Genom marksänd kommersiell TV (TV 4) samt satellitsändningar har TV-reklam till svensk publik redan en betydande omfattning. Under år 1994 omsattes drygt 1,5 miljarder kronor. Ökningstakten är fortsatt hög och kommer enligt bedömningar att vara det även under år 1995 då volymen i TV-reklam bör överstiga 2 000 miljoner per år.
Hittills har reklaminslag i radio, TV och video varit undantagna från reklamskatt. Ett motiv har varit svårigheter att dra gränser mellan svensk och internationell reklam som når svensk publik via dessa medier.
Det är enligt vår mening nu anledning att aktualisera formerna för reklamskatt för TV-reklam.
Reklamvolymen har växt mycket snabbt och det är med hänsyn till jämbördighet mellan medierna, inte minst dagspressen, och också av statsfinansiella skäl angeläget att snarast införa reklamskatt även för reklam i TV, radio och video.
Beräkningar av TV-reklamens framtida omsättning
Enligt uppgifter i ''TV-politiken'' (SOU 1989:73) svarar i ett urval av länder TV-reklamen för mellan ca 10 och 50 procent av de totala reklaminvesteringarna i A-medier (dvs annonser i dagspress, veckopress, fackpress, affischering, TV- och bioreklam, kataloger).
Ländervis redovisas följande för år 1987: Italien 51% Storbritannien 32% Österrike 29% Frankrike 22% Finland 12% Nederländerna 11% Västtyskland 10% Schweiz 7%
I främst Italien och Frankrike har TV-reklamens andel av reklaminvesteringarna ökat mycket snabbt medan pressens andel minskat.
I svensk reklam omsätts för närvarande enligt uppgift ca 20 miljarder kronor i s.k. A-medier. Staten erhåller genom reklamskatten 300 miljoner kronor från dagspressen, vilket med skattesatsen på 4% motsvarar en annonsvolym på ca 7,5 miljarder. Reklamskatten från övriga reklammedier (populärpress, fackpress, kataloger, direktreklam) är ca 700 miljoner vilket med skattesatsen 11% motsvarar en reklamomsättning på ca 6,4 miljarder.
Riksskatteverkets skatteintäkter ansluter nära till branschens egna beräkningar.
Ett rimligt antagande är att TV- och radioreklamen i Sverige relativt snart kommer att omsätta närmare 4 miljarder kronor. 1995 kommer enbart TV-reklamen att svara för minst 2 miljarder kronor.
Socialdemokraterna krävde i riksdagen våren 1994 initiativ för motsvarande beskattning av TV-reklam som för reklam i andra former av media.
Skattesatsen
Reklamskatt utgår som ovan angetts med 4% för annonsering i dagspress och med 11% för andra medier (populär- och fackpress, bioreklam, direktreklam m.m.).
Reklamskatten infördes ursprungligen för att finansiera det statliga presstödet. Den lägre skattesatsen för dagspress är ytterligare ett uttryck för statens ambition att främja mångfald inom dagspressen med dess särskilda betydelse för opinionsbildning och debatt.
Det finns emellertid även ur konsumentsynpunkt anledning att uppmärksamma skillnader mellan reklamens verkningar och uttryckssätt i olika medier. Annonser i dagspress utgörs till stor del av informationsannonser (lediga platser, arrangemang etc). Varuannonserna innehåller genom anknytningen till butiker och återförsäljare oftast priser och bidrar till priskonkurrens. Generellt gäller att dagspressannonser ger mer produktinformation medan t.ex. annonser i populärpress och bioreklam starkt utnyttjar känsloargument för att skapa märkesidentifikation.
TV-reklamen bygger i extremt hög grad på känsloargument. Saklig information i TV-reklam är en mycket sällsynt företeelse.
TV-reklamen har liknande informationsinnehåll som bioreklam och annonser i populärpress och TV-stationerna kommer inte som dagspressen att bidra till mångfald i opinionsbildning och debatt.
TV-reklam bör därför beskattas med den skattesats som gäller för reklam i populärpress, bioreklam, direktreklam.
Teknisk utformning
TV-reklamen har hittills ej beskattats på grund av svårigheter att dra gränser mellan svensk och internationell reklam via satellitsändningarna.
Motsvarande problem finns emellertid även för andra medier. Reklam även för svenska företag sprids i internationella tidskrifter med distribution i Sverige. I det fallet accepteras att reklamen ej beskattas.
Reklamtrycksaker för direktreklam trycks utomlands. I det fallet tas reklamskatt ut som en införselavgift när trycksakerna kommer till Sverige.
För TV-reklam bör reglerna för reklamskatt utformas så att reklambudskap riktat till svensk publik beskattas lika oberoende av om reklambudskapet överförs via marknät eller per satellit.
Flera möjligheter bör stå öppna för skattereglernas tekniska utformning. En möjlighet är att rätten att inkopplas till kabelnäten knyts till redovisning och inbetalning av reklamskatt för satellitföretag som har svenskspråkiga reklaminslag i sina sändningar. Antalet övriga TV-kanaler riktade till svensk publik kommer att vara få. I marknätet övervägs ytterligare en koncession utöver TV 4:s och antalet satellitstationer begränsas främst genom möjligheterna till finansieringen från reklammarknaden.
Med tanke på det jämfört med övriga medier starkt begränsade antalet sändande företag bör tillämpningen av skattereglerna inte behöva kräva någon större byråkrati.
Public-serviceföretagen
Genom förslag i budgetpropositionen läggs betydande sparkrav på Sveriges Radio och Sveriges Television.
De kommersiella TV-kanalerna drar sina intäkter från den snabbt växande reklammarknaden och kan dessutom i en begränsad konkurrenssituation ta ut vid internationell jämförelse mycket höga avgifter för reklaminslag.
Även mediapolitiskt för att för framtiden värna public- serviceföretagens förmåga att hävda sig i det växande etermediautbudet finns anledning att snarast utvidga reklambeskattningen att även omfatta TV- och radioreklam.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av reklamskatt i radio och TV.
Stockholm den 19 januari 1995 Berit Löfstedt (s) Georg Andersson (s) Berndt Ekholm (s) Pär-Axel Sahlberg (s)