Fr.o.m. 1993 utgår den kommunala subventionen av barnomsorg i Stockholm i form av en barnomsorgspeng som följer föräldrarnas val av barnomsorg. På grund av kommunallagens regler kan denna inte utbetalas till föräldrarna. Därför utbetalas pengen till det företag som bedriver omsorgen, när det väl uppvisat F-skattsedel för staden.
Det här är ett problem kvinnor som vill etablera privata företag som dagmammor stöter på i Stockholm och förmodligen också i andra kommuner.
Skattemyndigheten vägrar att utfärda F-skattsedel till dagmammor som har färre än fem barn placerade. Hänsyn tas därvidlag varken till hur många timmar omsorg barnen har per dag eller om det finns handikappade eller i övrigt mer krävande barn i gruppen. Inte heller barnens ålder spelar någon roll.
Denna tolkningsattityd innebär i praktiken näringsförbud för en rad dagmammor. Har man en verksamhetsidé som går ut på att bedriva kvalitativ omsorg i mindre grupp får man inte F-skattsedel. Det här innebär också att alla lösningar där t.ex. farmor/mormor/granne passar barn för barnomsorgspeng effektivt hindras.
Bakom denna tingens ordning -- d.v.s. riktlinjer om vem som är uppdragstagare och vem som är företagare -- kan man möjligen spåra en rädsla för framväxten av för många små företag som staten riskerar att inte kunna kontrollera lika lätt som ett fåtal stora företag, medan det viktigaste från samhällets synpunkt snarare borde vara att skatter och avgifter betalas ordentligt.
Det nuvarande systemet innebär således att någon som sköter sin ekonomi, betalar skatt och sociala avgifter, kan bli fråntagen sin F-skattsedel p.g.a. att skattemyndigheten anser att företaget inte bedrivs i tillräcklig omfattning eller har tillräckligt många kunder.
Skattemyndighetens tolkning av vad som är tillräcklig omfattning för att få vara privat dagmamma får tre omedelbara konsekvenser:
1. Många dagmammor som vill starta eget tvingas tillbaka till kommunal anställning.
2. Föräldrar som med barnomsorgspengens hjälp löst barnomsorgen så att någon annan anhörig passar barnen tvingas byta omsorgsform.
3. Utvecklingen mot privata, lagliga dagmammor avstannar.
Härigenom begränsas valfriheten för både föräldrar och dagmammor på ett sätt som saknar rimlig grund. Inga onödiga hinder bör uppställas för de företagare som inom tjänstenäringen skapar konkurrerande och dynamiska alternativ till offentliga tjänsteproducenter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagmammors rätt att erhålla F- skattsedel även vid vård av färre än fem barn,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad definition av privat dagmammeverksamhet i skattehänseende i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1995 Henrik S Järrel (m) Elisabeth Fleetwood (m) Birgitta Wistrand (m)