De senaste åren har jag tillsammans med flera andra
motionerat om Kolmårdens djurpark. Kolmården är en av de
svenska djurparker som är ett företag med sviktande
lönsamhet. En klar försämring av djurparkernas
konkurrenssituation inträffade när tillämpningsreglerna för
den utvidgade mervärdesskatten trädde i kraft, inte minst då
gentemot skolor och andra institutionella besökargrupper.
De ekonomiska problemen har ökat ytterligare under det
senaste året.
Inom området kultur och nöjen har vissa avgifter
undantagits från mervärdesskatt, bl a konserter, cirkus,
biograf, teater, opera, balett och därmed jämförliga
föreställningar. Likaså är bibliotek, arkiv- och
museiverksamhet samt utställningar undantagna. Däremot
inte djurparker.
Den lägre momsen för turism berör framför allt
serveringstjänster, rumsuthyrning, campingverksamhet och
transport i skidliftar. Detta innebär att mer renodlade
nöjesparker typ sommarland och folketsparks-verksamhet
liksom djurparker också fortsättningsvis har den högre
momssatsen. Utredningen om vissa mervärdesskattefrågor
har i sitt slutbetänkande behandlat frågan om momssatser på
kultur- och nöjesverksamhet. Man föreslår där att
inträdesavgifter till djurparker skall få en momsskattesats på
12 % medan andra verksamheter inom området skall få 6 %
som momsnivå.
Som framgår av denna redovisning missgynnas
djurparkerna av nuvarande skattesatser och planerade
sådana. Detta kan inte vara riktigt ur allmän kultur- och
naturupplevelsesynpunkt. Till detta kan också tilläggas att
djurparker idag i hög grad bedriver forsknings- och
utvecklingsarbete, utgör genbanker och är en garant för
utrotningshotade djurarter. De är så mycket mer än ett viktigt
rekreationsmål för allmänheten.
Djurparker håller huvudsakligen vilda djur för offentlig
förevisning men fungerar också som genbank för hotade
djurarter och husdjursraser. Den folkbildande funktionen vad
avser kännedom och kunskaper om djur skall inte
underskattas. Vissa djurparker bedriver också zoologisk,
etnologisk och veterinärmedicinsk forskning. Mot bakgrund
av detta är det uppenbart att djurparkerna har en funktion
som kan jämställas med t ex biblioteks-, arkiv- och
museiverksamhet. Djurparkerna är aktiv och levande kultur
i ordets rätta bemärkelse. Vid Kolmårdens djurpark sker nu
en målmedveten satsning på forskning syftande att bevara
djurarter som är utrotningshotade. Det bedrivs också avel på
utrotningshotade djurarter och också på tamdjur som t.ex.
koraser som i annat fall riskerar att försvinna eftersom dessa
raser ej efterfrågas inom animalieproduktionen. På
lantgården som finns inom djurparken finns den gamla typen
av stallar, man försöker ha både gammalt och nytt för att
besökarna ska få ökad kunskap om förr och nu. Man har en
mangårdsbyggnad där man bedriver utbildning och man har
undervisning i zoologi och en heltidsanställd zoolog som
nyligen doktorerat i ämnet hur delfiner alstrar sitt ljud. Som
enda djurpark i Sverige har man också egen heltidsanställd
veterinär. Veterinären ansvarar för veterinärkliniken som
också används som räddningsstation för skadade,
utrotningshotade djur och fåglar.
Naturbruksskolan har huvuddelen av sin praktik förlagd
till djurparken så själva existensen av parken är en
förutsättning för den utbildningsformen. Samarbetet med
universitet, högskolor och museer är omfattande.
Just nu pågår planeringsarbete för en ny forsknings- och
utvecklingsenhet. Redan nu har egna initiativ olika former av
studier och projekt. Exempel på sådana är rovfågelsprojektet
som möjliggjorde en närkontakt med denna djurart och
också bevarandeaktiviteter. Delfinstudier i dess olika former
har rönt uppskattning och forskare från hela världen har
besökt djurparken. Idag ingår man som ett delprojekt i ett
av EU finansierat forskningsprojekt. Det handlar nu om att
forskare och doktorander ska se Kolmårdens djurpark som
en resurs och aktiv samarbetspartner.
Utmärkande för Kolmården är de stora ytorna och att man
hyser utställningsverksamhet som t.ex. den som nu finns om
skogen. En annan utmärkande företeelse i Kolmården är att
man har flera djurarter i samma hägn. Safariparken med
dessa många djurarter är en kulturupplevelse för den som
färdas där. Delfinariets föreställningar är världsberömda.
Den nya marina anläggningen har skapat ett bredare utbud.
Vari skillnaden ligger mellan en delfinarieföreställning och
en föreställning på cirkus med t.ex. sjölejon, elefanter eller
hästar är något svår att förstå. Dessa verksamheter värderas
idag ur mervärdeskattesynpunkt helt olika.
Sedan momsen infördes för besök på Kolmårdens djurpark
har det inneburit en kostnadsökning på inträdesavgiften på
mellan 10 och 15 %. Motsvarande procentsiffra finns när det
gäller besöksfrekvensen men den går åt andra hållet, dvs.
antalet besökare har minskat lika mycket som momsen slagit
igenom och medfört ökade kostnader. På detta förlorar alla.
Det finns mot bakgrund av ovanstående anledning för
regeringen att pröva frågan om djurparker skall betraktas
som kulturverksamhet. Enligt min uppfattning är så fallet
och en konsekvens av det är att djurparker
mervärdesskattebefrias.
Kolmårdens djurpark har till skillnad från de flesta andra
liknande anläggningar av motsvarande storlek inga direkta
kommunala eller statliga bidrag. Vid en jämförelse med
Skansen kan man konstatera att den anläggningen
bidragsfinansierats från kommunen och landstinget samt
staten under många år. Till en del givetvis för dess
kulturhistoriska insats men proportionerna i förhållande till
att staten inte satsar någonting på en kultur- och
naturverksamhet som Kolmårdens djurpark, de
proportionerna verkar alltmer orimliga. Varför skall
Skansens djurpark -- för djuren är ändå den stora attraktionen
på Skansen -- premieras före andra djurparker? Det måste bli
mer lika konkurrensvillkor mellan exempelvis Skansen och
Kolmårdens djurpark. Till Skansen utgår såväl driftsbidrag
som investeringsbidrag. Det senare bl a till något som kallas
gemensamma anläggningar, dvs. vägar, parkanläggningar,
vatten- och avloppsreningar, rulltrappan, elektriska
installationer, vissa inhägnader m.m. Dessutom har Skansen
tidigare anvisats ett engångsbelopp för upprustning av vägar
och ledningsnät inom Skansenområdet. Vid en jämförelse
med Kolmårdens djurpark som bl.a. på grund av krav på ny
reningsanläggning och nytt transportsystem investerat stort i
nya anläggningar innebär det stora snedvridande
konkurrenseffekter när statliga medel för investeringar ej
finns att tillgå.
Nytt är nu också att Stiftelsen Bohus Avelscentrum --
Nordens Ark i Bohuslän fått statligt stöd i samband med att
riksdagen antog propositionen om biologisk mångfald. Detta
för att stärka förutsättningarna att rädda och bevara
utrotningshotade svenska och utländska djurarter. Samma
synsätt skulle definitivt kunna läggas på Kolmårdens
djurpark.
Det måste nu prövas om inte Kolmårdens djurpark är så
utformad och har en sådan verksamhet att staten skall ta ett
ansvar utifrån ett kultur- och naturhistoriskt perspektiv. Som
redogjorts för i motionen är verksamheten
mångdimensionell och möjligheten att utveckla ett center för
miljö- och naturkunskap finns i Kolmården. Det handlar om
ett nationellt ansvar där riksdagen kan ange riktlinjer för
verksamhet som har kultur- och naturhistorisk betydelse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mervärdesskatten för djurparker,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett
statligt anslag till Kolmårdens djurpark.1
Stockholm den 23 januari 1995
Dan Ericsson (kds)
1 Yrkande 1 hänvisat till KrU