Inledning
Under hösten tog riksdagen ställning till ett förslag till nya beskattningsregler på tobak och sprit (proposition 1994/95:56 Nya lagar om tobaksskatt och alkoholskatt, m.m.). Skälen till förändringarna var att få till stånd en EU- anpassning av skattelagstiftningen på detta område. Bl.a. innebar förändringarna att skatt på s.k. industrisprit infördes. Detta förslag har emellertid lett till vissa oönskade effekter ur konkurrens- och miljösynpunkt.
Tidigare system för teknisk sprit
Fram till årsskiftet gällde ett tillståndssystem för att få sälja, köpa och använda teknisk sprit.
För att sälja teknisk sprit skulle man ansöka om tillstånd hos Läkemedelsverket för att bli s.k. partihandlare. Innan man blev godkänd krävdes av den sökande en utförlig beskrivning av verksamheten med rutiner för hantering, försäljning och lagring av teknisk sprit samt att lagret skulle godkännas (skulle vara varmt, låst och bevakat). Varje kvartal gällde krav om att inlämna fullständig rapport till Läkemedelsverket där man redogjorde exakt för hur man hanterat den tekniska spriten, hur mycket man köpt in samt hur mycket och till vilka man sålt. En gång per månad skulle en fristående kontrollant utföra besiktning av verksamheten.
Vid köp av teknisk sprit gällde också krav om tillstånd, där Läkemedelsverket var tillståndsmyndighet. I denna ansökan skulle bl.a. anges exakt vad spriten skulle användas till, hur mycket man räknade med att förbruka under ett år, vem som var ansvarig, registreringsbevis m.m. Om Läkemedelsverket krävde det, skulle användaren kunna uppvisa en exakt redogörelse över hur mycket och till vad den tekniska spriten hade använts.
Det nu gällande systemet
Fr.o.m. 1 januari 1995 gäller fortfarande detta tillståndssystem samt att man i riksdagen har beslutat punktbeskatta den tekniska spriten med 474 kr/l (gäller både köpare och säljare). För att bli befriad från skatten kan man ansöka hos skattemyndigheten att bli upplagshavare. Detta kan man bli mot uppvisande av en bankgaranti på 500 000 kr. Många småförbrukare och mindre nyetablerade partihandlare kan omöjligt uppvisa nämnda bankgaranti utan att pantsätta privata medel. Förslaget om bankgaranti är starkt hämmande för konkurrensen, för etablering av nya företag samt ett hot mot små företag. Dessa riskerar att slås ut.
De som inte blir registrerade upplagshavare får inför varje leverans betala in skatten i förskott och sedan ansöka hos skattemyndigheten att få återbetalning efter att ha skickat in en exakt redogörelse för hur den tekniska spriten använts. Återbetalningstiden är beräknad till ca 3--4 månader. Då normal beställningskvantitet för många användare är ca 500--1000 l, innebär det att användarna måste ligga ute med ca 250 000--500 000 kr, vilket kan komma att skapa likviditetsproblem för dessa användare, vilka i regel är småföretag.
Skattemyndigheten och Industriförbundet har träffat en underhandsuppgörelse som tillsvidare befriar alla förbrukare med mindre än 5000 l och som har ett giltigt inköpstillstånd utfärdat av Läkemedelsverket. Detta tillsvidareundantag gäller dock inte säljarna. Dessa rekommenderas kontakta skattemyndigheten i tveksamma fall.
Konsekvenser för hälsa och miljö
Denna lag innebär att man gör det svårt för många industrier att använda teknisk sprit som lösningsmedel, som näst efter vatten är ett av våra bästa lösningsmedel ur miljö- och hälsosynpunkt. Risken finns att man, förutom de industrier som blir upplagshavare, i stället kommer att använda mer miljö- och hälsofarliga lösningsmedel där det går att ersätta etanol. Det finns en kvalitet som är befriad från skatten, nämligen fullständigt denaturerad sprit där en viss del utgörs av metylketon. Dessa ketoner försämrar spritens annars så goda miljö- och hälsoegenskaper. Inblandning av ketoner innebär alltså att skattebefrielse uppnås. I vissa företags interna miljöpolicy ingår att inte acceptera ketoner i färdiga produkter. I synnerhet inte för konsumentmarknaden.
Förslag
Eftersom Sverige redan före årsskiftet hade ett väl fungerande tillståndssystem för att få köpa, sälja och använda teknisk sprit, är det rimligt att all användning av teknisk sprit befrias från skatt så länge man kan uppvisa giltigt inköpstillstånd och kan redogöra för användningen av spriten. Detta skulle kunna beslutas gemensamt av skattemyndigheten och Läkemedelsverket i samråd med den aktuella användaren. Det är orimligt att säljaren skall vara ansvarig för en skatt om användaren en gång har blivit godkänd av Läkemedelsverket att få köpa teknisk sprit. Den nu gällande ordningen innebär dessutom en onödig utbyggnad av ny administration.
Vad gäller upplagshavare bör endast partihandlare bli registrerade upplagshavare. Bankgarantin, om en sådan skall vara kvar, bör stå i relation till företagets beräknade försäljning av teknisk sprit till användningsområden vilka ej är befriade från punktbeskattning.
I Finland, som också är medlem i EU från 1 januari, används inte bankgarantier i detta sammanhang och skatt betalas endast av dem som inte har ett giltigt inköpstillstånd och inte kan redogöra för den tekniska användningen, dvs. man arbetar efter ett försäkranssystem.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att användning av teknisk sprit skattebefrias då giltigt tillstånd för verksamheten finns,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att endast partihandlare kan komma i fråga för att bli registrerade upplagshavare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bankgarantin, om en sådan skall finnas kvar, skall stå i relation till företagets beräknade försäljning av teknisk sprit.
Stockholm den 23 januari 1995 Michael Stjernström (kds)