I och med Sveriges medlemskap i EU kommer momsen på
vissa tjänster att harmoniseras med EU:s regler och införlivas
i svensk lagstiftning. Enligt ett EU-direktiv skall utbildning
momsbefrias, såvida utbildningen inte har till syfte att främja
deltagarnas nöje och rekreation. Trots att inget förslag ännu
finns hur detta skall utformas finns det anledning att
uppmärksamma frågan om moms på ridlektioner, eftersom
dessa omnämns i SOU 1994/95:88 Mervärdesskatt och EU.
Att all idrott måste likabehandlas vid skatteplikt borde vara
självklart. Pojksporten ishockey och tjejsporten ridning har
lika stora moment av träning, utbildning och lek för
respektive utövare. Nedan vill vi framföra en rad goda skäl
för att ridlektioner, liksom naturligtvis all annan idrott, bör
vara momsbefriade också i framtiden.
Ridning en folksport
Ridning har under senaste decenniet utvecklas till en bred
folksport. Det är den efter fotboll största idrottsgrenen idag,
40% större än ishockeyn till exempel. En halv miljon
svenskar rider för motion och tävling. Sverige är unikt med
900 ridklubbar och 600 ridskolor ofta även i små orter. Man
behöver inte äga egen häst för att rida och sporten känner
inga sociala gränser. 7 miljoner ridtimmar genomförs i
ridskolorna. 250 av ridskolorna har handikappridning och för
många av de 4000 handikappade ryttarna har kontakten med
hästen givit livet nya stora värden.
Ridning är tjejernas sport
Det är väl känt att det främst är flickor som rider och som
tillbringar all sin lediga tid vid ridskolan. 83 % av utövarna
är kvinnor, 70 % av dem under 25 år. Beräkningar i olika
kommuner visar att de kommunala bidragen till ridsporten
brukar vara ungefär en tiondel jämfört med pojksporter som
ishockey. Flickornas idrott är alltså ekonomiskt missgynnad
kommunalt. Detta är naturligtvis orättvist, inte minst sett ur
ett jämställdhetsperspektiv. Problemet skulle fördjupas om
ridning kom att definieras som ''utbildning för nöje och
rekreation'' medan de pojkdominerade sporterna definieras
som idrott. Varför inte döpa om ridlektioner till ridträning
och ridskolor till ridanläggningar, om det bara är på
terminologin det ankommer?
Att all idrottslig verksamhet ska hanteras lika vad gäller
momsen anser vi självklart och inriktningen skall vara
momsbefrielse. Det får inte bli så att ridande flickor skall
behöva drabbas av högre avgifter än pojkar för att den idrott
de föredrar är högre beskattad.
Det är dyrt att rida
Det är dyrt att rida, eftersom kommunala bidrag och
sponsorsmedel så gott som saknas. Intresset för hästar och
ridning delas dessutom ofta av flera familjemedlemmar,
vilket måste ses som positivt. Det här är en
generationsöverskridande idrott, ofta rider både barn och
föräldrar. Ridsporten har dessutom karaktär av
regelbundenhet och utövas vecka efter vecka, år efter år, så
länge intresset består. Ridning går sällan att ''lägga på
hyllan'' en kort period när pengar saknas, bl.a. för att man
tecknar sig för lektioner, läs träning, terminsvis. Det är idag
kö till ridtider på många ridskolor.
Om ridlektioner skulle komma att momsbeläggas finns
risk att många ryttare tvingas sluta med sin idrott.
Kostnaderna för ridlektionerna är redan stora för en familj
med normal inkomst. Risken finns att ridningen inte kan
förbli den folksport för alla den är idag. Flickorna blir en
idrott fattigare.
Ridskolor är ungdomsgårdar
Undersökningar visar att endast under 15 % av den tid
tjejerna tillbringar på ridskolan sitter man i sadeln. Resten av
tiden ägnas åt annat. De lär sig sköta hästen, lär sig utfodring,
umgås med varandra och har en fast punkt utanför hemmet
med vuxna som känner en och bryr sig om.
Ridskolan är alltså en mycket viktig fritidsgård. Genom
umgänget med hästar lär sig ungdomarna ansvarstagande,
disciplin och koncentration. Att ta hand om en annan levande
varelse utvecklar medkänsla och engagemang. Kamratskapet
på ridskolan, med både yngre, jämnåriga och äldre kamrater
tränar samarbetsförmåga och social kompetens. Allt detta
kommer flickorna att ha nytta av i hela livet och får ofta
direkt användning för det i skolarbetet.
Ridsporten är således meningsfull och utvecklande.
Hästarna och ridningen blir en viktig del av uppväxten för
flickorna. Att genom momsen försvåra för ungdomar att
utöva denna sport vore mycket olyckligt.
Det är säkrare att rida organiserat
En risk med momsbeläggning på ridlektioner är att ryttare
kommer att försöka utöva sin sport på andra sätt än att ta
lektioner, t.ex. genom att låna eller hyra hästar för att rida
själva. Det bästa sättet att förhindra olyckor och skador inom
sporten är att ridningen sker i ordnade former och leds av
kompetenta ridlärare. Flera undersökningar visar att ridning
vid ridskolor medför lägre skadefrekvens än ridning på egen
hand. En ryttare blir aldrig fullärd, kontinuerlig träning och
undervisning är en förutsättning för att sporten skall kunna
utövas med högsta möjliga säkerhet.
Risken finns att en ökad andel ridning utanför ridskolorna
kommer att medföra fler olyckor.
Ridskolan har små marginaler
Ridskolornas verksamhet är kostnadskrävande. Hästarna
kräver passning och omvårdnad en stor del av dygnet, helg
som vardag, året om. Verksamheten är personalintensiv.
Säkerheten gör att det inte går att göra avkall på utrustning.
God hästhållning kräver hög kvalitet på stall och foder.
Några marginaler för ridskolorna att sänka sina priser för att
kompensera en skatteplikt på ridlektioner finns inte.
Moms på ridning skulle drabba en tjejsport orättvist, en
sport som trots små ekonomiska insatser från samhället
kunnat växa sig till landets andra största. Den är i andra
idrottsliga sammanhang helt jämbördig med andra idrotter.
Så finns t ex ridsport som program på flera gymnasier i
landet. Den är en verklig breddidrott. Hästar och ridning är
intressen som ofta följer med livet ut. Publiktillströmning
och mediaintresse för de stora hästevenemangen på
Scandinavium i Göteborg och Globen i Stockholm är stort
och tittarsiffrorna vid TV-sändningarna är bland de högsta
för idrottsprogram.
I jämställdhetens namn: ingen moms på ridträningen!
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om moms på ridlektioner.
Stockholm den 20 januari 1995
Gudrun Lindvall (mp)
Ewa Larsson (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Gunnar Goude (mp)