med anledning av prop. 1994/95:203 Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen
Finansiering av EU-medlemskapet
I propositionen försöker regeringen i någon mån bemöta
den kritik som tidigare riktats från bl.a. kristdemokraterna
när det gäller principen att öronmärka vissa skatteintäkter för
finansiering av medlemsavgiften till EU. Med en svepande
formulering om att det i teknisk mening inte alls handlar om
detta och att det inte går att lita till positiva dynamiska
effekter av EU-medlemskapet, avfärdas kritiken. Det är
emellertid uppenbart att med en proposition som redan i sin
rubrik anger att det handlar om skatter för att betala
medlemsavgiften -- så kommer de verksamheter som
skatterna riktas mot uppleva det som att dessa ska bära
kostnaderna för medlemsavgiften. Vi vill återigen påpeka att
hela det svenska folkhushållet är vinnare på medlemskapet.
Finansiering en måste därför gå över det ordinarie
budgetarbetet. Vi instämmer med regeringen i principen om
att medlemskapet inte får leda till en ökning av statens
lånebehov. I den finansmotion kristdemokraterna lade i
januari på budgetpropositionen finansierade vi också
kostnaden för medlemskapet fullt ut.
Begränsning av avdragsrätten för privat pensionssparande
Som en del av finansiering föreslås en begränsning av
avdragsrätten för privata pensionsförsäkringar och för
insättningar på pensionssparkonton. Regeringen anser att en
halvering av gällande avdragsutrymme (35 700 kr) är
lämpligt för privata pensionsförsäkringar och för
inbetalningar till privata pensionssparkonton.
När nu regeringen hastigt förändrar förutsättningarna för
det långsiktiga sparandet åberopar man två skäl. Det ena är
att man vill uppnå det man betraktar som en bättre avvägd
nivå för avdragsrätten. Det andra skälet är att regeringen
önskar en lägre sparkvot för att åstadkomma ökad
konsumtion vilket i sin tur förväntas få fart på hjulen.
Synen på privat sparande
Det privata sparandet har under senare år ökat i Sverige.
Detta är mycket glädjande och faktiskt en nödvändig
förutsättning för en ljusnande ekonomisk framtid. Det
fordras ett individuellt sparande på en hög nivå för att ge den
enskilde individen ett större handlingsutrymme och en
ekonomisk buffert för oförutsedda händelser. Ett stort
sparande är också angeläget för att säkerställa tillgången till
kapital för att motsvara de investeringar som är nödvändiga
för att klara förnyelsekraven inom näringslivet och för att i
ett längre perspektiv klara sysselsättning och välfärd. Att
angripa det höga sparandet är fel, även om den mycket
kraftiga omsvängningen från ett extremt lågt sparande till ett
sparande som i ett internationellt perspektiv inte är på en
påfallande hög nivå, bidragit till omställningsproblem.
Dessa problem får dock inte tas som skäl för att försämra
villkoren för sparande.
Sparandet framställs ibland -- inte minst av företrädare för
regeringen -- som ett betydande problem och en av orsakerna
till djupet i den ekonomiska krisen och den höga
arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt.
Individuellt sparande är inte ett oansvarigt agerande utan en
nödvändighet som statsmakterna ska gynna och på olika sätt
premiera.
Hög sparkvot -- en nödvändighet
Problemen är inte det nuvarande sparandet utan den
tidigare låga sparkvoten. Sverige behöver en långsiktigt hög
sparandenivå av flera olika skäl.
Det enskilda sparandet är viktigt ur individens
perspektiv. De olika socialförsäkringssystemen är så
generella att det inte går att i dessa täcka in alla individuella
önskemål. Därför bör enskilda få möjlighet att genom
långsiktigt sparande gardera sig mot inkomstbortfallet som
följer vid pensionering. Detta var också en förutsättning på
vilket pensionsuppgörelsen vilar. Utan eget sparande blir de
enskilda helt beroende av staten för sin trygghet vid sjukdom
och ålderdom.
Det enskilda sparandet är viktigt också ur statens och
kommunernas perspektiv. Staten och kommunerna tillhör
dem som förlorar om det enskilda sparandet minskar, då den
enskildes ekonomiska buffertkapacitet minskar. Ett högt
sparande bidrar till en lägre räntenivå eftersom tillgången på
pengar ökar.
Det enskilda sparandet är av vikt även för svenskt
näringsliv och möjligheten att investera. Tillgången till
riskkapital säkras genom ett högt sparande. En minskning av
det inhemska långsiktiga kapitalet drabbar både svensk
företagsamhet och staten med behov att placera omfattande
lån. En lägre räntenivå stimulerar till ökade investeringar.
Fasta spelregler
Senare års ekonomisk forskning har visat att en av de
viktigare förutsättningarna för ekonomisk utveckling är
stabila institutioner, dvs regelverk och normer som är fasta
och långsiktiga. Sådana har präglat Sverige under mycket
lång tid. Emellertid förevisar de senaste tjugo åren en
utveckling som innebär att rättsosäkerhet och ryckighet har
blivit allt vanligare. Socialdemokratiska partiet har också vid
tidigare tillfällen manifesterat ett förakt för kraven på
långsiktigt stabila spelregler. Dessa ersätts av ett planlöst
hoppande som inte skapar de nödvändiga förutsättningarna
för förutsebarhet och förtroende för det politiska systemet.
Regeringens förslag motverkar det privata ansvaret för den
egna pensionen och det egna sparandet. Enskilda tas ifrån
ansvaret för sin egen framtid. Ett eget kapital är av vikt vid
alla privata investeringar som exempelvis bostadsrätter och
småhus. Den osäkerhet som detta förslag inger och den
dåliga respekt för gällande ekonomiska regler regeringen
visar ger effekter långt vidare än för pensionssparare med
stora inkomster.
I regeringens skrivelse beräknas endast 10 % av
pensionsspararna beröras av de nya reglerna, då endast en
tiondel anses spara belopp av storleken ett basbelopp.
Regeringens förslag drabbar dock inte bara denna grupp.
Beslutet att riva upp ingångna civilrättsliga avtal och över en
natt ändra förutsättningarna för sparande i Sverige påverkar
även pensionssparare som avsätter pengar som understiger
ett basbelopp. Varför skulle de vänta med att omplacera sina
medel tills nya regler införs även för dem? Och varför skulle
företagare utsätta sig för risken att förlora stora belopp på en
långsiktig investering i Sverige? Regeringens förslag ger en
osäkerhet för alla som ämnar ingå eller har ingått
civilrättsliga avtal i vårt land. Detta är mycket allvarligt.
Under mycket lång tid har skatteavdraget för
pensionssparande begränsats till ett basbelopp, f.n. 35 700,
och 10% av förvärvsinkomsten för den som har pensionsrätt
i anställning. Detta har motiverats av att det ansetts önskvärt
att premiera det långsiktigt bundna sparandet och att
utfallande belopp beskattas. Ofta rör det sig om ett mycket
långsiktigt sparande där utfallande belopp i normala fall får
tas ut under som kortast fem års tid från tidigast 55 års ålder.
Pensionssparande har blivit ett viktigt komplement till
folkpension, ATP och avtalspensioner. Genom ett sådant
sparande utjämnas livsinkomsten över tiden och
efterlevandeskyddet kan kompletteras. Särskild betydelse
har pensionssparandet för de löntagare som har en brant
löneutveckling och de som av olika skäl inte omfattas av
avtalsreglerad kompletterande pension.
En särskild avkastningsskatt för pensionsförsäkringar
infördes i samband med 1990 års skattereform. Denna
fastställdes till 15% för privata pensionsförsäkringar och
10% för tjänstepensionsförsäkringar. Från 1992 infördes en
enhetlig avkastningsskatt på 9% men utifrån ett annat
underlag. De 9% motsvarade i praktiken den tidigare 10%-
nivån. Från den 1 januari 1995 höjdes avkastningsskatten till
15%. Det nya individuella pensionssparandet som sker på ett
pensionssparkonto omfattas av samma skattesats.
Det finns, som vi ser det, skäl att anta att de effekter som
regeringens förslag avses att leda till inte kommer att uppnås.
Många sparare kommer inte att öka sin konsumtion utan
kommer istället att välja andra sparformer. Det kommer
sannolikt att i inte obetydlig omfattning kanaliseras till
utländska kapitalförsäkringar som redan idag tagit en stor del
av sparmarknaden. Därmed undandras en del av basen för
avkastningsskatten.
En fråga som bör ställas om regeringens förslag skulle
uppnå avsett syfte är självfallet hur ett minskat sparande
påverkar ekonomin i stort. En central fråga är vilka effekter
ett minskat sparande får för räntenivån. Eftersom ränta är
priset på pengar finns det en risk att ett minskat utbud leder
till ett högre pris, dvs en högre ränta, som i sin tur minskar
konsumtionen.
Höjning av energi- och miljörelaterade skatter
I propositionen föreslås mindre höjningar av ett antal
energi- och miljörelaterade skatter. Höjs gör energiskatten på
bränsle som förbrukas i arbetsredskap, traktorer och
terrängfordon, koldioxidskatten på samtliga bränslen,
vattenkraftsskatten och kärnkraftsskatten samt energiskatten
på elektrisk kraft. Dessutom föreslås en höjning och
efterföljande indexering av försäljningsskatten på
motorfordon och att den nu gällande tidsbegränsningen av
indexeringen av energiskatten, alkoholskatten och
tobaksskatten slopas.
Kristdemokraterna har i princip inget att invända mot
dessa begränsade skattehöjningar men vill peka på följande.
Vi står inför två stora utmaningar -- dels lösa allvarliga och
växande miljöproblem, dels bekämpa en hög arbetslöshet.
Dessa bägge uppgifter måste klaras parallellt med att komma
tillrätta med det mycket bekymmersamma läget i svensk
ekonomi. Vi är övertygade om att uppgiften går att lösa om
en bred parlamentarisk enighet uppnås kring mål och medel.
Kristdemokraterna har vid upprepade tillfällen markerat
behovet av en skatteväxling innebärande höjda skatter på
miljöförorening och förbrukning av energi och ändliga
råvaror samt sänkta skatter på arbetskraften. Därför är det
med viss oro vi åser stegvisa höjningar av miljö- och
energiskatter som enbart handlar om att förstärka statskassan
och som inte lägger grunden för en långsiktig
utvecklingkraft i näringslivet och tillskapandet av nya
arbetstillfällen. Detta kan inte längre accepteras.
Kristdemokraterna avvisar därför regeringens förslag om att
de höjda miljö- energirelaterade skatterna skall användas för
att finansiera EU-medlemskapet. Istället bör denna
skatteintäkt oavkortat användas för att stärka tjänstesektorn
genom sänkt moms på denna. I kristdemokraternas motion
på regeringens kompletteringsproposition görs denna
skatteväxling.
Den i budgetpropositionen aviserade höjningen av
koldioxidskatten till hälften av den generella nivån för
industrin avvaktas nu. Medlemskapet innebär att Sveriges
möjlighet att genomföra en höjd koldioxidskatt med
särregler och nedsättningsmöjligheter för energiintensiv
industri försvåras. Frågan kommer att utredas vidare.
Kristdemokraterna vill peka på vikten av att utredningen
hittar och presenterar en lösning skyndsamt. Risken för
klimatförändringar är ett av de allvarligaste miljöhoten
mänskligheten står inför. Sverige måste på ett mycket mer
offensivt sätt än hittills driva klimatfrågan internationellt
inkluderat EU. Det går inte att vänta på de steg som
eventuellt sker i andra länder även om Sverige offensivt skall
driva frågan om en gemensam koldioxidskatt i EU.
En höjd koldioxidskatt är en viktig del i en ekologisk
skatteväxlingsreform. Vår uppfattning är att näringslivet kan
klara, och är positiva till att medverka till en ekologisk
skattereform om den genomförs successivt med god
framförhållning och med klara spelregler, och genomförs på
ett sådant sätt att den inte driver upp skattebelastningen på
företagen.
Breddat uttag av fastighetsskatt
I propositionen föreslås ett breddat uttag av fastighetsskatt
innebärande en fastighetsskatt på 1 % av taxeringsvärdet
avseende hyreshusenhet till den del det avser
värderingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler
under uppförande och värderingsenhet avseende tomtmark
som hör till dessa lokaler samt 0,5 % av taxeringsvärdet
avseende industrienhet, inklusive elproduktionsenhet. Detta
skatteuttag beräknas inbringa 2,9 miljarder till statskassan.
Kristdemokraterna finansierade EU-avgiften fullt ut i sin
januarimotion. Därför avvisas förslaget att den breddade
fastighetsskatten på kommersiella lokaler och industrilokaler
specialdestineras till EU-finansieringen. Dessa 2,9 miljarder
föreslås istället användas för en skatteväxling till
kommunsektorn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1994/95:203 Finansiering
av medlemskapet i EU.
Stockholm den 10 maj 1995
Mats Odell (kds)
Göran Hägglund (kds)
Ulla-Britt Hagström (kds)
Ulf Björklund (kds)
Dan Ericsson (kds)
Michael Stjernström (kds)