Inledning
Det står klart att Sveriges medlemskap i EU innebär stora möjligheter för svenskt näringsliv att minska sina kostnader för den EU-interna handeln. Den utgör cirka 75 % av Sveriges utrikeshandel. Den utvecklingen är naturligtvis av godo för svenska företags möjligheter att framgångsrikt kunna konkurrera på den europeiska marknaden. Den svenska ekonomin och inte minst arbetsmarknaden får bättre förutsättningar att fungera. Effekterna av dessa förändringar är främst långsiktiga.
I det korta perspektivet innebär medlemskapet flera förändringar i framför allt handeln med tredje land. Detta märks både för företagen och flera statliga myndigheter, inte minst Tullen. Näringslivet märker det genom förekomsten av restriktioner, kvoter och licenskrav för vissa produkter. Det finns därför anledning att påminna om den genomgripande påverkan på världshandeln som resultatet av Uruguayrundan kommer att innebära. I början av 2000-talet när av uppgörelsen mellan de 124 länderna kommer att vara helt genomförd, kommer sänkta eller helt avskaffade tullar och andra handelsbefrämjande åtgärder att ha fått fullt genomslag. De långsiktiga effekterna av detta kommer enligt uppskattningar av flera olika organisationer att innebära välfärdsvinster i storleksordningen 200--265 miljarder amerikanska dollar årligen i ökad global BNP.
Detta skall inte hindra att riksdagen, regeringen och dess myndigheter omgående inleder ett arbete som tar sikte på att påverka EU i en riktning som gör att handeln med tredje land underlättas.
Tullproceduren
Vissa förfaranden kräver numera säkerheter i en utsträckning som det svenska näringslivet ej varit van vid under senare år. Reglerna innebär att det finns olika typer av säkerheter, bl.a. samlad, fast och individuell säkerhet. Krav finns på generella säkerheter resp. särskilda säkerheter för tullager. Det leder både till ökade kostnader och en försvårad tullprocedur. Riksdagen bör därför uttala att regeringen inom EU skall arbeta för en ordning som innebär att företagen skall kunna få möjlighet, där det är önskvärt, att endast behöva ställa ut en generell säkerhet till en myndighet för eventuell tullskuld. Innan det arbetet vunnit gehör är det viktigt att de svenska tullmyndigheterna tillämpar bestämmelserna på ett sådant sätt att minsta möjliga byråkrati uppstår. I det arbetet är det viktigt att tillämpningsföreskrifter i den nationella rätten ej går utöver vad EU-rätten kräver. Ett exempel är 8 kap. 3 § i TFS 1994:45, där Tullen fastställt ett krav på säkerhet för tullager till 200 000 kr. Vi har ej kunnat finna att EU-rätten ställer krav på exakt den summan.
När det gäller kontroll av export till tredje land införs nu regler som innebär att det sannolikt kommer att krävas ökad kontakt med exporttullkontor. Av artikel 161.5 i förordning (EEG) nr 2913/92 framgår att tulldeklaration för export skall inges till det tullkontor som är ansvarigt för övervakning av den plats där exportören är etablerad. Enligt artikel 790 i förordning (EEG) nr 2454/93 framgår emellertid att varje tullkontor i den berörda medlemsstaten är behörigt att ta emot tulldeklarationer för export, om artikel 161.5 i tidigare nämnda förordning inte kan tillämpas. Den svenska Tullen gör i sina regler tolkningar som vi bedömer som onödigt snäva när det gäller möjligheten att tillämpa artikel 790.
Detta är två exempel där procedurreglerna har stor betydelse för effektiviteten i godsflödet och där tolkningen kan ha varit för snäv. Vi är medvetna om att en hel rad nya regler tillkommit under stor brådska. Därför finns det anledning för riksdagen att uttala att Tullen i tillämpningen av reglerna i Gemenskapens tullkodex, inte skall gå längre än vad den kräver.
Vi menar i motsats till regeringen att reglerna för tredjelandshandeln torde påverka Tullverkets arbetsformer. Näringslivets krav på service kan i vissa fall öka, som en konsekvens av nya regler. Det förslag som finns till neddragning på en rad platser i landet kan därför ifrågasättas. Det är viktigt att det finns ett samband mellan tal om målsättning om en god service och möjligheter att faktiskt kunna leverera en sådan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklingar vad gäller säkerheter i tullproceduren,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka inom EU för att få till stånd en förenklad tullprocedur i handeln med tredje land,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpning av EU-rätten i svenska nationella bestämmelser.
Stockholm den 20 januari 1995 Carl Fredrik Graf (m) Karl-Gösta Svenson (m)