med anledning av prop. 1994/95:122 Finansiering av medlemskap i EU
I propositionen föreslås att arbetsgivarargifterna höjs
genom att en allmän löneskatt på 1,5 procent införs. Avsikten
är att bidra till finansieringen av Sveriges medlemsavgift till
EU. Ytterligare finansieringsförslag sägs komma senare i
budgetpropositionen. Enligt gjorda uttalanden består även
dessa av skattehöjningar, framför allt olika typer av
fastighetsskatter.
Regeringen har tidigare presenterat vissa principer för
medlemsavgiftens finansiering för riksdagen (prop 40). De
innebär i korthet att de som enligt regeringen drar mest nytta
av medlemskapet skall betala avgiften. Folkpartiet avvisar en
sådan princip. I vår motion med anledning av denna
proposition anförde vi bl.a. följande:
Inte heller delar vi regeringens uppfattning att vissa
medborgare, som enligt propositionen drar större fördel av
medlemskapet än andra, skall betala en större del av avgiften.
Medlemskapet är till för och till fördel för hela landet. Det
vore enligt vår mening både egendomligt och stötande att ha
en speciell finansiering av just denna utgift. Regeringens
tankegångar om höjda arbetsgivaravgifter och andra
skattehöjningar kan riskera legitimera det felaktiga
påståendet att EU bara är till fördel för näringslivet och
snarast förstärka en negativ känsla hos dem som röstade nej
i folkomröstningen. Finansieringen av denna utgiftspost för
medlemskapet bör således på samma sätt som andra utgifter
avgöras i det allmänna budgetarbetet.
Medlemskap i EU förbättrar Sveriges förutsättningar att nå
hög och uthållig tillväxt, särskilt vad gäller investeringarnas
och sysselsättningens utveckling. Medlemskapet är
emellertid inte tillräckligt utan det krävs också en
tillväxtfrämjande ekonomisk politik som kan möjliggöra en
stark expansion av sysselsättningen i näringslivet samt en
fortsatt sanering av de offentliga finanserna. Regeringen har
enligt Folkpartiets uppfattning hittills lagt fram en mängd
förslag som i stället försämrar förutsättningarna för
tillkomsten av nya jobb. Det gäller t.ex. skattepolitiken,
arbetsrätten och återregleringar på en rad områden. De
hittills presenterade skattehöjningsförslagen uppgår till nära
37 miljarder kronor vartill kommer drygt 3 miljarder kronor
i höjda kommunalskatter. Det nu aktuella förslaget innebär
en skattehöjning på 11 miljarder kronor brutto. Vi noterar att
det har lagts fram efter det att regeringen i prop 25 sagt att
''det med hänsyn till den svenska ekonomins funktionssätt
/är/ angeläget att så långt möjligt undvika mer betydande
höjningar av skatteuttaget i framtiden.'' (sid 46--47) Enligt
vår uppfattning är en skattehöjning på mer än 10 miljarder
kronor att betrakta som en sådan ''mer betydande höjning av
skatteuttaget'' som enligt regeringens egna ord bör undvikas.
Sammanlagt uppgår således skattehöjningarna till mer än 50
miljarder kronor eller mer än 3 procent av BNP. Flera av dem
är direkt riktade mot de företag och företagare som måste
svara för de nya jobben. Förslagen motverkar enligt vår
uppfattning sitt syfte genom att de försvårar den
återhämtning av sysselsättningen som är både socialt och
ekonomiskt nödvändig för att skapa samhällsekonomisk
balans. Folkpartiet avvisar således förslaget om en ny allmän
löneskatt.
Regeringen tycks själv medveten om det ologiska i att höja
skatterna på arbetskraft i ett läge när sysselsättningen måste
öka. I propositionen sägs t ex ''I ett medelfristigt perspektiv
är en höjning av arbetsgivaravgifterna motiverad även om
skäl talar mot denna åtgärd i ett långsiktigt tidsperspektiv.''
Vi anser att de åtgärder som vidtas i ett kort- och
medelfristigt perspektiv självklart måste stå i
överensstämmelse med den önskvärda långsiktiga
inriktningen. Det är också anmärkningsvärt att regeringen
genom förslaget om höjda arbetsgivaravgifter går på tvärs
med inriktningen av den ekonomiska politiken inom EU. I
kommissionens vitbok som EU:s medlemsländer har ställt
sig bakom föreslås t.ex. att arbetsgivaravgifterna om möjligt
sänks för att främja ökad sysselsättning.
Vi har tidigare (motion med anledning av prop 25) pekat
på de risker inför kommande avtalsrörelser som regeringens
skattepolitik och de höjda kommunalskatterna innebär.
Förslaget att höja arbetsgivaravgifterna ökar ytterligare
dessa risker. Det kan därmed bli ännu svårare att nå uthållig
tillväxt med bibehållen låg inflation. Det fanns redan innan
förslaget om höjda löneskatter lades fram en utbredd oro för
att målet om 2 procent inflation +- 1 procentenhet inte skulle
kunna hållas och denna oro synes därefter ha förstärkts.
Som ovan anförts anser vi att finansieringen av
medlemsavgiften till EU liksom andra offentliga utgifter bör
behandlas i ett sammanhang. Vi återkommer således till
frågan när regeringen har presenterat sitt budgetförslag och
bedömning över budgetläge, lånebehov och den ekonomiska
utvecklingen. Vi vill erinra om att våra förslag för
innevarande budgetår i vår partimotion om den ekonomiska
politiken är nära 5 miljarder kronor starkare än regeringens.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1994/95:122.
Stockholm den 7 december 1994
Isa Halvarsson (fp)
Torsten Gavelin (fp)
Anne Wibble (fp)
Lars Leijonborg (fp)