Tullen har ett stort ansvar för bl.a. narkotikabekämpning och vapenkontroll vid våra gränser. Arbetsförutsättningarna för tullens tjänstemän har emellertid förändrats i och med Sveriges anslutning till EU genom att gränserna mot andra EU-länder blivit s.k. inre gränser.
För att förbättra tulltjänstemännens möjlighet att göra selektiva urval av personer som inreser till Sverige med bil, buss eller tåg måste den svenska lagen kompletteras.
I övergångsreglerna till den nya tullagstiftningen (SFS 1994:1550) ges Tullverket möjlighet att i viss utsträckning kontrollera resande som reser in till Sverige från annat EU- land. Det är dock enbart vissa varor som får eftersökas, bland annat narkotika. Kontrollen får inte heller vara rent stickprovsmässig. Men en tulltjänstemans intuition, känd riskprofil eller en underrättelse kan utgöra skäl för kontroll.
Det vanligaste sättet att skaffa sig underlag för en kontroll har tidigare varit att tulltjänstemännen stoppat en resande och ställt ett antal frågor. De svar som därvid erhållits har sedan legat till grund för en bedömning huruvida en visitation skall genomföras. De flesta beslag av narkotika har skett på detta sätt.
Övergångsreglerna till den gällande tullagstiftningen har av Generaltullstyrelsen tolkats så, att kontrollen måste vara selektiv redan från början, d.v.s. transportmedel får inte stoppas och resande får inte tillfrågas slumpmässigt (i syfte att få ett underlag för selektiv kontroll); en generell kontroll där alla i ett transportmedel kontrolleras anses likvärdigt med en slumpmässig kontroll.
Detta medför självfallet särskilda svårigheter när det gäller den inkommande trafiken med bil, buss och tåg. När en tulltjänsteman skall göra ett selektivt urval beträffande denna trafik kan han ju normalt inte från utsidan se eller göra en bedömning av huruvida personerna i ett sådant transportmedel är ett objekt som bör tas ut för kontroll. En bil, en buss eller en järnvägsvagn kan således aldrig vara urvalsgrundande om den inte i förväg har pekats ut i någon form av underrättelse.
Övergångsreglerna är följaktligen inte tillräckliga såvitt avser möjligheterna för en tulltjänsteman att välja ut ett riskobjekt i fordonstrafiken.
För att motverka denna brist i lagstiftningen föreslås därför att tulltjänstemän uttryckligen ges befogenhet att stoppa resande och inleda samtal med dessa. Tulltjänstemän bör vid dessa samtal tillåtas ställa ett antal frågor för att skapa underlag för ett selektivt urval.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tulltjänstemäns befogenhet att stoppa och ställa frågor till resande i trafiken mellan EU-länder.
Stockholm den 10 januari 1995 Jerry Martinger (m)