1. Kristdemokratiska utgångspunkter för skattepolitiken
Kristdemokratisk ekonomisk politik tar utifrån
förvaltarskapstanken sin utgångspunkt i en social och
ekologisk marknadsekonomi och eftersträvar utveckling och
stabilitet i samhällsekonomin. En väl fungerande
marknadsekonomi bygger på ett samhälle med en
grundläggande etisk samsyn och förutsätter stabila
spelregler. Marknadsekonomins civilrättsliga grundval är
frivilliga, ofta informella, avtal mellan självständiga aktörer.
Hederlighet och personligt ansvarstagande är viktiga
fundament. Detta underlättar ekonomins funktionssätt
genom att det sänker transaktionskostnaderna och därmed
leder till ökad effektivitet i ekonomin.
Marknadsekonomin är i sig inte tillräcklig för att skapa det
goda samhället. Den måste bygga på förvaltarskapets
principer. Den kristna förvaltarskapstanken betonar
människans personliga och kollektiva ansvar för sig själv,
sina medmänniskor, efterkommande generationer samt den
fysiska livsmiljön. Marknadsekonomin måste styras av ett
ekologiskt ansvarstagande. Det måste också avspegla sig i
skattepolitiken.
En fri marknadsekonomi kan aldrig av sig själv skapa en
acceptabel inkomstfördelning. Därför är det nödvändigt att
utveckla system såväl inom ett land som mellan länder för
att åstadkomma resursöverföringar för att skapa solidaritet
och en jämnare inkomstfördelning. Skattepolitiken är ett
viktigt instrument för detta.
En målsättning för kristdemokratisk ekonomisk politik är
att skapa förutsättningar för nya jobb och en långsiktigt
hållbar ekonomisk utveckling. Skatternas omfattning och
utformning måste stödja en sådan utveckling. En ökad
sysselsättning är en förutsättning för att minska det
resursslöseri som den alltför höga arbetslösheten innebär.
Dessutom förstärker det skatteunderlaget och minskar de
offentliga utgifterna. Därmed skapas ökade möjligheter att
förstärka välfärden, vård, social omsorg och åstadkomma en
rättvis fördelning.
Ett gott samhälle byggs utifrån en marknadsekonomi
baserad på etiska principer och styrd av sociala och
ekologiska hänsyn. KdS eftersträvar en ekologisk och social
marknadsekonomi, vilket får konsekvenser för den
skattepolitik vi vill föra.
2. Skatternas inverkan på ekonomin 2.1
Skatters samhällsekonomiska verkningar
Både teoretiskt och empiriskt kan exempel ges på hur
skatter snedvrider resursanvändningen och minskar
effektiviteten i ekonomin. Hur skadliga skatterna är för
tillväxten beror på hur de tas ut och för vilka ändamål de
används. Skatter kan konstrueras så att de ger olika stora
effekter på skattebetalarnas beteende. Ju större det totala
skatteuttaget är desto svårare blir det att undvika att använda
skatter med snedvridande effekter.
Ett centralt begrepp i skattedebatten är de s.k.
skattekilarna. Innebörden av detta begrepp är att skatter
driver in ''kilar'' mellan den ersättning som en part betalar
en annan part för en vara eller tjänst och vad den andra parten
får ut. Exempelvis är arbetsgivarens kostnad för en
arbetsinsats 2,5 gånger högre än den lön arbetstagaren får ut
netto. Det konsumenten betalar i butiken för en vara
överstiger väsentligt den summa säljaren får. Beskattningen
av sparande leder till att ersättningen efter skatt ofta
understiger det belopp som tänkbara sparare vill ha för att
skjuta upp konsumtion. Resultatet av detta blir att en inte
oväsentlig del utbyte av varor och tjänster inte kommer till
stånd trots att de skulle vara till gagn för såväl de inblandade
parterna som samhällsekonomin i stort. Det innebär en
välfärdsförlust om inte användningen av de skattemedel som
tas in har fördelar som uppväger dessa nackdelar.
Tillväxtproblemen under 1970-talet, som bland annat
förklarades av felaktigt utformade skattesystem, ledde till att
flera skattereformer genomfördes under 80-talet inom
OECD-området i syfte att förbättra resursanvändningen. Så
skedde även i Sverige -- först i mindre skala 1983 och 1984
och sedan i och med den stora skattereformen 1990. Två
uttalade ambitioner med skattereformen 1990 var att främja
arbete och sparande.
2.2 Den svenska utvecklingen
Sverige har fortfarande ett av världens högsta skattetryck.
Historiskt sett har det höga svenska skattetrycket, och
utformningen av skattesystemet, lett till svag
produktivitetsutveckling, blygsamt nyföretagande och lågt
intresse att satsa riskvilligt kapital i svenska företag.
Skattereformen, tillsammans med en rad strategiska
skattesänkningar som genomfördes under
fyrklöverregeringen, förbättrade situationen för företagande
och sparande. De massiva skattehöjningar som den
socialdemokratiska regeringen i rask takt drivit igenom efter
valet går dock i rakt motsatt riktning.
Expansionen av de offentliga utgifterna under de senaste
decennierna krävde ett högt och stigande skattetryck. De
höga marginalskatterna minskade arbetsutbud och sparande.
Företagsbeskattningen motverkade i viktiga avseenden
dynamik och utveckling i näringslivet.
Kombinationen av en internationell högkonjunktur och
devalveringspolitiken i början av 1980-talet gav ett felaktigt
intryck av att de ekonomiska problemen var lösta. Under den
långvariga högkonjunkturen på 1980-talet borde
finanspolitiken varit stark och statens finanser uppvisat stora
överskott. Så var ej fallet. I själva verket kan man uttrycka
det som att Sverige hade en ''dold'' arbetslöshet som var
betydligt högre än den redovisade. Avregleringen av
kreditmarknaden före skattereformen i kombination med en
redan hög inflation ledde till ett drivhusklimat där det blev
lönsammare att låna än att spara. Den förda politiken
medförde en extremt hög privat konsumtion på konstlad väg.
På kort sikt dolde den obalanserna i de offentliga finanserna
och de höga skatternas skadliga inverkan på
samhällsekonomin genom bland annat onormalt stora
momsintäkter.
Dessa skevheter ledde till en kraftigt minskad produktion,
vilket också medfört en stigande arbetslöshet. Den offentliga
sektorns utgifter på grund av arbetslösheten har ökat
samtidigt som inkomsterna minskat. Underskottet i den
offentliga sektorn har ökat kraftigt.
3. Mål för en kristdemokratisk skattepolitik
Skattepolitikens huvuduppgift är att finansiera offentlig
verksamhet. Utifrån de i avsnitt 1 redovisade
kristdemokratiska utgångspunkterna för skattepolitiken är
den också ett viktigt instrument för att uppnå mål som full
sysselsättning, stabil och uthållig tillväxt, rättvis
fördelningspolitik, god miljö och hushållning med
naturresurser. Skattepolitik får inte bara vara att på ett enkelt
sätt tillföra statskassan inkomster, utan den måste vila på en
ideologisk helhetssyn. Samtidigt måste skatterna ha en
utformning som gör att de får en bred acceptans och inte
leder till skatteundandragande och bristande skattemoral.
Skattesystemet måste också vara utformat så att dess
negativa effekter på samhällsekonomin blir så små som
möjligt.
3.1 Förebygg målkonflikter
Vid utformningen av skattepolitiken kan olika
målkonflikter uppstå. Exempelvis kan en skattesänkning för
företag te sig orättvis om man samtidigt höjer t.ex.
bensinskatten, som ju även ska betalas av hushåll med lägre
inkomster. Då är det viktigt att ha ett mer långsiktigt
perspektiv och fråga sig om inte skattesänkningen för
företagen i sin tur kan medföra ökade investeringar och att
nya jobb tillkommer, vilket i sin tur genererar nya
skatteinkomster och minskade kostnader för arbetslöshet,
vilket på längre sikt innebär att utrymme skapas att sänka det
totala skattetrycket.
En annan vanlig målkonflikt vid utformningen av
skattesystemet är å ena sidan kravet på en rättvis beskattning
och å andra sidan kravet på enkelhet, likformighet och
begriplighet. Inte minst vid utformningen av
företagsbeskattningen har rättvisekrav visat sig innebära att
lagstiftningen kan bli svårbegriplig och komplicerad att
tillämpa. Ett högt skattetryck i kombination med krångliga
regler riskerar att urgröpa förtroendet för skattesystemet och
urholkar därmed också skattemoralen.
En viktig uppgift för kristdemokratisk skattepolitik är att
verka för ett skattesystem som så långt som möjligt är
långsiktigt stabilt, är någorlunda enkelt, främjar en god
ekonomisk utveckling och därmed minskar målkonflikter
och en urholkad skattemoral.
3.2 Successivt sänkt skattetryck
Det svenska skattetrycket måste långsiktigt sänkas.
Skatterna får dock inte sänkas så att det rubbar den
samhällsekonomiska balansen eller leder till problem med
finansieringen av en god utbildning, vård och omsorg.
Skattetrycket bör inte överstiga 50 % av BNP och på längre
sikt måste skatterna sänkas under denna nivå. I samband med
en skatteväxling där skatter på arbete växlas mot skatter på
energi, miljöfarliga utsläpp och ändliga naturresurser kan
successivt krympande miljöskattebaser på ett naturligt sätt
bidra till en sänkning av skattetrycket.
3.3 Skatt för fler jobb i småföretagen
De nya jobben måste skapas i den privata sektorn.
Utrymmet för produktivitetsförbättringar och
strukturrationaliseringar i de stora företagen innebär att man
i dessa företag samtidigt kan öka produktionen och minska
antalet anställda. Under den senaste tioårsperioden minskade
antalet anställda i storindustrin med 19 % medan
småindustrin ökade antalet anställda med 11 %.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför
av största vikt i kampen mot den höga arbetslösheten och för
sanering av statsfinanserna. De svenska småföretagen
sysselsätter ca 1,4 miljoner människor, vilket utgör drygt
60 % av alla sysselsatta i det privata näringslivet. Sju av tio
nya jobb i näringslivet har tillkommit i företag med mindre
än 200 anställda under de senaste 10 åren.
Arbetet för att ur skattesynpunkt jämställa enskild
näringsverksamhet/handelsbolag med aktiebolag måste
fortsätta. Kvittningsrätt mot inkomst av tjänst för nystartade
enskilda näringsverksamheter under de fem första åren bör
återinföras. Fåmansbolagsbeskattningen bör ses över för att
undersöka om en rimlig balanspunkt kan hittas mellan
önskan om att skapa ett gott företagsklimat och kravet att till
varje pris eliminera möjligheter att omvandla högre
beskattade förvärvsinkomster till lägre beskattade
kapitalinkomster.
Skattesystemet måste utformas så att avkastningen på
riskvilligt kapital i företag inte beskattas hårdare än annan
kapitalavkastning. Kristdemokraterna menar därför att
dubbelbeskattningen på avkastning på aktier måste
avvecklas precis som skett i nästan samtliga övriga OECD-
länder. Den lindring av dubbelbeskattningen som
genomfördes under föregående mandatperiod bör
återinföras. Fr.o.m. 1 januari 1996 återställes hälften och
fr.o.m. 1 januari 1997 fullt ut. Sverige kan inte långsiktigt ha
en väsentligt högre beskattning än den omvärld vi
konkurrerar med.
Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i Sverige. I
flera konkurrentländer stödjer staten utvecklingen av nya
idéer. Varken enskilda innovatörers verksamhet eller den
forskning som sker inom företagen ges nödvändig stimulans.
Patent som skulle kunna tas tillvara av den svenska industrin
exporteras till andra länder. Förutom ett allmänt bra
investerings- och företagsklimat måste ytterligare åtgärder
vidtas som främjar kommersialisering av innovationer i
Sverige. Av avgörande betydelse är att innovatörer och
exploatörer kopplas ihop. Royalty på patenterade
uppfinningar bör vara skattefri i två år -- det skulle höja
innovationstakten, snabbare omsätta innovationer på
marknaden och minska incitamenten att placera
royaltyinkomster utomlands.
3.4 Fler jobb i den privata tjänstesektorn
Arbetet är viktigt för människans möjlighet att utveckla sin
identitet. Även om arbetet har ett egenvärde innebär det inte
att avsaknaden av ett arbete påverkar det absoluta och unika
människovärdet.
Alla arbeten som utförs i samhället är värdefulla, och
bidrar till det gemensamma samhällsbyggandet, oavsett om
de utförs i industriproduktion, inom vård och omsorg, i
privata tjänstesektorn, i den ideella sektorn eller i det egna
hushållet. Olika företagsformer -- enskilda företag,
aktiebolag, ekonomiska föreningar/kooperativ -- bör
stimuleras för att främja en mångfald i näringslivet.
Varje år utförs mer än 2,7 miljoner heltidsjobb i den
informella sektorn, vilket är mer än i hela det privata
näringslivet och obetydligt mindre än i hela den formella
ekonomin. Ca 45 % av allt arbete som utförs i Sverige utförs
i hemmen. Ett viktigt område för ekonomisk politik är därför
att skapa goda förutsättningar även i den informella sektorn.
Detta är förmodligen en sektor där den sedan årtionden förda
politiken och skattesystemets utformning motverkat och
hämmat ekonomisk tillväxt och därmed utvecklingen av
välfärden. Följden har blivit stora välfärdsförluster genom
förlorade möjligheter till arbetsdelning och specialisering,
såväl inom den informella sektorn som mellan den formella
och informella ekonomin. De totalt ca 6 miljoner arbeten
som ska utföras fördelas så att även de som arbetar lång tid
i den formella ekonomin måste behålla sina arbetsuppgifter i
den informella ekonomin. Medan allt fler blir arbetslösa ökar
samtidigt arbetsbördan för andra. Detta har bland annat
hämmat jämställdheten genom att det kvinnliga
dubbelarbetet försvårat karriär i den formella ekonomin.
Nationalräkenskaperna bör utformas så att den informella
ekonomin värderas på ett ekonomiskt korrekt sätt.
Därigenom skapas möjligheter för den ekonomiska politiken
att hantera hela ekonomin.
Under de senaste två decennierna har en halv miljon
arbetstillfällen försvunnit i den privata sektorn, medan
600 000 nya jobb tillkommit i den offentliga sektorn. Med
ett av världens högsta skattetryck i kombination med enorma
underskott i de offentliga finanserna, är utrymmet mycket
begränsat för fler arbetstillfällen inom den offentliga sektorn.
Det kan dock finnas anledning att omfördela resurser och
därmed arbetstillfällen inom denna sektor. De nya jobben
måste istället komma i den privata sektorn. Industrisektorn
sysselsätter idag endast ca 1/5 av arbetskraften.
Produktivitets- och effektivitetshöjningar inom industrin gör
att även om efterfrågan på svenska varor ökar kommer inte
sysselsättningen att öka i samma utsträckning. Därför måste
de flesta nya arbetstillfällena skapas i den privata
tjänstesektorn. En långsiktig och ambitiös satsning på
utbildning, kompetensutveckling och forskning är
nödvändig för att främja tillväxten av kvalificerad
tjänsteproduktion.
De nuvarande mycket höga skattekilarna på arbete (drygt
60 %) främjar inte nya jobb. För att t.ex. kunna betala en
hantverkare för en dags arbete så att han/hon får ut samma
inkomst som man själv har, måste man arbeta två och en halv
dag. En sänkning av arbetsgivaravgifterna i kombination
med en höjning av skatter på miljöfarliga utsläpp, avfall och
energi skulle förbättra situationen. En lägre skatt på tjänster
kan också övervägas för att underlätta tillkomsten av
arbetstillfällen inom tjänstesektorn. Skattesystemet
begränsar hushållens möjligheter att köpa hushållstjänster,
vilket är ett stort samhällsekonomiskt problem som bör
åtgärdas.
Hushållssektorn utgör en del av den privata tjänstesektorn.
Idag är marknaden för den typ av tjänster som går att utföra
i egen-regi i stort sett utplånad. Detta beror självfallet till
största delen på de höga skattekilarna. Hushållen har helt
enkelt inte råd att köpa dessa tjänster på den reguljära
marknaden. Ett införande av en så kallad ungdomsskattsedel
skulle kortsiktigt kunna skapa många ungdomsjobb inom
hushållssektorn. Förslagsvis skulle ungdomar upp till 25 år
få möjlighet att starta egna företag med en speciell skattsedel
som berättigar till betydligt lägre arbetsgivar/egenavgifter på
de utförda hushållstjänsterna. Tjänsterna skulle dessutom
vara momsbefriade. Med hushållstjänster menas t.ex.
bilvård, trädgårdsarbete, löpande hushållsarbete och enklare
fastighetsunderhåll. 25-årsgränsen innebär att incitamenten
till utbildning inte minskar och förhindrar dessutom risken
för att ungdomar fastnar i denna typ av skattesubventionerat
arbete en längre tid.
3.5 Skatteväxling för miljön
Miljön förorenas utan att den som orsakar det får stå för
de verkliga kostnaderna. Miljöproblemen har alltmer
övergått från punktutsläpp till diffus miljöpåverkan
förorsakad av konsumtions- och livsstilsmönster samt
utsläpp till luft, mark och vatten genom ett stort antal små
källor. En förändring kan inte ske utan medverkan från
många enskilda människor. Det förutsätter att incitament
skapas som påverkar enskildas beteende. Ekonomiska
styrmedel är ett sådant verksamt medel.
Även om Sverige internationellt sett har en relativt sträng
miljölagstiftning finns det fortfarande mycket kvar att göra
på miljöområdet. En effektiv miljöpolitik kan förvisso
innebära problem på kort sikt för vissa branscher, men kan
samtidigt medföra att nya marknader öppnas och
sysselsättning skapas inom andra branscher.
Beskattningen bör omfördelas inom ramen för nuvarande
skattetryck, från arbetskraft till miljöbelastande utsläpp,
begränsade naturresurser och energi. Det är dags för en ny
skattereform med en omfattande skatteväxling med sänkta
skatter på arbete, exempelvis arbetsgivaravgifter, och
samtidigt höjda skatter på t.ex. koldioxid, kväveoxid,
svaveldioxid, avfall m.m. Detta skulle skapa motiv och
incitament för en miljövänligare produktion och
konsumtion.
Utrymmet för en skatteväxling kan mot bakgrund av
internationella studier uppskattas till minst 20--30 miljarder
kronor. Det motsvarar en sänkning av arbetsgivaravgifterna
med 4--5 procentenheter eller slopande av tjänstemomsen.
De nya jobben måste skapas främst i den privata
tjänstesektorn och i andra framtidssektorer. En sådan sektor
är miljön. Här finns möjligheter till en mångfald olika
arbeten. Arbetstillfällen kopplade till kretsloppssamhället
kan växa fram, som t.ex. återvinningsindustri, ny och
småskalig energiteknik med inhemska och förnybara
energikällor. Den internationella marknaden för olika former
av miljöteknik växer också snabbt.
Erfarenheter från så gott som samtliga övriga marknader
visar att det är mycket sällan företag blir framgångsrika
internationellt med produkter som inte först producerats för
hemmamarknaden. En skatteväxling -- och i övrigt effektiv
miljöpolitik -- skulle bidra till en utveckling av miljö- och
energiteknik i Sverige som skulle skapa förutsättningar för
att svenska företag ska kunna nå internationella framgångar
inom miljöområdet, och därmed skapa nya arbetstillfällen i
Sverige.
En reform i denna storleksordning kräver en bred
parlamentarisk uppslutning. Det är nödvändigt för att skapa
den långsiktighet och förutsägbarhet som såväl företag som
privatpersoner har rätt att kräva för att få tid för anpassning.
Särskilda regler och övergångsperioder kan vara nödvändiga
bland annat för svensk basindustri. Vi hälsar därför med
tillfredsställelse regeringens besked att den utredning om en
ökad miljörelatering av skattesystemet som
Kristdemokraterna i regeringsställning aktivt medverkat till
kommer att fortsätta sitt arbete.
Sverige bör i olika internationella organ -- EU, OECD, FN
etc -- verka för att skattesystemen får en miljöprofil genom
exempelvis skatteväxling från arbete till miljöbelastning.
Under budgetåret 1995/96 inleds enligt
Kristdemokraternas förslag en skatteväxling.
Arbetsgivaravgifterna minskar med 1,5 procent fr.o.m. 1
januari 1996 och en nettodeponiskatt (avfallsskatt) införs
fr.o.m. 1 juli 1995, med den skattesats som
avfallsutredningen föreslagit.
4. Skatt på arbete 4.1
Inkomstskatter
Inkomstskattesystemet ska ha en maximal marginalskatt
på ca 50 %. Den statliga skatten ska därför uppgå till 20 %.
Den av höstriksdagen beslutade höjningen till 25 % bör
snarast återtas. I stället bör systemet med ett slopat
grundavdrag vid den statliga beskattningen återinföras,
vilket inte höjer marginalskatten. Att redan fyra år efter
århundradets skattereform, i vilken en av huvuduppgifterna
var att komma ifrån de höga marginalskatterna, åter slå in
på denna väg är skadligt för samhällsekonomin och minskar
trovärdigheten för att breda uppgörelser i riksdagen
efterlevs.
Det stora fördelningspolitiska problemet i skattesystemet
är de relativt höga kommunalskatterna i kombination med
hög beskattning av boende samt varor och tjänster. Ett
effektivt och rättvist skatteutjämningssystem ska finnas som
ekonomiskt utjämnar skillnaderna i struktur och skattekraft
mellan olika kommuner. Principen om kommunernas
självstyrelse är central, varför åtgärder som kommunala
skattestopp avvisas.
4.2 Egenavgifter
Egenavgifter bör användas för att finansiera delar av
exempelvis sjuk- och arbetslöshetsförsäkring. Det är dock av
stor betydelse att effekterna ur fördelningspolitisk synvinkel
belyses av det samlade uttaget av kommunalskatt, statlig
skatt och egenavgifter. De mycket kraftiga höjningar av
egenavgifter som den socialdemokratiska regeringen
föreslagit fram till 1998 innebär också att kommunernas
skattebaser krymper och kommunerna tappar i
storleksordningen 8,5 miljarder i minskade
kommunalskatter, beroende på att egenavgifterna är
avdragsgilla. Även dessa effekter måste beaktas vid höjning
av egenavgifterna. Kristdemokraterna avvisar en
procentenhet av den föreslagna egenavgiftshöjningen. Detta
innebär att kommunsektorns skatteintäkter ökar med ca 3
miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
4.3 Arbetsgivaravgifter
Höjningen av arbetsgivaravgiften med 1,5 procent för att
finansiera Sveriges medlemsavgift i EU avvisas. Den höjda
löneskatten tillsammans med tidigare skattehöjningar som
den socialdemokratiska regeringen drivit igenom innebär att
skatteuttaget ökar med drygt 50 miljarder, varav hela 30
miljarder utgör höjda skatter på arbete.
För oss kristdemokrater är det alldeles uppenbart att detta
kommer att få skadliga och hämmande effekter på den
ekonomiska utvecklingen. Den svenska konkurrenskraften
försämras, de höjda skatterna på arbete försvårar framväxten
av nya jobb, inte minst inom småföretagen och i den mycket
priskänsliga privata tjänstesektorn. De ekonomiska
fördelarna med EU-medlemskapet balanseras effektivt bort.
Resultatet blir att de svenska statsfinanserna totalt sett
försämras på grund av den uteblivna tillväxten och de
därmed oförändrade eller krympande skattebaserna. Detta i
sin tur ökar kraven på ytterligare besparingar i statens
budget.
I samband med en skatteväxling, med höjd skatt på energi,
miljöfarliga utsläpp och ändliga naturresurser, bör
arbetsgivaravgifterna successivt sänkas. Lägre nivåer på
arbetsgivaravgiften bör även kunna tillämpas för att
stimulera tillkomsten av arbete i den privata hushållssektorn,
exempelvis genom införandet av en s.k. ungdomsskattsedel
(se avsnitt 3.4).
5. Kapitalskatter 5.1
Förmögenhetsskatt
En förmögenhetsskatt ska tas ut på den nuvarande nivån,
d.v.s. 1,5 % på förmögenheter som överstiger 800 000 kr.
Utformningen av förmögenhetsskatten bör ta hänsyn till
antalet individer i hushållet så att hänsyn tas till make/barn
vid beskattningen. Regeringen bör återkomma med förslag i
detta avseende. Arbetande kapital i företag ska vara
förmögenhetsskattebefriat.
5.2 Arvs- och gåvoskatt
Arvs- och gåvoskattereglerna bör bibehållas på de nivåer
som fastställdes under fyrklöverregeringen. En översyn bör
dock ske i syfte att underlätta generationsskiften i
familjeföretag.
5.3 Fastighetsskatt
På sikt bör delar av fastighetsskatten successivt ''växlas''
mot en kommunal fastighetsavgift för att täcka kostnader för
brandförsvar, gator och annan kommunal service som är
direkt kopplad till fastigheten. Den del av fastighetsskatten
som inte växlas bör omformas till en schablonintäkt i
inkomstslaget kapital inom ramen för nuvarande skatteuttag.
Fördelen med detta är att ev. förändringar i
kapitalbeskattningen då direkt får genomslag på såväl denna
schablonintäkt som på de ränteavdrag som får göras för
bland annat fastighetslån. I
Fastighetsbeskattningsutredningen (SOU 1993:57 och
1994:57) finns förslag om hur en sådan beskattning skulle
kunna ordnas.
Den höjning av fastighetsskatten från 1,5 till 1,7 % som
en riksdagsmajoritet ställt sig bakom under hösten avvisas.
Vidare avvisas förslagen om höjd skatt på jordbruks- och
skogsfastigheter. Kostnaderna för EU-medlemskapet ska
inte ensidigt belasta en särskild näring.
6. Företagsbeskattning
Bolagsskatten bör uppgå till 30 %. Skattemässig neutralitet
mellan olika företagsformer ska upprätthållas. Det finns
anledning att fortsätta arbetet med att ur skattesynpunkt
likställa enskild näringsverksamhet med aktiebolag.
Skattesystemet måste utformas så att avkastningen på
riskvilligt kapital i företag inte beskattas hårdare än annan
kapitalavkastning. Kristdemokraterna menar därför att
dubbelbeskattningen på avkastning på aktier måste
avvecklas, precis som skett i nästan samtliga övriga OECD-
länder. Den lindring av dubbelbeskattningen som
genomfördes under föregående mandatperiod bör
återinföras. Sverige kan inte långsiktigt ha en väsentligt
högre beskattning än den omvärld vi konkurrerar med.
Fåmansbolagsbeskattningen bör ses över i syfte att skapa
bättre förutsättningar för företagande och nyföretagande.
Kvittningsrätt för underskott i nystartad enskild
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst under de 5 första
åren måste återinföras.
Royaltyinkomster för patent bör skattebefrias under de 2
första åren.
Kristdemokraterna vill även slopa de sociala avgifter som
tas ut på de anställdas vinstandelar i företagen.
7. Mervärdesskatt
När det gäller mervärdesskattereglerna måste dessa
anpassas efter EU:s regelverk. Vi har dock inom dessa ramar
utrymme att utforma ett eget system.
Målsättningen på medellång sikt bör vara att momsen
differentieras i två nivåer, 25 % och 12 %. Den lägre nivån
ska i ett första steg omfatta tjänster, kultur, övernattningar,
persontransporter, tidningar och böcker samt livsmedel.
Övriga varor bör beläggas med full moms.
Några områden har idag ingen eller reducerad moms t.ex.
spel och dobbel och dagstidningar.
En moms på dessa områden bör införas.
Ideella föreningar som bedriver verksamhet, typ second
hand-försäljning, och där överskottet går till välgörande
ändamål och ideell verksamhet ska vara momsbefriade.
8. Övrigt
Punktskatter
Punktskatter på alkohol, tobak, bensin etc ska höjas minst
i takt med inflationen i enlighet med det beslut som togs
under förra mandatperioden.
Miljö- och energiskatter
I samband med en skatteväxling där skatten på arbete
sänks bör skatten på energi, miljöfarliga utsläpp och ändliga
naturresurser höjas. Se vidare i avsnitt 3.5.
Avdrag för gåvor till ideella föreningar
Regeringen bör återkomma med förslag angående
avdragsrätt för gåvor till ideella föreningar.
Effektivare skatteindrivning
Kristdemokraterna föreslår att resurser anslås på
justitiedepartementets område för att öka skatteindrivningen.
Dessa åtgärder har erfarenhetsmässigt hög lönsamhet. Varje
satsad krona ger ca 10 kronor i ökade inkomster. För
budgetåret 1995/96 räknar vi med att få in 0,5 miljarder i
ökade skatteintäkter och netto 3 miljarder uppnås 1998.
Enbart när det gäller redovisning av mervärdesskatt beräknas
undanhållandet uppgå till minst 20 miljarder kronor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen antar de mål och riktlinjer för
skattepolitiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar återinföra den rätt till kvittning av
underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som
gällde fram till den 1 januari 1995,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av
fåmansbolagsbeskattningen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avvecklad
dubbelbeskattning på avkastning på aktier i enlighet med vad
i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att göra
royalty på patenterade uppfinningar skattefria under två år i
enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lägre skatt på tjänster,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa en så kallad
ungdomsskattsedel,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en skatteväxling för miljön,
9. att riksdagen beslutar avskaffa den allmänna
löneavgiften på 1,5 %,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa en nettodeponiskatt,
11. att riksdagen beslutar att högsta skattesats för statlig
inkomstskatt sänks till 20 % samt att grundavdraget slopas
vid den statliga inkomstbeskattningen fr.o.m. den 1 januari
1996,
12. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar avvisa en procentenhets höjning av den föreslagna
egenavgiftshöjningen, m1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av arvs- och
gåvoskattereglerna i syfte att underlätta generationsskiften i
familjeföretag,
14. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar att växla delar av fastighetsskatten mot en
kommunal fastighetsavgift,2
15. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten till 1,5
procent,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den höjda fastighetsskatten på
jord- och skogsbruk,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om slopade sociala avgifter på
anställdas vinstandelar i företagen,1
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om breddad momsbas på spel, dobbel
och tidningar,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ideella föreningar som bedriver
verksamhet av typ second hand-försäljning, där överskottet
går till välgörande ändamål skall vara momsbefriade,
20. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om en effektivare skatteindrivning för att öka
skatteintäkterna med netto 3 miljarder kronor t.o.m. 1998.
Stockholm den 25 januari 1995
Alf Svensson (kds)
Michael Stjernström (kds)
Göran Hägglund (kds)
Inger Davidson (kds)
Mats Odell (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
1 Yrkandena 12,17 hänvisade till SfU.
2 Yrkande 14 hänvisat till FiU.