Moderata utgångspunkter
Vårt samhälle måste utformas så att den naturliga ''lilla världen'' kan fungera som den viktigaste trygghetsfaktorn för enskilda och familjer. Familjen utgör en sådan viktig grund för trygghet. Tryggheten och ansvaret i familjekretsen kan inte generellt ersättas av insatser från kommunens socialtjänst.
Det är utifrån detta faktum som Moderata samlingspartiet med kraft arbetar för en bättre familjepolitik, som ger föräldrarna större valfrihet och möjlighet att bygga upp sin egen trygghet. Vi moderater anser att den socialistiska familjepolitiken varit till förfång för den sociala utvecklingen och därmed också för många enskilda människors trygghet. Moderata samlingspartiets syn i dessa frågor utvecklas i en särskild familjepolitisk motion.
Den kommunala socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen det yttersta ansvaret när det gäller att hjälpa människor i svåra situationer. Det är naturligt att denna uppgift ligger på kommunerna, eftersom kommunen är den instans som på det lokala planet ligger närmast de enskilda människorna. Moderata samlingspartiet anser att det är viktigt att värna denna princip och därför säger vi bl.a. nej till en s.k. riksnorm när det gäller det ekonomiska biståndet. Socialtjänstens stödinsatser skall utgå från en helhetssyn, där det ekonomiska biståndet enbart utgör en del. Andra stöd- och hjälpåtgärder kan vara nog så viktiga i olika sammanhang. Vid övergång till en riksnorm, som bestäms av riksdagen, så är det en uppenbar risk att det går slentrian i bedömningen av det ekonomiska biståndet och att detta inte prövas mot andra åtgärder i den omfattning som är lämplig. Vi anser också att det ekonomiska biståndets storlek skall läggas fast på kommunal nivå och där av respektive kommunfullmäktige. Det är viktigt att lokala bedömningar utifrån bl.a. löneläge och kostnadsbild kan finnas med då nivåerna fastställs, och att denna del av socialtjänsten är förankrad i det allmänna rättsmedvetandet på orten. Ett annat bärande motiv är, att den som betalar också skall besluta i liknande frågor, och rent moraliskt har de lokala kommunalpolitikerna samma ansvar som rikspolitikerna.
Förnyelse behövs
Sedan den stora kommunreformen i början på 1970-talet har den kommunala socialtjänsten byggts ut kraftigt. Trots detta har de sociala problemen ökat på många håll och inom skilda områden. Detta visar att socialtjänsten inte kan lösa problemen självständigt, vilket inte heller varit meningen. Genom de erfarenheter vi gjort bl.a. efter det socialtjänstlagen trätt i kraft kan vi dra slutsatsen att socialtjänsten inte lyckats när det gäller att uppnå vissa viktiga mål.
Utifrån detta faktum anser vi att en ingående analys måste göras när det gäller metodfrågorna inom socialtjänsten. Tyvärr finns inte det dokumenterade underlag som skulle behövas för att göra vetenskapliga analyser av olika insatser. Detta får dock inte förhindra arbetet med förnyelse av socialtjänsten.
I många fall är det uppenbart att insatser t.ex. inom individ- och familjeomsorgen satts in för sent. Ungdomar som varit på väg in i ett asocialt beteende har fått gå för länge innan åtgärder vidtagits. Även en viss förändring i lagstiftningen måste till så att de unga förstår allvaret i den egna situationen. I en motion som behandlar missbrukarfrågor lämnar vi konkreta förslag på denna punkt. Orsakerna till ökad kriminalitet och ökat missbruk måste sökas för att man på ett bättre sätt, med förebyggande åtgärder, skall kunna ta itu med dessa problem. Ett annat område gäller det s.k. villkorade biståndet. Moderata samlingspartiet anser att arbetet med metodutveckling måste ges hög prioritet inom socialtjänsten.
Samordning behövs
I dagens ekonomiska läge har det oberoende av regering visat sig helt nödvändigt att se över de olika generella trygghetssystemen. Vi anser att det vid denna översyn är angeläget att se dessa besparingar utifrån inbördes relationer mellan systemen, så att en besparing inom de generella statligt finansierade systemen, som anses vara socialt accepterad, inte medför ökade kostnader för den kommunala socialtjänsten.
Normerna i socialtjänstlagen måste anpassas till miniminivåerna i andra generella system. Vi anser att regeringen snarast måste vidta åtgärder för att komma till rätta med dessa samordningsproblem.
Villkorat bistånd
Socialtjänstens uppgifter och skyldigheter är omfattande, och med anledning av detta ställs oftast såväl socialnämnder som socialsekreterare inför en rad svåra problem. Den enskilde, som söker och behöver stöd och bistånd, skall mötas med respekt i enlighet med den inledande paragrafen. Vi anser att detta också måste innebära, att socialnämnderna ges de förutsättningar som krävs för att utifrån olika metoder leva upp till målsättningen att ge ett adekvat stöd för den enskilde.
Vi menar att nuvarande socialtjänstlag inte ger socialnämnderna rätten och möjligheten, att i vissa lägen vidta de åtgärder som bäst leder fram till målet i enskilda fall. Det behövs ytterligare alternativa metoder, och i detta sammanhang anser vi att möjligheten till s.k. villkorat bistånd skall anges i socialtjänstlagen.
Socialnämnderna förfogar i dag inte över tillräckliga alternativa möjligheter i bl.a. rehabiliteringsarbetet. Nuvarande lagstiftning innebär dessutom att man i vissa fall arbetar i en ''gråzon'' vid bedömningar mellan vad som är motiverat ur rehabiliteringssynpunkt och vad som är lagligt möjligt. Utifrån nuvarande erfarenheter har det också kommit mycket klara önskemål från kommunalt håll när det gäller möjligheten att ställa krav i vissa situationer, vilket också torde ligga helt i linje med det allmänna rättsmedvetandet på detta område.
Möjligheten till villkorat bistånd skall kunna tillämpas i de fall där en sådan åtgärd är motiverad som stöd vid rehabiliterings- och normaliseringsarbetet. Detta kan t.ex. gälla ungdomar som är på väg in i en asocial livsföring eller i arbetet med rehabiliteringsprogram vid missbruk.
Erfarenheten visar att det är otillfredsställande att möjligheten till motprestation inte är lagreglerad.
Vi anser att regeringen snarast möjligt bör återkomma till riksdagen med förslag om villkorat bistånd.
Farfar och mormor duger
Det har i olika sammanhang framkommit att det varit svårt för far- och morföräldrar att bli fosterföräldrar vid fosterhemsplaceringar. När ett litet barn skall placeras i fosterhem krävs stor omsorg från socialtjänstens sida. Man kan inte utgå från generella regler i alla sådana fall.
Vi anser dock att det är fel att diskriminera far- och morföräldrar. Det borde snarare vara naturligt att så nära anhöriga får förtur om det visar sig att inga hinder föreligger. Det nära släktskapet och ''den lilla världens'' utvidgade gemenskap kan i många sådana fall vara till stor trygghet för barnet. Detta sociala nätverk skall i sådana situationer tillvaratas.
Valfrihet för de äldre
Riksdagen antog en proposition från den borgerliga regeringen genom vilken föräldrarna fick lagstadgad rätt att välja barnomsorg och där reglerades även på vilka grunder kommunen skulle vara skyldig att ekonomiskt stödja alternativ verksamhet. Tyvärr har den socialistiska majoriteten i riksdagen nu upphävt denna valfrihetslag.
Erfarenheterna inom barnomsorgen visar att valfriheten varit positiv såväl för barnen och föräldrarna som för verksamheten. Valfriheten har inte heller visat sig bli dyrare, utan tvärtom finns flera exempel på att alternativen kunnat drivas till lägre kostnad.
Vi anser att det nu är dags att ge de äldre samma lagstadgade rätt till valfrihet vad gäller hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer. Socialtjänstens företrädare måste inom ramen för sin myndighetsutövning bedöma huruvida den sökande är berättigad till nämnda serviceinsatser, utifrån de bestämmelser som gäller inom respektive kommun eller enligt socialtjänstlagens biståndsbestämmelser. När behovet dokumenterats, detta kan gälla t.ex. viss hemtjänst eller boende på ålderdomshem, skall den enskilde själv enligt vårt förslag ha lagstadgad rätt att välja.
Den kommunala ekonomiska ersättningen kan grundas på liknande princip som den borgerliga regeringens barnomsorgslag. Vi är medvetna om att förutsättningen för valfriheten är att det finns alternativ att tillgå, men vi anser att alternativen kommer att öka om rätten att välja lagregleras.
Vi anser att detta förslag nu skall bearbetas vidare i särskild ordning för att sedan snarast föreläggas riksdagen.
Anhörigas insatser och frivilligt socialt arbete
Det är allmänt dokumenterat att de anhörigas insatser i vården och omsorgen är mycket stor. Detta visar att den lilla gemenskapen fungerar. I vissa fall kan de anhöriga behöva stöd t.ex. i form av avlastning eller på annat sätt. Vi anser att detta stöd är angeläget. För den som behöver omvårdnaden är det betydelsefullt att få vistas i hemmiljön. Den anhörige som vårdar har i många fall en stor press på sig såväl fysiskt som psykiskt, varför stöd för den anhörige kan vara väl motiverat.
Ett annat område gäller det frivilliga sociala arbetet. Här görs också ovärderliga insatser från såväl enskilda som organisationer. Vi kan nämna Röda Korset, Stadsmissionen, Frälsningsarmén, LP-stiftelsen och kvinnojourerna m.fl. Vi konstaterar med stor tillfredsställelse att såväl anhörigvården som det frivilliga arbetet nu officiellt värderas och erkänns. Så har det tyvärr inte alltid varit.
Socialtjänstkommittén har tagit upp båda dessa områden. Vi förutsätter att utredningen kommer att remissbehandlas i vanlig ordning. I avvaktan på detta lägger vi nu inte några förslag på dessa områden men vi förutsätter att regeringen med positiv inställning behandlar dessa frågor och återkommer till riksdagen utan onödigt dröjsmål.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om metodutvecklingen inom socialtjänsten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning mellan normerna i socialtjänstlagen och miniminivåerna i andra generella system,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om villkorat bistånd i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nära släktingars möjlighet att fungera som fosterföräldrar i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad rätt till valfrihet för de äldre i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 13 januari 1995 Gullan Lindblad (m) Sten Svensson (m) Göte Jonsson (m) Leif Carlson (m) Gustaf von Essen (m) Margit Gennser (m) Stig Grauers (m) Rolf Gunnarsson (m) Hans Hjortzberg-Nordlund (m) Tomas Högström (m) Annika Jonsell (m) Inger Koch (m) Ulf Kristersson (m) Margareta E Nordenvall (m) Bertil Persson (m) My Persson (m) Birgitta Wichne (m) Liselotte Wågö (m) Anna Åkerhielm (m)