Regeringen föreslår i prop. 1994/95:209 att den från och med den 1 januari 1993 upphävda lagen mot skatteflykt återinförs från och med den 1 juli 1995.
1980 antog riksdagen en generalklausul mot skatteflykt. Folkpartiet medverkade till lagen som syftade till att komma till rätta med transaktioner som innebär kringgående av skattelag. Villkoret för att lagen skulle kunna tillämpas var att ett s.k. omvägsrekvisit måste vara uppfyllt. Detta innebar att den skattskyldige skulle ha använt sig av ett förfarande som med hänsyn till det ekonomiska resultatet -- bortsett från beskattningen -- framstod som en omväg i förhållande till det närmaste till hands liggande förfarandet. Bestämmelsen framstod emellertid som alltför tandlös för den socialdemokratiska regeringen som såg till att omvägsrekvisitet avskaffades under 1983. Trots att det nu skulle bli lättare att ingripa mot s.k. skatteflykt (dvs. i och för sig tillåten skatteplanering men som skett i strid mot skattelagstiftningens grunder) blev lagen ett misslyckande. Från folkpartiets sida krävde vi att generalklausulen skulle slopas, och skatteflyktslagen upphävdes fr.o.m. 1 januari 1993 på förslag av den förra borgerliga regeringen.
En förutsättning för ett fungerande skattesystem är att det finns en tillfredsställande kontroll av skatteunderlaget. Det är i alla medborgares intresse att skattemyndigheterna har en hög ambition att motverka skattefusk och förutsättningar att kunna beivra sådant i de fall det förekommer. Mot denna strävan kan ibland komma att stå den enskildes intresse av integritet och rättssäkerhet.
En av de viktigaste principerna i det liberala frihetsarvet är rättssäkerheten. I rättssäkerhetens idé ligger att reglerna skall vara fasta och klara så att medborgarna därigenom kan förutse och förstå konsekvenserna av sina handlingar. Medborgarna skall ha förutsättningar att känna till var gränsen går mellan tillåtet och förbjudet och klart veta vilka sanktionerna är om lagens bestämmelser överträds.
Regeringen informerar i propositionen riksdagen om att den har tillkallat en kommitté för att bl.a. utforma en ny lagstiftning mot skatteflykt. Det är i avvaktan på att denna kommitté presenterar ett förslag som regeringen vill återinföra den tidigare lagen mot skatteflykt. Vi motsätter oss inte att frågan om en ny lag studeras. Vår förhoppning är att en ev. ny lag på ett bättre sätt än lagen mot skatteflykt skall kunna tillgodose rättssäkerhetens krav och samtidigt motverka skatteundandraganden.
Den tidigare generalklausulen hade en oacceptabel utformning. Den var för det första så allmänt hållen att dess tillämpning var i det närmaste oförutsägbar för såväl de skattskyldiga som myndigheterna. Bristande förutsägbarhet är en från rättssäkerhetssynpunkt allvarlig brist eftersom oförutsägbarhet i lagstiftningen skapar en allmän oro och osäkerhet om vad som är tillåtet eller ej. För det andra gick den knappast att tillämpa på grund av sin allmänna utformning. För det tredje kan det starkt ifrågasättas om de betydande kostnaderna för att administrera generalklausulen står i någon rimlig proportion till de skatteintäkter den kan medföra för statsverket.
Enligt vår mening bör riksdagen nu, innan ett nytt förslag har presenterats, avslå förslaget till att återinföra lagen mot skatteflykt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om skatteflykt.
Stockholm den 11 april 1995 Isa Halvarsson (fp) Karin Pilsäter (fp)