Åldrandet är inte en enda process utan många normala processer som är långsamma, stadigt fortskridande och odramatiska. Det går inte bara utför, det finns även en positiv natur hos åldrandet som gör att fysiska förändringar kan kompenseras av andra. E. Fritz Schmerl Piedmont, Kalifornien
Att åldras i Sverige
Socialtjänstkommittén har i sitt huvudbetänkande (SOU 1994:139) lämnat en aktuell bild av äldres situation i Sverige.
Man kan konstatera att den förväntade livslängden vid födelsen har ökat med 25 år sedan sekelskiftet och uppgår för närvarande till 81 år för kvinnor och 75 år för män. Det innebär att sedan 1950-talets början har antalet personer i åldrarna 65 år och däröver mer än fördubblats och uppgår nu till 1,5 miljoner människor. Under 1990-talet förväntas inte någon större förändring i antalet men efter sekelskiftet beräknas andelen 65 år och äldre att öka från 18 procent till 21 procent år 2025.
Den ökade livslängden innebär inte fler år av sjukdom. Tvärtom har man i studier över 70-åringars hälsoutveckling i Göteborg kunnat visa att åldrandets olika yttringar förskjutits uppåt i åldrarna. Vid en jämförelse av äldres situation i olika EU-länder framgår det att äldre i Sverige är mer aktiva och känner sig mindre ensamma än äldre i t.ex. Medelhavsländerna.
Ökningen av de allra äldsta i samhället har under de senaste decennierna varit dramatisk och därmed ställt stora krav på samhällets utbyggnad av service och vård. Sedan 1950 har antalet personer 80 år och äldre ökat från 107 000 till 369 000 1990. Fram till år 2000 beräknas antalet öka med ytterligare nästan 80 000 för att därefter stabiliseras på denna nivå under ett par decennier.
Andelen äldre som deltar i arbetslivet har minskat kraftigt under 1990-talet samtidigt som äldres ekonomiska villkor har förbättrats. Det finns dock betydande skillnader inom gruppen. År 1993 uppskattas fyra procent av ålderspensionärerna tillhöra den lägsta inkomstklassen. Hälften av dessa var 80 år eller äldre.
Äldres hälsa har förbättrats betydligt under 1900-talet framför allt under de senaste decennierna. Det finns dock tydliga skillnader mellan olika socialgrupper. Tjänstemän t.ex. tycks kunna bli mellan fem och tio år äldre än personer med fysiskt arbete innan de drabbas av olika sjukdomstillstånd.
De äldres bostadsstandard har förbättrats påtagligt under de senaste decennierna. Endast två procent av befolkningen bodde omodernt i början av 1990-talet.
I ett internationellt perspektiv framstår den svenska pensionären generellt sett som mycket aktiv, vital och delaktig i samhällslivet. Men gruppen är heterogen och problem finns fortfarande.
Pensionsåldern är inte någon biologisk gräns. Ingen av kroppens funktioner börjar försämras just i den åldern. För många pensionärer återstår fortfarande en tredjedel av vuxenlivet.
Pensioneringen kan medföra att man inte längre känner sig behövd. De snabba samhällsförändringarna kan framkalla en känsla av utanförskap. Många äldre invandrare har sannolikt stora förväntningar på att barnen skall ge stöd vilket inte alltid kan förverkligas. För äldre invandrare kan också språkliga och kulturella skillnader komplicera samvaron.
För de flesta äldre medför åldrandet gradvisa, ibland dramatiska, försämringar av kroppsfunktioner som ställer krav på anpassning till en ny livssituation. Depressioner och demenstillstånd blir vanligare med stigande ålder. Förlust av nära och kära är en annan påfrestning de äldre möter.
Också anhörigas situation förtjänar att uppmärksammas. När en familjemedlem insjuknar t.ex. i demens eller åldersdepression har de anhöriga ofta en svår tid framför sig. Man orkar inte svara upp mot alla de krav på vårdinsatser som ställs på en. Samtidigt blir man alltmer isolerad från sin omgivning. Till detta kommer sorgen över att se hur den som kanske stått en allra närmast förändras och blir en främling.
Inom ramen för det s.k. Kungsholmsprojektet har viktiga erfarenheter erhållits beträffande anhörigas behov av stöd. Kungsholmsprojeketet inleddes 1987 och omfattar forskning rörande åldrande och hälsa men också anhörigas situation. Önskemål som framkommit från anhöriga är att få diagnosen säkerställd så snart som möjligt samt att få information om sjukdomstillståndet och hur man som anhörig kan få hjälp och stöd från samhället. Man vill också kunna möta andra anhöriga i samma situation och få regelbunden avlösning i hemmet.
Äldre har hög prioritet
För Folkpartiet liberalerna har äldrefrågorna länge haft sin givna höga plats på dagordningen. Det har vi exempelvis visat på många håll i landet där Folkpartiet liberalerna haft ansvar för sociala frågor genom att göra besparingar inom andra områden och föra över pengar till äldreomsorgen. När vi för snart tio år sedan förde fram kravet på eget rum på sjukhemmen var vi ensamma. Frågan blev för oss en symbol för vår vision om bättre villkor för äldre och andra som behöver mycket tid och omsorg t.ex. de som drabbats av demenssjukdom. Men det visade sig vara en mer kontroversiell fråga än vad vi hade kunnat föreställa oss.
Målet att ingen mot sin vilja skall behöva dela rum med någon annan på sjukhem står fast. Den boende skall själv välja om hon vill bo i eget rum eller dela rum med någon annan. Genom fortsatt intensiv om- och utbyggnad av äldreboendet kan vi uppnå det. Det är bra att en del av de statliga medel som avsatts för stimulans inom byggsektorn används för ombyggnad av bostäder för äldre. Vi anser att sådana medel också bör användas för att nå målet eget rum på sjukhem för den som vill ha ett sådant.
Ädel har förbättrat äldrevården
Det splittrade huvudmannaskapet för äldrevården var länge en hämmande faktor för utvecklingen av äldrevården. De åldersdementa hamnade ofta mellan stolarna. Under många år minskade utbudet av särskilda bostäder för äldre -- ålderdomshem, sjukhem, gruppbostäder.
Genom Ädelreformen har ansvaret för äldres boende och omsorg entydigt förts över på kommunerna. Därmed har grunden lagts för en bättre äldreomsorg: För första gången sedan mitten av 1980-talet ökar nu antalet platser i gruppboende, ålderdomshem och andra särskilda boendeformer för äldre.
En annan viktig del av Ädel-reformen, det kommunala betalningsansvaret för medicinskt färdigbehandlade patienter inom akutsjukvården och geriatriken, har lett till att dessa patienter snabbare har kommit ut i annat boende och resurser har frigjorts för akutsjukvård för bl.a. äldre.
Många var oroliga för de stora förändringar som Ädel skulle innebära. Socialstyrelsens uppföljning av reformen visar att den i det mesta uppnått sina syften. Möjligheterna att anlägga en helhetssyn på äldrevården i kommunerna har nu blivit mycket bättre. Det har blivit lättare att planera, bygga ut och anpassa servicen till de behov och önskemål som finns och samtidigt ha en god kostnadskontroll. Det finns dock fortfarande problem inom de områden där kommuner och landstingen har ett delat ansvar. Det gäller kvaliteten på boende och medicinska insatser på vissa sjukhem samt rehabiliteringsinsatserna.
Socialstyrelsen har även gjort en utvärdering av vården av äldre i hela landet. Detta har skett på uppdrag av den förra regeringens sjukvårdsutredning (HSU 2000). Av utvärderingen framgår att de äldres möjlighet att få vård på akutsjukhus har förbättrats. En omfördelning av vårdutnyttjandet har skett från yngre till äldre. En förklaring är att nya behandlingsmetoder gjort det möjligt att operera eller på andra sätt behandla äldre framgångsrikt. Samtidigt konstateras att vissa medicinkliniker arbetar nära sin kapacitetsgräns.
Äldreomsorg i förändring
Förnyelsen av äldreomsorgen drivs fram av många engagerade anställda. Nya organisationsformer prövas. Besluten decentraliseras, små självstyrande enheter införs, det finns en öppenhet för nya idéer och verksamhet utsätts för konkurrens utifrån. Genom att mångfalden av vårdgivare ökar blir det också större möjligheter för den enskilde att välja.
Det är viktigt att de äldre erbjuds en aktiv geriatrisk behandling och reaktivering. Syftet är att den enskilde skall få en bra träning så att hon klarar det dagliga livet i det egna hemmet eller på sjukhemmet. Många nya vägar prövas inom den geriatriska vården (sjukvård för äldre). Det viktiga är att samarbetet mellan akutskjukvård, primärvård, hemtjänst och geriatriken (äldremedicinen) fungerar. Dessutom finns numera äldrevårdsspecialister på vissa akutsjukhus för att redan vid inskrivningen av patienten på akutsjukhuset planera för den fortsatta vården.
En viktig och grundläggande princip för sjukvården är att alla skall ha rätt till en god vård oavsett ålder. Utgångspunkten för vården skall vara alla människors lika värde. Det är angeläget att den statliga Prioriteringsutredningens uppfattning om att hög ålder inte skall utestänga människor från vård eller behandling tillämpas.
Mycket återstår att göra
Men vi är inte nöjda. Det finns fortfarande brister i äldreomsorgen. Mycket återstår att göra för att förbättra för de äldre. De gäller insatser såväl inom den sociala omsorgen som hälso- och sjukvården.
Trygghetsgaranti för äldre
Människor i vårt samhälle har både rättigheter och skyldigheter. Så kan grunden för det liberala samhället formuleras. Det är också därför liberaler tidigt talade om samhällets kärna som ett ''medborgarkontrakt'', där människornas rättigheter och skyldigheter definieras. Folkpartiet liberalerna har gått vidare på den linjen och föreslagit att människors rättigheter och skyldigheter i den kommunala välfärdspolitiken skall klargöras i ett s.k. välfärdskontrakt. Dess innebörd är att varje medborgare skall veta vilka rättigheter och skyldigheter hon har inom välfärdspolitiken. Hon skall också utan att vara högutbildad eller van att söka information kunna jämföra tillgängliga alternativ. Medborgaren skall vidare veta vart man kan vända sig för frågor och klagomål och få misstag tillrättade.
Vi vet att behovet att känna trygghet inför ålderdomen är mycket stort. Även om viktiga förbättringar har skett under de senaste åren känner många att de inte vågar lita på att deras behov kommer att tillgodoses.
Vi förstår deras oro. Alltför många äldre får vänta för länge innan de får plats på ålderdomshem eller i gruppboende och alltför många delar fortfarande mot sin vilja rum med andra på sjukhem. Valfriheten är begränsad när det gäller både boende och service och framförallt därför att platserna i särskilda äldrebostäder ännu inte är tillräckligt många.
Därför anser vi i linje med tanken på välfärdskontrakt att det är angeläget att stärka de äldres ställning genom att upprätta en trygghetsgaranti för äldre.
I Socialtjänstlagen bör tydligare slås fast vilka skyldigheter kommunerna har gentemot de äldre. Kommunerna skall tillhandahålla service av god kvalitet, bygga bostäder och ge anhöriga stöd. Kommunerna har också en viktig uppgift i att främja frivilliga insatser t.ex. genom frivilligcentraler dit den som vill göra en insats kan vända sig.
På denna grundval bör varje kommun och landsting upprätta en trygghetsgaranti för äldre inom sitt område.
Innebörden av trygghetsgarantin skall vara att äldre får veta vilken service de kan räkna med av äldreomsorgen och sjukvården. Om den brister skall den enskilde kunna vända sig till en namngiven person -- en lokal äldreombudsman -- för att få hjälp.
Folkpartiet liberalerna anser att i alla kommuner och landsting följande mål bör uppnås senast år 2000.
1. Rätt till en lämplig bostad inom sex månader
Kommunen skall erbjuda ett varierat utbud av olika boendeformer, t.ex. servicelägenheter, ålderdomshem, sjukhem och gruppboende. Målet skall vara att den som har akut behov av en lämplig bostad bör få sådan inom en månad. Under väntetiden erbjuds utökat stöd. I andra fall skall väntetiden inte vara mer än sex månader.
2. Rätt till eget rum på sjukhem för den som så önskar
Den som bor på sjukhem skall ha rätt till ett eget rum. Till dess målet är uppnått skall avgifterna i boendet anpassas till den standard som erbjuds. Det innebär avsevärt lägre avgifter för den som mot sin vilja tvingas dela rum med andra.
3. Rätt till rimliga avgifter på sjukhem
Avgifter på sjukhem måste ligga på en rimlig nivå så att den hemmavarande maken eller makan inte drabbas av kraftig standardsänkning eller behöver söka socialbidrag. Boendestandarden, exempelvis boende i fyrbäddsrum, skall ge lägre avgift än boende i enbäddsrum.
4. Rätt till service för den som bor kvar hemma
Det skall finnas service så att den som vill och har möjlighet kan bo kvar hemma. Det handlar om fungerande hemtjänst men också om dagverksamheter där den äldre erbjuds måltider, aktiviteter och social gemenskap. Färdtjänsten skall ge den enskilde möjlighet att få del av samhällsservice och upprätthålla sociala kontakter.
5. Rätt till trygghetslarm
Den som har behov av det skall få trygghetslarm installerat. Med trygghetslarm kan fler bo kvar hemma. Den enskilde kan därigenom vara självständig men ändå trygg.
6. Rätt till egen husläkare
Alla invånare skall ha rätt att välja sin egen husläkare. Inte minst för de äldre är det viktigt att få träffa samma läkare vid olika besök. Husläkaren har ansvar för att den enskilde får den vård hon behöver. Den enskilde skall kunna nå sin husläkare eller dennes ersättare dygnet runt. Om medicinska skäl föreligger skall den enskilde ha rätt till hembesök. Husläkaren är den som samordnar den vård patienten får i hemsjukvården.
Den enskilde skall också ha rätt till kontakt med distriktssköterska. Distriktssköterskan är oftast den som den äldre har mest kontakt med och som sköter grundläggande sjukvård och gör hembesök. Hon kan numera också skriva ut vissa läkemedel. Distriktssköterskan bör ha ett nära samarbete med husläkaren.
7. Rätt till sjukvård vid behov
Vårdgarantin, som innebär rätt till bl.a. höftleds- och starroperation och utprovning av hörapparat inom tre månader, behöver byggas ut och också omfatta rehabiliteringsplaner för vissa sjukdomar. Den enskilde skall, för att undvika onödiga förflyttningar, ha rätt till en korrekt bedömning av ett team med både medicinskt kunnande och rehabiliteringskompetens.
För patienter med skall- och ryggmärgsskador efter olycksfall, cp-skador, multipel scleros, Parkinsons sjukdom, slaganfall och diabetes/diabeteskomplikationer upprättas inom två månader individuella rehabiliteringsplaner.
Patienter som behöver tekniska hjälpmedel som finns på hjälpmedelsförteckningen bör få dessa inom två månader.
Patienter som lider av kroniska smärttillstånd skall ha rätt att inom tre månader få en bedömning av smärtorna och en behandlingsplan.
8. Rätt att välja
När ett beslut fattas om hemtjänst eller boende bör den äldres egna önskemål tillgodoses så långt som möjligt. Det gäller både vilken typ av omsorg som skall ges och vem som skall tillhandahålla den.
För att öka valfriheten främjas mångfalden. Initiativ och idéer från de anställda tas tillvara och anställda inom vård och omsorg skall få stöd och uppmuntran när de vill starta eget. Resurserna följer den äldre till det boende som han eller hon väljer.
9. Rätt till anhöriga att få stöd
De anhöriga förblir en helt omistlig resurs i äldrevården. Den som tar ansvar och vårdar någon i hemmet eller på annat sätt ställer upp för en vän eller anhörig skall kunna räkna med att kommuner och landsting ger dem stöd och hjälp i det arbetet.
10. Rätt till kompensation om service eller vård uteblir eller försenas
Om hemtjänsten inte kommer i tid, om man får vänta på ett sjukbesök eller om tiden i väntrummet blir oacceptabelt lång skall en förklaring ges till det. Felet skall rättas till. Om det inte går skall den enskilde kompenseras på annat sätt.
Rätten till skadestånd vid allvarlig skada på grund av felbehandling skall vara lagfäst och utbetalning ske efter försäkringsmässiga grunder.
11. Rätt till information och ytterligare bedömningar
Vården skall informera patienten om olika behandlingsmetoder och komplettera muntlig information med skriftlig eller i form av video. Patienten skall ha rätt att vid behov bli bedömd av ytterligare en läkare.
12. Rätt att fråga och få hjälp när trygghetsgarantin brister
I varje kommun bör det finnas en namngiven person som enskilda kan vända sig till med frågor och när trygghetsgarantin brister.
Vid brister i sjukvården bör det finnas en instans, t.ex. en patientombudsman, som man kan vända sig till om sjukhuset inte lever upp till sina åligganden.
13. Rätten till kunskap om åldrandet
Äldre skall ha rätt till information om det naturliga åldrandet och var man kan få veta mera om eventuella problem. Det har talats och skrivits mycket om demenssjukdomar under senare år, så mycket att en del äldre trott att symtom på normalt åldrande var tecken på demens. I Holland har man därför med framgång ordnat möten för äldre som oroats över sin försämrade minnesfunktion. I Sverige skulle vi behöva genomföra likartade informationsaktiviteter.
Folkpartiet liberalerna anser att de riktlinjer för trygghet för äldre som redovisas här bör ges regeringen till känna och att de bör beaktas i samband med den pågående översynen av socialtjänsten samt hälso- och sjukvården, liksom vid de överläggningar staten har med företrädare för kommuner och landsting.
Speciella problem
Våld mot äldre
Det finns en risk för övergrepp i hemmet särskilt av demenssjuka i och med att kraven på den anhöriges vårdinsatser blir för stora. Man orkar inte och samtidigt blir man ofta isolerad från sitt övriga umgänge. Det finns inte mycket forskning på området men de kartläggningar socialstyrelsen gjort visar att våld mot äldre förekommer i såväl hemmet som på vårdinrättningar. Det är uppenbart att det är ett skrämmande och dolt problem.
I socialstyrelsens senaste rapport som bygger på en enkät riktad till äldrevårdspersonal i Stockholms och Malmöhus län, berättas om 38 fall av övergrepp under 1992 och 1993. Det förekommer att personalen nyper, slår och hotar de gamla. Den som inte äter som personalen vill riskerar att bli tvångsmatad genom ett hårt grepp i nacken.
Socialstyrelsens arbete har lett till rekommendationer (SoS-rapport 1994:1) om hur man skall förebygga och förhindra att äldre människor utsätts för övergrepp. Det är viktigt att dessa erfarenheter sprids såväl till vårdpersonal som till anhöriga. Förutom att sprida skriftligt material bör även konferenser och seminarier ordnas för att motverka våldet gentemot äldre. Det bör också göras fortlöpande uppföljningar av förekomsten av våld mot äldre.
Flyttning av äldre
Bostadsbyte på äldre dar kan ibland ha en positiv effekt, ibland medföra negativa hälsoeffekter. Vilket resultat det blir beror på många faktorer: ekonomisk situation, tidigare benägenhet till bostadsbyte, civilstånd, sociala nätverk, och om man äger eller hyr sin bostad -- allt detta kan påverka hur den äldre kommer att må efter bostadsbytet.
Många studier visar att flyttning av äldre kan medföra ökad dödlighet och en minskning av funktionsförmågan och livskvaliteten. Depressioner och förvirringstillstånd är inte ovanliga. Viktiga faktorer är om flyttningen skett individuellt eller institutionsvis, om den förberetts genom samtal och om den varit frivillig. Äldre som överförs mot sin vilja från normalt boende till långvården reagerar ofta negativt redan under väntetiden.
Kommun- och landstingsförbunden har utfärdat rekommendationer om vad man skall tänka på vid flyttning. Utgångspunkten är att individen själv skall bestämma var hon vill bo. Vi anser att effekterna av rekommendationerna utvärderas nu när drygt fem år förflutit sedan de utkom.
Läkemedelsbehandling
Det är väl känt att läkemedelsanvändningen ökar med åldern. Detta gäller bl.a. lugnande medel och sömnmedel och medel mot depression. Socialstyrelsen har i sin utvärdering av Ädel-reformen påtalat stora skillnader mellan olika sjukhem när det gäller förskrivning av lugnande medel och sömnmedel och framhåller att utbildningen i läkemedelshanteringen och rutinerna för delegering måste förbättras.
Läkemedelsbehandling av äldre erbjuder speciella problem. Äldres sjukdomar kan t.ex. skilja sig från yngres. Depressioner är exempel på en sådan sjukdomsgrupp. Vidare kompliceras behandlingen av att många äldre har flera sjukdomar och därför använder flera olika läkemedel samtidigt som kan påverka varandras effekter. Äldres förmåga att bryta ner och utsöndra läkemedel kan vara nedsatt vilket har betydelse för vilken dosering man väljer.
Vi anser att skälen bakom läkemedelsförskrivning till äldre måste analyseras närmare. I Sverige finns receptmaterial och annnat underlag som gör sådana studier möjliga. Utbildningsinsatser bör sedan genomföras för att avhjälpa påvisade brister i kunnandet både hos förskrivare och andra personalkategorier som ansvarar för läkemedelshantering till äldre. Också de äldre själva bör beredas möjlighet att lära sig mer om hur de skall använda sina läkemedel på ett korrekt sätt.
Ändring av attityder till äldre
Sist men inte minst är det viktigt att ändra attityderna till äldre. Lars Tornstam har i en av sina böcker refererat till en uppsats av en 12-årig pojke som frågar: ''Varför är det finare att vara en gammal möbel än en gammal människa?'' Frågan är skrämmande men tyvärr ligger det en sanning i den. Åldrandet betraktas inte som en särskilt positiv del av livet. Visserligen beskrivs ålderdomen ibland som en period karakteriserad av vishet, men alltför ofta ges en bild av trötta, långsamma och glömska individer.
I alla sammanhang måste vi arbeta för att ändra den negativa attityden till äldre och åldrandet. Det kan ske genom förmedling av kunskaper om vad åldrandet egentligen innebär. Man kan också påverka mer känslomässiga komponenter genom t.ex. att inte prata och skriva så mycket om sjukomar utan i stället ta upp mera om äldres positiva förmågor i massmedier. Också äldre måste få en insikt om vikten av hur de uttrycker sig. Man skall t.ex. inte säga ''jag är bara pensionär''.
Åldersdiskriminerande attityder och fördomsfull behandling av äldre i vårt samhälle måste bekämpas med all kraft.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för trygghet för äldre som redovisats i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de riktlinjer för trygghet som redovisats i motionen bör beaktas i samband med pågående översyn av socialtjänsten samt hälso- och sjukvården, liksom vid de överläggningar staten har med företrädare för kommuner och landsting,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om våld mot äldre,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyttning av äldre,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkemedelsbehandling av äldre.
Stockholm den 19 januari 1995 Lars Leijonborg (fp) Isa Halvarsson (fp) Margitta Edgren (fp) Christer Eirefelt (fp) Elver Jonsson (fp) Anne Wibble (fp) Barbro Westerholm (fp)