Åldrandet är inte en enda process utan många normala
processer som är långsamma, stadigt fortskridande och
odramatiska. Det går inte bara utför, det finns även en positiv
natur hos åldrandet som gör att fysiska förändringar kan
kompenseras av andra.
E. Fritz Schmerl
Piedmont, Kalifornien
Att åldras i Sverige
Socialtjänstkommittén har i sitt huvudbetänkande (SOU
1994:139) lämnat en aktuell bild av äldres situation i
Sverige.
Man kan konstatera att den förväntade livslängden vid
födelsen har ökat med 25 år sedan sekelskiftet och uppgår
för närvarande till 81 år för kvinnor och 75 år för män. Det
innebär att sedan 1950-talets början har antalet personer i
åldrarna 65 år och däröver mer än fördubblats och uppgår nu
till 1,5 miljoner människor. Under 1990-talet förväntas inte
någon större förändring i antalet men efter sekelskiftet
beräknas andelen 65 år och äldre att öka från 18 procent till
21 procent år 2025.
Den ökade livslängden innebär inte fler år av sjukdom.
Tvärtom har man i studier över 70-åringars hälsoutveckling i
Göteborg kunnat visa att åldrandets olika yttringar förskjutits
uppåt i åldrarna. Vid en jämförelse av äldres situation i olika
EU-länder framgår det att äldre i Sverige är mer aktiva och
känner sig mindre ensamma än äldre i t.ex.
Medelhavsländerna.
Ökningen av de allra äldsta i samhället har under de
senaste decennierna varit dramatisk och därmed ställt stora
krav på samhällets utbyggnad av service och vård. Sedan
1950 har antalet personer 80 år och äldre ökat från 107 000
till 369 000 1990. Fram till år 2000 beräknas antalet öka med
ytterligare nästan 80 000 för att därefter stabiliseras på denna
nivå under ett par decennier.
Andelen äldre som deltar i arbetslivet har minskat kraftigt
under 1990-talet samtidigt som äldres ekonomiska villkor
har förbättrats. Det finns dock betydande skillnader inom
gruppen. År 1993 uppskattas fyra procent av
ålderspensionärerna tillhöra den lägsta inkomstklassen.
Hälften av dessa var 80 år eller äldre.
Äldres hälsa har förbättrats betydligt under 1900-talet
framför allt under de senaste decennierna. Det finns dock
tydliga skillnader mellan olika socialgrupper. Tjänstemän
t.ex. tycks kunna bli mellan fem och tio år äldre än personer
med fysiskt arbete innan de drabbas av olika
sjukdomstillstånd.
De äldres bostadsstandard har förbättrats påtagligt under
de senaste decennierna. Endast två procent av befolkningen
bodde omodernt i början av 1990-talet.
I ett internationellt perspektiv framstår den svenska
pensionären generellt sett som mycket aktiv, vital och
delaktig i samhällslivet. Men gruppen är heterogen och
problem finns fortfarande.
Pensionsåldern är inte någon biologisk gräns. Ingen av
kroppens funktioner börjar försämras just i den åldern. För
många pensionärer återstår fortfarande en tredjedel av
vuxenlivet.
Pensioneringen kan medföra att man inte längre känner sig
behövd. De snabba samhällsförändringarna kan framkalla en
känsla av utanförskap. Många äldre invandrare har sannolikt
stora förväntningar på att barnen skall ge stöd vilket inte
alltid kan förverkligas. För äldre invandrare kan också
språkliga och kulturella skillnader komplicera samvaron.
För de flesta äldre medför åldrandet gradvisa, ibland
dramatiska, försämringar av kroppsfunktioner som ställer
krav på anpassning till en ny livssituation. Depressioner och
demenstillstånd blir vanligare med stigande ålder. Förlust av
nära och kära är en annan påfrestning de äldre möter.
Också anhörigas situation förtjänar att uppmärksammas.
När en familjemedlem insjuknar t.ex. i demens eller
åldersdepression har de anhöriga ofta en svår tid framför sig.
Man orkar inte svara upp mot alla de krav på vårdinsatser
som ställs på en. Samtidigt blir man alltmer isolerad från sin
omgivning. Till detta kommer sorgen över att se hur den som
kanske stått en allra närmast förändras och blir en främling.
Inom ramen för det s.k. Kungsholmsprojektet har viktiga
erfarenheter erhållits beträffande anhörigas behov av stöd.
Kungsholmsprojeketet inleddes 1987 och omfattar forskning
rörande åldrande och hälsa men också anhörigas situation.
Önskemål som framkommit från anhöriga är att få diagnosen
säkerställd så snart som möjligt samt att få information om
sjukdomstillståndet och hur man som anhörig kan få hjälp
och stöd från samhället. Man vill också kunna möta andra
anhöriga i samma situation och få regelbunden avlösning i
hemmet.
Äldre har hög prioritet
För Folkpartiet liberalerna har äldrefrågorna länge haft sin
givna höga plats på dagordningen. Det har vi exempelvis
visat på många håll i landet där Folkpartiet liberalerna haft
ansvar för sociala frågor genom att göra besparingar inom
andra områden och föra över pengar till äldreomsorgen. När
vi för snart tio år sedan förde fram kravet på eget rum på
sjukhemmen var vi ensamma. Frågan blev för oss en symbol
för vår vision om bättre villkor för äldre och andra som
behöver mycket tid och omsorg t.ex. de som drabbats av
demenssjukdom. Men det visade sig vara en mer
kontroversiell fråga än vad vi hade kunnat föreställa oss.
Målet att ingen mot sin vilja skall behöva dela rum med
någon annan på sjukhem står fast. Den boende skall själv
välja om hon vill bo i eget rum eller dela rum med någon
annan. Genom fortsatt intensiv om- och utbyggnad av
äldreboendet kan vi uppnå det. Det är bra att en del av de
statliga medel som avsatts för stimulans inom byggsektorn
används för ombyggnad av bostäder för äldre. Vi anser att
sådana medel också bör användas för att nå målet eget rum
på sjukhem för den som vill ha ett sådant.
Ädel har förbättrat äldrevården
Det splittrade huvudmannaskapet för äldrevården var
länge en hämmande faktor för utvecklingen av äldrevården.
De åldersdementa hamnade ofta mellan stolarna. Under
många år minskade utbudet av särskilda bostäder för äldre --
ålderdomshem, sjukhem, gruppbostäder.
Genom Ädelreformen har ansvaret för äldres boende och
omsorg entydigt förts över på kommunerna. Därmed har
grunden lagts för en bättre äldreomsorg: För första gången
sedan mitten av 1980-talet ökar nu antalet platser i
gruppboende, ålderdomshem och andra särskilda
boendeformer för äldre.
En annan viktig del av Ädel-reformen, det kommunala
betalningsansvaret för medicinskt färdigbehandlade
patienter inom akutsjukvården och geriatriken, har lett till att
dessa patienter snabbare har kommit ut i annat boende och
resurser har frigjorts för akutsjukvård för bl.a. äldre.
Många var oroliga för de stora förändringar som Ädel
skulle innebära. Socialstyrelsens uppföljning av reformen
visar att den i det mesta uppnått sina syften. Möjligheterna
att anlägga en helhetssyn på äldrevården i kommunerna har
nu blivit mycket bättre. Det har blivit lättare att planera,
bygga ut och anpassa servicen till de behov och önskemål
som finns och samtidigt ha en god kostnadskontroll. Det
finns dock fortfarande problem inom de områden där
kommuner och landstingen har ett delat ansvar. Det gäller
kvaliteten på boende och medicinska insatser på vissa
sjukhem samt rehabiliteringsinsatserna.
Socialstyrelsen har även gjort en utvärdering av vården av
äldre i hela landet. Detta har skett på uppdrag av den förra
regeringens sjukvårdsutredning (HSU 2000). Av
utvärderingen framgår att de äldres möjlighet att få vård på
akutsjukhus har förbättrats. En omfördelning av
vårdutnyttjandet har skett från yngre till äldre. En förklaring
är att nya behandlingsmetoder gjort det möjligt att operera
eller på andra sätt behandla äldre framgångsrikt. Samtidigt
konstateras att vissa medicinkliniker arbetar nära sin
kapacitetsgräns.
Äldreomsorg i förändring
Förnyelsen av äldreomsorgen drivs fram av många
engagerade anställda. Nya organisationsformer prövas.
Besluten decentraliseras, små självstyrande enheter införs,
det finns en öppenhet för nya idéer och verksamhet utsätts
för konkurrens utifrån. Genom att mångfalden av vårdgivare
ökar blir det också större möjligheter för den enskilde att
välja.
Det är viktigt att de äldre erbjuds en aktiv geriatrisk
behandling och reaktivering. Syftet är att den enskilde skall
få en bra träning så att hon klarar det dagliga livet i det egna
hemmet eller på sjukhemmet. Många nya vägar prövas inom
den geriatriska vården (sjukvård för äldre). Det viktiga är att
samarbetet mellan akutskjukvård, primärvård, hemtjänst och
geriatriken (äldremedicinen) fungerar. Dessutom finns
numera äldrevårdsspecialister på vissa akutsjukhus för att
redan vid inskrivningen av patienten på akutsjukhuset
planera för den fortsatta vården.
En viktig och grundläggande princip för sjukvården är att
alla skall ha rätt till en god vård oavsett ålder.
Utgångspunkten för vården skall vara alla människors lika
värde. Det är angeläget att den statliga
Prioriteringsutredningens uppfattning om att hög ålder inte
skall utestänga människor från vård eller behandling
tillämpas.
Mycket återstår att göra
Men vi är inte nöjda. Det finns fortfarande brister i
äldreomsorgen. Mycket återstår att göra för att förbättra för
de äldre. De gäller insatser såväl inom den sociala omsorgen
som hälso- och sjukvården.
Trygghetsgaranti för äldre
Människor i vårt samhälle har både rättigheter och
skyldigheter. Så kan grunden för det liberala samhället
formuleras. Det är också därför liberaler tidigt talade om
samhällets kärna som ett ''medborgarkontrakt'', där
människornas rättigheter och skyldigheter definieras.
Folkpartiet liberalerna har gått vidare på den linjen och
föreslagit att människors rättigheter och skyldigheter i den
kommunala välfärdspolitiken skall klargöras i ett s.k.
välfärdskontrakt. Dess innebörd är att varje medborgare skall
veta vilka rättigheter och skyldigheter hon har inom
välfärdspolitiken. Hon skall också utan att vara högutbildad
eller van att söka information kunna jämföra tillgängliga
alternativ. Medborgaren skall vidare veta vart man kan vända
sig för frågor och klagomål och få misstag tillrättade.
Vi vet att behovet att känna trygghet inför ålderdomen är
mycket stort. Även om viktiga förbättringar har skett under
de senaste åren känner många att de inte vågar lita på att
deras behov kommer att tillgodoses.
Vi förstår deras oro. Alltför många äldre får vänta för länge
innan de får plats på ålderdomshem eller i gruppboende och
alltför många delar fortfarande mot sin vilja rum med andra
på sjukhem. Valfriheten är begränsad när det gäller både
boende och service och framförallt därför att platserna i
särskilda äldrebostäder ännu inte är tillräckligt många.
Därför anser vi i linje med tanken på välfärdskontrakt att
det är angeläget att stärka de äldres ställning genom att
upprätta en trygghetsgaranti för äldre.
I Socialtjänstlagen bör tydligare slås fast vilka
skyldigheter kommunerna har gentemot de äldre.
Kommunerna skall tillhandahålla service av god kvalitet,
bygga bostäder och ge anhöriga stöd. Kommunerna har
också en viktig uppgift i att främja frivilliga insatser t.ex.
genom frivilligcentraler dit den som vill göra en insats kan
vända sig.
På denna grundval bör varje kommun och landsting
upprätta en trygghetsgaranti för äldre inom sitt område.
Innebörden av trygghetsgarantin skall vara att äldre får
veta vilken service de kan räkna med av äldreomsorgen och
sjukvården. Om den brister skall den enskilde kunna vända
sig till en namngiven person -- en lokal äldreombudsman --
för att få hjälp.
Folkpartiet liberalerna anser att i alla kommuner och
landsting följande mål bör uppnås senast år 2000.
1. Rätt till en lämplig bostad inom sex månader
Kommunen skall erbjuda ett varierat utbud av olika
boendeformer, t.ex. servicelägenheter, ålderdomshem,
sjukhem och gruppboende. Målet skall vara att den som har
akut behov av en lämplig bostad bör få sådan inom en
månad. Under väntetiden erbjuds utökat stöd. I andra fall
skall väntetiden inte vara mer än sex månader.
2. Rätt till eget rum på sjukhem för den som så önskar
Den som bor på sjukhem skall ha rätt till ett eget rum. Till
dess målet är uppnått skall avgifterna i boendet anpassas till
den standard som erbjuds. Det innebär avsevärt lägre avgifter
för den som mot sin vilja tvingas dela rum med andra.
3. Rätt till rimliga avgifter på sjukhem
Avgifter på sjukhem måste ligga på en rimlig nivå så att
den hemmavarande maken eller makan inte drabbas av
kraftig standardsänkning eller behöver söka socialbidrag.
Boendestandarden, exempelvis boende i fyrbäddsrum, skall
ge lägre avgift än boende i enbäddsrum.
4. Rätt till service för den som bor kvar hemma
Det skall finnas service så att den som vill och har
möjlighet kan bo kvar hemma. Det handlar om fungerande
hemtjänst men också om dagverksamheter där den äldre
erbjuds måltider, aktiviteter och social gemenskap.
Färdtjänsten skall ge den enskilde möjlighet att få del av
samhällsservice och upprätthålla sociala kontakter.
5. Rätt till trygghetslarm
Den som har behov av det skall få trygghetslarm
installerat. Med trygghetslarm kan fler bo kvar hemma. Den
enskilde kan därigenom vara självständig men ändå trygg.
6. Rätt till egen husläkare
Alla invånare skall ha rätt att välja sin egen husläkare. Inte
minst för de äldre är det viktigt att få träffa samma läkare vid
olika besök. Husläkaren har ansvar för att den enskilde får
den vård hon behöver. Den enskilde skall kunna nå sin
husläkare eller dennes ersättare dygnet runt. Om medicinska
skäl föreligger skall den enskilde ha rätt till hembesök.
Husläkaren är den som samordnar den vård patienten får i
hemsjukvården.
Den enskilde skall också ha rätt till kontakt med
distriktssköterska. Distriktssköterskan är oftast den som den
äldre har mest kontakt med och som sköter grundläggande
sjukvård och gör hembesök. Hon kan numera också skriva
ut vissa läkemedel. Distriktssköterskan bör ha ett nära
samarbete med husläkaren.
7. Rätt till sjukvård vid behov
Vårdgarantin, som innebär rätt till bl.a. höftleds- och
starroperation och utprovning av hörapparat inom tre
månader, behöver byggas ut och också omfatta
rehabiliteringsplaner för vissa sjukdomar. Den enskilde
skall, för att undvika onödiga förflyttningar, ha rätt till en
korrekt bedömning av ett team med både medicinskt
kunnande och rehabiliteringskompetens.
För patienter med skall- och ryggmärgsskador efter
olycksfall, cp-skador, multipel scleros, Parkinsons sjukdom,
slaganfall och diabetes/diabeteskomplikationer upprättas
inom två månader individuella rehabiliteringsplaner.
Patienter som behöver tekniska hjälpmedel som finns på
hjälpmedelsförteckningen bör få dessa inom två månader.
Patienter som lider av kroniska smärttillstånd skall ha rätt
att inom tre månader få en bedömning av smärtorna och en
behandlingsplan.
8. Rätt att välja
När ett beslut fattas om hemtjänst eller boende bör den
äldres egna önskemål tillgodoses så långt som möjligt. Det
gäller både vilken typ av omsorg som skall ges och vem som
skall tillhandahålla den.
För att öka valfriheten främjas mångfalden. Initiativ och
idéer från de anställda tas tillvara och anställda inom vård och
omsorg skall få stöd och uppmuntran när de vill starta eget.
Resurserna följer den äldre till det boende som han eller hon
väljer.
9. Rätt till anhöriga att få stöd
De anhöriga förblir en helt omistlig resurs i äldrevården.
Den som tar ansvar och vårdar någon i hemmet eller på annat
sätt ställer upp för en vän eller anhörig skall kunna räkna
med att kommuner och landsting ger dem stöd och hjälp i
det arbetet.
10. Rätt till kompensation om service eller vård uteblir
eller försenas
Om hemtjänsten inte kommer i tid, om man får vänta på
ett sjukbesök eller om tiden i väntrummet blir oacceptabelt
lång skall en förklaring ges till det. Felet skall rättas till. Om
det inte går skall den enskilde kompenseras på annat sätt.
Rätten till skadestånd vid allvarlig skada på grund av
felbehandling skall vara lagfäst och utbetalning ske efter
försäkringsmässiga grunder.
11. Rätt till information och ytterligare bedömningar
Vården skall informera patienten om olika
behandlingsmetoder och komplettera muntlig information
med skriftlig eller i form av video. Patienten skall ha rätt att
vid behov bli bedömd av ytterligare en läkare.
12. Rätt att fråga och få hjälp när trygghetsgarantin brister
I varje kommun bör det finnas en namngiven person som
enskilda kan vända sig till med frågor och när
trygghetsgarantin brister.
Vid brister i sjukvården bör det finnas en instans, t.ex. en
patientombudsman, som man kan vända sig till om
sjukhuset inte lever upp till sina åligganden.
13. Rätten till kunskap om åldrandet
Äldre skall ha rätt till information om det naturliga
åldrandet och var man kan få veta mera om eventuella
problem. Det har talats och skrivits mycket om
demenssjukdomar under senare år, så mycket att en del äldre
trott att symtom på normalt åldrande var tecken på demens.
I Holland har man därför med framgång ordnat möten för
äldre som oroats över sin försämrade minnesfunktion. I
Sverige skulle vi behöva genomföra likartade
informationsaktiviteter.
Folkpartiet liberalerna anser att de riktlinjer för trygghet
för äldre som redovisas här bör ges regeringen till känna och
att de bör beaktas i samband med den pågående översynen
av socialtjänsten samt hälso- och sjukvården, liksom vid de
överläggningar staten har med företrädare för kommuner och
landsting.
Speciella problem
Våld mot äldre
Det finns en risk för övergrepp i hemmet särskilt av
demenssjuka i och med att kraven på den anhöriges
vårdinsatser blir för stora. Man orkar inte och samtidigt blir
man ofta isolerad från sitt övriga umgänge. Det finns inte
mycket forskning på området men de kartläggningar
socialstyrelsen gjort visar att våld mot äldre förekommer i
såväl hemmet som på vårdinrättningar. Det är uppenbart att
det är ett skrämmande och dolt problem.
I socialstyrelsens senaste rapport som bygger på en enkät
riktad till äldrevårdspersonal i Stockholms och Malmöhus
län, berättas om 38 fall av övergrepp under 1992 och 1993.
Det förekommer att personalen nyper, slår och hotar de
gamla. Den som inte äter som personalen vill riskerar att bli
tvångsmatad genom ett hårt grepp i nacken.
Socialstyrelsens arbete har lett till rekommendationer
(SoS-rapport 1994:1) om hur man skall förebygga och
förhindra att äldre människor utsätts för övergrepp. Det är
viktigt att dessa erfarenheter sprids såväl till vårdpersonal
som till anhöriga. Förutom att sprida skriftligt material bör
även konferenser och seminarier ordnas för att motverka
våldet gentemot äldre. Det bör också göras fortlöpande
uppföljningar av förekomsten av våld mot äldre.
Flyttning av äldre
Bostadsbyte på äldre dar kan ibland ha en positiv effekt,
ibland medföra negativa hälsoeffekter. Vilket resultat det blir
beror på många faktorer: ekonomisk situation, tidigare
benägenhet till bostadsbyte, civilstånd, sociala nätverk, och
om man äger eller hyr sin bostad -- allt detta kan påverka hur
den äldre kommer att må efter bostadsbytet.
Många studier visar att flyttning av äldre kan medföra
ökad dödlighet och en minskning av funktionsförmågan och
livskvaliteten. Depressioner och förvirringstillstånd är inte
ovanliga. Viktiga faktorer är om flyttningen skett individuellt
eller institutionsvis, om den förberetts genom samtal och om
den varit frivillig. Äldre som överförs mot sin vilja från
normalt boende till långvården reagerar ofta negativt redan
under väntetiden.
Kommun- och landstingsförbunden har utfärdat
rekommendationer om vad man skall tänka på vid flyttning.
Utgångspunkten är att individen själv skall bestämma var
hon vill bo. Vi anser att effekterna av rekommendationerna
utvärderas nu när drygt fem år förflutit sedan de utkom.
Läkemedelsbehandling
Det är väl känt att läkemedelsanvändningen ökar med
åldern. Detta gäller bl.a. lugnande medel och sömnmedel och
medel mot depression. Socialstyrelsen har i sin utvärdering
av Ädel-reformen påtalat stora skillnader mellan olika
sjukhem när det gäller förskrivning av lugnande medel och
sömnmedel och framhåller att utbildningen i
läkemedelshanteringen och rutinerna för delegering måste
förbättras.
Läkemedelsbehandling av äldre erbjuder speciella
problem. Äldres sjukdomar kan t.ex. skilja sig från yngres.
Depressioner är exempel på en sådan sjukdomsgrupp. Vidare
kompliceras behandlingen av att många äldre har flera
sjukdomar och därför använder flera olika läkemedel
samtidigt som kan påverka varandras effekter. Äldres
förmåga att bryta ner och utsöndra läkemedel kan vara
nedsatt vilket har betydelse för vilken dosering man väljer.
Vi anser att skälen bakom läkemedelsförskrivning till äldre
måste analyseras närmare. I Sverige finns receptmaterial och
annnat underlag som gör sådana studier möjliga.
Utbildningsinsatser bör sedan genomföras för att avhjälpa
påvisade brister i kunnandet både hos förskrivare och andra
personalkategorier som ansvarar för läkemedelshantering till
äldre. Också de äldre själva bör beredas möjlighet att lära sig
mer om hur de skall använda sina läkemedel på ett korrekt
sätt.
Ändring av attityder till äldre
Sist men inte minst är det viktigt att ändra attityderna till
äldre. Lars Tornstam har i en av sina böcker refererat till en
uppsats av en 12-årig pojke som frågar: ''Varför är det finare
att vara en gammal möbel än en gammal människa?'' Frågan
är skrämmande men tyvärr ligger det en sanning i den.
Åldrandet betraktas inte som en särskilt positiv del av livet.
Visserligen beskrivs ålderdomen ibland som en period
karakteriserad av vishet, men alltför ofta ges en bild av trötta,
långsamma och glömska individer.
I alla sammanhang måste vi arbeta för att ändra den
negativa attityden till äldre och åldrandet. Det kan ske genom
förmedling av kunskaper om vad åldrandet egentligen
innebär. Man kan också påverka mer känslomässiga
komponenter genom t.ex. att inte prata och skriva så mycket
om sjukomar utan i stället ta upp mera om äldres positiva
förmågor i massmedier. Också äldre måste få en insikt om
vikten av hur de uttrycker sig. Man skall t.ex. inte säga ''jag
är bara pensionär''.
Åldersdiskriminerande attityder och fördomsfull
behandling av äldre i vårt samhälle måste bekämpas med all
kraft.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för trygghet för
äldre som redovisats i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de riktlinjer för trygghet som redovisats i motionen bör
beaktas i samband med pågående översyn av socialtjänsten
samt hälso- och sjukvården, liksom vid de överläggningar
staten har med företrädare för kommuner och landsting,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om våld mot äldre,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flyttning av äldre,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om läkemedelsbehandling av äldre.
Stockholm den 19 januari 1995
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anne Wibble (fp)
Barbro Westerholm (fp)