Inledning
Enligt liberala värderingar har varje individ -- också hon med de allra sämsta förutsättningarna -- rätt att leva ett så värdigt liv som möjligt och rätt till samhällets resurser på samma villkor som alla andra. Många i Sverige har inte de möjligheterna. De tillhör det glömda Sverige.
Med det glömda Sverige menar vi de människor som mitt i vår välfärd kommit i skymundan, som har berättigade önskemål om stöd från samhället men som inte får det.
De människor som lever i det glömda Sverige är oftast inte med när beslut fattas och resurser fördelas. Deras problem varierar. Varje grupp är ganska liten. Därför väger deras röster inte så tungt på valdagen och de har svårt att göra sig hörda i den politiska debatten.
Folkpartiet har genom åren ägnat stor kraft åt arbetet på att skapa bättre villkor för det glömda Sverige. För gamla och sjuka på långvården, för barn som far illa, för förföljda kvinnor. Och inte minst för människor med funktionshinder och deras familjer.
De statsfinansiella problemen med rötter i 80-talets ekonomiska missgrepp kastade i hög grad sin skugga över den senaste mandatperioden. Likafullt var det -- under Bengt Westerbergs tid som socialminister -- möjligt att prioritera och genomföra en rad angelägna reformer för de funktionshindrade:Lagen om service och stöd till vissa funktionshindrade (LSS), som var huvudinslaget i den stora handikappreformen, ger bl.a. rätt till personlig assistans för svårt funktionshindrade. Den ger också rätt till vård och stöd och rätt till olika former av avlösning.Vårdbidraget till familjer med barn som har handikapp höjdes från 2 till 2,5 basbelopp vilket motsvarade en förbättring på 17 000 kr om året.Reglerna ändrades så att den som har helt vårdbidrag också kan erhålla ersättning för merkostnader utöver maximibeloppet för vårdbidraget. För en familj med maximal ersättning innebar detta en förbättring med ca 40 000 kr per år.Föräldrar med barn som har handikapp fick rätt till 10 kontaktdagar per år. Rätten till föräldrapenning för vård av sjukt barn har för dessa familjer också förlängts till 21 år, i vissa fall till och med 23 år.En handikappombudsman som skall säkra funktionshindrades delaktighet och jämlikhet i samhället har inrättats.
Utöver detta har en rad andra åtgärder också vidtagits, bl.a. beträffande hjälpmedel, fritid och kultur.
Fortsatta insatser för funktionshindrade
Vårt arbete för det glömda Sverige fortsätter. I denna motion föreslår vi ytterligare insatser för människor med funktionshinder. Andra grupper som också kan räknas till det glömda Sverige behandlas i våra motioner om barn och hälso- och sjukvården.
Handikapputredningen
Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) lade fram en rad förslag varav den borgerliga regeringen genomförde den första delen av utredningens förslag -- LSS -- vilket var den individinriktade delen. Slutbetänkandet innehåller en rad ytterligare förslag som var samhällsinriktade och syftade till att göra hela samhället tillgängligt för människor med funktionshinder. Dessa förslag grundade sig på den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen. Med det avses att det inte är samhället som skall stå för alla handikappanpassningskostnader. Folkpartiet liberalerna anser att regeringen måste återkomma till riksdagen med en redovisning av vad man avser göra med handikapputredningens övriga förslag.
Handikappombudsmannen
Handikappombudsmannen inrättades 1994 07 01. Myndigheten har redan fått anmälningar om diskriminering av funktionshindrade. Handikappombudsmannen har vidtagit de åtgärder som hon enligt instruktion kan vidta, nämligen gjort uttalanden. Detta är enligt vår mening otillräckligt. Lagstiftningen måste kompletteras med förbud mot diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet. Handikappombudsmannen måste samtidigt ges möjlighet att väcka åtal om någon diskrimineras i arbetslivet på grund av sitt funktionshinder.
Tillgänglighet
Inom bostads- och planområdet lade handikapputredningen bl.a. fram förslag om information och fortbildnig av arkitekter om tillgänglighetsfrågor, ändringar i plan- och byggnadslagen för att göra gatumiljön, terminalbyggnader och offentliga lokaler tillgängliga samt tillgänglighetsprogram.
I USA har man på olika sätt förbättrat tillgängligheten för funktionshindrade i byggnader, på gator genom avfasade trottoarer och på andra platser. Vi anser att de amerikanska erfarenheterna bör tas tillvara här i Sverige och att till nya plan- och bygglagen bör fogas föreskrifter som anger hur man kan öka den generella tillgängligheten till byggnader m.m.
Inflationsskydd för vårdbidrag och handikappersättning
Den socialdemokratiska regeringen föreslog i höstas att uppräkningen av basbeloppet med hänsyn till inflationen skulle begränsas. Enbart 60 % av inflationen skulle få genomslag i form av höjt basbelopp. Begränsningar av detta slag skulle gälla så länge budgetunderskottet överstiger 50 miljarder kr.
Det är både olyckligt och olämpligt att denna besparing också kommit att tillämpas på vårdbidrag och handikappersättning. Den ordning riksdagen har beslutat innebär att dessa -- för funktionshindrade mycket angelägna -- bidrag successivt urholkas under de kommande åren.
Vårdbidraget går till familjer som har funktionshindrade barn -- dels för ett bedömt tillsynsbehov, dels för de merkostnader som handikappet innebär för familjen. Enligt RFV:s statistik från december 1993 fick 19 000 familjer vårdbidrag.
Vuxna med funktionshinder får stöd bl.a. i form av handikappersättning. Den finns i tre nivåer, motsvarande 69, 53 och 36 procent av basbeloppet. Hur mycket den enskilde får i ersättning beror på hur stort hjälpbehovet är samt vilka merkostnader som handikappet medför. Enligt RFV:s statistik från december 1993 fick 53 000 människor handikappersättning, antingen som huvudförmån eller som tilläggsförmån till t.ex. förtidspension eller ålderspension.
Den effekt på statskassan som besparingen för dessa grupper medför är liten. För de enskilda som drabbas är effekten däremot kännbar, särskilt med tanke på att de redan från början tillhör samhällets mest utsatta grupper.
Vi anser därför att vårdbidrag och handikappersättning bör undantas från den av riksdagen beslutade avindexeringen.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med sådana förslag att vårdbidrag och handikappersättning fr.o.m. 1996 åter räknas upp med full hänsyn tagen till inflationen. Bägge förmånerna bör också få en extra uppräkning så att den förlust som den begränsade uppräkningen under 1995 medför kompenseras.
Bilstödet
Bilstödet är ett bra medel för att ge personer med funktionsnedsättningar möjlighet till delaktighet i samhällslivet och en bättre livskvalitet. Tillgång till en egen anpassad bil minskar också beroendet av samhällsinsatser i form av t.ex. matinköp och färdtjänst. I betänkandet ''Rätten till ratten'' (SOU 1994:55) föreslås inte att åldersgränsen 50 år avskaffas. Vi beklagar detta. Samtidigt ökar naturligtvis kostnaderna för bilstödet om åldersgränsen höjs. Vi anser därför att regeringen bör göra en hälsoekonomisk analys av vad det betyder att man tar bort åldersgränsen och hur kostnaderna för annat samhällsstöd därmed förändras.
Habiliterings- och rehabiliteringsfrågor
För många funktionshindrade är regelbunden re/habilitering en nödvändighet. Brister medför att människor inte uppnår eller bibehåller optimal funktionsförmåga. Genom de förändringar som skett inom hälso- och sjukvården under senare år kan man se att rehabiliteringsmöjligheterna för reumatiker vid specialistsjukhus, rehabiliterings- och rekreationsanläggningar, kurorter och klimatvård har minskat. Resurserna inom de egna landstingen har prioriterats. De tidsbegränsade stimulansbidragen för re/habilitering som riksdagen beslutat om har visserligen varit en välkommen satsning men fortfarande kvarstår stora behov. Vi välkomnar att regeringen avser att ingående följa resultaten av stimulansbidragen men att detta inte räcker. Det behövs också en riksomfattande uppföljning av hur de behov av re/habilitering som människor med olika funktionsnedsättningar har tillgodoses.
Hjälpmedel
Tillgången på hjälpmedel är en viktig förutsättning för ett bra liv för många med funktionshinder. Det finns i dag en rad problem inom hjälpmedelsområdet. Det finns exempel på att man köpt kortsiktigt billigt men långsiktigt dyrt. Man gör inte en avvägning mellan kostnaden för hjälpmedlet och kostnaden för hemtjänst. Det föreligger också stora skillnader i bedömning av hjälpmedelsbehov över landet.
Vi anser att åtgärder bör vidtas för en mer enhetlig behovsbedömning samt underlag för vilka hjälpmedelsinsatser som är mest effektiva från en hälsoekonomisk utgångspunkt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Handikapputredningens förslag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Handikappombudsmannens befogenheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrade och tillgänglighetsfrågor,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fullt inflationsskydd för vårdbidrag och handikappersättning samt full kompensation för inflationen under 1995,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilstödet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en riksomfattande uppföljning av re/habiliteringsbehov,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hjälpmedel.
Stockholm den 19 januari 1995 Lars Leijonborg (fp) Isa Halvarsson (fp) Margitta Edgren (fp) Christer Eirefelt (fp) Eva Eriksson (fp) Elver Jonsson (fp) Anne Wibble (fp) Barbro Westerholm (fp) 1 Yrkande 3 hänvisat till BoU 2 Yrkande 4 hänvisat till SfU