Motion till riksdagen
1994/95:Sk673
av Rose-Marie Frebran och Ingrid Näslund (kds)

Avgift på spel


Spel och lotterier har varit föremål för ett omfattande
utredningsarbete, senast genom Lotteriutredningen. Den
presenterade för drygt två år sedan sitt betänkande Vinna
eller försvinna -- folkrörelsernas lotterier och spel i
framtiden (SOU 1992:130).
Lotteriutredningen hade inget uppdrag att speciellt utreda
problematiken med spelberoende. Utredningen redovisade
dock det aktuella forskningsläget och konstaterade att
forskningen om spelberoende i Sverige endast är i sin linda.
Den ansåg att en svensk forskning om spelberoende är lika
angelägen som forskning om andra beroendeskapande
aktiviteter.
I amerikansk forskning har kriterier utformats för vad som
skall räknas som spelberoende eller sjukligt spelbegär. Av
den forskningen kan man dra slutsatsen att spelberoende är
ett problem som starkt påverkar den spelberoendes sociala
omgivning: familj, vänner och bekanta.
Beskrivningen av spelberoende är mycket snarlik
beskrivningen av alkoholberoende. Spelberoendet är
jämförbart med alkoholism.
Inom amerikansk forskning har även beroendeskapande
faktorer identifierats. Försök har gjorts att gradera olika
spelformers farlighet. Vissa bedöms ge starkt
spelberoende, andra måttligt eller litet spelberoende.
Men det finns inga entydiga belägg för vilka spelformer som
skapar mest spelberoende.
Det är inte heller lätt att svara på frågan om hur många
spelberoende personer det finns. Beräkningar och
undersökningar i Sverige visar så skiftande siffror som 1 900
och 16 000 personer. Tyska beräkningar visar på 0,3 procent
av befolkningen, vilket för svenska förhållanden skulle
innebära att 23 000 är spelberoende.
Det faktum att spelberoende i form av sjukligt spelbegär
förekommer aktualiserar tre behov:
För det första, vårt behov av kunskap om spelberoende
innebär att forskningen på området behöver stimuleras.
För det andra, det finns ett okänt antal människor som
behöver rådgivning och behandling mot sitt spelberoende.
Detta behov motsvaras inte av tillgängliga resurser inom
vården.
För det tredje, vi behöver analysera vad problematiken
med spelberoende kräver för restriktioner kring spel och
lotterier.
Majoriteten av befolkningen kan förvisso hantera sitt
spelintresse och uppfattar alltför långtgående restriktioner
som kränkande. Men solidariteten med dem som drabbas av
spelberoende talar för effektiva restriktioner.
Forskning om spelberoende kräver resurser. Detsamma
gäller rådgivning och behandling mot spelberoende. Genom
en särskild avgift på försålda lotter skulle sådana resurser
kunna skapas. Detta bör ges regeringen till känna.
När det gäller restriktioner bör en kommitté tillsättas för att
utreda behovet av ytterligare åtgärder som kan minska
riskerna för att människor utvecklar ett tvångsmässigt
beroende av spel. Till exempel kan restriktioner i
marknadsföringen av spel och lotterier övervägas liksom
maximigränser för högsta vinstvärde. Riksdagen bör hos
regeringen begära en utredning om detta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa en särskild avgift på
försålda lotter för att skapa resurser för forskning om och
behandling av spelberoende,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
behovet av ytterligare åtgärder som kan minska riskerna för
att människor utvecklar ett tvångsmässigt beroende av spel.

Stockholm den 25 januari 1995

Rose-Marie Frebran (kds)

Ingrid Näslund (kds)