Finansiering av EU-medlemskapet
I propositionen försöker regeringen i någon mån bemöta den kritik som tidigare riktats från bl.a. kristdemokraterna när det gäller principen att öronmärka vissa skatteintäkter för finansiering av medlemsavgiften till EU. Med en svepande formulering om att det i teknisk mening inte alls handlar om detta och att det inte går att lita till positiva dynamiska effekter av EU-medlemskapet, avfärdas kritiken. Det är emellertid uppenbart att med en proposition som redan i sin rubrik anger att det handlar om skatter för att betala medlemsavgiften -- så kommer de verksamheter som skatterna riktas mot uppleva det som att dessa ska bära kostnaderna för medlemsavgiften. Vi vill återigen påpeka att hela det svenska folkhushållet är vinnare på medlemskapet. Finansiering en måste därför gå över det ordinarie budgetarbetet. Vi instämmer med regeringen i principen om att medlemskapet inte får leda till en ökning av statens lånebehov. I den finansmotion kristdemokraterna lade i januari på budgetpropositionen finansierade vi också kostnaden för medlemskapet fullt ut.
Begränsning av avdragsrätten för privat pensionssparande
Som en del av finansiering föreslås en begränsning av avdragsrätten för privata pensionsförsäkringar och för insättningar på pensionssparkonton. Regeringen anser att en halvering av gällande avdragsutrymme (35 700 kr) är lämpligt för privata pensionsförsäkringar och för inbetalningar till privata pensionssparkonton.
När nu regeringen hastigt förändrar förutsättningarna för det långsiktiga sparandet åberopar man två skäl. Det ena är att man vill uppnå det man betraktar som en bättre avvägd nivå för avdragsrätten. Det andra skälet är att regeringen önskar en lägre sparkvot för att åstadkomma ökad konsumtion vilket i sin tur förväntas få fart på hjulen.
Synen på privat sparande
Det privata sparandet har under senare år ökat i Sverige. Detta är mycket glädjande och faktiskt en nödvändig förutsättning för en ljusnande ekonomisk framtid. Det fordras ett individuellt sparande på en hög nivå för att ge den enskilde individen ett större handlingsutrymme och en ekonomisk buffert för oförutsedda händelser. Ett stort sparande är också angeläget för att säkerställa tillgången till kapital för att motsvara de investeringar som är nödvändiga för att klara förnyelsekraven inom näringslivet och för att i ett längre perspektiv klara sysselsättning och välfärd. Att angripa det höga sparandet är fel, även om den mycket kraftiga omsvängningen från ett extremt lågt sparande till ett sparande som i ett internationellt perspektiv inte är på en påfallande hög nivå, bidragit till omställningsproblem. Dessa problem får dock inte tas som skäl för att försämra villkoren för sparande.
Sparandet framställs ibland -- inte minst av företrädare för regeringen -- som ett betydande problem och en av orsakerna till djupet i den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt. Individuellt sparande är inte ett oansvarigt agerande utan en nödvändighet som statsmakterna ska gynna och på olika sätt premiera.
Hög sparkvot -- en nödvändighet
Problemen är inte det nuvarande sparandet utan den tidigare låga sparkvoten. Sverige behöver en långsiktigt hög sparandenivå av flera olika skäl.
Det enskilda sparandet är viktigt ur individens perspektiv. De olika socialförsäkringssystemen är så generella att det inte går att i dessa täcka in alla individuella önskemål. Därför bör enskilda få möjlighet att genom långsiktigt sparande gardera sig mot inkomstbortfallet som följer vid pensionering. Detta var också en förutsättning på vilket pensionsuppgörelsen vilar. Utan eget sparande blir de enskilda helt beroende av staten för sin trygghet vid sjukdom och ålderdom.
Det enskilda sparandet är viktigt också ur statens och kommunernas perspektiv. Staten och kommunerna tillhör dem som förlorar om det enskilda sparandet minskar, då den enskildes ekonomiska buffertkapacitet minskar. Ett högt sparande bidrar till en lägre räntenivå eftersom tillgången på pengar ökar.
Det enskilda sparandet är av vikt även för svenskt näringsliv och möjligheten att investera. Tillgången till riskkapital säkras genom ett högt sparande. En minskning av det inhemska långsiktiga kapitalet drabbar både svensk företagsamhet och staten med behov att placera omfattande lån. En lägre räntenivå stimulerar till ökade investeringar.
Fasta spelregler
Senare års ekonomisk forskning har visat att en av de viktigare förutsättningarna för ekonomisk utveckling är stabila institutioner, dvs regelverk och normer som är fasta och långsiktiga. Sådana har präglat Sverige under mycket lång tid. Emellertid förevisar de senaste tjugo åren en utveckling som innebär att rättsosäkerhet och ryckighet har blivit allt vanligare. Socialdemokratiska partiet har också vid tidigare tillfällen manifesterat ett förakt för kraven på långsiktigt stabila spelregler. Dessa ersätts av ett planlöst hoppande som inte skapar de nödvändiga förutsättningarna för förutsebarhet och förtroende för det politiska systemet.
Regeringens förslag motverkar det privata ansvaret för den egna pensionen och det egna sparandet. Enskilda tas ifrån ansvaret för sin egen framtid. Ett eget kapital är av vikt vid alla privata investeringar som exempelvis bostadsrätter och småhus. Den osäkerhet som detta förslag inger och den dåliga respekt för gällande ekonomiska regler regeringen visar ger effekter långt vidare än för pensionssparare med stora inkomster.
I regeringens skrivelse beräknas endast 10 % av pensionsspararna beröras av de nya reglerna, då endast en tiondel anses spara belopp av storleken ett basbelopp. Regeringens förslag drabbar dock inte bara denna grupp. Beslutet att riva upp ingångna civilrättsliga avtal och över en natt ändra förutsättningarna för sparande i Sverige påverkar även pensionssparare som avsätter pengar som understiger ett basbelopp. Varför skulle de vänta med att omplacera sina medel tills nya regler införs även för dem? Och varför skulle företagare utsätta sig för risken att förlora stora belopp på en långsiktig investering i Sverige? Regeringens förslag ger en osäkerhet för alla som ämnar ingå eller har ingått civilrättsliga avtal i vårt land. Detta är mycket allvarligt.
Under mycket lång tid har skatteavdraget för pensionssparande begränsats till ett basbelopp, f.n. 35 700, och 10% av förvärvsinkomsten för den som har pensionsrätt i anställning. Detta har motiverats av att det ansetts önskvärt att premiera det långsiktigt bundna sparandet och att utfallande belopp beskattas. Ofta rör det sig om ett mycket långsiktigt sparande där utfallande belopp i normala fall får tas ut under som kortast fem års tid från tidigast 55 års ålder.
Pensionssparande har blivit ett viktigt komplement till folkpension, ATP och avtalspensioner. Genom ett sådant sparande utjämnas livsinkomsten över tiden och efterlevandeskyddet kan kompletteras. Särskild betydelse har pensionssparandet för de löntagare som har en brant löneutveckling och de som av olika skäl inte omfattas av avtalsreglerad kompletterande pension.
En särskild avkastningsskatt för pensionsförsäkringar infördes i samband med 1990 års skattereform. Denna fastställdes till 15% för privata pensionsförsäkringar och 10% för tjänstepensionsförsäkringar. Från 1992 infördes en enhetlig avkastningsskatt på 9% men utifrån ett annat underlag. De 9% motsvarade i praktiken den tidigare 10%- nivån. Från den 1 januari 1995 höjdes avkastningsskatten till 15%. Det nya individuella pensionssparandet som sker på ett pensionssparkonto omfattas av samma skattesats.
Det finns, som vi ser det, skäl att anta att de effekter som regeringens förslag avses att leda till inte kommer att uppnås. Många sparare kommer inte att öka sin konsumtion utan kommer istället att välja andra sparformer. Det kommer sannolikt att i inte obetydlig omfattning kanaliseras till utländska kapitalförsäkringar som redan idag tagit en stor del av sparmarknaden. Därmed undandras en del av basen för avkastningsskatten.
En fråga som bör ställas om regeringens förslag skulle uppnå avsett syfte är självfallet hur ett minskat sparande påverkar ekonomin i stort. En central fråga är vilka effekter ett minskat sparande får för räntenivån. Eftersom ränta är priset på pengar finns det en risk att ett minskat utbud leder till ett högre pris, dvs en högre ränta, som i sin tur minskar konsumtionen.
Höjning av energi- och miljörelaterade skatter
I propositionen föreslås mindre höjningar av ett antal energi- och miljörelaterade skatter. Höjs gör energiskatten på bränsle som förbrukas i arbetsredskap, traktorer och terrängfordon, koldioxidskatten på samtliga bränslen, vattenkraftsskatten och kärnkraftsskatten samt energiskatten på elektrisk kraft. Dessutom föreslås en höjning och efterföljande indexering av försäljningsskatten på motorfordon och att den nu gällande tidsbegränsningen av indexeringen av energiskatten, alkoholskatten och tobaksskatten slopas.
Kristdemokraterna har i princip inget att invända mot dessa begränsade skattehöjningar men vill peka på följande. Vi står inför två stora utmaningar -- dels lösa allvarliga och växande miljöproblem, dels bekämpa en hög arbetslöshet. Dessa bägge uppgifter måste klaras parallellt med att komma tillrätta med det mycket bekymmersamma läget i svensk ekonomi. Vi är övertygade om att uppgiften går att lösa om en bred parlamentarisk enighet uppnås kring mål och medel. Kristdemokraterna har vid upprepade tillfällen markerat behovet av en skatteväxling innebärande höjda skatter på miljöförorening och förbrukning av energi och ändliga råvaror samt sänkta skatter på arbetskraften. Därför är det med viss oro vi åser stegvisa höjningar av miljö- och energiskatter som enbart handlar om att förstärka statskassan och som inte lägger grunden för en långsiktig utvecklingkraft i näringslivet och tillskapandet av nya arbetstillfällen. Detta kan inte längre accepteras. Kristdemokraterna avvisar därför regeringens förslag om att de höjda miljö- energirelaterade skatterna skall användas för att finansiera EU-medlemskapet. Istället bör denna skatteintäkt oavkortat användas för att stärka tjänstesektorn genom sänkt moms på denna. I kristdemokraternas motion på regeringens kompletteringsproposition görs denna skatteväxling.
Den i budgetpropositionen aviserade höjningen av koldioxidskatten till hälften av den generella nivån för industrin avvaktas nu. Medlemskapet innebär att Sveriges möjlighet att genomföra en höjd koldioxidskatt med särregler och nedsättningsmöjligheter för energiintensiv industri försvåras. Frågan kommer att utredas vidare. Kristdemokraterna vill peka på vikten av att utredningen hittar och presenterar en lösning skyndsamt. Risken för klimatförändringar är ett av de allvarligaste miljöhoten mänskligheten står inför. Sverige måste på ett mycket mer offensivt sätt än hittills driva klimatfrågan internationellt inkluderat EU. Det går inte att vänta på de steg som eventuellt sker i andra länder även om Sverige offensivt skall driva frågan om en gemensam koldioxidskatt i EU.
En höjd koldioxidskatt är en viktig del i en ekologisk skatteväxlingsreform. Vår uppfattning är att näringslivet kan klara, och är positiva till att medverka till en ekologisk skattereform om den genomförs successivt med god framförhållning och med klara spelregler, och genomförs på ett sådant sätt att den inte driver upp skattebelastningen på företagen.
Breddat uttag av fastighetsskatt
I propositionen föreslås ett breddat uttag av fastighetsskatt innebärande en fastighetsskatt på 1 % av taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler samt 0,5 % av taxeringsvärdet avseende industrienhet, inklusive elproduktionsenhet. Detta skatteuttag beräknas inbringa 2,9 miljarder till statskassan.
Kristdemokraterna finansierade EU-avgiften fullt ut i sin januarimotion. Därför avvisas förslaget att den breddade fastighetsskatten på kommersiella lokaler och industrilokaler specialdestineras till EU-finansieringen. Dessa 2,9 miljarder föreslås istället användas för en skatteväxling till kommunsektorn.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1994/95:203 Finansiering av medlemskapet i EU.
Stockholm den 10 maj 1995 Mats Odell (kds) Göran Hägglund (kds) Ulla-Britt Hagström (kds) Ulf Björklund (kds) Dan Ericsson (kds) Michael Stjernström (kds)