Inom den svenska statliga förvaltningen finns idag sex ombudsmän: JO, KO, JämO, DO, BO och Handikappombudsman. I och med att den statliga ombudsmannafunktionen släpptes fri för olika särintressen när Barnombudsmannen inrättades den 1 juli 1993 så har följden blivit att ytterligare önskemål om ombudsmän för andra intressen har väckts. Sålunda fick vi 1994 en Handikapp- ombudsman. Det är naturligt att olika befolkningsgrupper i vårt samhälle gärna ser sig företrädda av en statlig ombudsman; någon som på hög nivå kan bevaka och tillvarata just deras intressen. Men om ombudsmannafunktionen kommer att omfatta allt fler grupper och intressen, föreligger stor risk att den urholkas och förlorar i styrka. Ändå tycks det vara regeringens och riksdagens mening att fortsatt utöka ombudsmannaskaran. Om statsmakterna således ansett det befogat att barn och nu också handikappade har behov av egna statliga ombudsmän, så är behovet av en sådan minst lika stort för en annan utsatt grupp; den alltmer växande gruppen mycket gamla människor i vårt samhälle.
Dessa äldre har ingen FN-konvention till skydd. De har inte heller idag en specifik statlig myndighet som garant för sina intressen. Och i motsats till våra barn och ungdomar liksom de handikappade saknar de det stora utbud av organisationer och enskilda som för deras talan. Vidare kan man hysa farhågor för att den nya åldersfördelningen i riksdagen inte kommer att garantera de gamlas intressen en kraftfull röst i parlamentet. Alltså anser jag att behovet av en äldreombudsman är stort och akut och att en sådan funktion därför bör inrättas.
En äldreombudsman skall vara talesman för de alltfler gamla i höga åldrar som, ofta bokstavligt talat, inte själva kan göra sig hörda; de kroppsligt svårt sjuka, de som lider av demenssjukdom och alla andra utsatta äldre. En äldreombudsman skall medvetandegöra de ofta dolda missförhållanden som många gamla idag lever under -- exempelvis är misshandel av gamla i hemmet en inte ovanlig företeelse -- för att därigenom skapa underlag för bättre levnadsvillkor för alla gamla.
En äldreombudsman skall påverka samhällets utveckling och uppbyggnad, ta initiativ i övergripande äldrefrågor, allt för att de speciella behov som den mycket gamla människan har skall kunna tillfredsställas på ett för henne värdigt sätt. En äldreombudsman skall också vara opinionsbildare och arbeta för att en attitydförändring till åldrandet och därmed till våra äldre kommer till stånd.
I takt med att vi i vårt samhälle får allt fler gamla i allt högre åldrar anser jag att det nu brådskar med införandet av den ombudsman, som skall tillvarata de äldres intressen. Därför bör regeringen snarast låta utreda behovet av och arbetsformerna för en sådan ombudsmannafunktion för att den skall kunna komma till stånd med det snaraste.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda behovet och inrättandet av en statlig äldreombudsman.
Stockholm den 19 januari 1995 My Persson (m)