Vårt samhälle måste utformas så att den naturliga ''lilla
världen'' kan fungera som den viktigaste trygghetsfaktorn
för enskilda och familjer. Familjen utgör en sådan viktig
grund för trygghet. Tryggheten och ansvaret i familjekretsen
kan inte generellt ersättas av insatser från kommunens
socialtjänst.
Det är utifrån detta faktum som Moderata samlingspartiet
med kraft arbetar för en bättre familjepolitik, som ger
föräldrarna större valfrihet och möjlighet att bygga upp sin
egen trygghet. Vi moderater anser att den socialistiska
familjepolitiken varit till förfång för den sociala
utvecklingen och därmed också för många enskilda
människors trygghet. Moderata samlingspartiets syn i dessa
frågor utvecklas i en särskild familjepolitisk motion.
Den kommunala socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen
det yttersta ansvaret när det gäller att hjälpa människor i
svåra situationer. Det är naturligt att denna uppgift ligger på
kommunerna, eftersom kommunen är den instans som på det
lokala planet ligger närmast de enskilda människorna.
Moderata samlingspartiet anser att det är viktigt att värna
denna princip och därför säger vi bl.a. nej till en s.k.
riksnorm när det gäller det ekonomiska biståndet.
Socialtjänstens stödinsatser skall utgå från en helhetssyn, där
det ekonomiska biståndet enbart utgör en del. Andra stöd-
och hjälpåtgärder kan vara nog så viktiga i olika
sammanhang. Vid övergång till en riksnorm, som bestäms av
riksdagen, så är det en uppenbar risk att det går slentrian i
bedömningen av det ekonomiska biståndet och att detta inte
prövas mot andra åtgärder i den omfattning som är lämplig.
Vi anser också att det ekonomiska biståndets storlek skall
läggas fast på kommunal nivå och där av respektive
kommunfullmäktige. Det är viktigt att lokala bedömningar
utifrån bl.a. löneläge och kostnadsbild kan finnas med då
nivåerna fastställs, och att denna del av socialtjänsten är
förankrad i det allmänna rättsmedvetandet på orten. Ett annat
bärande motiv är, att den som betalar också skall besluta i
liknande frågor, och rent moraliskt har de lokala
kommunalpolitikerna samma ansvar som rikspolitikerna.
Förnyelse behövs
Sedan den stora kommunreformen i början på 1970-talet
har den kommunala socialtjänsten byggts ut kraftigt. Trots
detta har de sociala problemen ökat på många håll och inom
skilda områden. Detta visar att socialtjänsten inte kan lösa
problemen självständigt, vilket inte heller varit meningen.
Genom de erfarenheter vi gjort bl.a. efter det
socialtjänstlagen trätt i kraft kan vi dra slutsatsen att
socialtjänsten inte lyckats när det gäller att uppnå vissa
viktiga mål.
Utifrån detta faktum anser vi att en ingående analys måste
göras när det gäller metodfrågorna inom socialtjänsten.
Tyvärr finns inte det dokumenterade underlag som skulle
behövas för att göra vetenskapliga analyser av olika insatser.
Detta får dock inte förhindra arbetet med förnyelse av
socialtjänsten.
I många fall är det uppenbart att insatser t.ex. inom individ-
och familjeomsorgen satts in för sent. Ungdomar som varit
på väg in i ett asocialt beteende har fått gå för länge innan
åtgärder vidtagits. Även en viss förändring i lagstiftningen
måste till så att de unga förstår allvaret i den egna situationen.
I en motion som behandlar missbrukarfrågor lämnar vi
konkreta förslag på denna punkt. Orsakerna till ökad
kriminalitet och ökat missbruk måste sökas för att man på ett
bättre sätt, med förebyggande åtgärder, skall kunna ta itu
med dessa problem. Ett annat område gäller det s.k.
villkorade biståndet. Moderata samlingspartiet anser att
arbetet med metodutveckling måste ges hög prioritet inom
socialtjänsten.
Samordning behövs
I dagens ekonomiska läge har det oberoende av regering
visat sig helt nödvändigt att se över de olika generella
trygghetssystemen. Vi anser att det vid denna översyn är
angeläget att se dessa besparingar utifrån inbördes relationer
mellan systemen, så att en besparing inom de generella
statligt finansierade systemen, som anses vara socialt
accepterad, inte medför ökade kostnader för den kommunala
socialtjänsten.
Normerna i socialtjänstlagen måste anpassas till
miniminivåerna i andra generella system. Vi anser att
regeringen snarast måste vidta åtgärder för att komma till
rätta med dessa samordningsproblem.
Villkorat bistånd
Socialtjänstens uppgifter och skyldigheter är omfattande,
och med anledning av detta ställs oftast såväl socialnämnder
som socialsekreterare inför en rad svåra problem. Den
enskilde, som söker och behöver stöd och bistånd, skall
mötas med respekt i enlighet med den inledande paragrafen.
Vi anser att detta också måste innebära, att socialnämnderna
ges de förutsättningar som krävs för att utifrån olika metoder
leva upp till målsättningen att ge ett adekvat stöd för den
enskilde.
Vi menar att nuvarande socialtjänstlag inte ger
socialnämnderna rätten och möjligheten, att i vissa lägen
vidta de åtgärder som bäst leder fram till målet i enskilda
fall. Det behövs ytterligare alternativa metoder, och i detta
sammanhang anser vi att möjligheten till s.k. villkorat
bistånd skall anges i socialtjänstlagen.
Socialnämnderna förfogar i dag inte över tillräckliga
alternativa möjligheter i bl.a. rehabiliteringsarbetet.
Nuvarande lagstiftning innebär dessutom att man i vissa fall
arbetar i en ''gråzon'' vid bedömningar mellan vad som är
motiverat ur rehabiliteringssynpunkt och vad som är lagligt
möjligt. Utifrån nuvarande erfarenheter har det också
kommit mycket klara önskemål från kommunalt håll när det
gäller möjligheten att ställa krav i vissa situationer, vilket
också torde ligga helt i linje med det allmänna
rättsmedvetandet på detta område.
Möjligheten till villkorat bistånd skall kunna tillämpas i de
fall där en sådan åtgärd är motiverad som stöd vid
rehabiliterings- och normaliseringsarbetet. Detta kan t.ex.
gälla ungdomar som är på väg in i en asocial livsföring eller
i arbetet med rehabiliteringsprogram vid missbruk.
Erfarenheten visar att det är otillfredsställande att
möjligheten till motprestation inte är lagreglerad.
Vi anser att regeringen snarast möjligt bör återkomma till
riksdagen med förslag om villkorat bistånd.
Farfar och mormor duger
Det har i olika sammanhang framkommit att det varit svårt
för far- och morföräldrar att bli fosterföräldrar vid
fosterhemsplaceringar. När ett litet barn skall placeras i
fosterhem krävs stor omsorg från socialtjänstens sida. Man
kan inte utgå från generella regler i alla sådana fall.
Vi anser dock att det är fel att diskriminera far- och
morföräldrar. Det borde snarare vara naturligt att så nära
anhöriga får förtur om det visar sig att inga hinder föreligger.
Det nära släktskapet och ''den lilla världens'' utvidgade
gemenskap kan i många sådana fall vara till stor trygghet för
barnet. Detta sociala nätverk skall i sådana situationer
tillvaratas.
Valfrihet för de äldre
Riksdagen antog en proposition från den borgerliga
regeringen genom vilken föräldrarna fick lagstadgad rätt att
välja barnomsorg och där reglerades även på vilka grunder
kommunen skulle vara skyldig att ekonomiskt stödja
alternativ verksamhet. Tyvärr har den socialistiska
majoriteten i riksdagen nu upphävt denna valfrihetslag.
Erfarenheterna inom barnomsorgen visar att valfriheten
varit positiv såväl för barnen och föräldrarna som för
verksamheten. Valfriheten har inte heller visat sig bli dyrare,
utan tvärtom finns flera exempel på att alternativen kunnat
drivas till lägre kostnad.
Vi anser att det nu är dags att ge de äldre samma
lagstadgade rätt till valfrihet vad gäller hemtjänst,
dagverksamhet och särskilda boendeformer. Socialtjänstens
företrädare måste inom ramen för sin myndighetsutövning
bedöma huruvida den sökande är berättigad till nämnda
serviceinsatser, utifrån de bestämmelser som gäller inom
respektive kommun eller enligt socialtjänstlagens
biståndsbestämmelser. När behovet dokumenterats, detta
kan gälla t.ex. viss hemtjänst eller boende på ålderdomshem,
skall den enskilde själv enligt vårt förslag ha lagstadgad rätt
att välja.
Den kommunala ekonomiska ersättningen kan grundas på
liknande princip som den borgerliga regeringens
barnomsorgslag. Vi är medvetna om att förutsättningen för
valfriheten är att det finns alternativ att tillgå, men vi anser att
alternativen kommer att öka om rätten att välja lagregleras.
Vi anser att detta förslag nu skall bearbetas vidare i särskild
ordning för att sedan snarast föreläggas riksdagen.
Anhörigas insatser och frivilligt socialt arbete
Det är allmänt dokumenterat att de anhörigas insatser i
vården och omsorgen är mycket stor. Detta visar att den lilla
gemenskapen fungerar. I vissa fall kan de anhöriga behöva
stöd t.ex. i form av avlastning eller på annat sätt. Vi anser att
detta stöd är angeläget. För den som behöver omvårdnaden
är det betydelsefullt att få vistas i hemmiljön. Den anhörige
som vårdar har i många fall en stor press på sig såväl fysiskt
som psykiskt, varför stöd för den anhörige kan vara väl
motiverat.
Ett annat område gäller det frivilliga sociala arbetet. Här
görs också ovärderliga insatser från såväl enskilda som
organisationer. Vi kan nämna Röda Korset, Stadsmissionen,
Frälsningsarmén, LP-stiftelsen och kvinnojourerna m.fl. Vi
konstaterar med stor tillfredsställelse att såväl anhörigvården
som det frivilliga arbetet nu officiellt värderas och erkänns.
Så har det tyvärr inte alltid varit.
Socialtjänstkommittén har tagit upp båda dessa områden.
Vi förutsätter att utredningen kommer att remissbehandlas i
vanlig ordning. I avvaktan på detta lägger vi nu inte några
förslag på dessa områden men vi förutsätter att regeringen
med positiv inställning behandlar dessa frågor och
återkommer till riksdagen utan onödigt dröjsmål.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om metodutvecklingen inom
socialtjänsten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordning mellan normerna i
socialtjänstlagen och miniminivåerna i andra generella
system,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om villkorat
bistånd i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nära
släktingars möjlighet att fungera som fosterföräldrar i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad
rätt till valfrihet för de äldre i enlighet med vad som anförts
i motionen.
Stockholm den 13 januari 1995
Gullan Lindblad (m)
Sten Svensson (m)
Göte Jonsson (m)
Leif Carlson (m)
Gustaf von Essen (m)
Margit Gennser (m)
Stig Grauers (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Tomas Högström (m)
Annika Jonsell (m)
Inger Koch (m)
Ulf Kristersson (m)
Margareta E Nordenvall (m)
Bertil Persson (m)
My Persson (m)
Birgitta Wichne (m)
Liselotte Wågö (m)
Anna Åkerhielm (m)