Med en arbetslöshet på drygt 13 % och en statsfinansiell
situation som utesluter ökad sysselsättning i offentlig sektor
återstår endast möjligheten att via ökad sysselsättning i
privata företag bringa ned arbetslösheten. Främst de mindre
företagen har en stor sysselsättningspotential.
I det rådande ekonomiska läget är det särskilt angeläget att
vidta åtgärder som minskar hindren för nyföretagande. Ett
ökat företagande bland kvinnor har blivit ett viktigt led i att
öka förnyelse och tillväxt i svensk ekonomi. Kvinnors
nyföretagande har visat sig öka och står nu för en växande
andel av nystartade företag. Intresset för att belysa kvinnors
företagande har tidigare varit lågt, men under senare år har
fokuseringen kring dessa frågor ökat alltmer. Det ligger
därför i samhällets intresse att underlätta nyföretagande och
att finna olika sätt att främja kvinnors företagande.
Mindre företag ofta inom tjänstesektorn startas i högre
utsträckning av kvinnor än av män. Många kvinnor väljer att
starta egna företag på deltid eller vid sidan om ett annat
arbete. Kapitalbehovet är därför relativt begränsat, vilket
tillsammans med bristande säkerheter, medför problem att
erhålla kapital från banker. I många fall tvingas
nyföretagaren på grund av svårigheterna att få lån lösa
finansieringen med att börja i liten skala och driva företaget
vid sidan av ett ordinarie arbete.
Den viktigaste finansieringskällan är emellertid, enligt
företagarna själva, det egna kapitalet. Det gäller både vid
nystart och expansion. Även långivare ställer nu allt högre
krav på självfinansiering. Särskilt kvinnor är inte lika
benägna att ta lån till inför företagsstarten, även om de kan
få sådana, eller ta stora risker i övrigt.
I januari 1994 infördes särskilda lån för ''Främjande av
kvinnligt företagande''. Lånebeloppen varierade mellan 50
och 75 000
kr och statens totala satsning uppgick till 50 miljoner
kronor.
Efterfrågan på dessa lån har varit stor och medlen har
förbrukats, därför föreslår regeringen nu ytterligare 200
miljoner kronor för samma ändamål.
I det sammanhanget är det beklagligt att konstatera att
åtgärder som verkar i motsatt riktning har företagits.
Vi tänker då närmast på den möjlighet som infördes 1994
att kvitta underskott i näringsverksamhet under fem år mot
inkomst av tjänst och som har fungerat som starthjälp för
verksamheter och har bidragit till att underlätta
finansieringen. Detta gäller särskilt på mindre orter där
människor i större utsträckning får sin försörjning från olika
inkomstkällor. I dessa fall är det särskilt angeläget att
överskott i en verksamhet kan användas till att finansiera
uppbyggnaden av en annan. Något missbruk, vilket anfördes
som skäl för att från årsskiftet 1994/95 slopa möjligheten,
har såvitt känt inte förekommit. Tvärtom riskerar slopandet
att bryta den uppåtgående trend av nyföretagande som
efterfrågats i regeringsförklaringen.
De skäl som anfördes för kvittningen är följaktligen
alltjämt gällande. Möjligheten bör därför återinföras att gälla
retroaktivt från 1 januari 1995. Därigenom behålls också
kontinuiteten i kvittningsmöjligheten under femårsperioden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att möjlighet att kvitta underskott i
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst, så som gällde fram
till 1 januari 1995, återinförs.
Stockholm den 23 januari 1995
Michael Stjernström (kds)
Inga Berggren (m)
Marianne Andersson (c)
Bengt Harding Olson (fp)
Sten Svensson (m)
Rune Backlund (c)
Kenth Skårvik (fp)