Enligt liberala värderingar har varje individ -- också hon
med de allra sämsta förutsättningarna -- rätt att leva ett så
värdigt liv som möjligt och rätt till samhällets resurser på
samma villkor som alla andra. Många i Sverige har inte de
möjligheterna. De tillhör det glömda Sverige.
Med det glömda Sverige menar vi de människor som mitt
i vår välfärd kommit i skymundan, som har berättigade
önskemål om stöd från samhället men som inte får det.
De människor som lever i det glömda Sverige är oftast inte
med när beslut fattas och resurser fördelas. Deras problem
varierar. Varje grupp är ganska liten. Därför väger deras
röster inte så tungt på valdagen och de har svårt att göra sig
hörda i den politiska debatten.
Folkpartiet har genom åren ägnat stor kraft åt arbetet på att
skapa bättre villkor för det glömda Sverige. För gamla och
sjuka på långvården, för barn som far illa, för förföljda
kvinnor. Och inte minst för människor med funktionshinder
och deras familjer.
De statsfinansiella problemen med rötter i 80-talets
ekonomiska missgrepp kastade i hög grad sin skugga över
den senaste mandatperioden. Likafullt var det -- under Bengt
Westerbergs tid som socialminister -- möjligt att prioritera
och genomföra en rad angelägna reformer för de
funktionshindrade:Lagen om service och stöd till vissa
funktionshindrade (LSS), som var huvudinslaget i den stora
handikappreformen, ger bl.a. rätt till personlig assistans för
svårt funktionshindrade. Den ger också rätt till vård och stöd
och rätt till olika former av avlösning.Vårdbidraget till
familjer med barn som har handikapp höjdes från 2 till 2,5
basbelopp vilket motsvarade en förbättring på 17 000 kr om
året.Reglerna ändrades så att den som har helt vårdbidrag
också kan erhålla ersättning för merkostnader utöver
maximibeloppet för vårdbidraget. För en familj med
maximal ersättning innebar detta en förbättring med ca
40 000 kr per år.Föräldrar med barn som har handikapp fick
rätt till 10 kontaktdagar per år. Rätten till föräldrapenning för
vård av sjukt barn har för dessa familjer också förlängts till
21 år, i vissa fall till och med 23 år.En
handikappombudsman som skall säkra funktionshindrades
delaktighet och jämlikhet i samhället har inrättats.
Utöver detta har en rad andra åtgärder också vidtagits, bl.a.
beträffande hjälpmedel, fritid och kultur.
Fortsatta insatser för funktionshindrade
Vårt arbete för det glömda Sverige fortsätter. I denna
motion föreslår vi ytterligare insatser för människor med
funktionshinder. Andra grupper som också kan räknas till det
glömda Sverige behandlas i våra motioner om barn och
hälso- och sjukvården.
Handikapputredningen
Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) lade fram en rad
förslag varav den borgerliga regeringen genomförde den
första delen av utredningens förslag -- LSS -- vilket var den
individinriktade delen. Slutbetänkandet innehåller en rad
ytterligare förslag som var samhällsinriktade och syftade till
att göra hela samhället tillgängligt för människor med
funktionshinder. Dessa förslag grundade sig på den s.k.
ansvars- och finansieringsprincipen. Med det avses att det
inte är samhället som skall stå för alla
handikappanpassningskostnader. Folkpartiet liberalerna
anser att regeringen måste återkomma till riksdagen med en
redovisning av vad man avser göra med
handikapputredningens övriga förslag.
Handikappombudsmannen
Handikappombudsmannen inrättades 1994 07 01.
Myndigheten har redan fått anmälningar om diskriminering
av funktionshindrade. Handikappombudsmannen har
vidtagit de åtgärder som hon enligt instruktion kan vidta,
nämligen gjort uttalanden. Detta är enligt vår mening
otillräckligt. Lagstiftningen måste kompletteras med förbud
mot diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet.
Handikappombudsmannen måste samtidigt ges möjlighet att
väcka åtal om någon diskrimineras i arbetslivet på grund av
sitt funktionshinder.
Tillgänglighet
Inom bostads- och planområdet lade
handikapputredningen bl.a. fram förslag om information och
fortbildnig av arkitekter om tillgänglighetsfrågor, ändringar
i plan- och byggnadslagen för att göra gatumiljön,
terminalbyggnader och offentliga lokaler tillgängliga samt
tillgänglighetsprogram.
I USA har man på olika sätt förbättrat tillgängligheten för
funktionshindrade i byggnader, på gator genom avfasade
trottoarer och på andra platser. Vi anser att de amerikanska
erfarenheterna bör tas tillvara här i Sverige och att till nya
plan- och bygglagen bör fogas föreskrifter som anger hur
man kan öka den generella tillgängligheten till byggnader
m.m.
Inflationsskydd för vårdbidrag och handikappersättning
Den socialdemokratiska regeringen föreslog i höstas att
uppräkningen av basbeloppet med hänsyn till inflationen
skulle begränsas. Enbart 60 % av inflationen skulle få
genomslag i form av höjt basbelopp. Begränsningar av detta
slag skulle gälla så länge budgetunderskottet överstiger 50
miljarder kr.
Det är både olyckligt och olämpligt att denna besparing
också kommit att tillämpas på vårdbidrag och
handikappersättning. Den ordning riksdagen har beslutat
innebär att dessa -- för funktionshindrade mycket
angelägna -- bidrag successivt urholkas under de kommande
åren.
Vårdbidraget går till familjer som har funktionshindrade
barn -- dels för ett bedömt tillsynsbehov, dels för de
merkostnader som handikappet innebär för familjen. Enligt
RFV:s statistik från december 1993 fick 19 000 familjer
vårdbidrag.
Vuxna med funktionshinder får stöd bl.a. i form av
handikappersättning. Den finns i tre nivåer, motsvarande 69,
53 och 36 procent av basbeloppet. Hur mycket den enskilde
får i ersättning beror på hur stort hjälpbehovet är samt vilka
merkostnader som handikappet medför. Enligt RFV:s
statistik från december 1993 fick 53 000 människor
handikappersättning, antingen som huvudförmån eller som
tilläggsförmån till t.ex. förtidspension eller ålderspension.
Den effekt på statskassan som besparingen för dessa
grupper medför är liten. För de enskilda som drabbas är
effekten däremot kännbar, särskilt med tanke på att de redan
från början tillhör samhällets mest utsatta grupper.
Vi anser därför att vårdbidrag och handikappersättning bör
undantas från den av riksdagen beslutade avindexeringen.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med sådana
förslag att vårdbidrag och handikappersättning fr.o.m. 1996
åter räknas upp med full hänsyn tagen till inflationen. Bägge
förmånerna bör också få en extra uppräkning så att den
förlust som den begränsade uppräkningen under 1995
medför kompenseras.
Bilstödet
Bilstödet är ett bra medel för att ge personer med
funktionsnedsättningar möjlighet till delaktighet i
samhällslivet och en bättre livskvalitet. Tillgång till en egen
anpassad bil minskar också beroendet av samhällsinsatser i
form av t.ex. matinköp och färdtjänst. I betänkandet ''Rätten
till ratten'' (SOU 1994:55) föreslås inte att åldersgränsen 50
år avskaffas. Vi beklagar detta. Samtidigt ökar naturligtvis
kostnaderna för bilstödet om åldersgränsen höjs. Vi anser
därför att regeringen bör göra en hälsoekonomisk analys av
vad det betyder att man tar bort åldersgränsen och hur
kostnaderna för annat samhällsstöd därmed förändras.
Habiliterings- och rehabiliteringsfrågor
För många funktionshindrade är regelbunden
re/habilitering en nödvändighet. Brister medför att
människor inte uppnår eller bibehåller optimal
funktionsförmåga. Genom de förändringar som skett inom
hälso- och sjukvården under senare år kan man se att
rehabiliteringsmöjligheterna för reumatiker vid
specialistsjukhus, rehabiliterings- och
rekreationsanläggningar, kurorter och klimatvård har
minskat. Resurserna inom de egna landstingen har
prioriterats. De tidsbegränsade stimulansbidragen för
re/habilitering som riksdagen beslutat om har visserligen
varit en välkommen satsning men fortfarande kvarstår stora
behov. Vi välkomnar att regeringen avser att ingående följa
resultaten av stimulansbidragen men att detta inte räcker. Det
behövs också en riksomfattande uppföljning av hur de behov
av re/habilitering som människor med olika
funktionsnedsättningar har tillgodoses.
Hjälpmedel
Tillgången på hjälpmedel är en viktig förutsättning för ett
bra liv för många med funktionshinder. Det finns i dag en rad
problem inom hjälpmedelsområdet. Det finns exempel på att
man köpt kortsiktigt billigt men långsiktigt dyrt. Man gör
inte en avvägning mellan kostnaden för hjälpmedlet och
kostnaden för hemtjänst. Det föreligger också stora
skillnader i bedömning av hjälpmedelsbehov över landet.
Vi anser att åtgärder bör vidtas för en mer enhetlig
behovsbedömning samt underlag för vilka
hjälpmedelsinsatser som är mest effektiva från en
hälsoekonomisk utgångspunkt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Handikapputredningens förslag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Handikappombudsmannens
befogenheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om funktionshindrade och
tillgänglighetsfrågor,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fullt inflationsskydd för
vårdbidrag och handikappersättning samt full kompensation
för inflationen under 1995,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bilstödet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en riksomfattande uppföljning av
re/habiliteringsbehov,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hjälpmedel.
Stockholm den 19 januari 1995
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Eriksson (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anne Wibble (fp)
Barbro Westerholm (fp)
1 Yrkande 3 hänvisat till BoU
2 Yrkande 4 hänvisat till SfU