De övergripande målen för alkoholpolitiken
Enligt regeringens förslag skall de nuvarande monopolen för produktion, import, export och partihandel med alkohol ersättas med ett nytt ämbetsverk, kallat alkoholinspektionen.
Grunden för alkoholinspektionens viktiga verksamhet skall vara Sveriges alkoholpolitiska mål. Vi anser att de alkoholpolitiska grunderna måste än mer markeras, för att inte alkoholproducenternas näringspolitiska och kommersiella intresse av ökad försäljning skall ta överhanden till förfång för folkhälsan. En sådan utveckling står i strid med den av riksdag och regering antagna målsättningen att i samverkan med WHO sänka alkoholkonsumtionen i Sverige med minst 25 procent till år 2000.
Startpunkten för detta arbete var 1980. Då hade Sverige en konsumtion per invånare över 15 år på 6,74 liter ren alkohol. Det innebär, att vi skall fram till år 2000 sänka konsumtionen med ca 1,5 liter. År 1993 var alkoholkonsumtionen 6,24 liter/år. Det återstår således att minska med ca 1 liter fram till år 2000. Om Sverige skall fortsätta att närma sig detta mål, fordras kraftfulla insatser i form av restriktiv alkoholpolitik i kombination med aktiva informationsinsatser, där även folkrörelserna måste spela en viktig roll. Vi ser det som synnerligen väsentligt att de alkoholpolitiska uppgifterna för alkoholinspektionen hävdas.
En grundläggande princip för den svenska alkoholpolitiken är att i möjligaste mån begränsa det enskilda vinstintresset av alkoholhanteringen, den s.k. desintresseringspolitiken. De monopol som nu föreslås avskaffade har sin motivering i denna princip. Regeringens förslag innebär att den fria sektorn vidgas. Vi avser därför att föreslå ändringar, vilka syftar till att bättre värna desintresseringsprincipen.
Det är ytterst angeläget att alkoholpolitiken har en så djup förankring som möjligt. Sekundärpreventionen, som bl.a. omfattar punktnykterheten i form av trafiknykterhet, information till gravida kvinnor, så sen alkoholdebut som möjligt för ungdomar samt ingen alkohol på arbetet, måste klarare markeras. Punktnykterheten är viktig både för förståelsen av alkoholpolitiken och för exempelvis säkerheten inom transportsektorn.
Totalkonsumtionen
I vår motion värnar vi den vetenskapliga/teoretiska basen för alkoholpolitiken. Grundläggande är totalkonsumtionsteorin, som innebär att det är den totala konsumtionen som bestämmer omfattningen av alkoholskadorna i vid mening. Detta samband medför för alkoholkonsumenten restriktioner på samma sätt som att samma person åläggs att följa restriktioner och regler i trafiken för att skydda samhället och dess invånare och för att totalt minska skadorna i trafiken.
Kontroll av marknadsföringen
Vi ser det som synnerligen väsentligt att alkoholinspektionen får en stark ställning på alla berörda områden. Vi beklagar därför att inspektionen inte också får ansvaret för kontroll av marknadsföringen. Olika slag av reklam är en väsentlig del av alkoholindustrins många gånger mycket aggressiva försäljningsmetoder. Därför bör framgent alkoholinspektionen överta kontrollen av reklamen från konsumentverket för att effektivt kunna klara de i propositionen angivna uppgifterna att vara kontrollerande, inspekterande och registrerande. Bestämmelserna i paragraf 16 i gällande lag om handel med drycker skulle då bättre kunna följas. Vi anser därför att riksdagen bör ange en sådan inriktning av det fortsatta beredningsarbetet av kommande proposition till följd av alkoholkommissionens betänkande.
Kriterier för tillstånd
Enligt vår uppfattning är det väsentligt att det finns ett regelsystem som redan från början sållar bort oseriösa producenter och säljare. Mot den bakgrunden bör den som söker tillstånd avkrävas en bankgaranti. Det minskar risken för att staten skall gå miste om skatteinkomster och övriga avgifter, om företaget går i konkurs eller missköter sina åtaganden. Vidare anser vi, att riksdagen bör kraftfullt markera säkerhetsfrågorna kring lagring och transporter för att förhindra kriminell verksamhet.
Serveringsbestämmelser
Vi anser att länsstyrelsernas roll alltjämt bör vara stor. De kommersiella intressen som finns i alkoholhanteringen uppträder i flera avseenden hämningslöst. Det kan medföra att en eller flera kommuners restriktiva alkoholpolitik i ett befolkningstätt område kan äventyras av en intilliggande kommun med en mera aningslös alkoholpolitik. Därför bör antalet kriterier för tillstånd vara fler och det regionala perspektivet framhållas.
Antalet serveringstillstånd för starksprit, vin och starköl har enligt alkoholkommissionens redovisning ökat från 2 344 år 1970 till 7 757 år 1991. Det har lett till att många kommuner nu fått en näring med stora ekonomiska problem. Den kraftiga konkurrensen har på sina håll medfört en urusel tillämpning av gällande bestämmelser, i vissa fall medfört ren kriminalitet. I bl.a. Stockholm har ett kraftfullt saneringsarbete inletts efter den stora ökningen av antalet tillstånd under senare år. En reducering är därför önskvärd både ur samhällsekonomisk och alkoholpolitisk synpunkt.
Ett flertal kommuner är dessutom relativt frikostiga med tillfälliga tillstånd, vilket lett till att antalet platser för alkoholfria miljöer kraftigt reducerats. Mot bakgrund av att tillfälliga tillstånd är svåra att kontrollera bör inköp i anledning av dessa alltid ske genom systembolaget. På så sätt kan samhället också reglera verksamheten i anslutning till slutna sällskap. I det senare fallet har alkoholkommissionen påpekat problemen med hur detta instrument missbrukats genom en slapp medlemskontroll eller missbruk.
Internationellt sett finns olika principer. Vissa länder i södra Europa har knappast några regler, medan stater i andra delar av världen har mera strikta regler. I USA finns i vissa delstater principen att antalet tillstånd står i viss proportion till antalet invånare. Man tar då också hänsyn till turistnäring m.m. I Frankrike undviker man alkoholservering och propaganda för alkohol kring lokaler som i huvudsak upplåts för barn och ungdom samt för rekreation.
Vi anser att regeringen i sin rekommendation till kommunerna avseende lokala alkoholpolitiska planer borde ha givit fler objektiva kriterier för hur serveringstillstånd skall lämnas. Det bör undvikas att tillståndsgivningen sker enbart utifrån näringsrättsliga principer. Vi menar därför att riksdagen uttalar som sin mening att antalet kriterier utvidgas, varav ett kan vara relationen mellan antalet tillstånd och befolkningsantalet. Vi föreslår också att synnerligen stor restriktivitet med tillstånd skall råda i och kring lokaler vilka frekventeras av barn, ungdomar och familjer samt i idrottsmiljöer.
Angående minibarer
Fram till 1992 var det regel att länsstyrelserna avslog hotellens ansökningar om att sälja alkoholdrycker via minibarer. I en dom den 21 november 1991 biföll kammarrätten i Stockholm ett hotells ansökan om utvidgning av serveringsrätten till att gälla även hotellrum. En grundläggande princip för alkoholhanteringen i Sverige har varit att begränsa privata personers möjlighet att förtjäna pengar på alkohol, den s.k. desintresseringsprincipen. Den fastslås i nu föreliggande förslag till alkohollag, där det sägs att det är alkoholpolitiska och inte näringspolitiska grunder som skall gälla när serveringstillstånd ges.
Trots detta föreslår regeringen minibarer med alkoholdrycker. Ett flertal remissinstanser har anfört betänkligheter mot förslaget eller är direkt avvisande, eftersom de anser att en ny kanal för försäljning av alkoholdrycker införs. Det finns flera skäl till varför försäljning av alkohol inte skall ske på detta okontrollerade sätt. Ett villkor för serveringstillstånd är att serveringspersonalen direkt kan kontrollera utskänkningen. Det är t.ex. förbjudet att servera en starkt alkoholpåverkad person eller omyndiga ungdomar. Minibarer medger av uppenbara skäl inte denna kontroll.
Sammanfattningsvis är således argumenten mot minibarer:Försäljning av alkoholdrycker sker utan kontroll från tillståndsinnehavaren och bryter mot principen om detaljistmonopolet och grundprinciper för serveringstillstånd.Kontroll av 18-årsgränsen kommer avsevärt att försvåras.Sociala risker för den som har alkoholproblem, genom att vederbörande frestas till återfall.Ökad risk för störning av andra hotellgäster.
Serveringstider
Regeringen föreslår att alkoholservering får påbörjas kl 11.00 och avslutas senast kl 01.00. Samtidigt får kommunen fatta beslut om att serveringen kan avslutas senare. Det är detta som medfört att flera kommuner nu fått problem med krav om att förlänga serveringen till kl 05.00. Alkoholkommissionen föreslog att absolut senaste tid skulle vara 03.00. Därför bör beslutet nu vara att servering av alkohol som regel får pågå till kl 01.00, dock, efter särskilt beslut, längst till kl 03.00.
Öl klass II
Regeringen föreslår att det särskilda sambandet mellan livsmedelsstadgan och försäljning av öl klass II samt åldersgränser m.m. bibehålls, men att tillståndsplikten ej längre skall finnas. Straff för olovlig verksamhet regleras i 10 kap. 7 §. Regeringens motiv är att förenkla administrationen.
Mot utredningsförslaget har såväl socialstyrelsen som nykterhetsrörelsen riktat kritik. De anser sig ha goda belägg för att öl klass II är en ungdomsdryck och en inkörsport till mera avancerade dryckesvanor.
Stora problem finns redan i dag. Enligt en undersökning i grundskolan i Örebro dricker numera flickor mer än pojkar. Antalet ungdomar som stör undervisning i skolorna och andra ställen på kvällar är ett påtagligt problem, vilket dokumenterats inte minst av Ungdomens Nykterhetsförbund.
En grundläggande princip i svensk alkoholpolitik har varit att så långt det är möjligt begränsa det enskilda vinstintresset. Sedan ett antal år har flera kontroller kunnat visa att butikerna inte sköter kontrollen av bl.a. åldersgränser. Det finns därför inga skäl för samhället att vidga antalet försäljningsställen eller att slopa tillståndsplikten.
Alkoholfria drycker
Enligt regeringens förslag skall vid detaljhandel och servering av alkoholdrycker lättdrycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning.
Det är alltjämt relativt vanligt, att svenska restauranger har dålig service i detta avseende. Det förekommer att alkoholfria drycker saknas på ordinarie och tillfälliga vin- och dryckeslistor. Vidare är det ofta förekommande, att urvalet är bristfälligt; de drycker som finns hanteras dessutom felaktigt.
Med tanke på att det finns flera skäl, exempelvis graviditet, nära förestående bilkörning, familjehögtid med stort antal unga personer, hälsoaspekter m m bör kraven skärpas betr. tillgång till fullgoda alternativ till alkoholdrycker. Det bör klargöras i lagen. Detta ska kombineras med utbildning av tillståndsinnehavare.
Internationellt har lättdryckerna fått en allt större betydelse. Det har medfört, att det inom EU i dag tillverkas såväl fullgoda alternativ i form av mycket alkoholsvag lättöl, ca 0,2--0,5 volymprocent, och genom kallmembransmetod framställda lättdrycker. Det är som regel avsevärt lättare att få tillgång till ett bredare urval av lättdrycker på de europeiska restaurangerna än i Sverige, där man ibland känner det som om någon särskild motivering för det alkoholfria valet måste uppges.
Österrike har få regler för att begränsa alkoholkonsumtionen. Där existerar emellertid i dag en regel som säger, att tillståndsinnehavaren alltid skall ha minst två alkoholfria alternativ på dryckeslistan. Dryckerna skall dessutom ha ett pris som understiger alla alkoholdryckers.
Vi anser det väsentligt, att den nya alkohollagen klarare markerar tillståndsinnehavarens skyldighet att erbjuda gästerna fullgoda alternativ till lägre pris för att tillstånd skall erhållas och få behållas.
Överklagande av tillstånd
Regeringen föreslår att länsrätten blir första överklagningsinstans. Vidare anser regeringen att man via domstol skall finna en rättspraxis för närboendes möjligheter att överklaga beslut om serveringstillstånd.
Enligt nuvarande principer har, efter dom i regeringsrätten, de närboendes möjligheter att överklaga ett serveringstillstånd i det närmaste utplånats. Formellt har det utvecklats en norm, som innebär att det är nästan enbart den sökande som kan överklaga. (RÅ 1992 Ref. 13)
Enligt ett flertal regeringsrättsdomar finns det i Sverige ingen grund för att besvärsrätten vidgas vid förvaltningsdomstol, så att vem som helst får överklaga. Regeringsrätten hänvisar till att en enskild medborgare via politiskt agerande kan få till stånd annorlunda beslut i kommunen. Det är enligt vår mening inte tillräckligt utan vittnar om en teoretisk syn på saken. Att kunna överklaga är en bättre väg.
I dagens läge kan en enskild kommunmedlem klaga över beslut enligt kommunallagen 10 kap. 1 § kommunallagen, 48 a § miljöskyddslagen, 9 kap. 3 § arbetsmiljölagen samt 8 kap. 5 § plan- och bygglagen. Någon motsvarighet för ''socialt miljöskydd'' föreligger inte sedan 1 juli 1990, då ärenden om serveringstillstånd överfördes från socialstyrelsen till allmän förvaltningsdomstol. Därmed begränsades besvärsrätten i hög grad för kommunmedlemmar.
Ett serveringstillstånd innebär som regel såväl kommunalekonomiska intäkter, i form av kommunalskatt, som kostnader i form av tillsyn. Indirekta utgifter utgörs av polisiär övervakning och andra juridiska kostnader. Sociala omkostnader uppstår till följd av såväl tillfälligt missbruk av ungdomar som genom av alkoholmissbrukare ökad arbetsbelastning.
Ett serveringstillstånd medför följande risker för alla kommunens invånare:Risk för våld inne på restaurangen och i dess närhet, vilket belagts genom ett antal vetenskapliga avhandlingar och rapporter, medborgare kan skadas och orsakas allvarliga men.Risk för trafiknykterhetsbrott, som medför risker för att kommuninnevånare kan komma till skada; risken är särskilt stor vid motell.Sanitära olägenheter för kringboende, vilket bl.a. uppmärksammats i Stockholm, där berusade personer genom högljutt beteende och nedskräpning m.m. orsakat stora besvär för kringboende.Sociala problem genom att serveringslokalen ligger olämpligt och drar till sig ungdomar. Koncentration av serveringstillstånd medför koncentration av nöjescentra i framför allt storstäderna, vilket förstorar problemen.
Regeringen konstaterar att de flesta remissinstanserna är positiva till att de närboende får besvärsrätt. Vi anser att riksdagen bör uttala att regeringen i senare sammanhang bör återkomma till riksdagen med förslag om att vidga kretsen som har rätt att överklaga beslut om serveringstillstånd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om Alkoholinspektionens alkoholpolitiska roll,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om övervakning och kontroll av förbudet mot alkoholreklam,
3. att riksdagen beslutar att den som erhåller tillverknings- och partihandelstillstånd skall ställa bankgaranti som säkerhet för skatter och övriga avgifter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om fler objektiva kriterier för serveringstillstånd såsom befolkningsunderlag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tillstånd till alkoholservering bör undvikas i närheten av ungdoms-, idrotts- och trafikmiljöer,
6. att riksdagen beslutar att alkoholinköp grundade på särskilda tillstånd eller tillstånd för slutna sällskap skall ske genom Systembolaget för att säkerställa skattebetalning m.m.,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att prövning av serveringstillstånd till slutna sällskap skall ske noggrant,
8. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om att tillåta minibarer på hotellrum,
9. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag, beslutar att servering av alkoholdrycker får påbörjas tidigast kl. 11.00 och avslutas senast kl. 01.00, dock, efter särskild prövning, senast kl. 03.00,
10. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag vad avser regler för försäljning av öl klass II,
11. att riksdagen beslutar om ett tillägg till alkohollagen enligt följande:
Vid detaljhandel och servering av alkoholdrycker skall lättdrycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning. Det föreligger alltid skyldighet att erbjuda minst två alkoholfria alternativ till en kostnad som ej får överstiga lägsta priset för på dryckeslistan upptagna alkoholdrycker.,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om rätten att överklaga beslut om serveringstillstånd.
Stockholm den 21 november 1994 Göran Magnusson (s) Elver Jonsson (fp) Roland Larsson (c) Marianne Samuelsson (mp)