Innehåll 1.
Ekonomi, miljö och skattesystem2 2.
Vad är skatteväxling?3 3.
Skatteväxling ger jobb4 4.
Tillsätt utredningen nu5 5.
Motsättning miljöeffekt--skattebas?5 6.
Trovärdighet och långsiktighet6 7.
Vad skall man beskatta?6 8.
Vad skall växlas?6 9.
Internationell utblick7 10.
Skatteväxling och fördelningseffekter?7 11.
Hemställan7
Sammanfattning
I motionen föreslår Vänsterpartiet riktlinjer för utredningsarbetet om en skatteväxling för miljö och sysselsättning. Vänsterpartiet ser det som mycket viktigt att en sådan utredning snabbt tillsätts. Det är vidare av vikt att arbetet drivs med sådan kraft och skyndsamhet att utredningen kan lägga betänkanden för remissbehandling under första halvåret 1996. Därmed skapas en grund för beslut och inledande steg i riktning för en skatteväxling i samband med budgetbehandlingen hösten 1996.
Ur miljöperspektiv råder ingen tvekan om en skatteväxlings positiva effekter. En rad frågor återstår dock för att belysa fördelnings- och sysselsättningseffekter. Totalt bedömer Vänsterpartiet att fördelarna med en skatteväxling i ett långsiktigt perspektiv vida överstiger eventuella nackdelar. En skatteväxling innebär en omfördelning av skatt, från arbete till miljö, utan att skattetrycket i sin helhet ökas. Skatt kan läggas på energi, utsläpp av föroreningar, råvaror och sopor. Samtidigt dras skatter på arbete ner så att en ökad användning av arbetskraft blir attraktiv för företag och kommuner.
Skatteväxling skall ses som ett sätt att nå miljöpolitiska mål samtidigt som sysselsättningen stimuleras. Att en skatteväxling ökar sysselsättningen är klart; osäkerheten gäller hur mycket. Den största sysselsättningseffekten får man troligen om skatteväxlingen gäller sociala avgifter.
Om miljöskatterna i Sverige fördubblas -- från dagens 40 miljarder kr -- kan de obligatoriska socialavgifterna sänkas med nästan sju procentenheter. Det bör öka efterfrågan på arbetskraft betydligt. Skatteväxling är också näringspolitik. Den driver på utvecklingen mot framtida produkter och marknader.
Ett problem vid en skatteväxling är att skattebasen urholkas i samma utsträckning som verksamheter negativa för miljön minskar. Dock kan vi under en övergångstid på kanske 50 år räkna med att såväl utsläpp av koldioxid som användning av energi kommer att fortsätta vara grunden för stora och ganska stabila skatteintäkter. Samtidigt stärks en annnan skattebas genom att sysselsättningen ökar.
Direktiven till tidigare utredningsförslag om skatteväxling tar inte upp fördelningseffekter trots att skatter slår olika fördelningspolitiskt. Undersökningar från flera västeuropeiska länder pekar på att fördelningseffekterna kan vara såväl positiva som negativa. Det beror på vilka miljöskatter som införs. Vänsterpartiet ser det därför som mycket viktigt att denna fråga belyses i kommande utredningsarbete.
Övergångsproblem vid en skatteväxling minskar om förändringar sker gradvis och med lång framförhållning. Det är vidare en fördel om Sverige går före övriga Västeuropa genom att införa en mer omfattande miljöbeskattning. Strukturförändringar stimuleras, liksom nya tillverkningsprocesser för framtidens marknader.
Ekonomi, miljö och skattesystem
Ett grundläggande krav på den ekonomiska politiken är att den ska leda till en långsiktigt hållbar utveckling. Därigenom kan framtida generationer få överta en nationalförmögenhet, inklusive miljö och naturresurser som är minst lika stora som dagens.
I en skattepolitik som främjar tillväxt har miljöaspekterna en viktig plats och är en förutsättning för att tillväxten ska vara långsiktigt hållbar. Eftersom miljövärden, exempelvis ren luft, biologisk mångfald eller ett helt ozonlager, ofta saknar ett ekonomiskt värde i en ekonomi som bygger på marknadslösningar har samhället en viktig roll när det gäller att ställa upp långsiktiga mål och spelregler för dessa miljövärden.
Om enskilda företag, hushåll eller offentlig sektor inte bär ett tillräckligt kostnadsansvar för de miljöeffekter de orsakar, leder detta till negativa konsekvenser för miljön. En miljöskuld byggs upp som framtida generationer får betala. Miljöskatter, vilka i dag uppgår till ca 40 miljarder kronor, har förutom en positiv inverkan på statens finanser, också en styrande förmåga i ett dynamiskt samhälle, d.v.s. olika aktörer anpassar investeringar och beteende efter nya förutsättningar. En positiv bieffekt blir, vid rätt utformade miljöskatter, att sysselsättning främjas då ökade kostnader på fossila bränslen medför att relativkostnaden för arbetskraft minskar. Politiska instrument kan vidare fördela resurser i riktning mot sektorer där mänsklig kontakt är viktig, exempelvis inom vård och omsorg.
En viktig frågeställning är varför vi skall ha hög skatt på arbete, en produktionsresurs som vi i många situationer vill gynna. Samtidigt har vi låga avgifter på förbrukning av energi och icke förnyelsebara råvaror, som vi egentligen vill minimera.
Vänsterpartiet har alltid sett skatter som ett instrument att skapa en rättvis fördelning i samhället. På senare tid har även ekonomiska styrmedel kommit att utnyttjas allt mer i miljöpolitiken. En växling av skatt från arbete till råvaror och energi är en framkomlig väg att närma sig målet om en långsiktigt hållbar utveckling, en förutsättning för detta är dock att rättviseperspektivet samtidigt inte glöms bort.
Vad är skatteväxling?
Skatteväxling går ut på att lägga skatt på sådant som är olämpligt ur ett kretsloppsperspektiv: fossila bränslen, råvaruförbrukning, sopor, och samtidigt minska skatten på arbete. Syftet är att styra samhällsutvecklingen så att det som vi vill minska t.ex. energiförbrukning, utsläpp, blir dyrare och det vi vill gynna t.ex. jobb blir billigare. Via enskilda företags, kommuners och människors val kommer en skatteväxling att bidra till en utveckling i denna riktning. Det som är bra för samhällsekonomin och miljön blir i ökande grad också vettigt privatekonomiskt. På detta sätt motverkar en skatteväxling en av marknadsekonomins brister: att många av naturens tjänster inte prissätts eller har för låga priser.
Miljöskatter finns redan. Skatteväxlingens innebörd är därför framför allt det tillvägagångssätt som rekommenderas: att skifta skattebördan från arbete till energi, råvaror och utsläpp samtidigt som det totala skattetrycket hålls konstant. En skatteväxling syftar alltså enbart till att förändra blandningen av skattekällor, inte till att påverka nivån i sin helhet.
Redan i dag kan vi se hur idén om skatteväxling vunnit mark i Sverige, exempelvis i skattereformen 1990/91, som hade ett element av skatteväxling, från arbete till energi. Denna växling beräknas av Miljö- och naturresursdepartementet till 10 miljarder kronor.
I 1994 års förslag till direktiv till utredningen om miljörelatering av skattesystemet nämns skatteväxling som en möjlig väg.
Samtidigt står det klart att skatteväxling, i alla fall med Sverige som föregångsland, motarbetas av i första hand industrins företrädare. Även de steg som tagits mot en miljörelatering av skattesystemet har till stor del upphävts av de undantag och lättnader för industrin som infördes 1993 när det gäller koldioxid och el. Ett annat exempel på att utvecklingen kan gå åt fel håll är att prisregleringsavgiften på kväve togs bort 1992, vilket lett till att bönderna åter börjat öka kvävegivorna. Efter valet har en del av dessa skattelättnader delvis återställts.
Skatteväxling ger jobb
Inom EU har man genomfört ett antal räkneexempel för att se hur många jobb som en skatteväxling kan ge. Dessa beräkningar pekar på en sysselsättningsökning av ganska begränsad omfattning. Riktningen på effekten av en skatteväxling är dock otvetydig: den gynnar sysselsättningen. I Sverige har inga motsvarande beräkningar utförts ännu.
Ett sätt att öka sysselsättningseffekten är att differentiera en sänkning av de sociala avgifterna. Exempelvis skulle arbetskraftsintensiva verksamheter eller prioriterade sociala sektorer (hälsovård, utbildning) kunna gynnas genom större sänkningar än andra sektorer. Ökningen av sysselsättning skulle dock motverkas av att de mer energiintensiva näringarna skulle få högre omställningskostnader än om de sociala avgifterna slogs ut lika för alla.
En differentiering som går efter prioriterade verksamheter kan leda till snabbare dynamiska effekter i önskad riktning (nya näringar, snabbare nedläggning av skadliga produkter och produktionsprocesser). Kostnaderna för en sådan omställning ökar då i motsvarande grad kortsiktigt, men gynnar samtidigt framtidens produkter och processer. Eftersom miljöskatter i dagsläget ''bara'' är 40 miljarder kronor medan statsbudgetens totala bruttoinkomst ligger på över 900 miljarder kronor, skulle till och med en fördubbling av dagens miljöskatter bara innebära att fem procent av skattebördan skiftades.
Men om man räknar på ett annat sätt blir bilden betydligt ljusare. Skatteväxlingens potential bör ses i relation till just de skatter som man bör skifta för att öka sysselsättningen. Då är det fel att blanda ihop moms, inkomstskatt och sociala avgifter och sedan kalla allt för ''löneskatter''. Självklart blir med detta räknesätt möjligheten att omfördela skattebördan från ''arbete'' till ''miljö'' begränsad.
Om vi i stället bara tittar på de sociala avgifter som staten drar in, får vi en mer relevant och hoppfull uppfattning av en skatteväxlings möjligheter. Med en fördubbling av miljöskatterna från 40 till 80 miljarder kronor kan en dryg femtedel av de obligatoriska sociala avgifterna lyftas av. Det skulle innebära en sänkning av den obligatoriska socialavgiften med hela 6,6 procentenheter om miljöskatterna tredubblas från 40 till 120 miljarder kronor. Då blir den möjliga sänkningen av sociala avgifter också dubbelt så stor 13 procentenheter.
Tillsätt utredningen nu
I början av 1994 skrev den föregående regeringen direktiv för en utredning om ''förutsättningar för en ökad miljörelatering av skattesystemet''. Utredningens direktiv var öppna för flera positiva effekter av en skatteväxling: att miljöskatter ökar samhällsekonomins effektivitet genom att hänsyn tas till negativ miljöpåverkan som idag inte räknas, att miljöskyddsindustrin kan få en skjuts framåt av en hårdare politik, vilket skapar både jobb och exportinkomster, att det kan vara bra för Sveriges konkurrenskraft att gå före på miljöns område, samt att en framsynt politik kan locka till sig företag som vill förbereda sig för framtidens marknader.
På andra håll i direktiven försökte regeringen dock tona ner en skatteväxlings potential genom att räkna in inkomstskatt och moms som skatt på arbete. Då blir skatteinkomsterna på ''arbete'' mer än tio gånger större än dagens miljöskatter. Då kan man, redan innan utredningen presenterat en endaste rapport, dra slutsatsen att ''såvida inte miljöskatteuttaget ökar dramatiskt innebär detta att en generell skatteväxling enbart skulle möjliggöra marginella sänkningar av skatten på arbete''.
Utredningsdirektivet tog inte upp möjligheterna till kommunal skatteväxling, vilket innebär att den s.k. självkostnadsprincipen måste ifrågasättas till viss del. Vidare saknas direktiv om redovisning av fördelningseffekter av en skatteväxling.
De förändrade politiska villkor som regeringsskiftet innebär gör att utredningsarbetet kring skatteväxling kan få en ny och bättre start. Nya utredningsdirektiv måste bl.a. ge svar på de frågeställningar som redovisats.
Den socialdemokratiska regeringen har också både i proposition 1994/95:25, som var ett resultat av överläggningar med Vänsterpartiet och i proposition 1994/95:100 förutskickat att en sådan utredning skall tillsättas.
Detta är bra; det är dock viktigt att utredningen nu snabbt tillsätts under våren 1995 och får sådana direktiv att den kan avge förslag under våren 1996. Detta så att utredningens resultat kan beaktas under arbetet med det budgetförslag som läggs hösten 1996.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts angående behovet av ett snabbt tillsättande av utredningen och utredningens arbetsformer.
Motsättning miljöeffekt--skattebas?
I samma mån som en skatteväxling förmår minska de negativa miljöeffekterna undergräver den skattebasen: det blir allt mindre kvar av miljöfarlighet att beskatta. Ett sätt att möta denna invändning är att peka på att många verksamheter till en början ganska enkelt kan reducera utsläpp eller minska energianvändningen. Så småningom inträffar dock en fas när det blir svårare och svårare (eller dyrare och dyrare) att minska utsläpp och energianvändning. Så småningom får vi en stabil skattebas. Den är dock mindre än vid skatteväxlingens början, vilket är bra eftersom det innebär att växlingen haft en positiv effekt på miljön.
Skatteväxling är inte en politik för att snabbt och slutgiltigt undanröja all miljövidrig produktion. För sådana verksamheter som omedelbart borde upphöra eller snabbt begränsas kraftigt, t.ex. utsläpp av tungmetaller, bör man överväga förbud snarare än ekonomiska styrmedel. Men för utsläpp av koldioxid, som ju är förenliga med kretsloppssamhället om de hålls på en (mycket) lägre nivå, kan en skatteväxling lämna en betydande skattebas under lång tid.
Trovärdighet och långsiktighet
Skatteväxlingens främsta förespråkare inom EU förordar t.ex. en årlig takt i skatteväxlingen på 5 procent dvs. att de relativa priserna energi/arbetskraft skulle förändras med 5 procent årligen. För att en sådan långsam förändring ska få avsedd effekt krävs emellertid en garanti för att processen kommer att fortgå så att företag, kommuner och andra aktörer vet åt vilket håll priserna på energi och arbetskraft kommer att röra sig.
I detta sammanhang är riksdagens beslut att indexera en rad miljöskatter, energi, bensin, koldioxid (proposition 1993/94:25) ett steg i rätt riktning. Att knyta miljöskatter till prisutvecklingen är dock inte tillräckligt för att säkra en kontinuerlig skatteväxling, eftersom en sådan indexering bara ser till att skatterna inte urholkas. Skatteväxlingen kräver att relativpriserna fortsätter att förändras till arbetets förmån under en längre tid.
Vad skall man beskatta?
På vad skall man lägga miljöskatter och avgifter? En diskuterad modell på kontinenten är en blandning av beskattning av koldioxid och energi. Det är en rimlig linje, eftersom alla i dag till buds stående energislag (med möjligt undantag för solenergi) är förknippade med problem, antingen i produktions- eller utsläppsledet eller när det gäller anspråk på ytor. Att minska energianvändningen i samhället är därför av godo.
I Sverige, med vårt stora beroende av kärnkraft, är det också lämpligt att ha en sådan ''blandskatt''. En koldioxidskatt ensam skulle inte minska energiberoendet särskilt mycket, även om den skulle bidra till att göra uthålliga bränslen attraktiva.
Bör man beskatta produktionsprocessen eller konsumtionen? Internationell konkurrenskraft kan försämras om skatter läggs på produktionsledet, såvida inte konkurrentländerna tar liknande steg. Om man i stället beskattar konsumtionen och inför samma regler för importerade produkter undviker man detta problem, men då försvinner samtidigt incitamentet för producenterna att förändra sina produktionsprocesser för att komma undan miljöskatten. Företagens beteende påverkas alltså mindre.
Vad skall växlas?
Det är inte rimligt att likställa alla skatteslag med varandra. Skatteväxling bör användas för att minska de skatter som främst påverkar företag och kommuner när de anställer folk. Mycket pekar då på att de sociala avgifterna bör prioriteras. Syftet måste vara att påverka framtida beslut om produktionsprocesser och om blandningen mellan arbete, energi och maskiner. Det är relativpriset mellan arbetskraft och energi/kapital som därför bör stå i fokus.
Internationell utblick
Mätt per BNP-krona använder Japan energi 30 procent mer effektivt än Sverige. Detta har man uppnått genom en blandning av att hålla priset på energi högt -- ett ekonomiskt styrmedel -- och administrativa regler och förordningar. Enligt IEA/OECDs genomgång verkar dock inte en skatteväxling stå högt på dagordningen i Japan för tillfället, utan man håller fast vid sin blandning av priser och regleringar.
Såväl i USA som i EU diskuteras däremot skatteväxling livligt. I USA finns flera förslag i representanthuset på en ökad miljörelatering av skattesystemet. Även en skatteväxling diskuteras. Då tar man upp alla möjliga skatter som tänkbara kandidater för skattesänkning, från vinst- och fastighetsskatt till sociala avgifter och omsättningsskatt.
Det pågår således en tydlig internationell utveckling till förmån för skatteväxling i såväl EU som USA. Mycket talar därför för att Sverige har mycket att vinna på att gå i första ledet i processen för en skatteväxling.
Skatteväxling och fördelningseffekter?
En omläggning av skattesystemet enligt skatteväxlingens principer kommer att ha en rad fördelningspolitiska följder. Detta är en viktig fråga som inte ens omnämns i den borgerliga regeringens direktiv till utredningen om en miljörelatering av skattesystemet. Om folk med låga löner använder (relativt sett) mer av sådant som kommer att beskattas än rikare familjer, är det troligt att en skatteväxling kommer att ha en negativ (dvs. regressiv) fördelningsprofil. Sådana eventuella negativa effekter av en skatteväxling måste beaktas och mötas med kompensatoriska åtgärder. Vänsterpartiet förutsätter att den kommande utredningen kommer att ta hänsyn till att en skatteväxling inte får medföra negativa fördelningseffekter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmänna riktlinjer och specifika förslag rörande utredningsarbetet med skatteväxling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utredningsarbetet med skatteväxling skall bedrivas skyndsamt så att förslag kan behandlas i budgetarbetet under år 1996.
Stockholm den 24 januari 1995 Lars Bäckström (v) Per Rosengren (v) Maggi Mikaelsson (v) Hanna Zetterberg (v) Jan Jennehag (v) Karl-Erik Persson (v) Owe Hellberg (v) Lennart Beijer (v)