I propositionen föreslås att arbetsgivarargifterna höjs genom att en allmän löneskatt på 1,5 procent införs. Avsikten är att bidra till finansieringen av Sveriges medlemsavgift till EU. Ytterligare finansieringsförslag sägs komma senare i budgetpropositionen. Enligt gjorda uttalanden består även dessa av skattehöjningar, framför allt olika typer av fastighetsskatter.
Regeringen har tidigare presenterat vissa principer för medlemsavgiftens finansiering för riksdagen (prop 40). De innebär i korthet att de som enligt regeringen drar mest nytta av medlemskapet skall betala avgiften. Folkpartiet avvisar en sådan princip. I vår motion med anledning av denna proposition anförde vi bl.a. följande:
Inte heller delar vi regeringens uppfattning att vissa medborgare, som enligt propositionen drar större fördel av medlemskapet än andra, skall betala en större del av avgiften. Medlemskapet är till för och till fördel för hela landet. Det vore enligt vår mening både egendomligt och stötande att ha en speciell finansiering av just denna utgift. Regeringens tankegångar om höjda arbetsgivaravgifter och andra skattehöjningar kan riskera legitimera det felaktiga påståendet att EU bara är till fördel för näringslivet och snarast förstärka en negativ känsla hos dem som röstade nej i folkomröstningen. Finansieringen av denna utgiftspost för medlemskapet bör således på samma sätt som andra utgifter avgöras i det allmänna budgetarbetet.
Medlemskap i EU förbättrar Sveriges förutsättningar att nå hög och uthållig tillväxt, särskilt vad gäller investeringarnas och sysselsättningens utveckling. Medlemskapet är emellertid inte tillräckligt utan det krävs också en tillväxtfrämjande ekonomisk politik som kan möjliggöra en stark expansion av sysselsättningen i näringslivet samt en fortsatt sanering av de offentliga finanserna. Regeringen har enligt Folkpartiets uppfattning hittills lagt fram en mängd förslag som i stället försämrar förutsättningarna för tillkomsten av nya jobb. Det gäller t.ex. skattepolitiken, arbetsrätten och återregleringar på en rad områden. De hittills presenterade skattehöjningsförslagen uppgår till nära 37 miljarder kronor vartill kommer drygt 3 miljarder kronor i höjda kommunalskatter. Det nu aktuella förslaget innebär en skattehöjning på 11 miljarder kronor brutto. Vi noterar att det har lagts fram efter det att regeringen i prop 25 sagt att ''det med hänsyn till den svenska ekonomins funktionssätt /är/ angeläget att så långt möjligt undvika mer betydande höjningar av skatteuttaget i framtiden.'' (sid 46--47) Enligt vår uppfattning är en skattehöjning på mer än 10 miljarder kronor att betrakta som en sådan ''mer betydande höjning av skatteuttaget'' som enligt regeringens egna ord bör undvikas. Sammanlagt uppgår således skattehöjningarna till mer än 50 miljarder kronor eller mer än 3 procent av BNP. Flera av dem är direkt riktade mot de företag och företagare som måste svara för de nya jobben. Förslagen motverkar enligt vår uppfattning sitt syfte genom att de försvårar den återhämtning av sysselsättningen som är både socialt och ekonomiskt nödvändig för att skapa samhällsekonomisk balans. Folkpartiet avvisar således förslaget om en ny allmän löneskatt.
Regeringen tycks själv medveten om det ologiska i att höja skatterna på arbetskraft i ett läge när sysselsättningen måste öka. I propositionen sägs t ex ''I ett medelfristigt perspektiv är en höjning av arbetsgivaravgifterna motiverad även om skäl talar mot denna åtgärd i ett långsiktigt tidsperspektiv.'' Vi anser att de åtgärder som vidtas i ett kort- och medelfristigt perspektiv självklart måste stå i överensstämmelse med den önskvärda långsiktiga inriktningen. Det är också anmärkningsvärt att regeringen genom förslaget om höjda arbetsgivaravgifter går på tvärs med inriktningen av den ekonomiska politiken inom EU. I kommissionens vitbok som EU:s medlemsländer har ställt sig bakom föreslås t.ex. att arbetsgivaravgifterna om möjligt sänks för att främja ökad sysselsättning.
Vi har tidigare (motion med anledning av prop 25) pekat på de risker inför kommande avtalsrörelser som regeringens skattepolitik och de höjda kommunalskatterna innebär. Förslaget att höja arbetsgivaravgifterna ökar ytterligare dessa risker. Det kan därmed bli ännu svårare att nå uthållig tillväxt med bibehållen låg inflation. Det fanns redan innan förslaget om höjda löneskatter lades fram en utbredd oro för att målet om 2 procent inflation +- 1 procentenhet inte skulle kunna hållas och denna oro synes därefter ha förstärkts.
Som ovan anförts anser vi att finansieringen av medlemsavgiften till EU liksom andra offentliga utgifter bör behandlas i ett sammanhang. Vi återkommer således till frågan när regeringen har presenterat sitt budgetförslag och bedömning över budgetläge, lånebehov och den ekonomiska utvecklingen. Vi vill erinra om att våra förslag för innevarande budgetår i vår partimotion om den ekonomiska politiken är nära 5 miljarder kronor starkare än regeringens.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1994/95:122.
Stockholm den 7 december 1994 Isa Halvarsson (fp) Torsten Gavelin (fp) Anne Wibble (fp) Lars Leijonborg (fp)