Avgift på alkohol och tobak för finansiering av sjukvården
Sjukvårdens huvudmän står inför stora ekonomiska
prövningar i framtiden. Forskning och medicinsk-teknisk
utveckling ökar möjligheterna till framgångsrik behandling
av sjukdomar, men leder också till krav på ökade
ekonomiska resurser.
Hos allmänheten finns stora förväntningar på
förebyggande hälsovårdande insatser, som i många fall inte
ger positiv ekonomisk effekt förrän efter flera år.
Samtidigt har den kommunala sektorn under senare år
drabbats av indragningar i sådan omfattning att de reserver
som tidigare funnits nu tömts. Problemen i svensk ekonomi
och de stora statliga budgetunderskotten kommer under de
närmaste åren heller inte att medge något ökat
resursutrymme för kommunsektorn.
Även om det kommunala skattestoppet numera på
Centerns initiativ upphävts är det samhällsekonomiska
utrymmet för kommunala skattehöjningar närmast
obefintligt. Även på längre sikt bör höjningar av de
kommunala skatterna undvikas av fördelningspolitiska skäl.
Det finns därför anledning att söka andra vägar att tillföra
hälso- och sjukvården ökade intäkter. En sådan möjlighet är,
enligt min mening, att införa en särskild hälso- och
sjukvårdsavgift eller skatt på sprit och tobak.
Trots att Sverige ställt sig bakom WHO-målet att minska
alkoholkonsumtionen med 25 % under perioden 1980--2000
har inte något som på ett avgörande sätt förändrat
konsumtionsmönstret åstadkommits. Genom den
liberalisering som följer av EU-medlemskapet finns det
tvärtom risk för att alkoholkonsumtionen på nytt kommer att
öka.
I den alkohollag som riksdagen antog i december förra året
togs bl a tillståndskravet för försäljning av folköl bort. Det
kommer att leda till att tillgängligheten på folköl kommer att
öka dramatiskt under alla tider på dygnet. Eftersom folkölet
för många ungdomar är inkörsporten till alkoholbruk ökar
därmed risken för att introduktionen av alkohol bland
ungdomen tidigarelägges. På sikt ökar detta också risken för
alkoholrelaterade sjukdomar eftersom det finns ett klart
samband mellan dessa och tidig alkoholdebut.
Samhällets kostnader för alkoholbruket har beräknats till
mellan 70--100 miljarder kronor/år. Man uppskattar att av
akutsjukvårdens platser utnyttjas ca 20--25% för vård av
alkoholberoende. Ca 40% som skrivs ut från psykiatriska
sjukhusen har diagnosen alkoholism eller alkoholpsykos.
Mellan 300 000 och 500 000 människor i Sverige missbrukar
alkohol. Ca 80% av all misshandel utförs av alkoholberusade
personer.
Vid en svensk anpassning till EU:s låga skatter på alkohol
skulle dessa problem allvarligt förstärkas. Enligt
alkoholforskaren Sven Andreasson skulle sjukvårdens
kostnader öka med ytterligare fem miljarder kronor. Om
priset minskar med 64 % som skulle bli fallet med t ex
vodkan Explorer, kommer konsumtionen att öka med minst
50 %.
Även tobaksbruket förorsakar sjukvården höga ''onödiga''
kostnader och är ur folkhälsosynpunkt vårt kanske största
miljöproblem. I vart fall i ett kortare perspektiv. Även med
den tobakslag som riksdagen nyligen antagit kommer detta
problem att kvarstå under översådlig tid. Även om
tobaksbruket bland ungdomem och framför allt bland unga
pojkar minskat kraftigt på senare år är det fortfarande för
många unga människor som allt för tidigt grundlägger den
ohälsa som långvarigt tobaksbruk otvivelaktigt leder till.
Speciellt oroande är utvecklingen av rökvanorna bland unga
flickor.
Vid beslutet om ny tobakslag gav riksdagen regeringen i
uppdrag att följa utvecklingen av rökningen bland ungdomen
och om en ökning skedde, återkomma med ett förslag till en
18-årsgräns för inköp av tobak. Sedan dess har framkommit
uppgifter som tyder på att riskerna med rökning för unga
människor är större än man hittills trott. Det finns därför
anledning att redan nu ånyo överväga en åldergräns för inköp
av tobak.
Jag anser det vara logiskt och konsekvent att alkohol och
tobak, med tanke på folkhälsan och som tvivelsutan
förorsakar stora kostnader för sjukvården, belastas med en
särskild konsumtionsavgift eller skatt som tillfaller hälso-
och sjukvårdens huvudmän.
Genom en skatteväxling mellan den skatt staten idag tar in
på alkohol och tobak till en hälso- och sjukvårdsavgift/skatt
och en samtidig uppjustering skulle, även efter den
önskvärda minskning av konsumtionen som följer av en
prishöjning, sjukvården tillföras ökade resurser. En nedgång
av alkohol- och tobakskonsumtionen skulle i sin tur leda till
att sjukvårdens kostnader proportionellt sett sjunker och
skapar större utrymme för de förbättringar som eftersträvas.
Det skulle sålunda komma att fungera på samma sätt som en
miljöavgift.
Det är att observera att det således är fråga om dels en
omvandling av redan befintliga inkomster, dels en
prishöjning på alkohol och tobak för att förstärka
inkomsterna till hälso- och sjukvården.
Vid 1990/91 års riksmöte bifölls ett motionsyrkande från
bl a undertecknad att Sverige vid förhandlingarna med
EG/EU skulle aktualisera frågan om alkoholkonsumtionens
kostnader för sjukvården som en faktor vid beskattningen.
Huruvida så skett har inte framgått av redovisningen från
förhandlingarna. Om så inte är fallet bör regeringen erinras
om detta.
Att alkoholen vid prissättningen skall bära de faktiska
kostnader den förorsakar samhället borde rimligen ligga i
linje med EU:s syn på en fri marknad. Principiellt skiljer sig,
som nämnts, inte detta nämnvärt från miljöavgifter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en särskild hälso- och
sjukvårdsavgift/skatt på alkohol och tobak som genom
skatteväxling tillfaller sjukvårdshuvudmännen.