med anledning av prop. 1994/95:109 Vissa privatpraktiserande läkares och sjukgymnasters etablering m.m.

I propositionen föreslås ändringar dels i husläkarlagen,
dels i lagarna om läkarvårdsersättning och ersättning för
sjukgymnastik. I denna motion behandlas de föreslagna
ändringarna i husläkarlagen.

Riksdagens beslut våren 1993 om husläkarreformen
innebar i huvudsak att alla i Sverige boende garanterades
rätten att välja en fast allmänläkarkontakt -- en husläkare, att
denne kunde vara antingen offentligt anställd eller
privatpraktiker och att villkoren skulle vara
konkurrensneutrala dem emellan.

Ersättningarna till husläkaren förutsattes i huvudsak vara
beroende av antalet listade patienter och deras ålder. En
mindre del av ersättningen skulle bero på antalet besök som
gjordes.

I husläkarlagen föreskrevs att de som inte själva valt
husläkare och inte heller avböjt listning, skulle listas på
befintliga husläkare, s.k. passiv listning.

Skälen härtill var två. För det första kunde de som anmälde
sig inledningsvis förväntas vara mer i behov av läkarvård än
genomsnittet och villkoren för de privata husläkarna skulle
därför kunna bli orimliga jämfört med de
landstingsanställdas villkor. För det andra kunde det finnas
risker för att vissa grupper som mer än många andra behövde
läkarvård inte listade sig aktivt.

Reformen avsågs genomföras under åren 1994 och 1995.
Trots att mindre än halva denna tid har gått, har reformen
redan fått mycket positiva effekter.

Enligt de rapporter som den statliga husläkardelegationen
överlämnat till regeringen har över 5,5 miljoner redan listat
sig aktivt. Denna höga siffra har uppnåtts trots att vissa län
valt att vänta med reformen till slutet av tvåårsperioden.
Utöver dessa 5,5 miljoner aktivt listade, har landstingen
passivt listat 1,2. Totalt har 6,7 miljoner svenskar således nu
en husläkare.

Av delegationens rapporter framgår också att målet om en
husläkare per 2 000 invånare redan har uppnåtts och att
spridningen över landet är jämnare än tidigare. Delegationen
drar av detta slutsatsen att gällande dispensregler bör göras
strängare.

Regeringen föreslår nu att husläkarreformen försämras på
två viktiga punkter. Landstingen ges rätt att vägra privata
husläkare ersättning även om invånarna skulle välja dem.
Skyldigheten att passivt lista dem som inte aktivt valt och
inte heller avböjt att bli listade tas bort.

Regeringen aviserar dessutom att den tänker återkomma
med ytterligare försämringar av husläkarreformen. Bland
dem kommer -- såvitt kan förstås -- att vara ett borttagande
av kravet på rättvisa villkor olika läkare emellan, dvs. ett
avskaffande av konkurrensneutraliteten.

I samband med beslutet om husläkarreformen tillsatte den
dåvarande regeringen husläkardelegationen med uppgift att
följa upp reformen och att, om skäl förelåg, föreslå
förbättringar. Den nya regeringen har nyligen beslutat att
avskaffa husläkardelegationen.

En sådan omfattande förändring som husläkarreformen
fordrar uppföljning. Om riksdagen beslutar att avslå
regeringens proposition förutsätter vi att regeringen åter
tillkallar husläkardelegationen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår de föreslagna ändringarna i
husläkarlagen,

2. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1,
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det angelägna i att åter tillkalla
husläkardelegationen.

Stockholm den 29 november 1994

Lars Leijonborg (fp)

Lars Tobisson (m)

Per-Ola Eriksson (c)

Göran Hägglund (kds)