med anledning av prop. 1994/95:109 Vissa privatpraktiserande läkares och sjukgymnasters etablering m.m.
I propositionen föreslår regeringen dels att särskilda regler
införs som reglerar rätten till ersättning vid nya etableringar
från sjukvårdshuvudman till specialistutbildade läkare och
sjukgymnaster, dels aviserar regeringen sin avsikt att senare
under år 1995 återkomma till riksdagen med förslag till
förändringar avseende husläkarverksamheten och avseende
ersättningsrätten för nu verksamma privata läkar- och
sjukgymnastmottagningar.
Centerns utformning av hälso- och sjukvårdspolitiken kan
kort sammanfattas enligt följande:Det är en samhällelig
skyldighet att utforma hälso- och sjukvården så att alla
människor får tillgång till en lika och god vård.Därav följer
att hälso- och sjukvården i all huvudsak ska finansieras
solidariskt och av offentliga medel.Vården måste
organiseras och styras i en decentraliserad organisation med
möjligheter till lokala anpassningar vilket kräver tillgång till
sinsemellan olika flexibla lösningar.Hälso- och
sjukvårdslagen stadgar att patienterna ska ha insyn i och
inflytande över såväl vårdens innehåll som dess utformning.
Detta kräver möjligheter för den enskilde att kunna påverka
valet av både vårdgivare och vårdinsats.Den enskildes
valfrihet måste utformas inom ramen för ett övergripande
krav om grundtrygghet för alla.Primärvården med
husläkarmottagningarna är basen i hälso- och
sjukvårdsorganisationen. Här ställs särskilt höga krav på
tillgänglighet och kontinuitet. Möjligheterna för människor
att själva kunna påverka val av vårdgivare -- ha en reell
valfrihet -- är särskilt stora här.
Husläkarlagen
Husläkarlagen trädde i kraft den 1 januari 1994. Syftet med
lagen var och är att skapa förutsättningar för en utveckling
av nära och långvariga relationer mellan läkare i den första
linjens sjukvårdsorganisation och patienterna. Genom att ge
patienterna en direkt rätt att kunna välja en egen läkare som
de har förtroende för och genom att ge den valde läkaren ett
tydligt ansvar för patienterna skapas förutsättningar för ett
förtroendefullt samarbete mellan behandlare och patient.
Patienternas behov fokuseras och deras ställning stärks,
vilket överensstämmer med hälso- och sjukvårdslagens
intentioner och stadganden.
Husläkarlagen ger de ansvariga landstingen möjligheter att
utforma primärvården med stor hänsyn till de lokala
förhållanden som råder inom ett område. Det ger också
landstingen möjligheter att kontrollera och styra
kostnadsutvecklingen.
Trots att husläkarlagen ännu inte verkat ett år kan vi
konstatera följande:Patienternas ställning har stärkts
genom att de aktivt kan påverka sitt läkarval.Målet om en
husläkare per 2 000 invånare har uppnåtts och spridningen
över landet är jämnare än tidigare.Tillgängligheten för
patienterna har förbättrats.Vikten av kontinuitet i läkar--
patient-relationen har tydliggjorts.Kvaliteten i den tidigare
vårdcentralsorganisationen är god vilket manifesteras av
patienternas aktivt uttalade val av offentligt verksamma
läkare.En mindre andel av patienterna har valt husläkare
som är verksamma utanför den offentliga primärvården och
vårdcentralsorganisationen. Detta måste tolkas så att
vårdcentralverksamheten inte givits möjligheter att verka
med den flexibilitet och det krav på mångfald och variationer
i vårdutbudet eller omhändertagandet som dessa människor
ställer.
Husläkarsystemet är en ny reform och måste -- som alla
andra nya strukturer -- följas upp, utvärderas och
kontinuerligt förändras och förbättras. Utvärderingen bör
särskilt belysa i vilken omfattning husläkarlagenGer
utrymme för lokala lösningar.Ger förutsättningar för att
integrera läkarinsatserna med primärvårdens övriga
uppgifter, så att individens valfrihet kan förenas med kraven
om en behovsstyrd vård, samtGer sjukvårdshuvudmännen
möjligheter att tillgodose att olika driftsformer får likvärdiga
förutsättningar att utföra sina uppgifter.
Slutligen bör utvärderingen också redovisa i vilken
omfattning husläkaretableringar baseras på vårdavtal eller
motsvarande samt presentera förslag till förändrade regler i
husläkarlagen innebärande att privata husläkaretableringar
generellt kombineras med avtal som reglerar samverkans-
och samarbetsförhållanden mellan husläkaren, övriga
vårdgivare och sjukvårdshuvudmannen.
Riksdagen bör således ge regeringen tillkänna vikten av att
husläkardelegationen får fortsatt uppdrag att genomföra en
noggrann och detaljerad utvärdering av hittills vunna
erfarenheter av husläkarsystemet som grund för fortsatt
agerande.
Förslaget i proposition 1994/95:109 om ändring i lagen om
husläkare avseende etableringsmöjligheterna för husläkare
med verkan från den 14 november 1994 bör således nu
avvisas av riksdagen.
Ändringar i lagen om läkarvårdsersättningar och i lagen
om ersättning för sjukgymnastik
Underskottet i de offentliga finanserna kommer att ställa
hårda krav på förändringar, effektiviseringar och
rationaliseringar också för hälso- och sjukvården under de
kommande åren. Centern har alltid hävdat att vård och
omsorg måste få kosta. Vård och omsorg tillhör de områden
som partiet prioriterar och slår vakt om. Trots den knapphet
på resurser som finns i vårdorganisationen idag och trots de
nuvarande och tillkommande vårdbehoven är det inte möjligt
med mer omfattande ekonomiska tillskott till denna sektor
åren framöver.
Kraven på sjukvårdshuvudmännen att med
upprätthållande av nuvarande kvalitet i vården förändra
densamma är därmed omfattande. För att kunna fortsätta det
omstrukturerings- och effektiviseringsarbete som pågår och
ytterligare intensifiera detta krävs att landstingen har en
absolut möjlighet till kontroll av kostnadsutvecklingen inom
alla vårdens olika områden.
De nuvarande liberaliserade reglerna för etablering av
specialistläkarmottagningar och sjukgymnastmottagningar
är inte förenliga med kraven på en stramare kostnadskontroll.
Det finns också anledning befara att
sjukvårdshuvudmännen/landstingen i ökad utsträckning i
förhållande till idag kommer att behöva prioritera mellan
olika vårdformer och olika vårdutbud i syfte att garantera
tillgången på vård för dem som bäst behöver den. Detta har
inte minst den s k prioriteringsutredningen påtalat. Inte heller
sådana krav på landstingen är möjliga att förena med de
nuvarande etableringsreglerna för läkare och sjukgymnaster.
Även om de nya etableringsreglerna i praktiken trädde
ikraft först den 1 april innevarande år är antalet nya och
verksamma tillkommande läkarmottagningar och
sjukgymnastverksamheten betydande. Vi är väl medvetna
om att denna utveckling mycket väl skulle kunna förklaras
av ett uppdämt vårdbehov som inte kunnat tillgodoses inom
den tidigare organisationen.
Kraven på ekonomisk balans i landstingens verksamhet
tvingar dock landstingen till nedskärningar inom andra
vårdområden än den öppna mottagningsverksamheten, dvs
inom slutenvården, när kostnaderna för de öppnare
verksamheterna ökar.
Nyligen publicerade avhandlingar inom vårdområdet tyder
på en synnerligen oroande utveckling. Knappheten på
ekonomiska resurser tvingar vårdorganisationen till en
ransonering av den slutna korttidsvården i en omfattning som
kan visa sig vara till skada för främst äldre människor med
omfattande kvarvarande såväl medicinska vårdbehov som
behov av omsorg och service.
I det bekymmersamma ekonomiska läge som vården idag
befinner sig anser centern det därför motiverat att stimulera
ett mer intensivt samarbete mellan landstingen och de privata
vårdgivarna. Vi ser förslaget i propositionen om
samverkansavtal/vårdavtal för rätt till ersättning som en
markering från lagstiftaren om vikten av ett sådant närmare
samarbete. I detta avseende accepterar vi förslaget i
propositionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår de föreslagna ändringarna i
husläkarlagen,
2. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1,
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det angelägna i att åter tillkalla
Husläkardelegationen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av husläkarsystemet.
Stockholm den 28 november 1994
Rune Backlund (c)
Roland Larsson (c)
Andreas Carlgren (c)
Kerstin Warnerbring (c)
Rigmor Ahlstedt (c)
Rolf Kenneryd (c)