Förenklade resmöjligheter mellan de olika medlemsländerna är en av de bärande idéerna med den Europeiska Unionen. Slopade tullkontroller, för såväl resenärer som gods, blev därför en naturlig följd av det svenska medlemskapet. Fortsatt kontrollverksamhet gäller undantagsvis för ett fåtal speciella varugrupper.
Oaktat de nya medlemskapsreglerna föreslår nu regeringen, på generaltullstyrelsens begäran, att de tidigare reglerna för tullkontroll även skall gälla vid inre gräns.
Eftersom möjlighet till kontroll och beslag av narkotika, vapen och liknande redan är väl tillgodosedd genom polisens lagstiftning är de föreslagna reglerna om tullkontrollager obehövliga.
Generaltullstyrelsen anför vidare att i det närmaste permanent närvaro erfordras på färjeterminaler och flygplatser. Detta är uppenbart orimligt eftersom den stadgade anmälningsplikten för vissa varuslag kan fullgöras på ett mer effektivt sätt och den rutinmässiga bemanningen av ankomstfilter är en orationell och ineffektiv kontrollmetod.
Tullverkets krav på bemanning har resulterat i en överdriven dimensionering av färjeterminalerna och i några fall har det varit ett direkt hinder för etablering och/eller bibehållande av färjeförbindelser. Således blev tullverkets krav på visitationslokaler och bemanning av hamnen på Ven orsaken till att båtlinjen mellan Sneckersten och Ven inte längre kunde drivas.
Ett sådant resultat av regeltolkningen är knappast önskvärd och heller inte i överensstämmelse med andan i EU-avtalet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår förslagen i proposition 1994/95:173 om ändring av övergångsbestämmelserna till tullagen punkt 7.
Stockholm den 26 april 1995 Tom Heyman (m)