
testandet av hasch samt en större berusningsbenägenhet.
Gränserna mellan narkotikamissbruk, alkoholmissbruk
och missbruk av sömnmedel eller lugnande medel har allt
mer suddats ut liksom användningen av olika
narkotikasorter. Anabola steroider är ett nytt preparat som
ingår i blandmissbruket.
Den svenska narkotikapolitikens mål är att skapa ett
narkotikafritt samhälle. Vår samhällsinformation är klart och
tydligt formulerad mot narkotikamissbruk.
Narkotikapolitikens fyra hörnstenar förebyggande arbete,
narkotikakontroll, vård och behandling samt internationellt
samarbete är en förebild för andra länder.
Som medlem i Europeiska unionen förblir Sveriges
förebyggande arbete en nationell angelägenhet, det finns
inga skäl att ändra vår kamp mot narkotikan. Genom
medlemskapet i EU erhålls större möjligheter än tidigare att
påverka den internationella utvecklingen på
narkotikaområdet samt driva på arbetet med att effektivisera
kampen mot handel och missbruk. Det gäller att ta dem
tillvara.
För att stå väl rustade inför det nya internationella
samarbetet i EU behöver en noggrann och bred kartläggning
av narkotikamissbrukets omfattning och konsekvenser för
vårt moderna samhälle ske. Dessutom måste samarbetet
mellan myndigheter och organisationer nationellt och
internationellt, påföljds- och kontrollsystemet, nya preparats
skadeverkningar samt polisens samlade resurser lokalt,
regionalt och på riksplanet ses över så att vi får
ändamålsenliga och effektiva instrument för det dagliga
arbetet. Ovan nämnda arbete bör handläggas i en
kommission.
Det omfattande arbete som sker från olika myndigheters
och organisationers sida tillsammans med värdefullt ideellt
arbete i olika föreningar har brett folkligt stöd i vårt land. För
att möta eventuell tilltagande resignation utanför Sverige i
narkotikakampen behövs nu en offensiv hållning för att
tvinga tillbaka narkotikan. Varje enskild människa som
räddas från missbrukets bojor innebär mindre mänskligt
lidande och minskat tryck på den offentliga sektorn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en narkotikakommission.
Stockholm den 20 januari 1995
Åke Carnerö (kds)
Rolf Åbjörnsson (kds)