När staten, av välmotiverade samhällsekonomiska skäl, nödgas minska anslagen till offentlig verksamhet kan i vissa fall ökade samhällsekonomiska kostnader uppstå. Detta kan bli en följd av indragen service till näringslivet, där konsekvenserna innebär ökade kostnader för de enskilda företagen.
Ett aktuellt exempel är den kraftiga reduktionen av bemanningen vid Tullkammaren i Lidköping. Av 23 anställda måste 20 lämna sina befattningar.
Tullmyndigheten i Lidköping betjänar bl.a. ett flertal livsmedelsindustrier, som har en omfattande exportverksamhet. Exporten av jordbruksprodukter från Skaraborgs län är betydande. Vid sidan av utförseln till EU- länderna, sker en betydande export till tredje land. Antalet sådana besiktningsärenden uppgår årligen till över 5 000. Utvecklingen tyder på att detta antal inom snar framtid kan bli bortåt 8 000. Tullkammaren i Lidköping är den enhet inom Tullverket, jämfört med andra enheter, som har de flesta kontrollåtgärderna i samband med export av livsmedel.
Genom EU-medlemskapet vidgas möjligheten för företagen att på egna meriter utveckla nya högförädlade livsmedel för export, vilket innebär att Sverige kan få en helt ny exportnäring.
Denna typ av kontrollåtgärder måste rimligen utföras på plats hos de enskilda industrierna i samband med lastningen, vilken normalt sker direkt från fryshus via väderskyddade anslutningar in i respektive lastfordon. Anledningen till denna rigorösa hantering är de bestämmelser som staten har angivit i livsmedelslagstiftningen.
Tullverkets organisation måste således ges en sådan struktur att den för samhällsekonomin nödvändiga servicen till näringslivet, och i synnerhet till livsmedelsindustrin, kan upprätthållas. De förändringar av Tullverkets organisatoriska struktur som förordas i denna motion, bör kunna göras inom ramen för det anslag som upptagits i regeringens budgetförslag.
Ovanstående exempel leder emellertid till principfrågan om behovet av konsekvensanalyser före beslut om förändrad service till näringslivet. Staten bör bemöda sig om att klarlägga vad som kan inträffa i form av ökade kostnader för berörda avnämare, så att en besparingsåtgärd inte leder till att dess effekt -- samhällsekonomiskt sett -- äts upp av höjda kostnader i andra led.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Tullverkets service till livsmedelsindustrin,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvensanalyser före beslut om förändrad service till näringslivet.1
Stockholm den 19 januari 1995 Sten Svensson (m) 1 Yrkande 2 hänvisat till FiU