Fr.o.m. 1993 utgår den kommunala subventionen av
barnomsorg i Stockholm i form av en barnomsorgspeng som
följer föräldrarnas val av barnomsorg. På grund av
kommunallagens regler kan denna inte utbetalas till
föräldrarna. Därför utbetalas pengen till det företag som
bedriver omsorgen, när det väl uppvisat F-skattsedel för
staden.
Det här är ett problem kvinnor som vill etablera privata
företag som dagmammor stöter på i Stockholm och
förmodligen också i andra kommuner.
Skattemyndigheten vägrar att utfärda F-skattsedel till
dagmammor som har färre än fem barn placerade. Hänsyn
tas därvidlag varken till hur många timmar omsorg barnen
har per dag eller om det finns handikappade eller i övrigt mer
krävande barn i gruppen. Inte heller barnens ålder spelar
någon roll.
Denna tolkningsattityd innebär i praktiken näringsförbud
för en rad dagmammor. Har man en verksamhetsidé som går
ut på att bedriva kvalitativ omsorg i mindre grupp får man
inte F-skattsedel. Det här innebär också att alla lösningar där
t.ex. farmor/mormor/granne passar barn för
barnomsorgspeng effektivt hindras.
Bakom denna tingens ordning -- d.v.s. riktlinjer om vem
som är uppdragstagare och vem som är företagare -- kan man
möjligen spåra en rädsla för framväxten av för många små
företag som staten riskerar att inte kunna kontrollera lika lätt
som ett fåtal stora företag, medan det viktigaste från
samhällets synpunkt snarare borde vara att skatter och
avgifter betalas ordentligt.
Det nuvarande systemet innebär således att någon som
sköter sin ekonomi, betalar skatt och sociala avgifter, kan bli
fråntagen sin F-skattsedel p.g.a. att skattemyndigheten anser
att företaget inte bedrivs i tillräcklig omfattning eller har
tillräckligt många kunder.
Skattemyndighetens tolkning av vad som är tillräcklig
omfattning för att få vara privat dagmamma får tre
omedelbara konsekvenser:
1. Många dagmammor som vill starta eget tvingas tillbaka
till kommunal anställning.
2. Föräldrar som med barnomsorgspengens hjälp löst
barnomsorgen så att någon annan anhörig passar barnen
tvingas byta omsorgsform.
3. Utvecklingen mot privata, lagliga dagmammor
avstannar.
Härigenom begränsas valfriheten för både föräldrar och
dagmammor på ett sätt som saknar rimlig grund. Inga
onödiga hinder bör uppställas för de företagare som inom
tjänstenäringen skapar konkurrerande och dynamiska
alternativ till offentliga tjänsteproducenter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dagmammors rätt att erhålla F-
skattsedel även vid vård av färre än fem barn,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad
definition av privat dagmammeverksamhet i skattehänseende
i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1995
Henrik S Järrel (m)
Elisabeth Fleetwood (m)
Birgitta Wistrand (m)