Åtgärder mot användningen av beroendeframkallande medel
Inledning
Beroende och missbruk av olika medel är sammantagna
våra största folkhälsoproblem. I denna grupp återfinns
alkohol och narkotika men också tobak samt vissa
läkemedel. I denna partimotion från folkpartiet liberalerna
tar vi upp de olika beroende- och missbruksproblemen och
anger förslag till åtgärder för att minska dem.
Alkohol
Alkoholskadorna är fortfarande ett av vårt lands största
sociala problem. Alkoholen kan dock både brukas och
missbrukas. Missbruk av alkohol utgör ett av de största hoten
mot människors frihet och integritet, med alarmerande
medicinska och sociala skadeverkningar. Alkoholen utgör
samtidigt en accepterad del av vår kultur.
Under ett antal år har alkoholförsäljningen minskat. Även
i ungdomsgrupperna har det funnits vissa tecken till
förbättringar. På allra senaste tiden tycks situationen dock ha
förvärrats på ungdomssidan: SCB-studien över 1992/93 års
värnpliktsundersökning visar att allt fler unga män dricker
sig berusade. Dessutom tycks allt fler dricka sig berusade på
hembränd sprit (CANs tidskrift Alkohol och Narkotika nr 5,
1994). Enligt ett pressmeddelande från socialminister Ingela
Thalén i december 1994 redovisades vid en konferens
samstämmiga uppgifter som talar om att allt fler ungdomar
i allt lägre åldrar berusar sig och att unga inte längre är lika
negativt inställda till droger som tidigare. De senaste
uppgifterna om att flickor i de lägre tonåren allt oftare
dricker sig berusade är mycket oroande.
Till detta kommer att den ökade rörlighet för personer och
varor över gränserna som följer av Sveriges medlemskap i
EU på olika sätt kan leda till ökad alkoholkonsumtion med
därav följande ökande alkoholskador.
Sammantaget finns det anledning att känna stor oro inför
utvecklingen på alkoholområdet.
Mycket har gjorts på alkoholområdet...
En rad åtgärder har dock vidtagits under de senaste åren.
Den alkoholpolitiska kommissionen som tillsattes av
dåvarande socialminister Bengt Westerberg har i sitt
betänkande som nu remissbehandlats kommit med en rad
förslag för att minska alkoholbruket och dess
skadeverkningar.
Alkoholkommissionens förslag har följts upp både av den
förra och den nuvarande regeringen. Både den s.k.
riktlinjepropositionen (1993/94:136) och
kompletteringspropositionen (1993/94:150, bil. 5 sid. 15-20)
innehöll alkoholpolitiska förslag, vilka godkändes av
riksdagen. Till följd av riksdagens beslut fick
Folkhälsoinstitutet 1994-06-30 ett regeringsuppdrag som
omfattade både alkohol- och narkotikaområdet och som bl.a.
innebar följande:Förstärkning av det förebyggande
arbetetBildandet av en nationell ledningsgrupp
Upprättande av en nationell handlingsplanRegionala och
lokala satsningarÅrlig rapportUpprättande av
forskningsprogram och samordning av alkoholstatistiken
Riksdagen anvisade totalt 75 miljoner kr för ändamålet
varav regeringen ställde 50 miljoner kr till
Folkhälsoinstitutets förfogande under innevarande budgetår
för att förverkliga de angivna insatserna.
Hösten 1994 presenterade den nuvarande regeringen ett
förslag till alkohollag (prop 1994/95:89) som skulle ersätta
bl.a. de gamla lagarna om tillverkning av och handel med
drycker. Lagen utgör en anpassning till överenskommelsen
med EU men innehåller också en del förenklingar jämfört
med tidigare system. Riksdagen biföll i allt väsentligt
förslagen i propositionen men socialutskottet angav t.ex. i
frågan om utskänkningstillstånd till kl 05.00 att effekterna i
fråga om ungdomens alkoholkonsumtion och förekomsten
av våld skyndsamt bör utvärderas. Riksdagen har också fattat
beslut om ny alkoholskatt och beskattning av viss
privatinförsel som är föranledd av Sveriges EU-
medlemskap.
... men mycket återstår att göra
För att alkoholskadorna skall kunna trängas tillbaka måste
den totala alkoholkonsumtionen minska. Åtgärder som
enbart riktas mot missbrukargruppen räcker på intet sätt.
Målet måste därför vara att den verkliga totalkonsumtionen
skall minska med 25 procent beräknat från år 1980 i enlighet
med Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendation.
Som den alkoholpolitiska kommissionen föreslår bör detta
mål bibehållas, även om det inte är sannolikt att det kan nås
redan år 2000. Tonåringarnas konsumtion, som är särskilt
skadlig, bör minska i snabbare takt. Den icke registrerade
alkoholkonsumtionen skall minska minst lika mycket som
den registrerade försäljningen.
Förutsättningarna för den framtida alkoholpolitiken
genom EU-medlemskapet och de omförhandlingar om
införselkvoter m.m. som medlemskapet för med sig, kommer
att successivt förändras under de närmaste åren. Det är
viktigt att dessa förändringar kopplas till förstärkningar av
alkoholpolitiken, för att så långt möjligt motverka effekterna
av EU-anpassningen.
Folkpartiet liberalerna anser att de åtgärder som har
vidtagits i stort sett är bra men att återstående förslag som
alkoholkommissionen fört fram också måste leda till
åtgärder. Regeringen bör snarast ge riksdagen en samlad
redovisning av vad som har gjorts och vad som återstår att
göra när det gäller alkoholkommissionens förslag. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Upplysning och opinionsbildning
Upplysningen och opinionsbildningen om alkohol måste --
i synnerhet om alkoholen blir mer lättillgänglig och
prisinstrumentet inte kan användas som tidigare --
intensifieras och samordnas med den övriga alkoholpolitiken
och övrig hälsoupplysning. Alkoholupplysningen kan inte
bara riktas mot missbruket utan måste även belysa effekterna
av allt alkoholbruk och verka för en minskad
totalkonsumtion. Både ungdomarnas, deras föräldrars och
andra vuxnas vanor behöver påverkas.
En opinionsbildning mot langning av alkohol till
ungdomar måste pågå oavbrutet. Större kampanjer bör
återkomma regelbundet och genomföras i samverkan mellan
staten, kommunerna och det ideella föreningslivet. Det är
viktigt att personal vid Systembolaget, i livsmedelsaffärer (öl
klass II) och på restauranger håller på åldersgränserna när
det gäller försäljning till och servering av ungdomar.
Det är viktigt att nu aktivera lärare och elever för att öka
kunskaperna om Alkohol, Narkotika och Tobak, de s.k.
ANT-frågorna. ANT-undervisningen i skolan har kommit på
undantag i en del skolor under senare år. Med stöd av den
nya läroplanen är ANT liksom sex och samlevnad samt
miljöfrågorna ämnesövergripande kunskapsområden som
Skolverket bör stödja med kommentar och referensmaterial.
Riksdagen bör följa upp att Skolverket tagit denna sin
uppgift på allvar och är igång med att utveckla stödmaterial.
Varje skola bör utveckla handlingsprogram för elevarbetet
med hälsofrågor där självfallet ANT-frågorna skall ha en
framträdande roll. Lärare, ungdomsledare och andra, som i
sitt arbete kommer i kontakt med tonåringar, måste i sin
yrkesutbildning och fortbildning få gedigna kunskaper om
alkohol och övriga beroendeframkallande medel.
Stat och kommun bör i samverkan med näringsliv och
organisationer stödja förekomsten av alkoholfria miljöer.
Särskilt bör tillkomsten av alkoholfria träffpunkter för
ungdomar stödjas.
I alla de insatser på olika områden som görs för att
begränsa och behandla alkoholskadorna är det av mycket
stor vikt att ett ungdomsperspektiv finns med. En omfattande
forskning har sedan länge betonat missbruksproblematikens
starka samband med förhållanden under barn- och
ungdomsåren.
De statliga bolagens ansvar
Systembolagets alkoholpolitiska roll kan inte nog
understrykas. Det var ju också den rollen som motiverade EU
att acceptera att Sverige får ha kvar detaljhandelsmonopolet.
Det är viktigt att Systembolaget i sitt arbete prioriterar de
hälsopolitiska insatserna framför de företagsekonomiska när
dessa båda mål står i konflikt med varandra. Riksdagen bör
tydligt uttala sitt stöd för en sådan inriktning av
Systembolagets agerande. Systembolaget bör således aktivt
arbeta med upplysning om alkoholens verkningar så att den
når konsumenterna.
De monopol som i dag utövas av Vin & Sprit avvecklas
genom den nya alkohollagen. Vin & Sprit är dock ett statligt
bolag, vilket innebär att dess handlande påverkar förtroendet
för den svenska alkoholpolitiken. Under EES-
förhandlingarna hävdade Sverige att alla de svenska
alkoholmonopolen var alkoholpolitiskt motiverade och
därför borde bibehållas. Socialutskottet och riksdagen har
också många gånger betonat att även Vin & Sprit har ett
alkoholpolitiskt ansvar.
Vid behandling av den s.k. riktlinjepropositionen våren
1994 uttalade dåvarande regeringen att man avsåg att
återkomma till riksdagen med förslag angående Vin & Sprits
framtid. I avvaktan på detta avstod riksdagen från att uttala
sig i frågan. Enligt folkpartiets mening talar övervägande
skäl för att Vin & Sprit fortsätter att vara ett av staten ägt
bolag. Det främsta skälet är att alkoholmarknaden i Sverige
nu kommer att tillföras ett stort antal privatägda,
kommersiella aktörer. Som den alkoholpolitiska
kommissionen har konstaterat, innebär detta en stor risk för
att det kommersiella trycket på marknaden ökar. Det finns
också risk för att konkurrensen tar sig mindre lyckade
uttryck. I denna situation är det en fördel om staten genom
att äga den största importören/tillverkaren kan få insyn och
inflytande i branschen. En förutsättning för fortsatt statligt
ägande är givetvis att Vin & Sprit uppträder så att förtroendet
för svensk alkoholpolitik stärks, inte försvagas. Företagets
alkoholpolitiska ansvar bör därför understrykas av
riksdagen. Det bör därefter komma till uttryck i statens avtal
med bolaget och när statens ägarinflytande utövas.
Tillfälliga serveringstillstånd
Alkoholpolitiska kommissionen föreslog i sitt betänkande
om serveringsbestämmelser (SOU 1993:50) att innehavare
av tillfälliga serveringstillstånd endast skulle få köpa starköl
från Systembolaget, till skillnad från innehavare av
stadigvarande serveringstillstånd, som länge har fått köpa
starköl direkt från svenska bryggerier. Motiveringen för
kommissionens förslag var, att försäljning till innehavare av
tillfälliga serveringstillstånd närmast är att jämföra med
detaljhandel, och att man då borde eftersträva den högre grad
av kontroll som detaljhandelsmonopolet innebär. Samma
fråga aktualiserades motionsvägen vid behandlingen av den
nya alkohollagen (motion 1994/95:So12 av Berndt Ekholm,
s). Riksdagen godkände dock propositionens förslag, som
innebär att även innehavare av tillfälliga serveringstillstånd
får köpa alkoholdrycker direkt från importörer och
tillverkare.
Enligt vår mening finns risk för att denna försäljning från
ett stort antal partihandlare/tillverkare till innehavare av
tillfälliga serveringstillstånd blir mycket svår att kontrollera.
Vad händer t.ex. med de varor som inte säljs vid den
tillfälliga servering som tillståndet omfattar? Vilka garantier
kan skapas för att de verkligen återgår till leverantören och
inte blir ett slags förtäckt detaljhandel i strid mot
detaljhandelsmonopolet?
Det är viktigt att tillämpningen av den nya lagen blir strikt
från början på detta område. Riksdagen bör därför uttala att
beviljandet och handhavandet av tillfälliga
serveringstillstånd bör följas särskilt noga av
alkoholinspektionen och andra tillsynsmyndigheter. De olika
leverantörernas försäljning till innehavare av tillfälliga
serveringstillstånd bör också följas noga av inspektionen.
Införsel och skatter
Den ökade rätt att föra in alkoholdrycker i Sverige för
resande från EU-länder, som medlemskapet innebär, medför
givetvis en risk för ökad alkoholkonsumtion. Ännu större blir
denna risk om de tillåtna kvantiteterna ökas efter de två år
som överenskommelsen täcker. Den bild som har givits av
förhandlingssituationen innebär att Sverige formellt har
vetorätt mot ökning av införselkvantiteterna, eftersom en
ändring fordrar enhällighet. Det är viktigt att den vetorätten
utnyttjas och att Sverige prioriterar möjligheten att begränsa
införseln av billiga alkoholdrycker i förhållande till andra
förhandlingsmål. Det är också viktigt att utvecklingen av den
faktiska resandeinförseln följs noga.
När införseln ökar, kommer krav på att de svenska
alkoholskatterna skall sänkas, särskilt när det gäller öl.
Svenska bryggareföreningen har redan engagerat sig för
detta. Det är viktigt att inga förhastade skattesänkningar sker.
Ölkonsumtionen har ökat kraftigt de senaste åren, redan med
nuvarande skatter. En sänkning av ölskatterna skulle leda till
en ännu större ökning av ölkonsumtionen.
Från bryggerihåll framhålls också, att skatten på starköl
bör sänkas, när det undantag som Sverige har från EU:s
regler om skatteharmonisering upphör om tre år. Om Sverige
då i stället höjer skatten på öl klass II (s.k. folköl) för att
uppfylla kraven i EU:s skattedirektiv, befarar bryggerierna
att denna produkt kommer att helt slås ut och ersättas av
resandeimport eller starköl. Detta är långt ifrån säkert. EU:s
skatteregler medger att skatten sätts lägre, eller avskaffas
helt, för öl med en alkoholhalt på högst 2,8 volymprocent,
dvs en alkoholstyrka ungefär mitt emellan nuvarande lättöl
och folköl. Den naturliga åtgärden från svensk sida för att
möta det hot som EU-harmoniseringen innebär, vore att
bryggerierna uppmanades att satsa på utveckling av ett gott
öl med alkoholstyrkan 2,8 volymprocent, som skulle kunna
ersätta folkölet och bli en konkurrenskraftig dryck att sälja i
livsmedelshandeln. Det skulle också kunna vara ett sätt att
möta den oro för ökat missbruk av folköl bland ungdomar
som nu kommer till uttryck från många olika håll.
Rätt att överklaga beslut om serveringstillstånd
Alkoholpolitiska kommissionen föreslog att en särskild
bestämmelse skulle införas om närboendes rätt att överklaga
beslut att bevilja serveringstillstånd. Regeringen avstod från
att införa en sådan bestämmelse i alkohollagen. Vid
utskottsbehandlingen avvisades motionsyrkanden om
särskilda bestämmelser om närboendes rätt att överklaga. I
stället hänvisade såväl regeringen som utskottet till
förvaltningslagens bestämmelse att den som berörs av ett
beslut har rätt att överklaga, om beslutet går honom emot.
Det är viktigt att rätten att överklaga beslut om
serveringstillstånd får ett reellt innehåll och inte bara blir en
tom formalitet. Utvecklingen bör därför följas noga, och
regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning
av erfarenheterna av den nya lagstiftningen efter någon tid.
Därvid bör bl.a. uppmärksammas hur möjligheten att
överklaga har fungerat i praktiken.
Att de omkringboende har en verklig möjlighet att få en
överprövning av beslut om serveringstillstånd är viktigt både
från medborgarrättslig synpunkt, från miljösynpunkt och
från alkoholpolitisk synpunkt. Många serveringstillstånd,
med sen nattlig och bullersam servering, kan utgöra en
allvarlig försämring av boendemiljön. Det är också viktigt
att de sociala nackdelarna med alltför omfattande
alkoholservering kan beaktas vid ett överklagande. Annars
blir överklagandeinstitutet en ensidig förstärkning av de
konkurrensrättsliga och näringspolitiska synpunkterna på
serveringsfrågorna.
Marknadsföring av alkoholdrycker
Marknadsföringen av alkoholdrycker regleras framför allt
i den särskilda lagen om marknadsföring av alkoholdrycker.
När det nu blir en kraftig ökning av antalet kommersiella
aktörer och skärpt konkurrens inom alkoholsektorn, kan man
utgå från att försöken att tänja lagstiftningens möjligheter till
aktiv marknadsföring kommer att öka, både i antal och i
intensitet. Det är därför angeläget att övervakningen av
marknadsföringen mycket snabbt får ökade resurser. Det är
uppenbart att denna fråga är lågt prioriterad hos
konsumentverket som nu har ansvaret för den särskilda
marknadsföringen av alkoholdrycker. Det har också framgått
att konsumentverket gärna ser att ansvaret för övervakningen
av marknadsföringen av alkoholdrycker överförs till den
nyinrättade alkoholinspektionen. Enligt vår mening talar
mycket för en sådan förändring. Inspektionen kommer att ha
god branschkännedom och ett starkt engagemang för att
förverkliga den alkoholpolitiska lagstiftningens intentioner.
Det är logiskt att man också får möjlighet att ingripa mot
marknadsföring som kan motverka strävan att begränsa
alkoholskadorna. Vi föreslår att regeringen snarast möjligt
återkommer till riksdagen med ett förslag i frågan hur den
framtida övervakningen av marknadsföringen av
alkoholdrycker skall gå till, så att ingen tid går förlorad när
det gäller att från början upprätthålla höga krav på detta
område.
Direkttillsynen åter till länsstyrelserna
Riksdagen har nyligen beslutat att ansvaret för direkttillsyn
av servering liksom ansvaret för s.k. administrativa
ingripanden (bl.a. återkallelse av serveringstillstånd) skall
åvila kommunerna. Enligt vår uppfattning var detta mindre
välbetänkt. Även om ett huvudansvar för direkttillsyn över
alkoholserveringen ligger på kommunerna och
polismyndigheten är det enligt vår uppfattning nödvändigt
att länsstyrelsen som ett led i utövandet av sin tillsyn inom
länet av efterlevnaden av alkohollagens bestämmelser har en
möjlighet att också utöva direkttillsyn över hur servering
bedrivs vid en viss restaurang.
Av författningskommentaren till den nya alkohollagen
framgår att länsstyrelsen har rätt att göra punktinsatser i form
av inspektion av enskilda serveringsställen. Länsstyrelsen
saknar emellertid möjlighet till ingripande om den i samband
med sådan tillsyn upptäcker att serveringen sker felaktigt. I
ett sådant fall blir länsstyrelsen nödgad att be kommunen
vidta erforderliga åtgärder, t.ex. återkallelse. Detta är enligt
vår mening olämpligt. Därför bör lagen ändras så att även
länsstyrelsen som tillsynsmyndighet har möjlighet att göra
administrativa ingripanden mot serveringsställen som
missköter sig. En sådan ordning skulle dessutom underlätta
verksamhet av typ Operation Krogsanering.
Intensifiering av Operation Krogsanering
Den verksamhet med Operation Krogsanering som inletts
i Stockholms län har visat sig mycket framgångsrik.
Länsstyrelserna bör i fortsättningen prioritera sådan
verksamhet. Det behövs därför ett tydligt uttalande från
riksdagens sida om att sådan verksamhet bör prioriteras.
Hembränning
Även om omfattningen av hembränningen inte är känd --
vissa studier härav pågår -- är det uppenbart att en stor del
av den alkohol som förtärs inte minst av unga utgörs av
hembränt. Denna alkohol är billig, hanteras helt vid sidan om
den samhälleliga kontrollen, och kan dessutom innehålla
mycket hälsofarliga föroreningar.
Hembränningen står i strid med den svenska
alkoholpolitiken och är ett särskilt hot mot de ungas hälsa.
Därför får hembränning inte betraktas som ett bagatellartat
brott som kan lågprioriteras. Tvärtom finns det all anledning
att man bekämpar hembränningen och från polisens sida
skärper insatserna mot hembränningsbrott.
Sjukvård och socialvård
Utöver insatser från hälso- och sjukvården och
socialtjänsten har de ideella organisationerna spelat en
avgörande roll i vården av alkoholskadade. Föreningslivet
har också en viktig uppgift i att förebygga missbruk. Det är
insatser som måste stödjas också i fortsättningen.
Ett grundläggande ansvar för missbrukarvården bör läggas
på kommunerna. I samverkan mellan socialtjänst och
sjukvård bör missbruksenheter byggas upp med ansvar för
den samlade missbrukarvården. Vården kräver personal med
social, medicinsk och psykologisk kompetens och bör ha sin
tyngdpunkt i öppenvården. Till dessa missbruksenheter bör
knytas ett betalningsansvar för all institutionskrävande
missbrukarvård.
Tyngdpunkten inom missbrukarvården måste mer än
hittills läggas på förebyggande insatser. Hit hör det
primärpreventiva arbetet med information och
opinionsbildning. Hit hör också sekundärpreventiva insatser
för att uppmärksamma personer tidigare i
missbruksutvecklingen. Detta kan ske främst inom
primärvården, företagshälsovården, psykiatrin och
socialtjänsten. Resurserna för omhändertagandet av de sämst
ställda alkoholisterna bör dock inte minska.
En alltför stor andel av missbrukarvården bedrivs i dag i
institutionsform. Då flertalet alkoholmissbrukare får lika bra
eller bättre vård i öppna former, samtidigt som denna vård
är betydligt billigare än institutionsvård, måste en
förskjutning av tyngdpunkten ske i vården.
Kvinnor och alkohol
Kvinnors konsumtion och dryckesmönster har ändrats
sedan motboken avskaffades 1955. Yngre kvinnor har delvis
anammat de manliga alkoholvanorna och bruk och missbruk
krupit ner i åldrarna på ett mycket oroande sätt. Kvinnor får
högre alkoholhalt i blodet än män vid intag av samma mängd
alkohol. Kvinnliga alkoholister uppvisar fysiska och
psykiska sjukdomstillstånd i högre grad än män samt företer
en överdödlighet både i förhållande till den kvinnliga
befolkningen och till manliga alkoholister. Det är ännu inte
vetenskapligt klarlagt vad dessa skillnader beror på. Till
detta kommer alkoholens fosterskadande effekter som är väl
kända.
Mot bakgrund av detta är det särskilt viktigt med ett
effektivt förebyggande arbete riktat till flickor och kvinnor.
Här har bl.a. skolan och ungdomsmottagningarna en viktig
roll som bör förmedla mer riktad information till flickor än
vad som sker i dag.
Hälso- och sjukvården möter kvinnor som söker för olika
somatiska och psykiska besvär, som egentligen är att
tillskriva alkoholproblem. Vid upptagning av
sjukdomshistoria bör läkaren alltid ta upp frågan om
alkoholbruk. Mödrahälsovården och barnhälsovården bör
känna ett särskilt ansvar för det förebyggande arbetet med
tanke på det väntade eller nyfödda barnet.
Missbrukarvården för kvinnor med alkoholproblem är
ännu inte anpassad för en situation med en ökande andel
kvinnliga missbrukare. En del kvinnor föredrar blandade
institutioner, andra önskar och behöver institutioner och
program som är särskilt anpassade för kvinnor. Det är viktigt
att program för kvinnor med alkoholproblem utvecklas både
på det förebyggande planet och på behandlingsplanet.
Erfarenheterna vid t.ex. den s.k. EWA-kliniken, Karolinska
sjukhuset, bör därvid tas tillvara.
Forskning
Det är viktigt att alkoholforskningen får fortsatt och ökat
stöd. Systembolagets fond för alkoholforskning har varit ett
viktigt tillskott. Det är bra att Folkhälsoinstitutet fått i
uppdrag att upprätta ett forskningsprogram men
resurstillskott fordras med all sannolikhet för att effektuera
programmet. Det är därför viktigt att regeringen i den
kommande forskningspolitiska propositionen tillgodoser
dessa behov.
Narkotika
Målet för den svenska narkotikapolitiken är ett
narkotikafritt samhälle. Det speglar en övertygelse att det
skall vara möjligt att hejda narkotikans framfart och att
rehabilitera dem som hamnat i missbruk. Narkotikapolitiken
i Sverige har ett starkt folkligt stöd. Det finns i stort sett inga
organiserade intressen som arbetar för en mindre restriktiv
politik. Det är viktigt att Sverige tar avstånd från de tankar
på legalisering av narkotika som då och då dyker upp
internationellt. Detta bör ges regeringen till känna.
Situationen i Sverige
Narkotikamissbrukets omfattning har hållit sig ganska
konstant under de senaste två decennierna. Det
experimentella bruket av narkotika har legat lågt. Från början
av 1980-talet har den andel elever i årskurs nio som säger
sig ha prövat narkotika legat på mellan tre och fem procent.
Nyrekryteringen av tunga missbrukare visar en viss ökning
av antalet sedan 1970-talets slut. Det beror till stor del på att
människor som missbrukat länge fortsätter att göra det. År
1979 var 37 procent av de tunga missbrukarna under 25 år.
Motsvarande andel 1992 var 10 procent.
På allra senaste tiden har dock kommit rapporter som talar
för att missbruket kan vara på väg tillbaka i
ungdomsgruppen. Andelen 16-åringar som har prövat
narkotika har ökat i de senaste mätningarna, särskilt bland
flickor. Allt fler rapporter kommer om en ökad användning
av rökheroin i vissa invandrargrupper. Tendenser till en mer
tillåtande syn på narkotika i en del ungdomsgrupper har
redovisats.
Narkotikapolitikens utveckling
När narkotikamissbruket blev en realitet i Sverige under
1960-talet försökte man komma till rätta med problemet
genom att tillåta legal förskrivning av narkotika. Resultatet
blev förskräckande med läckage ut på marknaden och en
ökning av både antalet missbrukare och narkotikarelaterad
brottslighet. Den legala förskrivningen avbröts och den
svenska narkotikapolitiken kom att utvecklas till att bygga
på följande principer:förebyggande arbetevård och
behandlingnarkotikakontrollinternationellt arbete
Det framtida arbetet
Folkpartiet liberalerna anser att det framtida arbetet för att
stävja narkotikamissbruk skall bygga på de fyra ovanstående
principerna.
Det förebyggande arbetet skall syfta till att påverka
ungdomars och vuxnas attityder till droger och att motverka
nyrekryteringen av narkotikamissbrukare. Här har skolan
och skolhälsovården en viktig roll att spela liksom föräldrar,
idrottsledare, fritidsledare och andra vuxna som står som
förebilder för barn och ungdomar.
Frivilligorganisationerna har alltid spelat en central roll i
det förebyggande arbetet. Deras medverkan i större
informations- och aktionskampanjer är väsentlig och bör
stödjas.
Centrala kampanjer måste genomföras med jämna
mellanrum. De måste samtidigt åtföljas av utvärdering med
tanke på hur budskapen uppfattas och kostnadseffektiviteten.
Detta är en viktig uppgift för Folkhälsoinstitutet.
I det förebyggande arbetet spelar också tidig upptäckt av
missbruk en viktig roll. Ungdomar i riskzonen skall mötas
av en engagerad vuxenvärld som klart tar avstånd från allt
drogbruk bland ungdomar. En ung missbrukare skall inte
lämnas i fred utan knytas till ett nät av vuxna som visar att
de tar avstånd från drogmissbruk samtidigt som de bryr sig
om den unge.
Vård och behandling av narkotikamissbrukare sker
inom såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten. Det
finns speciella avdelningar inom psykiatrin för avgiftning
och rehabilitering och särskilda behandlingshem för psykiskt
störda missbrukare.
Vid sidan av den offentliga vården finns privata och
stiftelsedrivna vårdinstitutioner. Denna verksamhet har
under de senaste åren vuxit i omfattning och bidragit till att
mångfalden av behandlingsformer har ökat.
Många kommuner har inrättat specialiserade
öppenvårdsteam för narkotikamissbrukare. Uppsökande
verksamhet, rådgivning, motivationsarbete, krisbehandling
och samtalsbehandling är teamens huvudsakliga uppgifter.
På några håll i landet behandlas narkotikamissbrukare,
varav många är hivsmittade, med metadon under strängt
kontrollerade former.
Folkpariet liberalerna anser att dessa satsningar måste
fortsätta men eftersom resultaten av behandling och
rehabilitering av narkotikamissbrukare varierar måste de
olika vård- och behandlingsformerna fortlöpande utvärderas.
Inom det medicinska fältet har Statens nämnd för bedömning
av medicinsk teknologi (SBU) gjort banbrytande insatser
och kunnat döma ut mindre effektiva metoder och
rekommendera dem som har bäst effekt. Folkpartiet
liberalerna anser att arbetsmetoderna inom narkomanvården
behöver utvärderas på likartat sätt.
De kontrollerande inslagen i narkotikapolitiken är i
första hand inriktade på att förhindra spridning av narkotika.
Enligt den gällande narkotikastrafflagen är all icke-
medicinsk hantering av narkotika straffbelagd. Det är också
brottsligt att främja narkotikahandel.
Inom polisen arbetar man såväl på riksplanet som lokalt
för att bekämpa narkotikahandeln. Man prioriterar sina
insatser mot narkotikabrottslighetens övre skikt och langarna
på gatan. Dessa satsningar måste fortsätta inte minst med
tanke på att Sverige nu är medlem i EU med de förändringar
i gränskontrollen som därmed blivit följden.
I det internationella samarbetet har Sverige spelat en
framträdande roll och måste fortsätta på den vägen. Sverige
bör i EU-sammanhang hårt driva kraven på förstärkta EU-
insatser mot narkotikan inom ramen för EU:s
folkhälsoprogram, EU:s Global Plan, EUROPOL m.m.
En tanke som har väckts under hand i EU är att de
nationella samordnare för narkotikafrågor som finns i varje
medlemsland, de s.k. Cordrogues, skulle kunna fungera som
ett samordningsorgan för EU:s Global Plan. Denna tanke bör
kunna stödjas. Det är över huvud taget viktigt att man från
svensk sida kraftfullt understöder allt som kan göras för att
EU:s insatser på detta område skall bli effektiva.
Det skall i princip inte finnas några gränskontroller mellan
EU-länder. Det hindrar emellertid inte polis och tull att
ingripa om resenärer beter sig misstänkt eller om det på
grundval av information från t.ex. det internationella polis-
eller tullsamarbetet finns anledning till misstanke om försök
till narkotikasmuggling. Detta samarbete inom EU kommer
också att förstärkas genom tillskapandet av Europol. Sverige
bör vara pådrivande i detta arbete.
Läkemedel och läkemedelsnära produkter
Doping
Riskerna med att använda olika läkemedel, t.ex. anabola
steroider, i prestationshöjande och kroppsuppbyggande syfte
har fått stor uppmärksamhet under senare år. Det är numera
inte tillåtet att använda anabola steroider och en rad andra
läkemedel inom idrotten. En noggrann testverksamhet har
utvecklats för att avslöja om någon använt ett förbjudet
preparat. Information har tagits fram och spritts till olika
målgrupper. Det är nu viktigt att detta inte blir en dagslända
utan att information om doping och dopingpreparatens risker
fortlöpande förmedlas till ungdomar, deras föräldrar, lärare,
idrottsledare m.fl. Också detta är en viktig del av skolans
hälsoupplysningsarbete.
En grupp preparat som uppmärksammats mindre är de
olika näringspreparat, ofta innehållande ett antal aminosyror,
som det görs omfattande reklam för inte minst i
sporttidningar. Dessa preparat har sannolikt inga
fysiologiska eller farmakologiska effekter på
idrottsprestationer men leder idrottsutövaren eller
kroppsbyggaren in i ett ''preparatberoende''. Man tror att
man måste använda piller o.d. för att kunna prestera bra
resultat. Sedan är steget inte långt till att lockas använda
dopingpreparat. Därför bör dessa preparat värderas utifrån
farmakologisk utgångspunkt och informationen om deras
verkliga effekter redovisas.
Beroendeframkallande läkemedel
Många sömnmedel och lugnande medel, bland vilka
bensodiazepinerna utgör den största gruppen, har visat sig
kunna ge upphov till läkemedelsberoende. Epidemiologiska
studier av omfattningen av problemet, och om vissa
läkemedel är mer riskabla än andra, saknas och har vid ett
flertal tillfällen efterlysts av riksdagen. Vi anser att sådana
studier bör genomföras utan fördröjning.
Behandling av personer med bensodiazepinberoende
skiljer sig i vissa avseenden från behandling av andra
beroendetillstånd. På ett par ställen i Sverige, t.ex. vid S:t
Görans sjukhus i Stockholm och vid Skene lasarett, har
specialistkunnande utvecklats för att på ett effektivt sätt ta
hand om dessa patienter. Vi anser att det inom varje landsting
behöver finnas en enhet specialiserad på att behandla
patienter med läkemedelsberoende. Sådana enheter bör
också ha ett ansvar för att förmedla kunskap till husläkarna
och primärvården i övrigt om hur man bäst hjälper dessa
patienter och inte minst om hur de aktuella läkemedlen bör
förskrivas.
Endast en liten del av medlen för beroende- och
missbruksforskning avsätts för forskning rörande
läkemedelberoende. Det är t.ex. viktigt att studera varför en
del människor blir läkemedelsberoende och andra inte för att
man i framtiden skall kunna identifiera riskpatienter och
redan från början ge dem annan behandling.
Behandlingsforskning är ett annat viktigt område att satsa
på. Sådan forskning bör därför stimuleras och stödjas. Vi
anser att regeringen bör ta upp denna fråga i den kommande
forskningspolitiska propositionen.
Tobak
De farmakologiska effekterna av nikotinet i tobak är helt
avgörande för drivkraften att fortsätta att använda tobak och
för svårigheten att sluta. Nikotin har nämligen en hög
beroendeframkallande potential, ungefär som heroin eller
kokain. Alla upplever inte samma grad av beroende vilket
förklarar varför en del människor har svårare för att sluta
röka än andra.
Hälsorisker
Rökning är i dag den största enskilda orsaken till för tidiga
dödsfall och till dödsfall som hade kunnat förebyggas.
Tobakens cancerframkallande effekter har varit kända sedan
1761 när John Hill publicerade en rapport om sex cancerfall
hos kända snusare. Sedan dess har nära 60 000 vetenskapliga
undersökningar publicerats om rökningens hälsorisker.
Tobaken har effekt på i stort sett alla organsystem.
Cigarettrökning är en av de viktigaste orsakerna till hjärt-
kärlsjukdomar bland såväl män som kvinnor. Detsamma
gäller lungcancer och en rad andra cancerformer som cancer
i struphuvud, urinblåsa och njurbäcken. Risken för kronisk
obstruktiv lungsjukdom är också kraftigt ökad bland rökare
liksom astma, magsår och irritabel grovtarm. Rökning under
graviditet kan bl.a. leda till försämrad näringstillförsel till
fostret, placentaavlossning, för tidig förlossning, lägre
födelsevikt, plötslig spädbarnsdöd, försämrad tillväxt och
missbildningar. Risken för missfall är fördubblad bland
rökare.
Också passiv rökning innebär risker. Ett tydligt samband
föreligger mellan föräldrars rökning och t.ex. astma och
mellanöroninflammation hos deras barn.
Rökvanor
Tobaksrökning var länge en exklusivt manlig vana. Först
under 1900-talet har tobaksrökning fått spridning bland
kvinnor. Andelen män som röker dagligen har minskat från
35 procent 1980/81 till 26 procent 1990/91. Andelen
dagligrökare bland kvinnor har under samma period minskat
från 28 procent till 25 procent. År 1993 rökte 20 procent av
pojkarna i årskurs 9 och 26 procent av flickorna. Rökning är
således vanligare bland flickor än bland pojkar i den yngsta
åldersgruppen.
Bland personer med lång utbildning är andelen
dagligrökare lägre än bland personer med kort utbildning. Ett
undantag är välutbildade kvinnor över 50 år som röker i
nästan dubbelt så stor omfattning som jämnåriga kvinnor
med enbart grundskoleutbildning. När de började röka var
rökning vanlig bland högutbildade kvinnor.
Åtgärder mot tobaksbruk
I Sverige informerar samhället sedan länge om tobakens
skadeverkningar. Tidigare har lagstiftning använts i liten
utsträckning som ett medel för att minska tobaksbruket.
Under förra mandatperioden beslutade riksdagen dock om
en tobakslag.
Lagen innebär i korthet att rökning inte är tillåten i lokaler
för barnomsorg, fritidshem och skola samt deras
utomhusområden. Rökning är inte heller tillåten i hälso- och
sjukvårdslokaler, gemensamhetslokaler på ålderdomshem
och andra inrättningar med särskild service eller vård samt
inrikes kollektivtrafik inklusive väntsalar.
Samma regler gäller för offentliga lokaler dit allmänheten
har tillträde. Det innebär också att det är rökförbud i lokaler
för idrotts- och kulturevenemang, möteslokaler och
liknande. På hotell skall finnas rum där rökning är förbjuden.
Restauranger med mer än 50 sittplatser skall ha ett eller flera
rökfria områden.
Arbetsgivare har ansvar för att en arbetstagare inte mot sin
vilja utsätts för tobaksrök i den arbetslokal där arbetstagaren
är verksam.
Varningstexter skall utformas enligt EU:s regler,
tobaksannonser är förbjudna i periodisk press och för övrig
reklam kvarstår kravet att den skall präglas av särskild
måttfullhet. Riksdagen har också tillkännagivit att
regeringen bör utreda lagstiftning mot den indirekta
reklamen.
Vi anser att det är viktigt med en snabb uppföljning av
lagens efterlevnad med återrapportering av resultaten till
riksdagen.
Riksdagen har därutöver betonat vikten av
informationsinsatser och utbildning riktad inte minst till barn
och ungdom samt forskning kring ungdomars rökvanor och
att regeringen skall återkomma med förslag till åldersgräns
för inköp av tobaksvaror om tobaksbruket bland barn och
ungdomar inte minskar.
Behov av åtgärder
Tobaksbruket är inte ett frivilligt val. Det visar
tobaksbrukarnas svårigheter att sluta även om de önskar det.
Därför är det viktigt att det förebyggande arbete som
Folkhälsoinstitutet och landstingen bedriver fortsätter och
intensifieras. Det är viktigt att nå föräldrarna med den
kunskap som finns både om vikten av en rökfri miljö för
barnen och vikten av att barnen inte börjar röka. Det är också
väsentligt att förskollärare, fritidsledare, lärare, idrottsledare
och andra som utgör förebilder för barn och ungdom får
aktuell information om tobakens skadeverkningar och vikten
av att inte nyttja tobak.
Skolan påverkas från och med läsåret 1994/95 både av den
nya läroplanen för grundskolan och av tobakslagen. Rektorn
har det övergripande ansvaret för att verksamheten inriktas
på att nå uppsatta mål. Rektorn har därmed också
huvudansvaret för att tobakslagen följs på skolan.
Rektorerna är därmed en viktig målgrupp i detta
folkhälsoarbete.
Folkpartiet liberalerna anser att hälso- och sjukvårdens
insatser i det förebyggande arbetet och i rökavvänjning
måste intensifieras. Varje läkare bör i samband med all form
av sjukvård ta upp patientens tobaksanamnes. Det gäller
även snusning.
I Sverige finns endast ett fåtal kliniker som uteslutande
arbetar med rökavvänjning. Varje sjukvårdshuvudman bör
ha minst en enhet med samlat ansvar för verksamhet med
rökavvänjning.
Inom primärvården, företagshälsovården, skolhälsovården
och mödrahälsovården skall finnas resurser för både
rådgivning och aktivt rökslutarstöd.
Forskning
Vi vet i dag mycket om tobakens skadeverkningar.
Däremot är vår kunskap ofullständig om varför människor
börjar röka trots vetskap om tobakens farlighet och om
effekten av olika tobakspreventiva åtgärder. Det skulle
behövas en professur och en vetenskaplig institution med
särskild inriktning på tobakspreventivt arbete. Vi anser att
regeringen bör beakta detta behov i den kommande
forskningspolitiska propositionen.
Etiska principer för tobaksreklam
Tobaksreklamen är olika hårt reglerad i olika länder.
Erfarenheterna visar att i länder där reklamförbud mot
tobaksvaror har införts, har tobaksbolagen istället gått över
till smygreklam. Man gör t.ex. reklam för sportevenemang,
sportkläder, resor etc. med samma varumärke som
tobaksprodukterna. Sponsring av t.ex. kulturella eller
vetenskapliga evenemang är en särskild form av reklam som
också förekommer. Vi anser att Sverige bör ta initiativ till
att internationella etiska riktlinjer utarbetas för att begränsa
marknadsföringen av tobaksprodukter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redovisning av vad
Alkoholkommissionens förslag lett till,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upplysning och opinionsbildning
om alkoholbruk,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om opinionsbildning mot langning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om efterlevnad av ålderskontroll vid
försäljning och utskänkning av alkohol,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ANT-undervisningen i skolan och
utveckling av särskilda handlingsprogram,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Skolverkets uppgift att framställa
material för skolans ANT-undervisning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till alkoholfria miljöer,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Systembolagets och Vin & Sprits
alkoholpolitiska roll,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av handhavandet av
tillfälliga serveringstillstånd,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges utnyttjande av sin
vetorätt i EU när det gäller införselkvantiteter,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om alkoholskatterna,1
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överklagande av beslut om
serveringstillstånd,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om marknadsföring av
alkoholdrycker,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om länsstyrelsernas direkttillsyn över
alkoholserveringen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prioritering av Operation
krogsanering,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot hembränning,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ideella organisationers
förebyggande insatser och vård av alkoholmissbrukare,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas ansvar för
missbrukarvården,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om primär- och sekundärpreventiva
insatser mot alkoholmissbruk,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behandling av
alkoholmissbrukare i öppna vårdformer,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förebyggande insatser riktade mot
flickor och kvinnor samt mödra-barnhälsovårdens ansvar,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anpassning av
alkoholmissbrukarvården till kvinnors behov,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avståndstagande till legalisering
av narkotika,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förebyggande insatser mot
narkotikamissbruk,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ideella organisationers insatser för
att förebygga narkotikamissbruk,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vård och behandling av
narkotikamissbrukare,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om narkotikakontrollen,2
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationellt samarbete på
narkotikaområdet,2
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser mot dopning,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel som används i
prestationshöjande syfte,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om epidemiologiska studier av
läkemedelsberoende,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av behandlingsresurser
för patienter med läkemedelsberoende,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning om
läkemedelsberoende,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av efterlevnaden av
tobakslagen,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av barns och
ungdomars rökvanor,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förebyggande insatser mot
tobaksbruk,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av tillgång till
rökavvänjning,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning om tobakspreventivt
arbete,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av internationella etiska
principer för marknadsföring av tobaksprodukter.
Stockholm den 19 januari 1995
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Eriksson (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anne Wibble (fp)
Barbro Westerholm (fp)
1 Yrkandena 10 och 11 hänvisade till SkU
2 Yrkandena 27 och 28 hänvisade till JuU